gott nytt!

bara en kort hälsning: gott nytt år!

[foto: Niclas Andersson]

inte i dag. inte den här veckan. nej, faktiskt aldrig.

det är nyårsafton.
jag är sjuk.

men...jag har några anti cold-piller från New York som kanske kan göra susen.
jag skulle ju vara finklädd i kväll. inte ligga under en filt i fleecemundering.

vilken mammatyp är du?

själv måste jag vara den kreativa. eller så har jag en undangömd dagisfröken i mig. det här är iallafall små små tavlor till Lillhjärtats dockskåp.

en vanlig lördag

vi håller som bäst på med Lillhjärtats rum. Herr Make lägger golv och jag står för piff och puff. på fondväggen har jag fäst fast stora vita bokstäver (de är väl kanske 25 cm höga) med Lillhjärtats namn, man kan ju skriva vad man vill, men just nu är hon väldigt intresserad av sitt namn. för att inte störa för mycket i golvläggningen ska jag åka till Mormor och Morfar för att rusta upp min mammas gamla dockskåp som hennes morfar byggde en gång för länge länge sedan. det ska nämligen Lillhjärtat få i födelsedagspresent.

vintern rasar

jag vet inte hur det varit för er andra, men här har julen rasat förbi. julafton var härligt avslappnad och vips var det juldagen och fest. ni kanske kan ana hur roligt vi hade det, när den här bilden togs var jag & Herr Make på väg för att äta nattamat. vi skrattade rätt gott kan jag lova! jag skrattade väl inte fullt lika mycket dagen efter, men det var det värt. sedan var det pusskalas med Lillhjärtat som ska fira nyår med Mormor & Morfar i Stora Staden. här hemma ska hennes rum göras färdigt och jag ska börja arbeta. heltid.

gulp.

mer om det senare.

nu ska jag njuta av min lediga tid.

något att göra på jullovet?

här har det pysslats! Lillhjärtat har gjort grytunderlägg av överblivna kakelplattor. efter de torkat är det bara att fästa sådana där möbelkuddar under. hon målade likadana förra året och det är verkligen imponerande att se hennes utveckling. nuförtiden är det mest huvudfotingar, som ni kanske ser.

En Mamma kan också

jag gjorde en tygtavla till vardagsrummet med lite Keats. den kanske inte blev ett mästerverk, men det var ju roligt iallafall.

damn I'm old

efter kvällens långpromenad med hundarna vilket resulterade i röda kalla kinder är det klart man kan unna sig en stor kopp kaffe och några praliner.
[för visst får man öppna Paradis-asken när Herr Make är med herrklubben och spelar hockey?]
...och jag har längtat efter att få ligga på soffan med en hund på magen och slötitta på På spåret.

jag menar...jag måste ju vila upp mig inför juldagens stora partaj?

Busters öron av Maria Ernestam

jag blev rekommenderad Busters öron av min ena moster. hon läser, precis som jag, väldigt mycket och jag förstod att jag stod inför en läsupplevelse. det startade lite segt faktiskt. i efterhand tror jag att det var för att Maria Ernestam byggde upp en helt otrolig gestaltning som krävde sin tid, som behövde ta tid. efter det sa det bara swisch och sedan var boken slut. eller ja, det tog några sömnlösa nätter, för Busters öron visade sig vara en sådan där bok som man inte kan lägga ifrån sig om man inte är tvungen.

it could happen to anyone of us

gissa vem som åkte på storhandling inför julen? jag. såklart.
hon som inte ens äter julmat hade helt plötsligt en hel kundvagn fylld av caviar, sylta, prinskorvar & praliner. och vita tulpaner! tulpaner, det är ett tecken på att det håller på att bli ljusare. i går var det inte ens mörkt när jag gick hem från dagis med Lillhjärtat vid 15.30. då känner man livet i sig!

väl hemma [efter monsterhandlingen] inser jag att jag glömt
glögg
skumtomtar

ur led är julefriden, mina vänner.

givakt!

jag är ju i princip uppvuxen i ett stall och hästar innebär inte bara mocka skit och borsta lera. är man dressyrryttare så är det faktiskt mest ett slitande för att allt ska vara skinande blankt, rent, putsat och perfekt, såväl häst som ryttare. inga bylsiga kläder, välmatchat och knut i nacken. rak rygg och idel koncentration, inga fula ryck i tyglarna, göra om och göra rätt. alla dessa timmar har format mig som människa, säkert mer än jag anat, och visst saknar jag det där minutiösa genomförandet ofta.

