Genom att kombinera ett teleskop med en CCD-kamera och ett antal datorer som styrde systemet kunde en del av natthimlen undersökas automatiskt varje natt. Genom att jämföra bilder tagna vid flera tillfällen kunde man hitta objekt som rörde sig på ett asteroidliknande sätt. En manuell undersökning av bilderna gjordes för att utesluta ljuseffekter. Utrustningen kunde köra automatiskt, men för att minska risken för felrapporteringar var utrustningen normalt bemannad.
De fynd som gjordes jämfördes med databaser över kända objekt och de nya upptäckterna skickades till Minor Planet Center för att sprida informationen till andra intressenter. Informationen om potentiella jordnära objekt fick särskild uppmärksamhet för att fler observationer skulle kunna göras redan samma natt från flera platser. Även amatörastronomer deltog i projektet genom att följa upp genomförda observationer.