Hoppa till innehållet

Rapakivi

Från Wikipedia
Eroderad rapakivi vid Narvijärvi i Finland
Pyterlit
Viborgit

Rapakivi eller rapakivigranit [ra'pakivi-][1] är en granit bildad av hornblände-biotit under jotnium,[2] vanligen röd och bestående av stora rundade kristaller av ortoklas täckta med oligoklas. Rapakivi är i allmänhet förhållandevis grovkornig och har ofta porfyrisk textur, i samband med vilken de rundade och flera centimeter stora kalifältspatströkornen i den kan vara omgivna av ett yttre smalt oligoklas- eller plagioklasbälte. De övriga mineral vilka den består av är kvarts och amfibol.[1][2]

Ordet är sammansatt av orden på finska ”rapa” (ordagrant "lera", "smuts") och kivi ("sten", "stenblock") och betyder i överförd bemärkelse ungefär "vittrad sten" eller "förvittrad granit",[1] eftersom de olika värmeexpansionskoefficienterna av mineralerna som rapakivigranit består av gör den smulig. En del varieteter vittrar lätt till grus.[2]

Rapakivi är en ganska ovanlig typ av granit och den yngsta kända prekambriska graniten.[2] I Finland finns den i form av viborgit och pyterlahtigranit i Viborgbatoliten i sydöstra Finland, samt bland annat i Letala i sydvästra Finland och i ÅlandsbatolitenÅland. Finlands största förekomst av rapakivi är Viborgs rapakivimassiv, i vilket Repovesiområdet söder om sundet Lapinsalmi ingår. I Sverige förekommer den i smärre områden i norra Sverige vid Nordingrå, Ragunda socken, Strömsbro[3] och på Rödön öster om Alnön, samt – under namnet götemargranit – i södra Sverige vid Kråkemåla i närheten av sjön Götemaren samt under namnet jungfrugranitBlå Jungfrun.

Rapakivi är ett material som ofta använts i Ålands medeltida stenkyrkor och i byggnadsprojekt och monument i Sankt Petersburg i Ryssland, till exempel pelare i Isakskatedralen samt Alexanderkolonnen.

Nordingrågranit

Bergarten är en viktig bas för Finlands stenindustri, med början av export till anläggandet av Rysslands nya huvudstad Sankt Petersburg från slutet av 1700-talet.