något jag absolut tagit med mig är att ta hand om läder. aldrig någonsin att jag hängt in ett oputsat träns efter ett ridpass, inte ens om jag handskrittat en häst i en halvtimme. nej, köper man dyr utrustning ska man ta hand om den också. och ridutrustning är dyrt. mina finaste stövlar är femton år gamla och i toppskick. på Strömsholm fick man en prick i boken om inte utrustningen sköttes om efter avslutat ridpass, inte för att det hände pedantiska mig, men andra fick skamset lomma tillbaka till stallet och putsa inför nästa dag. och det var inte bara att putsa, tränset skule snurras så att det tog lite utrymme. käkremmen och nosgrimman virades runt träns och upphängda tyglar på ett bestämt sätt. men så såg också sadelkammaren ut som ett museum, exemplariskt.

det är klart att det kan ta knäcken på en, men efter ett tag sitter sådana här sysslor i ryggmärgen. just därför är jag väldigt aktsam om mina skor. jag smörjer alltid av dem innan jag går ut och minst varannan vecka är det ordentlig genomgång med tvätt och skokräm. vaddå, har ni aldrig tänkt att människor har fina, men ovårdade, skor? call me crazy, men jag lovar att de håller riktigt länge, och gör de det så kan man med gott samvete lägga mycket pengar på ett par stövlar.

Storsjön 19 december 16.47

det är när man anar en sådan här solnedgång i horisonten som man bara måste åka ned till vattnet med sin kamera. allt var rosa och rött under ett lock av moln.

Lillhjärtats rum: projekt ommålning

i går kände jag att det var dags att börja med Lilhjärtats rum. vi har rätt mycket färg kvar sedan stora husrusten och jag hade sedan länge planerat att försöka blanda ihop färgen själv. lätt som en plätt, eller så hade jag tur, men efter att ha provmålat kunde jag konstatera att det blev som jag tänkt mig: ljusrosa istället för skrikcerise.
så efter att ha maskerat att kanter med tejp och täckt golvet [och skjutit ihop alla möbler i en enda hög] målade jag första strykningen.
Lillhjärtat själv blev helt exalterad och ville absolut sova därinne, mitt i högen av möbler. tack för vattenbaserad färg!
nästa steg blir att lägga om golvet och eventuellt säta upp en bård från Sandberg [jag har inte bestämt mig än], men nu är vi igång iallafall!

klapp till jul? nej, en kram räcker.

jag har en julklappsrevolt i år.
jag orkar inte med hysterin. jag orkar inte med påtvingad konsumtion.
nej.
i år får ingen paket av mig. och jag förväntar mig inte heller några paket. jag & Herr Make brukar inte ge varandra julklappar och i vår släkt har vi kommit överens om att inte köpa paket till oss vuxna eller till varandras barn.
i grund och botten handlar det om att jag varit student så pass länge och att december är en rätt tung CSN-månad.

jag har köpt två små paket åt Lillhjärtat [som ändå kommer att överösas med paket från höger och vänster] och det är ett redigt träspel i det ena [minns ni musfällan?] och ett prinsesslott i det andra.
sedan räcker det.
hon vet att hon ska få ett nytt rum i julklapp och födelsedagspresent, och hon pratar om trägolv, nya sängen och läshörnan. det känns bra, eftersom det är något riktigt och inte hundratusen leksaker som samlas på hög. just nu vill hon ändå bara läsa, lyssna på musik, rita och spela spel.

jag vill lära henne att inte ta något för givet och att det är tanken som räknas. det kanske låter som klyschor för en vuxen men viktigt att ingjuta i små barn.
jag vet att Lillhjärtat får presenter ofta, i tid och otid, men jag vill inte att hon ska en sådan som blir besviken om hon på julafton får fem paket och inte trettiofem.

i mångas ögon är jag bortskämd, jag har fått väldigt mycket av mina föräldrar, men så har det också varit för att jag varit duktig i skolan, gjort motprestationer och aldrig tagit för givet.
jag vill att Lillhjärtat ska bli precis som jag.
tacksam.

