entgehen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för entgehen 

Hjälpverb: sein

Infinitiv entgehen
Presensparticip entgehend
Perfektparticip geentgeht
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich entgehe  du entgehst  er, sie, es entgeht 
Plural wir entgehen  ihr entgeht  sie entgehen 
Preteritum Singular ich entging  du entgingst  er, sie, es entging 
Plural wir entgingen  ihr entgingt  sie entgingen 
Imperativ
Singular - entgehe ! -
Plural - entgeht ! entgehen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich entgehe  du entgehest  er, sie, es entgehe 
Plural wir entgehen  ihr entgehet  sie entgehen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich entgingen  du entginge  er, sie, es entgingest 
Plural wir entgingen  ihr entginget  sie entgingen 

entgehen

  1. undgå, undslippa