Österbottenbanan

	Österbottenbanan
	Österbottenbanans dragning.
Allmänt
Plats	Finland
Sträcka	Seinäjoki–Uleåborg
Organisation
Infrastrukturförvaltare	Trafikledsverket
Tekniska fakta
Spårvidd	1 524 millimeter (betong, makadam)
Största tillåtna axellast	22,5 (byggs ut till 25) ton
ATC	ja
Fjärrblockering	ja
Högsta hastighet	Seinäjoki–Uleåborg 200 km/h
Elektrifierad	ja
Linjekarta

Österbottenbanan (även Uleåborgsbanan) är ett banavsnitt på finska Stambanan och sträcker sig från Seinäjoki till Uleåborg. Österbottenbanan utgör en mycket viktig del av norra Finlands gods- och passagerartrafik.

Aktuellt

Sträckan mellan Karleby och Ylivieska har byggts ut till dubbelspår, med start år 2012^[1] Hela ombyggnaden av sträckan mellan Seinajoki och Uleåborg var, som planerat, klar år 2017. Även budgeten på €800 miljoner (EUR) överhölls.^[2]^[3]

Efter utbyggnaden har den högsta tillåtna hastigheten höjts till 200 kilometer i timmen (från 140 kilometer i timmen), och den högsta tillåtna axellasten från 22,5 ton till 25 ton.^[4] Samtidigt skulle 23 plankorsningar försvinna.^[5]

Historia

Första gången ett förslag om att bygga järnvägar i Österbotten lades fram skedde redan på lantdagen 1863–1864, men förslaget vann ej understöd. Det förekom flera olika förslag på sträckningar av Österbottenbanan. År 1872 presenterades på lantdagen ett förslag fram där banan hade sträckningen Tammerfors–Kyrofors (Tavastkyro)–Kankaanpää–Kauhajoki–Ilmola–Välimaa (Seinäjoki)–Frantsila–Temmes (Tyrnävä)–Uleåborg. Det var tänkt att man skulle bygga en sidobana till Vasa, det vill säga dåvarande Nikolaistad, från Välimaa. Mellersta Finlands huvudbana skulle då ha gått från Davidstad (Luumäki) via S:t Michel till Jyväskylä och därifrån till Välimaa. Lantdagen beslöt dock att bygga banan via inlandet.

Sträckan Seinäjoki–Karleby invigdes 1885, fortsättningen till Uleåborg 1886. Järnvägen bar med sig många förändringar i många kommuner när nya näringar växte upp längs banan och runt stationerna.

Elektrifiering

Huvudbanan elektrifierades på 1980-talet i två skeden:

1981: Seinäjoki–Karleby
1983: Karleby–Uleåborg

Sträckningen Tuomioja–Brahestad (sidobanan Brahestadsbanan) elektrifierades först år 2001.

Se även

Planerade bansträckningar

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Österbottenbanan.
Bilder & media

^ Trafikverket: Banprojektet Seinäjoki–Uleåborg Arkiverad 3 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine., läst 3 februari 2010
^ ”Banprojektet Seinajoki-Uleåborg färdigt inom tids- och budgetplanen”. https://www.jarnvagsnyheter.se/20200127/9817/banprojektet-seinajoki-uleaborg-fardigt-inom-tids-och-budgetplanen. Läst 19 april 2020.
^ ”Seinajoki-Uleåborg”. https://vayla.fi/web/sv/alla-projekt/seinajoki-uleaborg. Läst 19 april 2020.
^ Banförvaltningscentralen: Dubbelspårig bana mellan Karleby och Ylivieska, projektets betydelse^{[död länk]}, läst 3 februari 2010
^ Banförvaltningscentralen: Dubbelspårig bana mellan Karleby och Ylivieska, projektomfattning^{[död länk]}, läst 3 februari 2010

[1] Trafikverket: Banprojektet Seinäjoki–Uleåborg Arkiverad 3 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine., läst 3 februari 2010

[2] ”Banprojektet Seinajoki-Uleåborg färdigt inom tids- och budgetplanen”. https://www.jarnvagsnyheter.se/20200127/9817/banprojektet-seinajoki-uleaborg-fardigt-inom-tids-och-budgetplanen. Läst 19 april 2020.

[3] ”Seinajoki-Uleåborg”. https://vayla.fi/web/sv/alla-projekt/seinajoki-uleaborg. Läst 19 april 2020.

[4] Banförvaltningscentralen: Dubbelspårig bana mellan Karleby och Ylivieska, projektets betydelse^{[död länk]}, läst 3 februari 2010

[5] Banförvaltningscentralen: Dubbelspårig bana mellan Karleby och Ylivieska, projektomfattning^{[död länk]}, läst 3 februari 2010

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]