jul hos oss

nu räcker det med julpyntande för min del.

tillbaka till verkligheten

i går kom mina föräldrar hem från New York
och jag undrar hur det känns i dag, efter några hektiska dagar fyllda av shopping, turistande, hockey och middag med (enligt mamma) trevlige och ödmjuke Henrik Lundqvist.
ja, jag undrar hur det känns som kontrast till det fina huset i skogen, grusvägen utan gatlampor och promenader med den vita lilla hunden.
men visst är det skönt att komma bort ibland, det är oftast bara så jobbigt att laga mat första gången efter hemkomsten.

vilken tur för dem att de snart åker till Thailand.




[Linda är lite bitter, faktiskt.]

tisdag

jag unnade mig själv en paus i uppsatsskrivandet för att lilla K. helt plötsligt blev klockan kvällsmat och efter det klädde familjen granen. i år går den i silver och grått med svarta och röda inslag vilket tyvärr inte syns på den här kvällsbilden, men oj vad mysigt det blev i vardagsrummet!

Kusin Erik...

...fyller år i dag!

hipp hipp hurra!

good things goes with the family

min Kusin Karin.
hon är fin och smart hon.

a Kodak moment

lördag morgon och det här var vad jag såg när jag drog upp persiennerna.

söndag

tro det eller ej, men vi fick sova till 10 i dag! solen sken och en hundpromenad senare kände jag mig trött, men inte mer än så. jag som brukar vara helt död efter en partykväll. jag tror att det beror på att jag numera tar med en flaska mousserande istället för en flaska rött.

på eftermiddagen var det på med kalaskläder igen för Lillhjärtats kusin fyllde ett år. vi hade med oss IKEAs fina gungälg som bidrag till lilla E's stall: hon fick en käppelefant av oss i doppresent.

och sedan?

pizza, såklart.

lördag

julfest och utgång i Gävle, så otroligt trevligt när nästan alla ens fina vänner är ute. men kvällen gick så fort: efter en härlig middag hos E & M tog vi taxi till Goya, som är typ Gävles Stureplanskomplexa nattklubb och där hann jag knappt mer än värma upp på dansgolvet och ha sönder T's klänning innan vi satt i taxin på väg hem.

note to self: tiden går fort när man har roligt och ha nål & tråd i partyväskan.

fredag

efter att ha pluggat på förmiddagen tog jag mig friheten att äta sushi med Herr Make på lunchen. sedan snurrade jag runt i några affärer eftersom vi ska på julbord i morgon och ha med oss två julklappar värda 100 kronor styck. jag har plockat ihop två vardagslyxkit: i varje paket fins en feelgoodfilm, en liten flaska skumpa och god choklad. på MQ fick jag jättebra smakråd [jag brukar aldrig be om råd, men hon bara dök på mig och det blev...jättebra!] och kom ut med två tänkbara utstyrslar till i morgon. jag som aldrig hittar något på MQ: nu kommer jag att ha kjol och fin topp eller en rolig grå (! ) klänning. jag ska använda Herr Make som smakråd, vi får väl se...vi brukar sällan tycka lika, men jag vet inte vem som har bäst smak.

Elfrid och de andra

...och jag tycker om årets julkalender.
Lillhjärtat är inte alls så intresserad, men jag njuter i fulla drag av att de valt just Ålstensgatan av alla Sveriges gator.
mmmmmm...funkis när den är som bäst.

ninanininana

snart har jag läst ut Busters öron av Maria Ernestam. den håller mig vaken sent om kvällarna, jag vill bara läsa och kroppen vill bara sova. det blir ofta en kompromiss, men på så vis har boken räckt ganska länge också.
läs den.

...och på något sätt, när man läser om en frånvarande mor, så passade SVT's filmatisering av En spricka i kristallen mig perfekt. den var helt klart sevärd och arg blev jag och jag tänker se nästa avsnitt också [SVT 1 mån 20.30].
[här kan du läsa mer om Cecilia von Krusenstjerna]

separationsångest big time

det måste betyda något att jag fått inte mindre än elva mail från vulkan.se de senaste dagarna. jag applåderar deras koncept, men får samtidigt stora skälvan bara av tanken att släppa iväg det jag skrivit och se det svart på vitt. i en bok.
nej, jag är inte redo än. mitt manus är inte redo än.
men en annan gång. ja, en annan gång, det är säkert.

köper ni min bok då?
nej, förresten. jag vill inte veta. jag kan ju inte fråga er om ni ska köpa grisen i säcken. det är orättvist mot både er och mig.

