Hoppa till innehållet

Clark Olofsson

Från Wikipedia
Clark Olofsson
Olofsson (i mitten) på väg till rättegång 1967. Till vänster dåvarande fästmön och till höger en fångkonstapel.
FöddClark Oderth Olofsson
1 februari 1947 (77 år)
Sverige Trollhättans församling, Älvsborgs län, Sverige
NationalitetSvensk
Andra namnDaniel Demuynck
MedborgarskapBelgiskt, svenskt
UtbildningStockholms universitet
Brottslig statusFri efter avtjänat straff (juli 2018)
MakaMarijke Demuynck (1976–1999)
Barn6 st[1]

Clark Oderth Olofsson (från 1991 under namnet Daniel Oderth Demuynck, vilket senare återtagits[2]), född 1 februari 1947 i Trollhättans församling, Älvsborgs län,[3] är en svensk brottsling. Han har blivit beryktad och rönt stor massmedial uppmärksamhet efter att ett flertal gånger ha begått grova brott, däribland mordförsök, misshandel, rån och narkotikahantering.

Olofsson, som har tillbringat mer än hälften av sitt liv på kriminalvårdsanstalter, har kallats "Sveriges första popgangster" då han trots de begångna brotten behandlats varsamt av media och väckt mer nyfikenhet än fruktan kring sin person. Olofsson var enligt en Gallupundersökning i USA längre tillbaka sedd som en av Sveriges mäktigaste män.[4]

Efter att ha avtjänat drygt tio år i fängelse efter sin senaste dom (bland annat för narkotikasmuggling) är Olofsson sedan slutet på juli 2018 åter en fri man.[5]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Olofsson är son till bagaren och maskinisten Sten Odert Alfons Olofsson och Inga-Britt Naemi Margareta Olofsson. Han växte upp i ett hem med omfattande alkoholproblem och när han var åtta år gammal stod hans mor ensam med honom och hans två yngre systrar. Moderns sociala problem föranledde att de tre barnen placerades i fosterhem. När hon återhämtat sig och fått anställning som affärsbiträde samlade hon familjen igen i en lägenhet i Slätta Damm på Hisingen i Göteborg,[6] granne med framtida journalisten Janne Josefsson. Familjen flyttade senare till Köldgatan i Biskopsgården.[7] I tonåren började Olofsson som lärling på Götaverken i Göteborgs hamn och vid 15 års ålder gick han till sjöss och åkte jorden runt på ett lastfartyg.[8]

1960–1980-talet

[redigera | redigera wikitext]

Första fängelsedomen

[redigera | redigera wikitext]

År 1963, 16 år gammal, placerades Olofsson på ungdomsvårdsskola efter flera småbrott.[9] I augusti 1965, medan han var på rymmen från ungdomsvårdsskola, befann sig Olofsson och två kumpaner vid statsminister Tage Erlanders tjänstebostad på Harpsund och plockade åt sig av vindruvor, gurkor och tomater i växthuset. De upptäcktes dock av trädgårdsmästaren och flydde samt fick lift med en bil in till Flen. Tre månader efter inbrottet misshandlade Olofsson två polismän i Eskilstuna[10] och den 4 februari 1966 dömdes han till tre års fängelse, hans tredje dom och första riktiga fängelsedom. På våren 1966 rymde han ur ett fängelse, Tidaholmsanstalten, för första gången.[8]

Riksbekant brottsling, dömd till långt straff, rymning

[redigera | redigera wikitext]

