Jag har en last.

Jag älskar gammalt porslin. 2 st vitrinskåp och köksskåp är fyllda med muggar, uppläggningsfat, kannor, skålar och lite till. Mannen säger att det är dags att rensa ur efter som det är svårt att få plats, men jag använder verkligen alla grejer. Bara att välja skål till jordnötter eller att blanda saft i en väl vald tillbringare är ett nöje (för mig).

Våren är här!

vilande barn i klätterträdet

Krokusblad och tulpanblad strävar uppåt mot solens värmande strålar och barnen drar hem magsjukor. Förutom magsjukor så är det en underbar tid. Varje dag går jag runt och tittar på växternas återkomst i trädgården.

Trädgård och trädgård förresten, i december grävdes det rätt friskt runt huset och östes på ett hänsynslöst sätt ut jord, grus och stenar över mina älsklingar. Efter en tur i sakta mak (läs ont i kroppen och snuvig) har jag insett att det blir att göra om det mesta. Eftersom jag är hemma och kurerar mig ska jag nog hinna med några vändor i mina trädgårdsböcker och fundera ut hur den nya trädgården kan komma att se ut.

Huset är från 1909 så trädgården måste se gammal ut. Mannen vill helst mejja ner gamla lutande träd och bara ha gräsmatta (hu!). Själv vill jag har rosor, liljor, snödroppar, gamla håliga äppelträd- där barnen kan hitta godis när de har kalas, fingerborgsblommor, kungsängsliljor...

Ja, det finns att göra. Äntligen närmar sig tiden då fingrarna grävs ner i jorden och smutsen pressas in under vintertorra naglar.

Nu är det fredagsmys!

Alla vet väl vid det här laget att fredag i en barnfamilj betyder fredagsmys. Bland det bästa vi vet på fredagskvällen, efter att maten är uppäten, är smoothies. I somras finkammade jag trädgården på bär och har fortfarande kvar i frysen. Det känns så lyxigt att vara "självförsörjande".Hihi.

Idag har jag suttit i solen och gjort armband. Ska se till att fota dem nån dag så jag kan visa dem.

Nu bär det av till Pappa Grappa för att äta italiensk pizza.
Trevlig helg!

En underbar dag med härliga människor

hos Viola. Känner mig upprymd efter gårdagens bloggträff hos Viola, där så många olika men ändå lika personligheter möttes. Hennes gårdsbutik är alldeles gudomlig. Madonnor och Jesustavlor blandat med ljuslyktor, gamla fina plåtburkar, vackra lakan och örngott som någon suttit och jobbat med i en helt annan tid mm. För att komma till Violas blogg gå in på http://www.violasromantiskahem.blogspot.com/

Tack snälla Viola och alla, som var där, för en underbar dag och lycka till med butiken!

Tre hjärtan...

, ett för min man och ett var för mina söner- de tre jag älskar mest.

Att slänga sådant som är slitet är inte min grej. I alla fall inte när det gäller lakan med fina spetsar och monogram. Det började klia i fingrarna när jag såg att ett av min favortilakan hade gått sönder. Kliet slutade i 3 hjärtan att hänga lite här och där i huset. Med lite lavendel, plockade en varm sommardag, i ger det även luktsinnet en upplevelse.

Ett dygn på Svederna

Igår åkte jag, min mor och hennes hund ut på "landet". (Byggt på 1800-talet.) Ja vi kallar det att åka till landet. Låter som vi åker ut i en liten stuga med utedass och endast vedkamin att värma huset med. Så är det inte. Sen mina föräldrar köpte huset för 16 år sedan har det byggts till i omgångar. Först byggdes en utbyggnad med duschutrymme och sedan har det bara blivit mer och mer praktiskt. Nu är det ett fritidshus med hög standard.

Huset ligger på gränsen mellan Östergötland och Småland. Inga grannar och en alldeles underbar utsikt åt alla håll.

Jag börjar med att visa detaljer ur det stora sovrummet.

Ängeln har fått hänga kvar i sommarfönstret och på så sätt blivit instängd mellan sommar och vinter. När vinterns extrafönster tas ur till våren bli ängeln fri.

En gammal vacker dörr med ett härligt lås.

Gamla nycklar är så vackra.

Tre ting som

... representerar mig och mitt liv.

Örtagårdshinken är inköpt på ÖB. Inte dyr, men ljuvlig. Jag älskar att vara ute i trädgården och fixa. Finns inget som är mer avkopplande för hjärnan. Tiden rinner iväg alldeles för fort när jag har fingrarna i jorden.

Hjärtan i gips. Enkla men underbara att lägga lite varstans i hemmet eller i ett blomsterarrangemang. Utan kärlek inget liv.

Och sist men inte minst en gammal pall inhandlad för 30:- på en av mina absoluta favoritloppisar. Pallen är gammal och ranglig. Jag älskar gamla saker med mycket historia och känsla i. Den här pallen har ingen egen plats i hemmet, men den används av mig och barnen allt som oftast. Undrar hur många som har suttit och stått på den.

Golvet som syns på bilden är det vi har i hela nedervåningen och i hallen på övervåningen. Vitsåpat obehandlat trä. Underbart att gå barfota på. (Golvvärmen gör det inte mindre behagligt.)

Ett nytt år

Vårt underbara hus i vinterskrud.

... och nya vanor. Eller i alla fall hoppas jag att jag ska ändra om mina vanor till det mer hälsosamma. Jag har ett sockerberoende. Än en gång har jag bestämt mig för att nu ska det bort. Mitt nyårs löfte är att inte äta godis. Ovanligt va? Tänk att jag på 10 år har gått upp ca 12 kilo. Visst jag har fått barn och kroppen ändrar sig. Visst jag har ingen ångest som suger ur allt jag äter och visst jag mår inte lika dåligt av laktos längre. Så det finns många anledningar till att jag väger mer och faktiskt mår bättre. Men...

Jag har någon sjuklig syn på mig själv. Jag vill vara SMAL. När jag ser andra som är extremt smala tycker jag inte att det är fint alls, men jag tror att jag sjläv skulle gilla min kropp bättre om jag bara var smal som jag var när jag var 16 år. Nog gnällt nu.

Bilderna ovan är från mitt promenadstråk. Det är underbart att bo på landet. Massa snö på de stora åkrarna. Efter 35 minuters promenad kommer jag äntligen till höjdpunkten på promenaden. Hästarna. Att bara stanna med dem en stund och bara vara. Det gör mig lycklig.