...men ni kan väl köpa Saras krönikor och Kusin Karins dikter?

torsdag

Lucia i dag och det var ett förväntansfullt Lillhjärta som anlände till dagis i morse med lucialinne och krona. får se hur ren hon är i eftermiddag när det skall lussas för oss föräldrar. själv fick jag åka på företagsfrukost med nya jobbet och titta på luciatåg, sedan köpte jag en blomma och några lussebullar och åkte till Mormor och Morfar en stund.

i övrigt hoppas jag att mina föräldrar fick en bra flygresa till New York i dag. gissa om jag gärna hade åkt med...

...och jag inviger min nya kappa. trots förmaningar från min Ömma Moder "nej, köp inte den, fodret knarrar" så behövde jag verkligen en kappa till alla klänningar, och eftersom den här är i parkasmodell så blev det inte så stelt och propert, eller kalasigt, över det hela. och den var ju dessutom på rea, 50%, så den kan faktiskt få knarra lite i fodret.

hallen då och nu

nej, jag har inte fått storhetsvansinne och börjat förlika mig med någon stylist, men jag märker på er läsare att ni tycker om före- och efterbilder. jag hittade en mapp med bilder från vårt hus då vi var på visning och kompletterar härmed dem med bilder på hur det ser ut nu. jag skriver nu, för ett hus är ju i ständig förändring.

här är hallen på övervåningen. här är det tyvärr fortfarande plastmatta, men jag lovar att den åker ut snart till förmån för ett trägolv. den här hallen är luftig och rymlig, men vad har man den egentligen till? den är för liten för att slå upp någon vägg och göra om till ett rum eftersom den angränsar till tre sovrum och en toalett. samtidigt känns det som om den stjäl massor av utrymme.

men nu är den iallafall inte blommig längre.

mitt stora Lillhjärta

ett mått på vilka förväntningar Lillhjärtat har på nya avdelningen: i morse ville hon ha frisyr!
"...jag måste ju ha frisyr, mamma, så fröknarna tycker att jag inte är stökig i håret..."

onsdag

trots en sovmorgon och solen som skiner ute så har jag haft spasmer i ena ögat hela förmiddagen. det är väl resultatet av en höst i högt tempo. åkte in till Högskolan för att låna några böcker och såg knappt att läsa på bokryggarna för ögat som rycker och rycker.

vem vet, jag kanske kommer med i Guinness Rekordbok som damen med det ryckande ögat.

rör inte min cykel!

min cykel blev ju stulen för drygt två veckor sedan. ni fattar väl att jag sett kids på cyklar överallt och nästan velat välta dem och trycka ned dem i asfalten och skrika
haru snott den där hojen va?
vilket jag givetvis inte gjort, men jag har verkligen varit ledsen över min cykelförlust. i dag köpte jag en ny. men en begagnad [den är säkert stulen den med]. den är nästan ny och svart och i morgon ska jag införskaffa världens fetaste mopedlås till den och typ rista in sno den här och dö på ramen.

det är inte som på TV

det är väldigt mycket riva och måla när man gör om för att få bort gammalt snusk...

tisdagstema: kök

det är fortfarande småsaker kvar att fixa till. bl a ska hålet ovanför kylskåpet bli en hyllförvaring för ex kokböcker.
vägg i vägg med köket ligger mitt arbetsrum och det finns vissa planer på att slå ut väggen mellan arbetsrum-kök och arbetsrum-vardagsrum och få ett jättekök med matsal och vardagsrum i ett. men på sätt och vis tycker jag det precis som det är nu också.

tisdagstema: kök

i köket fanns endast ett kylskåp och frysskåpet står i källaren. opraktiskt, tyckte vi och bytte till en kombinerat kyl/frys.

utrymmet på bänken under hyllorna är för kaffemaskinen. den trasiga kaffemaskinen.

