DIY. Skapa en höstbukett av trädgårdens överflöd

 

Vacker dörrprydnad

De här höstbuketterna att hänga på dörren är så fruktansvärt roliga att göra – jag har fått rena manin på att skapa fler hela tiden. Buketterna påminner en del om att binda blomsterbuketter med spiraltekniken, och det saknar jag nu, när sommaren och blomstersäsongen är över. 

Fortfarande finns det en hel del i trädgården som du kan använda för att skapa en riktigt vacker höstbukett. Olika sorters vintergrönt, nypon från sommarens rosblomning eller någon vacker, överblommad kvardröjande perenn blir fantastiskt fin i dörrbuketten. 

Ger en stabil grund

Starten på att skapa en höstbukett för dörren är att lägga ihop thujagrenar omlott (eller annat vintergrönt), enligt bilden, och skapa en vacker "solfjäder". Det ger en stabil grund och en bra form på buketten. Vill du ha med mindre grenar i buketten är det bra att börja med dem och sedan lägga thujariset ovanpå. Det blir extra snyggt med grånade, lite patinerade grenar med lite spret. 

Precis som när du binder en vanlig bukett så skalar jag bort allt det gröna längs ner på varje kvist – då har du något rejält att hålla i medan du skapar din bukett. Och det behövs verkligen. 

Kottar och nypon är ren och skär lycka

Det är också där som du sedan binder fast snöret för att hålla i hop buketten, och knyter en ögla för upphängning. När formen väl är skapad är det bara att fylla på med mer material i olika längder för att bygga upp buketten och ge den liv och variation. 

Jag hade turen att hitta grenar med kottar på som jag hade i skattgömmorna sedan tidigare och nypon från en klätterros där nyponen fortfarande satt kvar på grenarna. Ren och skär lycka när man är i skapartagen. 

Går lika bra att ha den liggande

Vill man kan man även ha buketten liggande på ett bord eller på en vacker bricka där den blir lika dekorativ som hängande. 

Stämningsfullt under Allhelgona

Under Allhelgona ställde jag två tända gravljus vid en liggande bukett och det blev så vackert och stämningfullt på bordet på uteplatsen. Vi kan se ljusen från flera fönster och tänka på nära och kära som gått bort. 

HÄR ser du en liknande bukett som jag band för några dagar sedan. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Supersnabb hängande dörrbukett

 

Lite hopplock

Ibland vill man bara skapa något snabbt som ändå är hållbart och snyggt. Efter behandling hos naprapaten i går var kroppen ganska så mörbultad idag och behövde ta det lugnt. Jag tassade bara ut i trädgården med sekatören i handen och klippte lite på thujahäcken, hittade några jätteeterneller som fortfarande stod kvar i en av odlingslådorna och lite annat smått och gott. Lite hopplock av vad som finns i trädgården just nu. 

En kvist jag hittade vid helgens besök i lekparken tillsammans med barnbarnen passade perfekt i buketten. Plockar gärna med mig lite som jag hittar när jag är ute. Har både sekatör i fickan och blicken i marken när jag går promenader – man vet aldrig när någon liten skatt dyker upp.  

Oändliga variationer

Det gick supersnabbt att plocka ihop min "bukett" och slå ett snöre runt för upphäng. Den blev så bra här på ytterdörren. Rudbeckiorna kanske inte håller så länge, men resten tror jag har längre livslängd. 

En sån här "bukett" är tacksam att skapa av det man har eller efter en tur till skogen där man kan hitta vackra grenar på marken – kanske till och med – med kottar på. Ett vackert band kan tillföra julkänsla lite längre fram. Variationerna är oändliga. 

Långblommande damen

Den rosa jätteeternellen har jag verkligen haft stor nytta av den här säsongen. Har fröer kvar av jätteeternellen Strawflower så jag kan så henne igen nästa år – både som kallsådd och direktsådd. En användbar dam som blommor juli-oktober. Långblommare uppskattas alltid. 

Alla bidrar på sitt sätt

Har använt jätteeternellen i många buketter och blomsteruppsättningar under sommaren. Även om hon inte gör så mycket väsen av sig som de praktfulla dahliorna och rudbeckiorna tillför hon ändå mycket på sitt lågmälda sätt. Alla olika sorter bidrar med sin personlighet /utseende och behövs för en harmonisk helhet.

Imorgon hoppas jag att energin har återkommit så jag kan fortsätta putsa fönster och fylla lådor med thuja – kanske blir det en cykeltur till skogen också för att hitta fler skatter. Högtidsstund.  

