Loppor, glass och ett bad

Just nu pågår en KAL, en knit-a-long, i en grupp på Facebook, där alla stickar Pinneguris mönster Damejakka Loppa (mönstret finns att köpa på Ravelry, på norska och engelska). Jag är med och stickar av Ateljé Norrgårdens ullgarn Mavla som jag färgat med Jeaba kallfärg. Resten av koftan ska stickas i ofärgat garn med lila loppor. 

Jag har ont i halsen vilket helt klart motiverar apelsin- och chokladglass.

I stora lass.

Morris kan intyga att isen i viken inte håller.

Den här vintern har alla våra tre katter kommit hem sjöblöta. Luna hade is i pälsen, det har varken Minerva eller Morris men det rann om Morris svans när han slank in genom ytterdörren idag. Undrar om de lärt sig något?

Koftan!

Så här blev min kofta stickad i Stickmeras koft-kal.

Stickad i Ask Hifa 2 på stickor 3,5 mm och 3,0 mm till resårerna. Det gick åt nästan 400 gram.

En detalj mitt bak är enda dekorationen förutom den röda knappen. 

Fickornas nederkant är upplockad med virknål precis ovanför resåren och sedan stickade fram och tillbaka. De är fastsydda i sidorna. 

V-ringning var ett måste för mig, liksom fickor. 

Den blev ganska lik min ursprungliga skiss.

Varm, mysig och lättburen. Perfekt passform till min figur. 

För övrig kan jag konstatera att jag hann ta bilderna i precis rätt tid för nu vräker snön ner igen.

Det är så dålig sikt att vi inte ser över viken. 

Koft- och inomhusväder konstaterar jag.

Målet uppnått

När min jul- och nyårsledighet började funderade jag på om det var möjligt för mig att gå ett maraton. Inte i ett sträck men summan av mina promenader skulle komma upp i 42,2 km. Vissa dagar blev det inga promenader alls men de flesta andra blev den en runda, lång eller kort. Den kortaste blev 1,6 och den längsta 7,2 km. Många i sol, några i snö, bara en i regn och temperaturen har varierat från plus sju till minus sju grader. När jag summerat ledighetens promenader konstaterar jag att det blev 43,8 km, så målet uppnåddes med en liten marginal. Jag känner mig så nöjd!

Dagens tur tog vi i den karga havsnära skogen. Maken är så pass pigg efter förkylningen att han följde med. 

Det är inte något tjockt jordlager här. 

Vattnet i den lilla bäcken var bottenfruset. 

På vissa ställen är det mer vass än träd. 

Jag tror naturen har lite sympatiångest för att ledigheten snart är slut eftersom den lagt molnlagret så lågt idag. 

Nåja, 43.8 km!

Ibland är det bra att sätta upp mål.

Inomhus råder viss dåsighet.

Minerva ligger som vanligt på sin kudde. 

Luna ligger som vanligt bredvid en kudde.

Morris kan man hitta lite var som helst, och inte sover han heller. 

Koftan är färdigstickad! Den har nu både fickor 

och en stor fin knapp. 

Just nu ligger den i tvättmaskinen.

Spännande!

Laddat

Han skriver väldigt bra den där Fredrik Backman. Han skriver så man vet hur det känns. Så man vet hur det känns att vara snart åtta år och förlora sin mormor, sin älskade roliga tokiga mormor, sin enda riktiga vän. Han skriver om drömmar, om drakar och skuggor, om riddare och väktare så man blir barn på nytt. Han skriver så man både vill gråta och skratta på en och samma gång.

Jag kan bara konstatera, efter att ha läst tre böcker av Fredrik Backman, att han klarade trycket efter sin första succé. Mormor hälsar och säger förlåt är lika bra som böckerna om Ove och Britt-Marie. Imponerande.

Det senaste jag läst med öronen är en riktig klassiker, Charles Dickens En julsaga. Jag har läst den många gånger och kan berättelsen väl men ändå tycker jag om att läsa den. I just den här versionen är det Arne Weise som läser och han gör Ebenezer Scrooge riktig rättvisa.

Visserligen är julen över för den här gången men boken funkar bra ändå.

Jag konstaterar glatt att det blev ännu en dag med sol och blå himmel. Det lockade till en riktigt lång promenad. 