tisdagstema: kök

passande nog var veckans tisdagstema kök och jag vet att ni gillar före- och efterbilder. det gör jag med. särskilt när jag är missnöjd med något och glömt hur mycket vi trots allt gjort med vårt hus.
för precis ett år sedan var det ett rosa kök som mötte oss på visningen. allt var rosa, förutom golvet som var en mörkbrun plastmatta. trots det såg vi hur vi skulle kunna trolla fram ett ljust och rofyllt hus. med lite hjälp från min pappa kunde vi behålla köksluckorna som är originalfunkis från 1936.

människans bästa vän är hunden

plötsligt händer det

vid ett tveksamt tillfälle köpte jag tre överblommade, men tokigt billiga, orkidéer från en blomsterhandel. en fick jag slänga omgående eftersom den var stendöd, den andra har blommat några gånger men den här rackaren har inte velat vara annat än många fina gröna blad.

...så plötsligt kom en stängel, och när jag kom hem i söndags hade den slagit ut. inte hade jag någon aning om att den var vit. den som väntar på något gott och skam den som ger sig.

tisdag

en helt vanlig tisdag och det känns som om allt är grått, grått, grått. man måste ha lamporna på hela dagarna, så grått är det. det kanske är ett tecken på åldrande, för aldrig förut har jag längtat så mycket efter ljus och värme. och då menar jag inte stearinljus.

natten går tunga fjät

Lillhjärtat har bytt avdelning och är nu officielt en stor tjej. på torsdag hägrar en stor-tjej-uppgift: att lussa för småbarnen.

hon är taggad, Lillhjärtat.

varje dag har hon sin luciakrona, även fast hon tycker att glittret sticks. varje dag ska vi öva på Sankta Lucia och titta på lucialinnet som hänger och väntar på the big moment.

och gissa vems mamma som kommer att stå där med en och annan tår i ögat?

ja sa ju det: more is more

det är glammigt med Nobelpriset, det tycker jag. trots att det är en gubbarnas tillställning.
så varför varför ska det vara så svårt för våra svenska kungligheter att dra på stort och komma i häpnadsväckande vackra klänningar?
herregud, TV4's programledares klänningar är finare! iallafall häftigare.
...men så är de ju också designade av Marina Kereklidou.

är det Nobel så är det. då vill jag som TV-tittare ramla av stolen.
punkt slut.

Nobelprisutdelningen

En Mamma: titta, där är prinsessorna.

Lillhjärtat: vad heter de då?

En Mamma: Viktoria och Madeleine, de är prinsessor hela dagarna!

Lillhjärtat: bor de på en cirkus?

det kom ett paket...

...med det fina armbandet jag vann hos Linn. blekrosa, guld & lila. blir finfint till bruna armar i sommar, kan jag tänka mig.

ska vi bilda klubb?

...varför inte avsluta denna vecka med lite tyckande.

jag hatar julmat.
[om jag tänker efter så gillar jag förresten inte någon traditionell svensk helgmat alls]
nu äter ju inte jag kött, men det som inte är köttigt på julbordet är inte direkt ätbart det heller. trots att jag älskar fisk i vanliga fall, men det är något med det där vi-tillagar-som-förr-i-tiden-när-de-inte-hade-kylskåp-grejen som gör att maten inte tilltalar mig.
sill...uhhh. slajmigt.
janssons frestelse. blääää.
gravad lax. pyton.
lufisk. gulp.
vörtbröd. nej tack.
ischoklad och pepparkakor. magkatarr.
risalamalta. för mastigt.

nej, julmat är inte alls min grej och nu stundar julen.
tur för mig att mina föräldrar inte är särkilt konservativa utan helst vill ligga på en sandstrand på julen. tur för mig att jag, i år, inte har något jobb som bjuder på julbord.
otur för mig som måste gå på julbord på lördag.

ehh...en potatis, tack?




om jag fick välja?
ugnsbakad lax med pressad potatis och créme fraiche.
sushi.
Mormors laxpaj.

more is more

ni är så rara.
här kastar man ut en fråga om vad ni vill läsa mer av och ni skriver så fint tillbaka och berömmer. tack!

summa sumarum så ska det alltså skrivas mer om litteratur, vardag, inredning och shopping, men inte för ytligt utan med mycket bilder och mer text och mer tankar.
ja, ni skriver att det ska vara som nu men mer.

vilket hedersamt uppdrag.