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa 

Helt plötsligt visade hon sig – Augusta Louise

 

Fick plötsligt syn på henne

Det var några år sedan jag planterade henne i en av rabatterna på uteplatsen och sedan har hon inte visat sig förrän nu. Av en tillfällighet råkade jag få syn på hennes enda utslagna magnifika blomma den här säsongen och eftersom hon nickade mot marken klippte jag resolut av henne för att få njuta av henne i upprätt tillstånd istället. 

  

Fina rosen Augusta Louise

Tillsammans med några andra senblommande rosdamer fick hon – den fina rosen  Augusta Louise  – pryda den rostiga skålen från Claus Dalby. Hon skimrar så vackert i aprikosa toner med stänk av ljusgult. Några avklippta solrosblommor från den perenna solrosen fick göra henne sällskap. 

Får flytta in i zinkhink igen

Sommaren 2023 fick hon tillbringa vid blomstergården i en zinkhink och trivdes förträffligt. Hon blommade helt magiskt och det vill jag gärna uppleva igen. Till sommaren 2026 ska jag nog gräva upp henne och sätta henne i zinkhink igen. Det är någon form av mynta som invaderat henne i rabatten så hon blir nog glad för miljöombyte.

Fen

En annan ros som också trivs alldeles förträffligt med en sommar i zinkhink är den lilla rosen The Fairy. Henne har jag använt flitigt i buketter i sommar och till nästa säsong får ytterligare en The Fairy pryda piedestalen i rostiga rosenrabatten där redan två andra The Fairy bor. 

 

I väntan på bindning

Här ligger kvistar av The Fairy på rostiga planteringsbordet i somras i väntan på att bindas till bukett tillsammans med stjärnflocka, vitpytta och lite andra blomster. Det bordet är så himla bra att sortera upp alla blommor på efter att de har fått vattendra. Hög, bra arbetshöjd och stort utrymme att bre ut sig på. Jag älskar det. 

Nya idéer poppar upp

Just nu är The Fairyrosorna i rostiga rosenrabatten i knopp, men det är osäkert om de hinner slå ut innan det blir för kallt.

I helgen har det varit fantastiskt trädgårdsväder och den stora rishögen på gräsmattan i förra inlägget är nu ivägkörd till ristippen. Jag hann med att klippa lite till i det stora buskaget vid ruinen och ut mot gatan där jag har lite nya planer som helt plötsligt visade sig. 

Så kul när nya idéer poppar upp!

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Blomsterskatter från trädgården i sommarens sista?!

 

Säsongens sista?!

Kanske är det säsongens sista blomsterbukett från trädgården som jag plockade häromdagen. Den stod ute hela natten för att vattendra och på morgonen var det strax under nollan. Blommorna såg pigga och alerta ut och hade klarat nattens kyla galant.

Nu har tiden kommit när man får plocka av det som finns tillgängligt och som tur är blommar kaprifolen i långa perennarabatten för fullt då jag planterat två tidigblommande och en senblommande så det ska finnas blomning hela säsongen. 

Både tidig och sen

Kaprifolen har vedartade stjälkar som man får klippa ett rejält snitt i änden så den kan dra ordentligt med vatten. Fullt utvecklade blommor står sig inte så länge, medan knopparna håller ut lite till. Jag föredrar det knoppiga stadiet i buketter.

Otroligt att den här kaprifolen blommar så överdådigt då jag gjorde mitt bästa för att ta död på den i fjol när vi bytte portal i rabatten. Den fick nog en nystart istället och sköt fart för att få överleva.

Ruby är välkommen tillbaka

Lejongapen Ruby som jag drog upp som kallsådd i våras blommar nu i läckert sammetsrött – en färg jag var lite tveksam till när jag väl skolade om hennes plantor i våras och därför hamnade hon lite varstans när alla småplantor hade växt mig över huvudet på försommaren och det var dags för utplantering.

NU uppskattar jag henne något enormt för hon livar verkligen upp en bukett – har jag fröer kvar ska hon absolut få komma tillbaka nästa säsong. Om jag frestar med bättre uppväxtförhållanden och riktigt soligt läge kanske hon till och med blommar tidigare och kraftfullare. Vilket också beror på om jag är flitig med sekatören eftersom hon gärna kommer med nya flor. Det har jag märkt på lejongap Apricot som nu mot slutet av säsongen kommer med nya pigga upprätta spiror i odlingslådan.