Den 29 juli 1966 undersökte polismannen Ragnar Sandahl och hans kollega Lennart Mathiasson ett inbrott i en cykelaffär på Skjutsaregatan i Nyköping, när Sandahl sköts till döds med en kpist.[8] Mördaren hette Gunnar Norgren, den andre inbrottstjuven var Olofsson, som i och med händelsen inledde sin bana som riksbekant brottsling.[11] Norgren greps den 16 augusti i en lägenhet på Utåkersgatan 4 i stadsdelen Kålltorp i Göteborg och erkände senare mordet. Lägenheten tillhörde en pojkvän till Olofssons syster. Norgren gav sig först sedan polisen skjutit flera skott genom dörren till lägenheten. Olofsson klarade sig genom att han gått ut på ett ärende och troligen fick syn på en stor folksamling utanför huset. Han lyckades hålla sig undan i några veckor, men greps till slut den 25 augusti vid ett dramatiskt tillslag i Grimmeredsskogen vid Västra Frölunda. Via telefonavlyssning fick polisen reda på att Olofsson och hans 20-åriga flickvän skulle träffas vid en särskild bergsklack i Grimmeredsskogen. Två poliser, Bertil Brosved och Ulf Högenberg, maskerade till orienterare, försökte gripa honom. Då ryckte Olofsson upp en pistol ur byxlinningen och avlossade två skott. Högenberg träffades i axeln av det ena. Olofsson dömdes i tingsrätten till tio års internering, men hovrätten ändrade domen till åtta års fängelse.[8] Norgren dömdes till tolv års internering, vilket var det strängaste straffet en svensk domstol kunde utdöma vid den tiden.[11]

Den 4 februari 1969 rymde Olofsson från fängelset och flydde till Kanarieöarna. Han greps i en lägenhet i Frankfurt. Den 5 augusti, två månader före muck, rymde han från Lingatans fångvårdsanstalt, en öppen anstalt i Bohuslän. I början av 1970-talet satt Olofsson på Kumlaanstalten. Den 2 februari 1973 greps han i matsalen på Kurhotellet i Ulricehamn sedan polisen hade fått ett tips efter att en städerska hade sett en pistol på ett av hotellrummen.[12] Vid gripandet hade han varit på rymmen i sju månader[8] och rånat en bank i Göteborg[9]. Han dömdes i maj 1973 till sex års fängelse och fördes till interneringsfängelset i Kalmar.[8]

Norrmalmstorgsdramat

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Norrmalmstorgsdramat

1973 satt Olofsson på Norrköpingsanstalten när Janne Olsson gick in och tog gisslan på Kreditbanken på Norrmalmstorg i Stockholm i det som kom att kallas Norrmalmstorgsdramat. Olsson krävde att Olofsson skulle komma till platsen. Olofsson hämtades och togs till banken, där han tillbringade sex dygn tillsammans med gisslan och Janne Olsson. Olofsson fälldes i tingsrätten men friades senare i Svea hovrätt. Han hade, enligt honom själv, agerat för att skydda gisslan och hade polisens tysta medgivande till det.[6] Han fördes tillbaka till fängelset för att avtjäna resterande tid av sitt tidigare straff. Han sökte nåd hos regeringen men ansökan avslogs tillsammans med hans begäran om att få studera juridik.[6]

På rymmen, rekordrån, nytt straff och äktenskap

[redigera | redigera wikitext]

Den 20 mars 1975 rymde han från Norrköpingsanstalten och i april gick han in på en bank i Köpenhamn med en pistol i varje hand. Han sköt ett skrämskott och kom över 194 000 kronor.[13] En månad efter rymningen befann sig Olofsson i Marseille i södra Frankrike. Tillsammans med en bankrånarkumpan köpte han segelbåten Saga för 50 000 franc och under tre månader seglade de runt i Medelhavet. I augusti gick de genom Gibraltar sund, ut på Atlanten förbi ögruppen Azorerna. Med hjälp av paret Inger Alfvén och Mikael von Heijne från Djursholm, på väg hem från Västindien, kom Olofsson på rätt kurs och nådde till slut Irland.[13] Därifrån tog de sig till Danmark där dansk polis kom på dem. Olofsson kom undan och först i januari 1976 fick belgisk polis tag på honom och lyckas ringa in honom i en vägkorsning utanför Bryssel. Han lyckades skjuta sig fri och på ett tåg i Västtyskland under denna flykt träffade han den 19-åriga Marijke Demuynck.[13] Den 24 mars 1976 rånade Olofsson Handelsbanken på Östra Hamngatan 27[14] i Göteborg på 930 000 kronor – vid denna tidpunkt det största rånbytet i svensk kriminalhistoria. Samtidigt tog han två personer som gisslan. Han greps klockan 22:30, nio timmar efter rånet, på hotell Gyllene Kärven i Herrljunga.[13] 230 000 kronor återfanns vid gripandet av Olofsson, resten kom aldrig till rätta. För rekordrånet dömdes han till åtta års internering, men tre veckor efter domen, i juli 1976, flydde han igen, denna gång genom att köra en Scanialastbil genom tre fängelseportar vid Norrköpingsfängelset. Tillsammans med ett antal medfångar flydde de till en väntande flyktbil. Den sista juli 1976 greps han i Halmstad. Den 12 augusti 1976 gifte sig Olofsson och Marijke Demuynck i Kumlabunkern.[13]