jag fotograferar mig igenom mycket av min lediga tid. mycket av bilderna är sk "bloggmaterial" som min vän T kallar det, men det mesta av bilderna är råmaterial till en utställning jag håller på att arbeta fram. nu har jag avslöjat det också, men jag säger inte mer än så än. så tyvärr åker de bilder jag håller mest av direkt ned i portfolion och inte ut på bloggen.

av rent privata skäl vill jag inte lägga ut artiklar eller reportage för Tidningen här. det finns säkert något wacko som läser som skulle missbruka att få reda på mitt namn och arbetsplats, så det hoppas jag att ni respekterar.

när det gäller mina texter, jag skriver ju på ett stort manus av prosapoetisk karaktär, så lägger jag inte ut det heller. copy right i all ära, men jag vill verkligen inte att någon skall stjäla mina texter. jag vet av egen erfarenhet att det händer hela tiden för människor som är godtrogna och lägger ut sina alster på forum som är öppna för allmänheten. skulle jag bli publicerad så får jag ta ställning till huruvida det fortsatta bloggandet ska se ut. det känns inte vidare aktuellt, manuset är bara tre år gammalt och inte färdigt än på långa vägar.

det är klart att jag kan skriva och tycka mer här i bloggen. det är ett funktionellt sätt att ventilera och argumentera. långa texter är jag inte mycket för, jag tror mer på det som står mellan raderna och får hänga i luften efter de där tre raderna jag skrivit [som någon påpekade]. men jag ska ta till mig av det ni skrivit och nej, det kanske inte gör bloggen bättre med mitt personliga tyckande och pekande, men kanske ibland mer intressant. alltid retar det någon, om inte annat.

och shopping...ja, det är roligt. inte för att jag är någon stylingexpert eller använder mig av fancy things. jag tror mer att det är igenkänningsgraden i den H&M-junkie jag är som gör att ni kanske gillar det jag skriver om eller har på mig eller har sett. det är en analys av det hela.

vem vet, efter detta kanske det kommer små anekdoter ur mitt liv, men ett som är säkert är att mitt bloggande alltid kommer att vara just bloggande, det fyller inte något litterärt syfte för mig. bloggandet är en genre där jag bestämmer hur, när och vad något produceras. men ni får mer än gärna tycka och tänka. jag är glad för era kommentarer!

helgen som försvann

steg upp 05.15 och tog tåget ensam till Stora Staden i fredags, förkyld och trött för att träffa en Öm Moder på Centralen som var precis likadan. och ute regnade det.
vi började med en varsin croissant och kaffe och sedan såg vi till att vara så mycket under tak som möjligt. nöp i fina klänningar som alltid hade fel färg eller fel storlek eller något annat. nej, vi handlade inte mycket, men vi var iallfall där tillsammans och hade en trevlig dag även fast håret till slut levde sitt eget liv efter all fukt och allt regn.
vi köpte hem thaimat på kvällen och tittade på Idolfinalen med resten av familjen och blev glada över att favoriten Marie vann.
jag överkonsumerade hostmedicin och sov illa på natten.
sedan gick helgen i lugnets tecken: en liten julmarknad, köpa luciasaker åt Lillhjärtat, gå med hundarna. jag & Herr Make åkte till IKEA och köpte en ny säng och Lillhjärtat bakade pepparkakor.
sedan var det söndagkväll, vi sa hej då och have a safe trip eftersom mammma & pappa åker till New York på torsdag.
åkte nya E4:an hem.

alltså, jag blir så trött när jag kommer hem till mina föräldrar. jag vill bara sova.
det heter trygghet och det är fint.
...men det blir inte många kort knäppta.

men säg då!

när man har huvudet fullt med snor så får liksom ingenting annat plats. jag känner mig som en robot, jag viker tvätt och dammsuger och packar inför resan, men jag har ingen inspiration känner jag.

vad vill du läsa mer av här på bloggen?

jag dricker kaffe och fulbloggar

det är åtta grader varmt och december.
positivt är att slippa tunga vinterjackor och skotta snö


...men lite snö hade ju varit trevligt. jag menar, sådär lite så man inte blir lerig om sulorna när man går ut.

inte ropa hej

jag tänker berätta om mitt jobb när alla papper är påskrivna.

min sidekick: snor

jag är förkyld.
halsen känns som ett sandpapper
och snart tejpar jag fast en näsduk under näbben för den är som en kran.
Lillhjärtat är likadan.
och Herr Make med, men han tror att det är sviter från hans näsoperation.
yeah, right.

det som gömts i snö...

jag hittade ett bortglömt presentkort i en väska jag inte änvänt på länge. det räckte til en ny kaffeburk från Marimekko och den fina ljusstaken från Design House Stockholm.

while in STHLM...