Kalla nätter bevarar fräschheten

Tro det eller ej men grunden i den här buketten är faktiskt från blomsterinstallationen jag gjorde i den loppade soppterrinen 12 september. De gula rudbeckiorna Sahara och grönt fyll från rosenskäran har stått sig sedan dess och även renfanan. Terrinen har stått kvar i växthuset hela tiden så kalla nätter har hållit buketten fin.

Skattrunda i trädgården

Annat jag hittade på min skattrunda i trädgården var  knoppiga stjälkar av höstaster, fler rudbeckior i härliga hösttoner, knoppiga dahlior, jätteeternell i rosa nyanser, lejongap och vippor från miscantusgräset. Jag vet inte vad som hände med mina sommarastrar i år – de torkade bort och knappast någon hann så långt som till att pryda en blomsterbukett. Väldigt märkligt. I fjol var de fantastiska den här tiden. En odlares berg- och dalbana i blomsterriket som lever sitt eget liv. Eller kan det bero på att odlaren kanske inte varit så flitig med vatten och gödsel som astrarna krävde?

Nu står buketten inne på frukostbordet och jag blir så glad av den. Härlig start på dagen att ha sånt vackert sällskap. 

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Solrosängen förvandlas. Sprudlande rudbeckian Sahara. Del 4.

 

Räknas som sommarblomma

Älskar rudbeckior den här tiden på året när deras läckra nyanser lyser upp i trädgården. Tyvärr har jag tappat bort sortnamnet på den här rudbeckian och antar att det är en sommarrudbeckia. Har tidigare på sensommaren köpt exemplar av strålrudbeckia men inte lyckats få dem att komma tillbaka nästa sommar och kommer de tillbaka så försvinner de så småningom, så nu räknar jag rudbeckiorna som sommarblommor. 

 

Vacker och hållbar i vasen

Den här sorten har så otroligt vackra blommor med en skimrande ljusgrön knapp i mitten. Dessutom är hon fin som snittblomma och har ett långt vasliv. Och sånt gillas.

Älsk på zink, stenar och rost

Testade att ställa zinkhinken med rudbeckior i nya solrosängen för att se hur den passar in i miljön. Även zinkhinkar och baljor passar bra bland stenarna och till rönnens vackra grå stam. Känns harmoniskt och allt samverkar.

Sprudlande Sahara

En annan sommarrudbeckia som absolut kommer att få pryda nya solrosängen nästa sommar är Sahara. Hon sprudlar i olika brända nyanser och skepnader och är härligt höstblommande till frosten sveper in i trädgården. Henne kallsådde jag i vintras och till nästa år får hon flytta in i den runda stora zinkbaljan i blomstergården tillsammans med något gräs och i den rostiga baljan i nya solrosängen – då har jag både till buketter och att njuta av.

Så olika utseende

Så här olika kan Saharas blommor se ut och man vet aldrig vilken av alla olika utseenden som dyker upp i lådan. Variationsrikedomen är stor. Därför är det så roligt att odla henne – känns som man har flera olika sorter i en och samma blomma. Hon kommer att bli perfekt i färgtemat i nya solrosängen och ska få återkomma på flera ställen. Dessutom gör sig rudbeckior så bra tillsammans med prydnadsgräs.

Vackra i arrangemang

Här lyser rudbeckiorna upp ett blomsterarrangemang i en loppad soppterrin. Så användbara och vackra både på plats i trädgården, i buketter och arrangemang. 

Nu väntar jag på en fröleverans som jag inte kunde motstå när jag ändå var i farten med planering av nya solrosängen – mer om det i nästa inlägg.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Trotsat bukettförbud, småvaser och finns det minidahlior?!

 

Bukettförbud hela sommaren

I fredags stod maken plötsligt i dörren och ropade på mig att komma och överräckte en stor blomsterbukett inslagen i vackert papper. Sedan har buketten fått stå i en vas innan jag hade ork att förbarma mig över den. Jag tyckte också att den förde med sin en unken doft som spred sig här hemma så jag var först inte så glad över blommorna eftersom jag fortfarande binder så många egna från trädgården. 

Maken har haft bukettförbud hela sommaren. Det är roligare att få buketter under vinterhalvåret när trädgården ligger i dvala.

Finns det minidahlior?!

När jag väl förbarmade mig över buketten visade det sig att den var helt obladad och att en kvist hade gått av. De vackra blommorna klippte jag av och satt i småvaser – de påminner om mini, mini dahlior i formen. Så himla vackra.

