Hoppa till innehållet

Gulpannad hackspett

Från Wikipedia
Gulpannad hackspett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljHackspettar
Picidae
SläkteMelanerpes
ArtGulpannad hackspett
M. aurifrons
Vetenskapligt namn
§ Melanerpes aurifrons
Auktor(Wagler, 1829)
Utbredning

Gulpannad hackspett[2] (Melanerpes aurifrons) är en fågel i familjen hackspettar inom ordningen hackspettartade fåglar.[3]

Gulpannad hackspett är en kraftig, medelstor (22–26 cm) hackspett med en lång och spetsig näbb. På huvud och kropp är den gråbrun, med ryggen tätt tvärbandad i svart och vitt. I flykten syns vit övergump kontrasterande mot helsvart stjärt. Hanen har rött på hjässan, vilket honan saknar.

Hona.

Populationerna skiljer sig något åt i färgen på pannan, nacken och undersidan samt hur breda banden är på ryggen. Nordliga fåglar av nominatformen från Texas till centrala platån i Mexiko är gula till orangefärgade i nacken och i pannan, gula på nedre delen av buken, grå på bröstet och har relativt breda band på ryggen. De är också generellt större, med längre näbb, vingar och ben. Sydligare populationer är mer tydligt orangefärgade på pannan liksom sammanhängande på hjässan och nacken, nästan olivfärgade på bröstet och har smalare band på ryggen som ger ett mörkare intryck. Fåglar på Yucatánhalvön avviker ytterligare genom rött på panna, nacke och buk.

Hane av nominatformen.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Gulpannad hackspett delas in i tre grupper av tolv underarter med följande utbredning:[3]

  • Melanerpes aurifrons aurifrons – låglänta områden från sydvästra Oklahoma och nordvästra Texas till södra och centrala Mexiko
  • santacruzi-gruppen
    • Melanerpes aurifrons grateloupensis – östra Mexiko (från Tamaulipas och San Luis Potosí till Puebla, Veracruz)
    • Melanerpes aurifrons veraecrucisAtlantsluttningen från östra Mexiko (Veracruz) till nordöstra Guatemala
    • Melanerpes aurifrons dubius – södra Mexiko (Yucatánhalvön) till nordöstra Guatemala och Belize
    • Melanerpes aurifrons leei – ön Cozumel (utanför östra Mexiko)
    • Melanerpes aurifrons turneffensis – Turneffeöarna (utanför Belize)
    • Melanerpes aurifrons santacruzi – sydöstra Chiapas till El Salvador, sydvästra Honduras och norra och centrala Nicaragua
    • Melanerpes aurifrons hughlandi – Guatemala (övre Río Negro och övre Motaguadalen)
    • Melanerpes aurifrons pauper – kustnära norra Honduras
    • Melanerpes aurifrons insulanus – ön Utila (utanför norra Honduras)
    • Melanerpes aurifrons canescens – öarna Roatán och Barbareta (utanför norra Honduras)
  • Melanerpes aurifrons polygrammus – torra sydvästra Mexiko (sydvästra Oaxaca genom inre Chiapas)

Underartsgrupperna santacruzi och polygrammus urskiljs ofta tillsammans som den egna arten snårspett (M. santacruzi).[4]

En gulpannad hackspett fotograferad på Yucatánhalvön, ofta urskild som den egna arten velásquezspett.

Arten är närbesläktad med karolinaspett och nicaraguaspett och hybridiserar med dem där deras utbredningsområden möts, i norr respektive söder. Hybridisering har också noterats med kaktusspett. Undersökningar visar på en hybridiseringsgrad med karolinaspett på 15,8 %[5] och kaktusspetten 5,8 %[6]. Hybridisering med karolinaspett verkar dock vara begränsad till sydvästra Oklahoma där gulpannad hackspett nyligen etablerat sig.[5]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Arten är vanlig i öppet skogslandskap, lövskog och torra buskmarker, framför allt med inslag av mesquite, ek och popplar. Den födosöker i träd efter insekter och frukt. Sommartid kan vissa fåglar få färg i ansiktet efter att ha ätit kaktusfrukter. Den kan också ses i förorter och stadsparker och besöker då ofta fågelmatningar, särskilt i jakt på apelsiner och sylt. På morgnar och sena eftermiddagar kan de ses ropa från exponerade sittplatser.

Både honan och hanen hackar ut ett bohål i ett träd, vanligen två till sju meter upp i mesquite, pekan, ek, poppel, bäralm, almen Ulmus crassifolia eller asken Fraxinus berlandieriana. Den har också noterats häcka i stolpar. Däri lägger den en till två kullar med fyra till sju ägg.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I stora delar av Texas och Oklahoma verkar arten både ha ökat i antal och vidgat sitt utbredningsområde de senaste 40 åren.

  • Husak, M. S. and T. C. Maxwell (2020). Golden-fronted Woodpecker (Melanerpes aurifrons), version 1.0. In Birds of the World (A. F. Poole and F. B. Gill, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.gofwoo.01
  1. ^ [a b c] Birdlife International 2017 Melanerpes aurifrons . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 1 februari 2018.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  5. ^ [a b] Smith, J. I. (1987c). Evidence of hybridization between Red-bellied and Golden-fronted woodpeckers. Condor 89:377-386.
  6. ^ Selander, R. K., and D. R. Giller (1963) Species limits in the woodpecker genus Centurus (Aves). Bulletin of the American Museum of Natural History 124: 213-273. http://digitallibrary.amnh.org/handle/2246/1271

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]