...finns det någon härlig utställning som man kanske kan gå på om man känner för det?

saker som händer

jag har frivilligt gått med på att, efter rekomendation från Mr Handledare, arbeta ytterligare en månad med min [redan godkända] uppsats bara för att den har potential att bli något annat än vad den är just nu. frivilligt. kom ihåg det.

i morgon ska jag löneförhandla.

och på fredag ska jag ta tåget till Stora Staden för att tillsammans med Den Ömma Modern ha en kvalitetsdag tillsammans: gå i affärer, prata och titta på folk. bara vi. det var evigheter sedan det var bara vi och det ska bli väldigt trevligt.

these shoes were made for driving a car

jag är så less på att gå.
nej, inte gå som i gå med vagnen och småprata med dottern eller gå i affärer eller gå ut med hundarna med musik i öronen. alltså, jag går rätt mycket vanligtvis, men inte kors och tvärs just for fun, utan mest för att jag är hundägare eller behöver rensa huvudet.
nej, jag är less på gå som i gå och handla mat, gå till jobbet, gå till posten, gå till biblioteket, gå till bussen, gå från bussen.
gå gå gå.
i spöregn. i slask. i snö.
igår gick jag i fyra timmar totalt. FYRA timmar! av 24! det var inte välspenderad tid, det säger jag.

på fredag är bilen färdigreparerad.
hallå, bilen, välkommen hem.
och dessutom saknar jag min cykel.

det finns inga dumma frågor

det här har jag alltid funderat över. kan det vara minus noll och plus noll? noll är väl alltid noll, som plusminusnoll ungefär? samma lika?

söt med underbett

fina Allis. nyklippt med tänderna på sned.

insynsskydd

jag & Herr Make har satt upp den här fina fönsterfilmen i arbetsrummet. nu slipper man bli distraherad av människor på gatan och grannar som motionerar hundarna i trädgården. ja, nu är verkligen arbetsrummet en ljus och ombonad skrivargrotta. och dessutom tycker jag att den är jättehäftig med pelargonmönstret. jag som aldrig skulle ha en levande pelargon, liksom.

det är något lurt

vi fick ett brev i dag. ett brunt fint papperskuvert.
och jag vet att det är från våra vänner E&M.
jättespännande!

men...
det var tomt!
bör man ana oråd nu?


senare: E fick sig ett gott skratt när jag mailade henne och frågade vad som väntade... mitt i allt hade hon glömt att lägga ned innehållet och hälsade att en julfest var det som vankades. jippie!

göra om göra rätt

...egentligen hoppas jag att det
här blir årets julklapp.

årets julklapp, det säger jag

Lillhjärtats favoritbok sedan några veckor tillbaka
Var är min syster av Sven Nordqvist
vann Augustpriset idag.

en underbar bilderbok som jag hoppas att alla barn och vuxna får läsa.

måndag

nästan alla snö är borta nu för det regnar här. och vad händer då? jo, efter morgonens promenad till och från dagis med hundar och Lillhjärta så står jag där på trappan, blöt som en hund. då har jag glömt nycklarna i vagnen. som står utanför dagis. [nu vill jag inte ha någon kommentar av släktingar som påpekar min usla relation till nycklar]. det var bara att gå tillbaka. hundarna var nog mer besvikna än mig, för de är vana att få gå in och lägga sig på soffan efter promenaden. och dessutom är de nytvättade, så det oroade jag mig mest för, eftersom jag ska klippa dem i kväll.

två steg framåt ett steg bakåt

jag vet inte varför, men livet är en bergochdalbana just nu. som plåster på såren för cykelstölden, kanske var det just därför, vann jag ett fint armband hos Linn [därifrån kommer också bilderna].

snart måste jag köpa några trisslotter. med min tur i oturen kanske det blir en vinst. på typ fjärde försöket.