Ett helt hav av blad hamnade i vasken och halva buketten försvann. 

Har en hel samling

Minivaser har jag gott om – har köpt på mig ett antal vid olika tillfällen. Det var bara att välja två ur samlingen. En Gerbera har också vikt sig visade det sig och fick pryda en minivas.

Uppdukat på uteplatsen

Rottingbordet på uteplatsen blev en bra plats att duka upp på och sedan adderade jag en älsklingsängel och en loppad dansk designvas som jag fyndade på ett loppis på Österlen i fjol sommar. Vädret har varit lite opålitligt så allt fick flytta in på köksbordet till kvällen.

Kärlek och omtanke

Efter att jag bladat av alla blommorna, bytt vatten och bundit om dem försvann lukten och nu tycker jag mycket bättre om buketten. Förstår nu hur viktigt det är att få bort alla blad under vattenytan som annars bildar bakterier och unken doft. Dessutom tar bladen kraft från blomman som den behöver för att prunka i buketten. 

Maken hävdar att det inte är någon kostnad att inhandla blommor, utan en investering – och jag älskar honom ännu mer för de orden och omtanken. 

När värken sätter in i kroppen är det guld värt att titta på en vacker blomsterbukett som utstrålar kärlek och omsorg. Blommor ger verkligen massor av energi. Oavsett om man plockat egna i trädgården eller får en kärleksfull bukett i famnen vid ytterdörren.

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

Återbrukade Solrosor i förgänglighetens tid

 

Doftar av jord och förgänglighet

Det märks mer och mer att hösten är i antågande. De dimmiga morgnarna som bäddar in trädgården och växthus, nattemperaturen som sjunker och en extra varm tröja som åker på under förmiddagarna i trädgården. Luften som doftar av jord och förgänglighet, enstaka rosor som remonterar och miskantusgräs som snart får vackra höstvippor. 

Det är härligt att strosa runt i en trädgård på vägen mot hösten och uppleva det vildvackra med alla sinnen.

Böjer sig för hösten

Solrosorna jag plockade på självplock för några veckor sedan har nu böjt sig för hösten och gått i förgänglighetens värld. Det finns något rogivande och vackert med det stadiet och jag återanvänder gärna solrosorna när de blommat klart. 

Såå användbar

Den här ställningen är jag så glad åt – så användbar hela året att pynta upp i. Jul, påsk, midsommar och nu får solrosorna en viloplats innan det är tid för komposten. Här är det bara fantasin som sätter gränser för vad man kan använda och vilken stämning man vill ha.  

Passar i ruinen

Installationen med solrosorna får stå ute ett tag innan jag plockar in den i växthuset. I öppningen i ruinen passar den bra. I alla fall när det är vindstilla – skulle hösten få för sig att vina till plockar jag ödmjukt in den i stillhet – annars är det risk att den tippar över ruinkanten.  

Älskar de gula nyanserna

Under tidig vår och sensommar/höst älskar jag de gula tonerna. Det känns som det är då man behöver energi i de gula nyanserna. Energin som ger lekfullhet, glädje och en extra boost. Så härligt att fylla sig med naturens överflöd – samtidigt som de mätta tonerna ger ett efterlängtat lugn efter en intensiv sommar.  

Det finns tid att jorda sig, andas in den friska luften och stå stadigt i myllan. 

Viktig bara-vara-tid

Den här hösten har jag gett mig själv tid att bara vara – inga utbildningar är inbokade. Nu ska jag bara känna hur jag vill gå vidare i livet när utbildningen till frilansjournalist är slutförd liksom fotoutbildningarna. Nu finns tid att landa i allt jag lärt mig och bara njuta. Det känns fantastiskt härligt.

Trädgården ska få mycket kärlek och omtanke – i lugn och ro utan stress. Så njutningsfullt i förgänglighetens tid. Dessutom betyder bloggandet oerhört mycket för mig – här har jag möjlighet att kombinera skrivandet med skapandet och fotandet och dessutom det bästa jag vet – få inspirera er läsare!

Ha det så gott alla trädgårdsvänner!
Kram/Isa

PS. Det är inte första gången jag återanvänder solrosor – HÄR hittar du tidigare inlägg! DS.

PS. Ser texten konstig ut är det Blogger som ändrar – jag blir tokig på att det sker hela tiden, fast jag skriver rätt! DS.