Ser ni sötnosen som sitter på hyllkanten och läser så gott. Den lilla tomten har följt mig i säkert 20 år. När jag var på min första julfest som läkarsekreterare fick tomten följa med mig hem. Vi hade julklappsbyte och jag fick den lilla sötingen och blev så otroligt glad. Vet inte riktigt varför men jag bara föll pladask för honom och det blir inte jul om han inte får komma upp ur kartongen och pryda sin plats på en hyllkant. I år sitter han ute i stugan vid vattnet och blickar ut från byråkanten över havet. Där sitter han bra och själv kommer jag att åka ut dit i jul för att få lite lugn och ro efter hektisk tid i julens handel. Ser verkligen fram emot lite ledighet snart. Har ni också vissa saker i julkartongen som bara måste få komma fram oavsett hur de ser ut? I år blir det nog ingen gran men jag funderar på om det inte ska in lite ris i alla fall för stämningens skull eller så hoppar jag det också....... Får liksom inte till stämningen i själen i år, men jag gör som alla andra och skyller på vädret, fniss.... Nä, nu har jag gnällt av mig en skvätt och ska åter hugga tag i tygsorteringen som jag pysslar med idag mellan kunderna. Kastar en hel del småbitar som jag inte längre vill behålla. Känns skönt att få städa ur kartongerna och ge plats åt nya fynd ;-)
Stor kram fr liten dam och mys i helgen!
Tillbringar mycket tid i huset vi hyr vid havet för tillfället. Ett underbart ställe med hur mycket charm som helst. Utsikten är fantastisk med den vackra Sjösaviken som ligger alldeles nedanför bergknallen. Husse och Wippa spanar ut genom fönstret över tomten. Wippa vill ha koll på läget och här ser hon ut hur bra som helst och mullrar till ibland när rådjuren kommer lite för nära. Tänk om stället var vårt då skulle här fixas och trixas, men nu får vi förvalta stället under ett tag och är fullkomligt nöjd med det. Vi har faktiskt låtit måla om vardagsrummet i vitt för att slippa träväggar under tiden vi är här. Så härligt det blev med allt ljus! Att vakna en tidig morgon med utsikten och djuren in på knuten få mig att må gott. Alla skulle ha denna möjlighet någon gång i livet.
Den här söta höstsilveraxen har tagit fart på altanen. Den blommade sent men är nu så fin där den ståt. Tar med mig den till nya sommarstället och planterar ut den i rabatten.
Wippa fick sista bottenskrapet från middagens makaroner till lunch. Det gäller att få upp varenda liten makaron!
Tidigt i söndags morse tog jag och Wippa en morgonpromenad på Enholmen och mötte solen som letade sig upp i morgondiset.
Det är helt stilla över viken denna tidiga timma....... åh så vackert!
Får bara inte nog av utsikten här ute på holmen!
Och så har Wippa hittat sig en ny favoritplats att ligga på för att spana ut över viken. Vilken utsiktsplats för en vaktande hund!