Februaribjörkar

Vår levande tavla slår oss med häpnad gång efter annan. 

Sol på snö är allt bra fint.

Det är dax att vända blad i min kalender och den här gången blev temat björkar och koltrastar.

Några tejpremsor med stickade bårder får

vara en liten färgklick den här gången när

allt annat är isblått, svart och vitt.

Kvidevitt.

Mycket är isblått, svart och vitt ute också

men inte hela tiden. Naturen alltså!

En månad med motstånd

 Januari har varit som ett enda långt mentalt ansträngande gympapass för mig, med bara korta andhämtningspauser och jag har inte orkat så mycket mer än det nödvändiga.

En av ljusglimtarna har varit min dagliga lilla kråka på Instagram, för det har blivit en om dagen sedan de första såg dagens ljus den 4e januari.

Även om kråkorna talar för sig själva så innehåller de så klart spår av mig.

De är ju liksom mina småttingar, lite sura, cyniska och frispråkiga på ett sätt som jag inte är så ofta. Jag får se hur länge jag fortsätter göra dem, än har de inte tystnat så jag antar att det kommer några till som vill ut i vintersolen.

Jag, som nästan inte lämnat ön där jag bor sedan Coronan började dra fram över landet i mars förra året, har behövt resa ett par gånger de senaste veckorna. Det har känts mycket, mycket märkligt

att träffa nya människor,

äta ute bland andra men

det har också känts bra att vissa saker fungerar som vanligt, trots pågående pandemi, trots snösliriga vägar

och trots att jag varit ganska slutkörd.

Några bilder från en kvällspromenad i Oskarshamn i början på månaden vill jag dela med mig av.

Ett promenadstråk är i ordninggjort och det är jättefint att gå längs med kajkanten nu,

och det är alltid fint att se stadens ljus speglas i vattnet.

Det var en ganska kylig kväll innan snön kom och ingen is hade lagt sig.

Vi sa hej till lilla Rose-Marie som satt och tittade på stjärnorna och

vi hälsade på vingnöten, det vackraste av träd, som är ganska nedtyngt av lampor. Det är fint men jag är inte helt säker på att trädet mår så bra av det.

Det enda jag stickat i januari är enkla svarta mössor.

Inte världens roligaste men väl så användbara. Både lilla dot och maken har fått varsin.

Dagen efter kvällspromenaden bjöd morgonhimlen på färgterapi.

Ljuvligt vackert.

Plötsligt var de bara där

Det är blåsigt och blött här hos oss och det är skönt att kura inomhus.

När man väl sticker ut näsan är det bäst att vara väl påklädd men det är härligt med syrerik luft i lungorna och rosor på kinderna.

Idag har jag dock stannat inomhus för det har regnat precis hela dagen och inte ens katterna går ut. Trist.

Jag har ingen stor stickning på gång, bara enkla sockor, och jag hade tänkt nyttja ledigheten till att sy några blusar men jag har inte ens plockat fram symaskinen. Däremot har jag träffat på ett gäng damer som jag inte visste att jag hade inom mig.

De är egensinniga och

frispråkiga på sitt eget sätt.

De blir till av några akvarellkluddar på ett papper och några tuschstreck när färgen torkat. Vilka just de här två kluddarna ska bli vet jag inte än, de får torka först och sen får jag se om det tittar fram någon liten tant eller en tuff brud eller kanske någon helt annan.

Jag tror de möjligen har vissa drag av mig. 

På mitt instagramkonto AnetteMCL dyker det upp en då och då till de tagit slut och inte har något att säga längre

Glädjen i att fortsätta

Det var länge sedan jag hade penslar och akvarellfärger framme.  

Det är alltid lite svårt att komma igång, det blir en tröskel som man måste ta sig över för att kunna doppa penseln i färg och trycka den mot ett papper. Ett sätt att komma över den där tröskeln är att, i stället för att börja med ett nytt helt vitt papper, fortsätta måla på något som inte blev färdigt förra gången.

Jag hade ett par ark kvar sedan jag målade med plastfilm som jag skar ner ett i mindre bitar och färglade lite och, som vanligt, la till några ord. Det är lätt att tvivla på sin förmåga när penslarna legat orörda ett tag men man får inte vara rädd. Allt blir inte bra eller användbart men det är inte därför man skapar, det är för glädjen som finns i själva görandet tänker jag.

Glädjen att göra

ger en fin tillfredsställelse.

Förra årets sista par sockor stickade jag av Gründl Hot socks, ett slitstarkt sockgarn med fina randningar.

Det blev lite garn över när sockorna var klara och nu tror jag att det blir

handledsvärmare av resterna

eller så blir det skaft till nya sockor. Snart måste jag bestämma mig men just nu stickar jag vidare, rand för rand, bara för att det är roligt.

Nytt (och lite gammalt)

2020-års sista stickning blev en Elven Cloche, en asymmetrisk mössa.

Den är stickad i ljuslila Merinokamel från Stäkets hantverk tillsammans med mörklila dubbelt hållen Austermann Merino Lace och är stickad på 6 mm-stickor. Hela mössan väger 93 gram och den är mjuk och varm. Jag förlängde mössan med sex varv för att den skulle gå ner ordentligt över mina öron och eftersom den stickas uppifrån och ner var den lätt att prova längs vägen.

En liten knut har den högst upp på huvudet.

En riktigt rolig stickning och garnet är ljuvligt.

Nytt år och ny månad betyder nya sidor i min journal.

Jag ville hålla januarisidorna enkla och ljusa men ändå varma.

Första sidan och

kalenderuppslaget fick varsitt hjärta och

det finns en ännu helt tom sida för idéer och tankar. Kanske blir den fullskriven innan månaden är slut, kanske förblir den tom (fast det har hittills aldrig hänt).

Förstasidan som markerar nytt år höll jag riktigt anonym, här tas inte något för givet gällande det nya året...

Ett enkel årsöversikt är bra att ha,

det är ett uppslag jag brukar ha stor nytta av.

En sida för årets födelsedagar och presenter är förberedd,

liksom en ny sparkalender. Jag började med en förra året och det var roligt att spara på det sättet så jag har gjort en ny. Den nya är tom och förra årets fullt ifylld.

52 rader med ett belopp per rad och när den radens belopp är insatt på sparkonto fyller jag i med en fin färg. Det är 52 rader, en per vecka, men jag tar dem inte i ordning utan sätter undan ett belopp som passar just då och ibland tar jag flera rader/veckor på en gång. När hela sparkalendern är ifylld finns det 10 000 kr på sparkontot, att spendera efter tycke och smak. Kanske ska jag sikta in mig på en robotdammsugare i år... Är det någon som har en och kan ge råd? Är det ens något att satsa på?

De senaste åren har jag skrivit upp alla garninköp och det garn jag använt. 2020 köpte jag 7,9 kg garn, vilket känns som orimligt mycket, men jag stickade och virkade upp 13,55 kg så det blev i alla fall en total minskning på 5,65 kg. Bra jobbat av mig!

Varje månad får ett eget tema i min journal och inspirerad av andra Bullet journal-användare gjorde jag en årssammanställning av 2020-års teman. En liten miniruta för varje månad. Det var ett par roliga timmar vid skrivbordet.

Så där ja, nu kan vi lägga 2020 bakom oss och 2021 ligger redan för våra fötter.

Gott Nytt År allesammans!