Hoppa till innehållet

Leipt

Från Wikipedia

Leipt (fornvästnordiska Leiptr; ”blixt, ljungeld”[1][2][3]), även försvenskat Leipter, är en ”lysande” (ljós) älv i nordisk mytologi. Älven omtalas i Grímnismál 26–28, de så kallade ”flodtulorna”, där den sägs ha sitt upphov i Hvergelmir i Nifelheims mitt. Därefter rinner den genom Midgård för att slutligen falla ned till Hel.

I Andra kvädet om Helge Hundingsbane (Helgakviða Hundingsbana önnur) sägs valkyrian Sigruns bror Dag ha svurit trohetsed till Helge Hundingsbane vid floden Leipt; en ed som han senare bröt.

Källtexterna

[redigera | redigera wikitext]

Poetiska Eddan

[redigera | redigera wikitext]

Grímnismál 28

Nyt och Nöt,
Nönn och Hrönn,
Slid och Hrid,
Sylg och Ylg,
Vid och Vån,
Vönd och Strönd,
Gjöll och Leipter,
de gå genom Midgård,
men härifrån falla de till Hel.[4]
Nyt ok Nǫt,
Nǫnn ok Hrǫnn,
Slíð ok Hríð,
Sylgr ok Ylgr,
Víð ok Vǫ́n,
Vǫnd ok Strǫnd,
Gjǫll ok Lęiptr,
falla gumnum nær,
ęn falla til Hęljar heðan.[5]

Helgakviða Hundingsbana önnur

Valkyrian Sigruns bror Dag har svurit trohet till sin systers make Helge Hundingsbane, men bryter eden och lönnmördar Helge med spjutet Gungner som han lånat av den svekfulle Oden. När Dag sedan lyser dråpet inför Sigrun utslungar hon en lång förbannelse över honom. Första strofen lyder:

Må du få ont
av alla eder,
de svikna eder
du svurit till Helge
vid den lysande
Leipters vatten
och vid den ursvala
Unnarstenen.[6]
Þik skyli allir
ęiðar bíta,
þęir es Hęlga
hafðir unna
at hinu ljósa
Lęiptrar vatni
ok at úrsvǫlum
Unnarstęini.[7]

Varför eder svurits vid just ”Leipters vatten” är ovisst. Finnur Jónsson antar att det kan hänga samman med att dess vatten var särskilt klart (ljós, ”lysande”).[7] Även begreppet Unnarsteinn är gåtfullt. Förledet unnr (eller uðr) betyder ”våg, bölja”.[8] Flera översättare har antagit att förledet är ett egennamn. Unnr (Uðr) är i Grímnismál 46 ett namn på Oden, och i Skáldskaparmál 25 och 61 sägs en av Ägirs nio döttrar heta Unnr (Uðr). Odensnamnet har dock s-genitiv, vilket borde ha givit Unns i stället för Unnar.[9]

Snorres Edda

[redigera | redigera wikitext]

I fjärde kapitlet av Gylfaginning räknar Snorre Sturlasson upp elva av de älvar som finns i flodtulorna i Grímnismál. En av dem är Leipt.

Många tidsåldrar innan jorden skapades blev Nifelheim gjort, och i dess mitt ligger en brunn som heter Hvergelme. Därifrån faller de floder som heter Sval, Gunntra, Fjörm, Fimbultul, Slid och Hrid, Sylg och Ylg, Vid, Leipt och Gjöll som är närmast Helgrindarna.[10]
Fyrr var þat mǫrgum ǫldum en jǫrð var skǫpuð er Niflheimr var gǫrr, ok í honum miðjum liggr bruðr sá er Hvergelmir heitir, ok þaðan af falla þær ár er svá heita: Svǫl, Gunnþrá, Fjǫrm, Fimbulþul, Slíðr ok Hríð, Sylgr ok Ylgr, Víð, Leiptr; Gjǫll er næst Helgrindum.

I det därpå följande kapitlet ger Snorre dessa älvar den kollektiva benämningen Elivågor; ett begrepp som troligen från början syftat på Norra ishavet.[11]

Namntulorna

Namnet Leiptr förekommer också i namntulornas Á heiti, sjätte strofen.[12]

  1. ^ Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: leiptr
  2. ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: leiptr
  3. ^ Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, s.255.
  4. ^ Översättning Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, s.63.
  5. ^ Finnur Jónsson, De gamle Eddadigte, København 1932, s.68f.
  6. ^ Översättning Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, s.139.
  7. ^ [a b] Finnur Jónsson, De gamle Eddadigte, København 1932, s.216.
  8. ^ Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: unnr, uðr
  9. ^ Hjalmar Falk, Odensheiti, Kristiania 1924.
  10. ^ Snorres Edda översatt av Karl G. Johansson och Mats Malm, Klassikerförlaget 1999, s.34. ISBN 91-7102-449-2
  11. ^ Eyvind Fjeld Halvorsen, ”Élivágar” i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, band 3, 1958, spalt 597f.
  12. ^ Á heiti.