Trötta, men fulla av förväntan

Torsdag 2 april 2015 Efter en lång dag som startade väldigt tidigt har vi till slut landat i Ecuadors huvudstad Quito. Det är kväll, det myllrar av folk eftersom det är långfredag i morgon och vi är trötta.


 

Den här kvällen blir det inte mer än incheckning på Plaza Andaluz, ett mål mat och sängen. Men i morgon ska vi gå på upptäcktsfärd i den högt belägna staden.

Rundtur i Quito

Fredag 3 april 2015 Underbar frukost! Skuren frukt – kiwi, jordgubbar och physalis – till yoghurten samt bananpassionsfrukt, sötgrenadill och kakatusfikon på frukostbuffén. Så lyxigt!


Förmiddagen bjuder på en rundtur i Quitos koloniala centrum som är ett av Unescos världsarv. Jag känner mig väldigt nöjd eftersom jag inte märker av den höga höjden – Quito ligger 2 800 meter över havet och jag har hört att man kan få en släng av höjdsjuka här uppe.

Vi beger oss till Plaza Grande som ramas in av bland annat domkyrkan (rakt fram) och presidentpalatset (till höger). På berget i bakgrunden syns Quitos jungfru.

 
När vi tittar på frihetsmonumentet mitt på torget får vi se flaggan firas på presidentpalatset.


Den gula färgen står för solen och naturrikedomarna.

Den blå färgen symboliserar havet och himlen. Den röda påminner om blodet som utgjutits i frihetskampen.


Iglesia de La Compania de Jesus – utsmyckningarna inuti Jesuiternas före detta kyrka väger sanslösa 50 kilo.


Ecuador är känt för sina många rosodlingar ...


... och till påsk smyckas Quitos sju viktigaste kors med radband av rosor.

San Franciscokyrkan.

Det är trångt inne i San Franciscokyrkan. Men vi kommer in och får som hastigast titta på när två av de helgonbilder som ska delta i eftermiddagens påskprocession smyckas med rosor.

Här är en enklare Kristusbild som också ska delta.


Det är många som vill göra affärer på gatan. Den här kvinnan säljer sjalar, medan andra kränger kokablad, kokate och kokagodis.

Det bor två miljoner människor i Quito och till påsk kommer besökare från olika delar av landet för att delta i firandet. Stämningen är vänlig, men ett par i vår grupp blir bestulna på sin kamera och en annan på sin mobiltelefon. Mobiltjuven var dock ny på jobbet kom inte undan med sitt byte.

Till jordens mitt

Efter stadsrundturen sätter vi oss i bussen och åker till Museo De Sitio Intiñan där ekvatorn är uppritad.


Äntligen har jag fått ta ett litet hopp på ekvatorn och stå med en fot på var sida.


Experiment i handfat. Mitt på ekvatorn rinner vattnet rakt ner utan att bilda någon virvel.


Och en bit söder om ekvatorn snurrar vattnet precis som hemma – fast åt andra hållet.


00⁰ 00' 00"-skylten.


Tydligen ska det vara svårt att balansera ett rått ägg på ett spikhuvud mitt på ekvatorn. Jag tycker att det verkar svårt vad heller som, men fantastiskt nog så lyckas jag.


Även maken och vår guide lyckas – diplom utfärdas ;)


En golden grosbeak passar på att nypa åt sig några majskorn.


Kaktusfikon. Tänk om man kunde ha en sådan hemma i trädgården och få mogen frukt.

Tillbaka i Quito

När vi kommer tillbaka vid lunchtid är det betydligt tjockare med folk på gatorna. Vi får kliva av bussen och gå de sista kvarteren eftersom innerstan är avstängd för trafik på grund av långfredagsprocessionerna.

Innan vi ger oss ut på stan försöker vi hittar en lunch-
servering och hamnar på ett inomhustorg i Biskopspalatset. Vi – som inte förstår spanska – dividerar en bra stund med kyparen – som inte förstår engelska. Till slut beställer vi fisksoppa. Inbillar vi oss. I själva verket har vi beställt trerätters med soppa, stekt forell och efterrätt.
 





Man kan nästan tro att det är ku klux klan som bestämt sig för lite klatschigare färger. Men de lila strutgubbarna är ett minne från tiden då fängslade som skulle avrättas kläddes så här innan de tvingades marschera genom staden.



Förr predikade prästen påskens budskap i kyrkan.

Tanken med påskprocessionen är att göra budskapet mer greppbart och levande – att få betraktarna att verkligen förstå Jesus lidande på väg mot Golgata.

Jag kom inte ens i närheten av processionen och klickade blint med kameran ovanför huvudet. Här blev det en ung pojke på pappas axlar som fångades.

Och en man som inte heller hade en chans att tränga sig igenom publikhavet.

När vi hade tittat färdigt gick vi på upptäcktsfärd. Jag blev förtjust över alla pelargonprydda balkonger. Jag har nog aldrig sett så många balkonger med just pelargoner i någon annan stad.

Silvriga blad mot vitsilvrig byggnad.

Basilica del Voto Nacional.

Ett besök på apoteket. Jag gör inte om misstaget med Mygga från resan till Costa Rica. Jag hoppas att det inhemska myggmedlet Detan ska vara betydligt effektivare.

Vy över en liten del av Quito.

I morgon ska vi upp på den där toppen mitt i bilden.

Hotellets restaurang och frukostmatsal.

Här är det säkert jättemysigt att slå sig ner med en bok, men när solen skiner blir det olidligt hett.

Fast det är härligt med ”växthustak”.

Rucu Pichincha

Lördag 4 april 2015 Dags att testa höjdrädslan och sätta sig i en gondol för att åka upp på vulkanen Rucu Pichincha.

Det gick riktigt bra och det var nästan som att vara i Österrike när jag såg korna som betade i sluttningarna.

Eller kanske Sverige – för det är ju faktiskt lupiner som växer i slänten.

Jösses så vackert! Vilken tur att dagen är klar och att molnen inte ligger som ett lock över Quito. Vi befinner oss 4 050 meter över havet.

Vi kommer inte ända upp till toppen. Fast mannen som verkar ha sprungit hela vägen upp och bara fortsätter hamnar kanske där så småningom … om han nu kan klättra.

Det kan inte ha varit alldeles enkelt att montera kommunikationstornen här uppe.

Det är först här som jag inser vilken stor stad Quito verkligen är.
 
4,4 mil med tät bebyggelse på platån uppe bland bergen.

Här samsas två miljoner invånare.

Solen tittar fram och molnen lyfter en aning.

Här skulle det inte vara svårt att plocka blommor till en midsommarkrans.
 
Rödklöver och någon sorts fibbla i ängsgräset.

På väg tillbaka. I fjärran syns en nyare del av Quito med skyskrapor.

Här känns det inte särskilt högt till himlen.

Väl tillbaka blir det en ny tur till Biskopspalatset där vi testar restaurangen Café Del Fraile.

Såsen aji verkar höra till varje måltid och står den inte redan framme så bärs den in med brödet. Jag tycker att den är lite väl stark – i synnerhet den vi fick här.

Men maten var riktigt god.