Svårt att skiljas från

Vissa saker är svåra att skiljas i från, ibland av en tydlig och klar anledning, ibland av en mer diffus

Härom morgonen satte jag mig med ritblocket och vände upp en sida med rutor jag målade i våras. Jag hade ingen särskild plan, målade bara rutor lite huller om buller. Kände liksom ingen relation alls till de där rutorna så den blev liggande ofärdig men jag kunde ändå inte slänga den.

Nu däremot, var det helt klart att jag skulle använda rutorna som en bakgrund, helt oberoende av deras form, och blommor började växa fram ovanpå.

När tuschen torkat förstärkte jag med ytterligare ett lager av akvarell, bara i blommor och blad, och

det kändes helt rätt.

Svårt att skiljas från Dunis är det definitivt, sötare och mysigare kattunge får man leta efter.

Dunis är en Helig Birma, uppfödd hos min bror och svägerska. Nu ska han flytta till sin nya familj vilken dag som helst.

Den lille gosbollen. Vilken tur att vi redan har tre underbara katter, tre självständiga individer som inte skulle gilla om det kom en kattunge i huset.

Fast jag måste erkänna att det var frestande att stoppa ner Dunis i väskan när vi skulle åka hem...

Luminary

Solen skiner denna första sommartidssöndag men det är kyliga vindar och inte särskilt skönt ute, inte ens på trappan där det är lä. Att bo vid havet har sina för- och nackdelar och en nackdel är att det kan vara ganska kalla vindar när det är varmare längre in åt land.

Senaste sockorna är färdiga. 

Det är Luminary socks, första mönstret i The Handmade Sock Society 3. 

Mina sockor är stickade i Manduzana Sock i färgen Mustard, ett underbart mjukt garn med fyllig och fin färg. 

Strukturmönstret var roligt att göra och det kommer jag säkert sticka fler gånger.

Vi har tillbringat helgen för oss själva, inga sociala kontakter i onödan för tillfället, och katterna klarar det förstås bäst av alla. 

Morris hälsar att det är ett himla tjat om att tvätta tassarna och hålla avstånd, det är ju hans paradgren. Kanske inte att tvätta tassarna förresten, de är ofta lite jordiga för det är ju så mysigt med torr jord i rabatterna, och så vill han ha lite magklappar då och då förstås, men annars är han faktisk bäst på att hantera social distansering. Det hävdar han bestämt. 

Igår klippte jag skott på palettbladen, det kommer bli många finfina plantor av de där bara de kommer ner i jorden. Inte i Morris favorit, torr rabattjord, utan i fin krukjord men det får bli en annan dag för idag vilar vi.

Sommartidsomställningströttheten är ett faktum.

Trumpeter i mossan

Det må se idyliskt ut men det har varit friska vindar idag, minst sagt.

Ett tag bröt vågorna långt in i viken men när jag var ute hade vinden vridit en aning och det var lite lugnare.

Världen visade sin vackraste blå. 

Jag hittade små trumpeter växande i mossan och av någon anledning tycker jag att de påminner om illustrationerna som visas överallt av ett smittsamt virus som rusar fram över klotet. 

Jag försöker att inte oroas utan att åtminstone för stunden fascineras av det lilla livet, det som växer nära marken 

och självklart beundrar jag katterna. De vet mycket om sådant vi inte förstår.

Särskilt kloka lilla Minerva

Morr

Islander

hänger på en galge. Alldeles jämn och fin efter blockningen men jag har fortfarande inte provat den. Idag har inte varit en bra dag att ta på en ny tröja. 

Min högra axel värker. Det är inget nytt men det har varit bra under en längre tid så det känns som ett mycket ovälkommet återbesök. Senast axeln bråkade gick jag till sjukgymnast och fick flera övningar, det är nog bäst att sätta igång med dem igen. I vilket fall som helst kan jag inte sticka klart min tistelsjal, vilket jag hade planerat att göra. Den är alldeles för tung att hålla i och det är så många maskor per varv att arbetet inte flyter utan att man drar eller föser arbetet framåt. 

Kanske är det artros i min axel, läkaren trodde det senast hon undersökte den, kanske är det något annat. Oavsett orsak så är det motigt när kroppen gör ont så jag sparar tröjprovningen till en bättre dag.  

Återstår alltså att klappa en katt

eller två  

eller tre.

Sura och söta

Att sticka med restgarn är som att äta smågodis,

man får lite av varje och det mesta är sött och något är surt. 