Journaliststudier, frigivning och ny fängelsedom

[redigera | redigera wikitext]

År 1979 påbörjade Olofsson som intern studier i journalistik vid institutionen journalisthögskolan på Stockholms universitet. Han gjorde praktik hos tidningen Arbetaren. Han avslutade studierna år 1983.[15] Under en permission på midsommarafton 1980 knivhögg[16] Olofsson den 28-årige fiskaren Leif Sundin i samband med ett bråk på Möja.[10] Domen blev två och ett halvt år för misshandel. Hans studier blev avbrutna av domen, men han tog till slut examen på journalistlinjen 1983.[6] Olofsson frigavs år 1983 och han lämnade då Sverige med sin belgiska fru och bosatte sig i hennes hemland. I november 1984 greps han i kustorten Blankenberge i Belgien, misstänkt för att ha försökt smuggla in 25 kilogram amfetamin i Sverige med den så kallade Televerksligan.[10] Han dömdes mot sitt nekande till tio års fängelse för medhjälp till grovt narkotikabrott.[15][6][17]

1990–2010-talet

[redigera | redigera wikitext]

Frisläppt med namn- och landbyte, dömd för knarksmuggling

[redigera | redigera wikitext]

Den 10 oktober 1991 släpptes Olofsson fri och bytte samtidigt namn till Daniel Demuynck[10] och flyttade till den belgiska landsbygden, åtta mil utanför Bryssel.[6] I juli 1996 greps Olofsson utanför en bank i Oslo då polisen trodde att han förberedde ett rån. Han släpptes efter ett dygn. En stormig novembernatt räddades han av sjöräddningens helikopter utanför Hallandskusten efter att hans träsnipa slagits sönder mot klipporna. Några veckor senare omhändertogs han för rattfylla i Stockholm.[10] Den 15 april 1998 greps han på Teneriffa som huvudman för knarksmuggling efter att ha varit internationellt efterlyst via Interpol i flera månader.[17] Han utlämnades till Danmark och efter en uppmärksammad rättegång i Frederikssund[6] dömdes han 1999 till 14 års fängelse för att ha smugglat in 49 kilo amfetamin i Danmark.[4] Det var då det strängaste straffet för narkotikabrott som utdömts någonsin i dansk rättshistoria. Under tiden i Danmark satt han på isoleringsavdelningen på Vestre Fængsel i Köpenhamn.[6] Han frigavs villkorligt den 9 maj 2005.[18][4]

Konstkuppen på Moderna Museet 1993

[redigera | redigera wikitext]

Den 8 november 1993 skedde ett inbrott på Moderna Museet i Stockholm. Tjuvarna hade tagit in sig genom taket (en så kallad rififikupp). Fem tavlor hade stulits och en statyett av Pablo Picasso samt två tavlor av konstnären Georges Braque från Moderna Museet. Det sammanlagda bytesvärdet uppgick till nästan 500 miljoner kronor.

