Lägesenergi

Så här på fredagskvällen kan man vara lite låg, det är säkert de flesta.

Det är något särskilt vackert när det allra sista på ett ljus brinner tycker jag, lätt att förtrollas av lågan som till slut blir mindre och mindre för att slutligen försvinna upp i en rökslinga. Fint i all enkelhet, en energi som övergår i en annan, för visst är summan av energin alltid konstant? Det lärde jag mig för evigheter sedan utan att riktigt förstå vad lägesenergi är. Rörelse- och värmeenergi är ju så mycket mer konkret.

Hela förmiddagen snöade det för att sedan genast börja smälta bort.

Kanske är det därför Morris legat och sovit hela dagen. 

Han försöker att inte låtsas om det men matte känner sin kisse, den där katten har inte fångat några möss idag! 

Storasyster har däremot säkert gjort det, hon var väldigt smutsig om tassarna när hon kom in. Snäll som hon är så torkade hon genast av sig på lillhusses tröja så han fick stora fina tassavtryck lite här och där. 

Kanske ägnar jag lite tid åt ärmstickning i helgen, kanske stickar jag sockor, kanske syr jag av tygerna som ligger framme och väntar, kanske blir det ett städryck. Tja, jag har inte bestämt mig för något av det så jag kanske gör något helt annat. Eller alltsammans? Skiner solen i morgon kanske det händer. Eller inte. Det är så skönt att inte ha några bestämda helgplaner! 

Skrik och panik

Nu har det hänt igen.

Det garn som skriker högst får min uppmärksamhet. 

Det här nystanet köpte jag i lördags på Ateljé Norrgården och det är redan på stickorna! Det har kört om många andra projekt som stod före i kön men det vrålade så jag inte kunde låta bli. 

Det ska bli spännande att se hur det artar sig. Nu håller garnet tyst i alla fall.

Rolig post igen! Den här gången en blombukett i miniformat och ett supersött kort. Tack snälla! 

Det har kommit lite snö, ett tag singlade det ner stora fina flingor, men här ute intill havet ligger snön inte kvar. 

Inte än i alla fall. 

I morgon är det redan Lucia.

Oj.

Med en låga klar

Idag har ett ljus fått brinna hela dagen. Det finns så mycket symbolik i en liten låga, symbolik som vi känner intuitivt. Ljuset som står för ett hem, ett liv, en själ. Ljuset som står för värme och trygghet, energi och kontinuitet, glädje och kraft, tröst och även sorg.

När jag tänker på livskraften i mig tänker jag på den som en låga som brinner, ibland svag, ibland stark. När jag är lite deppig kan jag försöka skruva upp lågan, öka ljuset och värmen eller stanna i det deppiga en stund, trygg i förvissning om att jag kan skruva upp ljuset när jag behöver det.

Jag borde gjort en massa saker idag men jag gjorde dem inte. Jag borde tankat bilen så jag slipper göra det tidigt i morgon bitti. Jag skulle kunnat baka lussebullar men det gjorde jag inte heller.

Jag stickade en tumme och en hel del på ett par sockor. Det kändes meningsfullt på något sätt.

I morgon ska jag tanka bilen och göra en massa andra saker och då ska jag inte sticka någon tumme och  kanske bara lite på en socka. 

Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna. Det är mörkt nu men det blir ljusare igen.

Ändrade planer

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?

Jag tänkte ha två olika rosa nyanser och vitt i Wishmaker-sjalen men när jag stickat en bit kom jag på att jag hade två nystan nougatbrunt i garnhyllan och brunt och rosa är finfint ihop tycker jag.

Jag hade tänkt lägga all sticktid på koftan jag håller på med men jag ändrade mig visst där också och sticker emellan med den här sjalen. Rätstickning är racerstickning för mig så jag hoppas den här snart blir klar. 

Här har det regnat nästan hela dagen. Jag har kurat i soffhörnet och plockat fram ett nytt blockljus. Mitt ljusförråd är ganska stort men det hindrar inte att jag slinker in på Liljeholmens fabriksbutik och köper fler då och då. Det är lyx att kunna köpa bra ljus som brinner länge genom att plocka precis vad man vill ha och jag vill nästan alltid ha turkosa blockljus. Fast rätt vad det är kanske jag ändrar mig.

Sådant händer.