Svårt att tro att det är femte januari när det ser ut så här. 

Härligt! Jag känner verkligen att jag kunnat ladda batterierna den här ledigheten, vilket var ack, så välbehövligt.

Koftprojektet fortskrider och jag närmar mig målgången. 

Ärmarna är klara och nu återstår framkant och fickor. Och en ledig dag. Kanske kan det bli en bra match?

Is-rosor

Ljudbok, stickning och lediga dagar - kan det bli bättre? Ja, det kan det för maken är förkyld och hostar så man inte hör ljudboken emellanåt.

Koftan växer i takt med avverkade kapitel och nu är kroppen klar och första ärmen på gång.

Framkanter, halsringning och fickor återstår.

På ryggen syns nu mönstret.

Än så länge är jag trogen min skiss på koftan jag ville sticka.

Dagens promenad gick till en vik jag inte varit vid tidigare, Sjöbodviken.

Idag låg det klaris i den här viken och isen såg ganska tjock ut. Vacker på ett sätt som bara isar kan. 

Full av is-rosor.

En plusgrad och blåsigt och en fantastiskt blå himmel gjorde det lätt att gå.

Utan mössa hade jag inte tyckt det var lika härligt, för som sagt, det blåste. 

En ensam båt låg kvar vid bryggan, ordentligt fastvuxen i isen. 

Jag vågade inte gå hela bryggans längd. Det knakade betänkligt under fötterna den sista biten jag vågade gå. 

Vassruggarna på andra sidan var som konstverk med bojarna i förgrunden.

Hemma i min vik var det isfritt och kraftigt blått. Blå Jungfrun, hon var blå hon också. 

Jag hoppas på en stunds sol i morgon också. Och att makens hosta är mindre.

Passform perfekt

Passformen på min kofta blir så otroligt bra!

Har du inte testat att sticka koftor och tröjor uppifrån och ner så ta chansen att göra det enligt Stickameras koft knit along. En beskrivning med så många bra tips och trix, både för nybörjare och för en som stickat mycket.

Jag kan inte sticka fort nog just nu. Det är så roligt!

Dagens promenad blev i strålande sol och friska vindar.

Härliga klarblå färger vart man än såg. 

Vid den här badplatsen låg det bara lite is längst in vid strandkanten. 

Drygt en halvmil blev det idag så nu kan jag sticka med gott samvete.

Våra missekissar har varit ute mest hela dagen. 

Jag tror att de är glada att solen skiner.

Himmel katt och kofta

Jag ägnar min lediga tid till att gå och gå och gå. 

Nu är all snö borta och genast blev allt grått och mörkt igen. Det har blåst ordentligt idag som på så många andra platser i södra Sverige.

Jag hittade en ny liten stig som jag inte gått tidigare. Den ledde, som de flesta andra stigar här, till havet. 

Blå himmel och grå himmel, lite av varje. 

En smal remsa is låg kvar i den här viken men i vår vik är den borta nu. 

Ser ni månen mitt i det ljusblå? Så fint.

Jag har fått en jättefin nyårspresent av mig själv; en ny väska från Sisko retro.  

Gissa om jag blev glad!  

Jag måste berätta om vår helknasiga katt Morris. Jag var hemifrån en stund i kväll och när jag kom hem hittade jag bara de två stora katterna men inte lille Morris. Jag letade på de vanliga ställena som han brukar ligga på men där var han inte. När jag kom ut i köket så hörde jag att det lät under ungsplåten som stod över diskhon i väntan på att diskas. Jodå, plötsligt stack det upp ett litet katthuvud ur diskohon!

 Han vet så väl att han inte får vara på diskbänken men kunde tydligen inte motstå att kolla runt lite när jag inte var hemma. Han är verkligen den knasigaste katt jag träffat. Och den gulligaste!

Ikväll stickar jag på Stickameras koft-kalskofta. Jag har fortfarande mycket kvar att göra men tänker att jag ska försöka göra så mycket som möjligt resten av ledigheten. 

Mönstret mitt bak börjar framträda nu. 

Fram är den än så länge helt slätstickad med en rejäl V-ringning. 

Nu måste jag nog kolla var Morris är!