Clark Olofsson agerade som mellanhand i konstkuppen. Han uppger själv i en intervju i podcasten "Olöst" att hans uppgift var att hitta köpare till dessa värdefulla verk. Han påstår att han inte vet var "Den vita duken" av Braque tog vägen, denna målning är det enda konstverket som fortfarande saknas. Olofsson uppger i intervjun att han föredrar att inte vara inblandad i kriminalitet som berör konst, eftersom detta är komplicerat och det finns många bedragare. Han uppger även att hans personliga favorit av de stulna verken var "Den vita duken" av Braque.[19][20]

Alla gärningsmän blev gripna och dömdes men det saknades fortfarande värdefull konst. På sensommaren 1994 greps tre personer i Bryssel när de försökte sälja ett av de stulna verken – Picassomålningen "Kvinna med svarta ögon" – värderad till 48 miljoner kronor. Vid slutet av januari 1995 avslöjades att ytterligare tre av de stulna konstverken kommit till rätta värderade till ungefär 250 miljoner kronor. Det var Picassos "Källan", ett verk av Braque, "Slottet", samt en skulptur av Picasso. Det saknas enbart ett av de konstverk som stals vid konstkuppen mot Moderna Museet. Konstverket som saknas, "Den vita duken" även kallad "Stilleben" målades av Braque 1928.

Ny knarksmugglingsdom, livstids utvisning, överförd till Belgien

[redigera | redigera wikitext]

På kvällen den 19 juli 2008 greps Olofsson och tre andra personer intill Apelvikens camping i Varberg. Polisen hade spanat på honom i åtta månader och han misstänktes vara huvudman i en stor knarkhärva. Samtidigt slog polisen till mot en narkotikatransport vid Årsta partihallar i Stockholm.[9][21] Sammanlagt anhölls sex personer i Stockholm och Varberg misstänkta för grovt narkotikabrott och medhjälp.[9] Olofsson häktades i slutet av 2008 för att ha försökt smuggla in 100 kilo amfetamin och 76 kilo cannabis från Nederländerna. Östgötapolisen hade kommit narkotikaligan på spåren genom spaningsfilmer och telefonavlyssning sedan 2007.[21] Rättegången inleddes den 2 juni 2009[15] och Clark Olofsson dömdes den 31 juli 2009 till 14 års fängelse, följt av livstids utvisning, av Linköpings tingsrätt för grovt narkotikabrott och försök till grovt narkotikabrott.[18] Han dömdes till nio års fängelse för sina narkotikaaffärer och tvingades avtjäna ytterligare fem år för att han fortsatt sin brottslighet efter en tidigare dom. Då han återföll i brott efter frigivandet 2005 hade tingsrätten förverkat fem år av hans villkorliga frihet på sju år och därmed blev Olofssons straff i praktiken 14 år.[18] Den 7 december 2009 fastställde Göta hovrätt fängelsedomen.[22]

Fram till hösten 2012 satt han på Anstalten Saltvik i Härnösand innan han flyttades till Kumla. Den 5 mars 2013 lämnade Olofsson in sin 24-sidiga resningsansökan till högsta domstolen där han bland annat tog tillbaka sitt erkännande.[23] Den 15 november 2016 överfördes Olofsson till fängelse i Belgien.

2015 gav han ut första delen av sina memoarer.

Frigiven, tillbaka i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Den 30 juli 2018 släpptes Olofsson fri från fängelset och tog genast flyget till Sverige. I tidiga intervjuer sade han sig "inte ångra nånting" av sitt liv och att han i framtiden skulle bli en "lycklig pensionär".[5] Han kunde återvända till Sverige sedan han återfått sitt svenska medborgarskap (som han tidigare frånsagt sig), trots den tidigare livstidsutvisningen.[24]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Den 7 juli 1967 förlovade sig Olofsson i fängelset med Madiorie Britmer.[8] Han gifte sig 1976 med Marijke från Belgien och de har tidvis bott i ett större hus på den belgiska landsbygden. Äktenskapet med Marijke var över 1999.[25] Han har sex barn, varav den yngsta pojken med fästmön, tre äldre söner tillsammans med den före detta frun Marijke och två döttrar sedan tidigare.[1][6][förtydliga]

I dokumentärserien Från Hisingen till Casablanca, av TV-journalisten Janne Josefsson, intervjuas Clark Olofsson i avsnitt tre av serien, sänt i SVT 12 januari 2021. I programmet hävdar Olofsson att han planerar att återgå i brottslighet. Han säger bland annat att han har "vissa planer" och "är öppen för illavarslande förslag" om framtida brottsliga dåd.[2] Han säger sig också inte tycka att det är moraliskt fel att utsätta människor för grov brottslighet, utan anser att alla människor ska få bestämma helt själva vilka handlingar de vill utföra, även inkluderat grova brottsliga handlingar mot helt oskyldiga.

