Det blev en kudde

Min första provlapp i yllebroderi, som jag broderade på en kurs, har fått bli kudde. En liten prydnadskudde med baksida i randigt tyg från en second-hand-affär.



Det blev inga tofsar, duskor eller bollar i hörnen, men det måste det väl bli om, eh jag menar när, min större kudde med yllebroderi blir klar. Så här ser det ut nu - inte alltför mycket kvar, men så har det också varit igång i två år eller så....

Blommor, fåglar och en växande hög med rutor

 

Här virkas det rutor och läggs på hög, och så broderas det blommor och en och annan fågelrumpa (det randiga till höger). Nästa yllebroderi får nog bli på vit botten för att matcha alla ljusa katthår jag bor ihop med.



Jag visar också stolt upp min Rustling leaves beret på designerns hemsida, i samband med att fina boken Coastal knits kommer i digital version. Mönstren släpps också styckvis, om man nu kan välja bort något ur samlingen. Jag vill göra en Wildflower cardigan, gul som originalet, och inspireras av alla fina versioner som designern har valt ut.

Tusen nålar och någonting halvklart

En färdigstickad Torreyana har äntligen fått blockas ut, på min säng. Så tråkigt men så nödvändigt. När jag skulle packa tillbaka mina blockningspinnar i det tillhörande pappersröret, som blir alltmer trasigt för varje gång jag försöker trycka ner pinnarna i det, insåg jag också det nödvändiga i att sy en egen påse till dem. En sådan är nu under tillverkning.



Även mitt första yllebroderi har legat undangömt i en kartong ganska länge, men nu var det dags att leta upp kursanteckningarna och klura ut hur man blockar ett sådant. Jag hade några olika alternativ nerskrivna och valde metoden att nåla ut och täcka med en fuktig duk. Det såg inte ut att kunna ha någon märkbar effekt från början, men visst, när allting hade torkat var det riktigt uppsnyggat och slätt - ja, så slätt ens första broderi nu kan bli. Jag är i alla fall nöjd och tänker att det kan bli en fin liten kudde till soffan.

Broderi-terapi

Jag har insett att jag är ganska så sönderstressad av de senaste månaderna på jobbet. Insikt genom sammanbrott, kan det kallas, och efter några samtal med min chef, och snabbkoll av jobbannonserna behövde jag igår distrahera mig med något vackert och trevligt. Så jag rotade i yllebroderi-gömmorna - har fått ett helt lass med garner från en kollega.



Sedan ritade jag upp en blomma som jag nyligen sett på en utställning i Landskrona och som jag velat brodera, och så gav jag mig i kast med att försöka återskapa den. Himla märkligt hur stygnen liksom "vill" forma sig på ett visst håll, någon som känner igen detta? Jag har ingen bra märkpenna, så jag tecknar lite med blyerts, och så blir det lite improviserat och ojämnt, och dessutom kommer jag på ändringar och tillägg under tiden. Terapi, helt enkelt!

Jag har inget garn

Denna garnmissbrukarens motsvarighet till "jag har inga kläder" försöker jag motarbeta genom att dokumentera lite av lagret under en sortering. Kanske funkar bättre med fotografier uppsatta på lådorna så att man hela tiden ser vad man har? Ett trick från skofantasterna tror jag.

För övrigt är ljuset fortfarande vinterdunkelt och mina färdiga projekt låter sig inte fotograferas på något vettigt sätt. Bildbevis på att jag lyckats börja på mitt broderi kan jag dock visa, en liten rund början på mittblomman blev det:

Halvvägs i yllebroderihelg

I kväll sitter jag trött i tv-soffan och smälter alla dagens intryck. Jag har nämligen varit på seminarium om yllebroderier på Kulturen, ett jättespännande tillfälle som jag hade turen att få en plats på, trots att jag var sent ute. Så nu sitter jag här med huvudet fullt av både inspiration från alla kuddar och broderibilder och av tankar kring hur yllebroderierna har använts förr och vad de betyder för oss som tycker om dem idag.

Finns det status i yllebroderi nu? Spontant känns det inte jätte-inne eller lyxigt med ylleblommiga kuddar, även om man ser influenser på IKEA-tyger, porslin och lite varstans inom inredning. Å andra sidan tar det lååång tid att brodera en åkdyna eller ett täcke (livslångt projekt, kanske?), och tid om något är väl eftertraktat i dagens samhälle? Nåväl, för min del nöjer jag mig med att jag tilltalas av estetiken och traditionerna som yllebroderiet har och njuter av lugnet i mig som broderiet ger.

Och det är jag förmodligen inte ensam om, Kulturen var fullt av liksinnade broderientusiaster idag. Alla trängdes vi runt kuddarna som vi helst ville ta med oss hem, men fick nöja oss med att bevara i fotoform:




Ett stickprojekt har också avslutats, min mössa av restgarner. Den blev lite för stor, men förhoppningsvis töjer den sig inte mer än att jag kan bära den.



Hm, nu kanske man ändå ska plocka fram broderiet en liten stund?

Jag har blivit brodös

Förra veckan ägnade jag hela helgen åt en ny ullig sysselsättning: yllebroderi. Jag gick en kurs hos Hemslöjden, ledd av Kristina Persson, en inspirerande lärare som jag definitivt kan rekommendera. Det var härligt att snöa in på yllebroderi två hela dagar: beundra Kristinas ärvda textiler, klämma på olika broderier, tyger och garner, bläddra i vackra böcker och förstås en massa egna nybörjarstygn. Här är en vacker solros från en av hennes äldre broderier, man får använda fantasin för att tänka sig hur den såg ut oblekt och färgsprakande:



Och här får jag en demonstration av stjälkstygn, och man ser lite av den roliga bottensömmen med röda "rosor" i mitten:



Så nu ska det broderas här, först ska provlappen bli klar och sedan väntar en kudde, som bland annat ska innehålla sådana här söta fåglar (denna är broderad av Kristina Persson):



För den som vill ha inspiration, vackra bilder på yllebroderier och fakta om broderiernas historia rekommenderar jag den nyutkomna boken från Hemslöjdens förlag, Yllebroderier, berättande folkkonst från Norden. Men den har ni väl inte missat?