Att randa två självrandande garner med varandra är spännande, oftast blir det oväntat fint men ett och annat möte hade man inte valt om det inte varit just restgarner. 

Det ser till och med ut som godis.

Som de allra flesta restgarnssockor hamnar de här i min egen strumplåda, jag har en extra kärlek till de där som är lite udda, skapade av det som blivit över och ändå är helt perfekta. 

Någon, jag avslöjar inte vem, är väldigt sur på att hennes lillhusse inte är hemma. Hon har surat i flera dagar nu och hon blänger mest på mig, som om det är mitt fel att han inte är hemma. Jag tror han glömde berätta för henne att han skulle åka iväg ett tag.

Jag står ut med en sur katt. I alla fall ett tag till.

Busrus och bilmil

Vissa dagar blir mer spännande än man kan tänka sig och idag visade sig vara en sådan dag. Jag åkte för att hälsa på min bror med familj. De föder upp Birmor och har just nu en kull med snart tio veckor gamla kattungar som jag ville gosa med. När jag bara hade någon mil kvar började plötsligt tre varningslampor lysa i bilen, alla indikerade olika fel. Det blev svettigt sista biten men jag kom fram. När jag skulle hem lös samma varningslampor någon mil för att sedan slockna och ersättas av att motorlampan började lysa. Jobbigt men jag körde på. Tre mil hemifrån bestämde sig en älgko för att kliva ut på vägen framför mig. Jag hann precis att tvärnita och var oändligt tacksam att jag inte hade någon bakom mig just då, efter att ha haft en bil precis bakom mig i fyra-fem mil. Vi glodde lite på varandra, älgen och jag, och sedan rullade jag försiktigt hemåt. Jag tror jag ska låta bilen stå över helgen. Pust.

Men kattgos, det blev det! 

Det är två små killar och en tjej och jag kan omöjligt skilja dem åt.  

Från värsta busruset till djup sömn på bara några sekunder, precis som det ska vara med kattungar. 

Jag hade planer på att smuggla ner en eller två i väskan när jag skulle hem men jag lät bli. Morris hade nog blivit ledsen om jag kommit hem med en ny lillkille. 

Mamma Elsa är så fin med sina ungar. 

Det blev inte marsipantårta till lunch men 

det hade varit rimligt. Jag hade nog behövt lite marsipantårta med tanke på bilbekymmer och älgmöte.

Spaningsställe

Det är inte bara jag som tycker om att sitta på trappan.

Trappan är faktiskt ett väldigt bra spaningsställe, oavsett om man är människa eller katt. 

Det var alldeles för kallt och blåsigt att sitta på trappan och virka idag, även om solen sken. 

Garnslukarfilten växer och snart är den så stor att den kan värma medan jag jobbar på den. Då kan jag sitta ute även om det blåser.

När det inte räcker med en

Snart är påskhelgen över för den här gången och trots att helgen varit dubbelt så lång som en vanlig helg så har tiden gått fort.

Igår hade vi ulltussarna med matte och husse hemma hos oss. Det var jätteroligt men

katterna var inte överdrivet förtjusta i hundbesöket. När jag ropade till hundarna att det var mat kom även Morris, så klart eftersom han älskar mat, men han fick inte smaka. Både Nova och Skorpan tittade på honom som om han var en utomjording när han försökte trycka ner sin nos i hundskålen bredvid Nova. Han fick sin egen mat lite senare men hundmat hade nog varit godare.

Idag har huset varit ganska tomt och jag passade på att sy lite. 

Varför bara göra en när man kan göra fem? 

Det gäller ju att passa på en dag som denna, en måndag som är som en söndag fast det är en annandag. Ja en typisk sydag alltså.

Morris idag och Anette en annan dag

- Matte, kolla! Kolla! Jag KAN klättra i träd nu, utan att ramla ner!

Ja om man har tungan rätt i mun så går det. Heja dig Morran! (Och att trädet är en rejält nersågad fläderbuske pratar vi inte om.) Vår finaste knaskatt.

Härom dagen, när jag tog bilder i blåsten, fastnade även min kraftigt modifierade Birkin på bild. 

Den som är så ändrad från mönstret att den nästan inte är lik alls. 

Oavsett det så är den precis som jag ville ha den, en tunn, skön, grå kofta som passar till mycket i min garderob. 

Den är stickad i Gästrike 2-trådigt ullgarn från Järbo samt diverse smånystan av egenfärgat ullgarn. 

Klänningen är min senast sydda, den enkla grå. 

Skönt att ha några bilder från en annan dag att ta till när dagen inte varit så innehållsrik.

😊