Populärkultur

[redigera | redigera wikitext]
  • I låten I Roffes barndom av Roffe Ruff omnämns Olofsson flera gånger.

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Texter om herr M:s samhällsnyttiga verksamhet (tillsammans med Brita Lang), Författarförlaget, Stockholm, 1977
  • Olofsson, Clark (1986). Rättvisans lotteri. Stockholm: Prisma. Libris 7407420. ISBN 91-518-2030-7 
  • Att aldrig gå loss: mekanismerna som gör fängelserna självförsörjande: samtal med Clark Olofsson (med Pia Gadd), Carlsson, Stockholm, 1991
  • Vafan var det som hände? 1 (memoarer), Ordupplaget, Stockholm, 2015
  • Vafan var det som hände? 2 (memoarer), Ordupplaget, Stockholm, 2016
  • Skit på dej! : en rövarhistoria, Mondial, 2023, ISBN 9789180023511

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Kim Malmgren (28 april 2018). ”Clark Olofsson om nya livet när han släpps ur fängelset”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/clark-olofsson-om-nya-livet-familjen-och-framtidsplanerna/. Läst 7 januari 2020. 
  2. ^ [a b] Nordblad, Viktor (15 januari 2021). ”Clark Olofsson öppnar för kriminella livet igen”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kvallsposten/krim/clark-olofsson-oppnar-for-kriminella-livet-igen/. Läst 15 juni 2022. 
  3. ^ Sveriges befolkning 1990: Demuynck, Daniel Oderth (1947-02-01) Mantalslängd 1991, Stockholms län
  4. ^ [a b c] Sundberg, Ulf W (9 maj 2005). ”Clark Olofsson friges idag”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 19 april 2015. https://web.archive.org/web/20150419160854/http://www.sydsvenskan.se/sverige/clark-olofsson-friges-idag/. Läst 30 maj 2013. 
  5. ^ [a b] ”Clark Olofsson i Sverige: ”Nu ska jag ta semester””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/6nAoQL/clark-olofsson-i-sverige-nu-ska-jag-ta-semester. Läst 1 augusti 2018. 
  6. ^ [a b c d e f g h i] Kordon, Suzanne (21 maj 2000). ”Exklusiv intervju med Clark Olofsson”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0005/21/clark.html. Läst 21 juli 2008. 
  7. ^ Levin, David (4 juli 2011). ”Biskopsgården: Janne Josefsson: Jag blev inte av med Clark Olofsson”. Göteborgs-Posten. Arkiverad från originalet den 22 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120522162335/http://www.gp.se/bostad/1.665334-biskopsgarden-janne-josefsson-jag-blev-inte-av-med-clark-olofsson. Läst 30 maj 2013. 
  8. ^ [a b c d e f g] Helin, Jan (1 maj 1999). ”De stal Erlanders gurkor – och sköt ihjäl en polis”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 11 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160211141257/http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9905/01/clark2.html. Läst 29 maj 2013. 
  9. ^ [a b c d] Josefsson, Jessica; Lapidus, Arne (20 juli 2008). ”Clark Olofsson riskerar 16 års fängelse”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/clark-olofsson-riskerar-16-ars-fangelse/. Läst 29 maj 2013. 
  10. ^ [a b c d e] Lidén, Svante (17 april 1998). ”Han har suttit 23 år i fängelse”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9804/17/clark4.html. Läst 30 maj 2013. 
  11. ^ [a b] ”Jakten på Gunnar Norgren”. Kungliga biblioteket. Arkiverad från originalet den 9 november 2009. https://web.archive.org/web/20091109073811/http://www.kb.se/nyheter/brott_gunnar_norgren.html. Läst 17 januari 2010. 
