Yewbarrow och Blå Jungfrun

Yewbarrow är en bergstopp i vackra Lake District i England. 

Vi har inga höga berg i närheten men vi har klippor, och högst av dem är Blå Jungfrun där ute i Kalmar sund, ön som jag tittar på varje dag. I eftermiddags var hon blågrå och gjorde skäl för sitt namn.

Yewbarrow är förmodligen inspirationen till Louise Tilbrooks sockmönster med samma namn. Jag borde kanske stickat dem i en blågrå berglik färg men det gjorde jag inte.

Jag använde en härva sockgarn från Manduzana, i en färg som hon gjorde speciellt för en insamling till ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.

Nog kan man ana en bergskam där i mönstret.

Mönstret stickas från tån och uppåt med hällapp. Ett riktigt bra mönster med fin passform.

Just nu känns resor till Lake District väldigt avlägsna. Tur att jag har min egen lilla topp där i fjärran.

Där ute i det vackra blå.

Altitude socks

Sjätte och sista paret i The Handmade sock society 3 är färdiga.

Mönstret heter Altitude socks.

Jag har stickat i Manuzana Sock i färgen Aronia. Tår och ränder är i samma garn, i färgen Night light.

Samlingen är därmed komplett från tredje omgången av The Handmade sock society.

Roliga stickstunder, som vanligt med Helens mönster.

Första året stickade jag alla sex paren i handfärgade garner.

Andra året stickade jag alla i favoritfärgen och 

det här året är alla sex par stickade i sockgarn från Manduzana. Lyxgarn som är en fröjd att sticka med.

Jag har ytterligare ett par härvor till från Manduzana som jag köpt på mig, de sparar jag till framtida projekt.

Idag var det minsann sommar på riktigt, 

30 grader här hos oss. Vi borde förstås varit ute med båten idag men 

det har vi inte. Maken har varit fullt upptagen med annat och jag kan inte köra vår båt

så idag får jag nöja mig med bilder tagna härom dagen.

Vid havet

Jag vill ha ett hus vid havet

där jag kan se på alla båtarna

som lägger till.

Jag vill ha ett hus vid havet 

där jag kan höra alla måsarna 

och göra som jag vill.

Och varje morgon 

innan solen värmt mitt tak

ska jag ligga där och lyssna

efter vågorna. 

Jag vill ha ett hus vid havet

där jag kan höra alla måsarna 

och göra som jag vill.

Marie Fredrikssons vackra text.

Broderier från Tamar Nahir Yanai.

Om gödsel och varma fötter

Visst växer allt bättre av en rejäl skopa gödsel? Helst varje säsong och ibland kanske flera gånger?

Om livet någon gång då och då ger en rejäl dos med skit, visst växer vi av det? Sen, när skiten omvandlats till näringsrik mylla, då blommar vi, eller hur? 

Jag hoppas att det är så för den senaste tiden har jag haft min beskärda del av motgångar och bakslag. Jag vill tro att jag växer av det även om jag just nu inte vet hur jag ska mig framåt mer än ett steg i taget.  

Än så länge har mina närmaste och jag sluppit viruset och det är jag tacksam för. Kanske är det så att pandemin inte oroar mig precis lika mycket som för några veckor sedan, även om vi inte vet när toppen är nådd och hur länge det ska hålla på, men nog påverkar den mig. Jag mår fysiskt dåligt av att varje dag, när jag snabbt kollar nyhetsrubrikerna, se hur många som dött på grund av covid-19. 

De senaste dagarna har jag varit djupt nere i källaren men nu fokuserar jag på vilken blomning det ska bli, sen, när allt gödsel omvandlats till energi, livsglädje och framtidstro. Det kommer bli en färggrann rabatt, det är jag säker på,

Zooma inte in den här bilden om du inte gillar ormar. 

med mycket liv och 

gröna träd. Det är redan på väg när allt kommer omkring.

Jag har sorterat mina sockor. 

Att ta fram varje par, vika dem fint och klappa igenkännande på varje par, det gör gott för själen. Nu är den här lådan full och jag behöver skaffa en ny att samla mina sockskatter i.

Påsksockorna blev inte klara under påskhelgen men innan allt godiset är slut i påskägget. 

Garnet är från Limmo Design och garnfärgen heter Arga kycklingens påskparad.

Givetvis är det silverglitter i. 

Jag har också stickat ett vårgrönt par. 

En liten spetsbård följer foten på ena sidan. 

De här är stickade i ONline Supersocke, köpt på Ateljé Norrgården. 

Sockor är bra, de värmer själen medan de stickas och de värmer fötterna när de är färdiga.

Trumpeter i mossan

Det må se idyliskt ut men det har varit friska vindar idag, minst sagt.

Ett tag bröt vågorna långt in i viken men när jag var ute hade vinden vridit en aning och det var lite lugnare.

Världen visade sin vackraste blå. 

Jag hittade små trumpeter växande i mossan och av någon anledning tycker jag att de påminner om illustrationerna som visas överallt av ett smittsamt virus som rusar fram över klotet. 

Jag försöker att inte oroas utan att åtminstone för stunden fascineras av det lilla livet, det som växer nära marken 

och självklart beundrar jag katterna. De vet mycket om sådant vi inte förstår.

Särskilt kloka lilla Minerva

Se framåt

Jag skulle kunna skriva om gårdagens åskoväder, dagens dimma eller förkylningen som aldrig vill släppa taget men

jag väljer att fokusera på hur vackert det var innan ovädret och

hur underbart det känns när dimman lättar och

att jag idag hade energi att sy lite och att jag bara har en arbetsdag kvar den här veckan och dessutom har mysträffar inbokade. Hurra!

En juvelquilt, en katt och ett hav

Luna och jag tog med oss ett lapptäcke ut på klipporna för att ta några bilder.

Det är täcket sydd av två charm packs med Tula Pink-tyger, lite lila och mycket vitt som nu är helt färdigt.

Färgerna är så klara och fina och de funkar så fint tillsammans, trots att det är allt från gult, via rosa till turkost och lila. 

Jag har quiltat tätt med raka sömmar över hela täcket. Det blev många meter raksom men är värt varenda centimeter eftersom det blev så bra. 

Blocken är enklast tänkbara, fyra kvadrater (12,5 x 12,5 cm, 5 x 5 tum) sys samman till en fyra-ruta, 

sedan delas fyra-rutan i tre lika breda remsor, mittenremsan vänds upp och ned och så sys de tre remsor samman till ett block igen. Snabbt och enkelt! 

Smala bårder (ca 4 cm, 1,5 tum) och en liten kvadrat ( ca 4 x 4 cm, 1,5 x 1,5 tum) i varje korsning. Den breda ytterbården är 12,5 cm (5 tum) bred så att det passar att sätta de sista fyra kvadraterna i varsitt hörn. Klart! 

Av någon anledning får quilten mig att tänka på juveler som gnistrar och glimmar. 

Luna hjälpte mig att hålla i quilten när vinden tog i. Jag var orolig att den skulle blåsa i havet, särskilt en gång när den for iväg några meter.  

Det hade inte varit roligt om den hamnat i vattnet.   

Det är ca 12-13 mm mellan quiltsömmarna. 

För övrigt är det perfekt ullväder idag! 

Alldeles lagom varmt med ullkofta och sjal. 

Hösten är fin nu.