  12. ^ ””Jag har en miljon under bordet” - Clark Olofssons resor i Sjuhärad”. P4 Sjuhärad. Sveriges Radio. 22 augusti 2008. Arkiverad från originalet den 17 april 2015. https://web.archive.org/web/20150417162219/http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4475&artikel=2267387. Läst 17 april 2015. 
  13. ^ [a b c d e] Helin, Jan (3 maj 1999). ”Under vild flykt träffar han Marijke, 19”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9905/03/clark.html. Läst 30 maj 2013. 
  14. ^ Det hände mycket i Göteborg på sjuttiotalet: [En kronologisk krönika i urval av Bengt Ason Holm] Tre böcker förlag, Göteborg 2015 ISBN 978-91-7029-757-1, s. 60.
  15. ^ [a b c] Svärdkrona, Zendry (1 juni 2009). ”Bildbeviset – så kunde Clark gripas”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5274537.ab. Läst 1 juni 2009. 
  16. ^ ”Svenska Dagstidningar - Aftonbladet 1980-06-23 sidan 6”. Aftonbladet. 23 juni 1980. https://tidningar.kb.se/?q=%2228-%C3%A5rige%20fiskaren%20Leif%20Sundin%22. Läst 17 maj 2022. 
  17. ^ [a b] Håård, Lennart (17 april 1998). ”Interpol jagade Clark i månader”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9804/17/clark3.html. Läst 30 maj 2013. 
  18. ^ [a b c] Rynhag, Kjell/TT (31 juli 2009). ”14 års fängelse för Clark Olofsson”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/14-ars-fangelse-for-clark-olofsson. Läst 31 juli 2009. 
  19. ^ ”Konstkuppen 4/6: Den gråa zonens folk – Olöst”. Spotify. https://open.spotify.com/episode/2KMijHSpmQezjkiISBIfl4. Läst 6 juli 2020. 
  20. ^ ”Hör Clark Olofsson om sin inblandning i konstkuppen 1993”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/tv/a/311485. Läst 6 juli 2020. 
  21. ^ [a b] Kindesjö, Jakob; Frank, Anton; Martinsson, Louise (2 juni 2009). ”Clark Olofsson erkänner grovt narkotikabrott”. P4 Östergötland. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=2875318. Läst 29 maj 2013. 
  22. ^ Kindesjö, Jakob (7 december 2009). ”Clark Olofsson överklagar till HD”. P4 Östergötland. Linköping: Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=3290368. Läst 30 maj 2013. 
  23. ^ Johansson, Roland (5 mars 2013). ”Clark Olofsson kräver resning”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/clark-olofsson-kraver-resning/. Läst 30 maj 2013. 
  24. ^ Tagesson, Erik (22 augusti 2017). ”Clark Olofsson fri att återvända till Sverige – trots utvisning”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jGlXe/clark-olofsson-fri-att-atervanda-till-sverige-trots-utvisning. Läst 5 november 2018. 
  25. ^ Josefsson, Jessica (26 juli 2008). ”"Mitt hjärta är krossat – jag saknar Clark"”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/mitt-hjarta-ar-krossat---jag-saknar-clark/. Läst 29 juli 2014. 
  26. ^ imdb.com
  27. ^ Lund, Jörgen (11 maj 2020). ”Clark Olofssons liv blir Netflixserie – med Bill Skarsgård i huvudrollen”. ETC. https://www.etc.se/kultur-noje/clark-olofssons-liv-blir-netflixserie-med-bill-skarsgard-i-huvudrollen. Läst 6 juli 2020. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Pia Gadd; Olofsson, Clark (1991). Att aldrig gå loss: mekanismerna som gör fängelserna självförsörjande : samtal med Clark Olofsson. Stockholm: Carlsson. Libris 7666067. ISBN 91-7798-485-4 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Clark_Olofsson&oldid=56274704”