What do you think?
Rate this book
Samlade verk
I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.
Samlade verk är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.
Samlade verk är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.
689 pages, Hardcover
First published March 31, 2020
About the author
Lydia Sandgren
1 book204 followersLydia Sandgren, född 8 januari 1987, är en svensk författare. Hon har uppmärksammats för att år 2020 ha vunnit Augustpriset.
Lydia Sandgren (b. 1987) is the eldest of seven siblings brought up in the west of Sweden. She has studied music, philosophy, and is a practising psychologist today, living in Göteborg. Samlade verk (Collected Works) is her debut.
Lydia Sandgren (b. 1987) is the eldest of seven siblings brought up in the west of Sweden. She has studied music, philosophy, and is a practising psychologist today, living in Göteborg. Samlade verk (Collected Works) is her debut.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 792 reviews
May 16, 2020
Det här är läsning när den är som bäst! Att få ramla ned i en typ av ~atmosfär~ som man sen inte riktigt vill ta sig ur. Sandgrens universum luktar dammiga föreläsningssalar, oljefärg, ciggrök, sprit, skrivarbläck och förgätmigej. Förläggaren Martin Bergs liv spelas upp för läsaren i precis rätt takt, och innehåller allt från första mötet med livskamraten och konstnären Gustav Becker till försvinnandet av kärleken Cecilia Wikner. Tre akademiker och på ett eller annat sätt konstnärer som gör livsavgörande avtryck i varandras liv - på många sätt är det här en roman om människor som är beroende av varandra.
Större delen av boken avhandlar Martins liv med utgångspunkt i en författarintervju, där även andra avgörande karaktärer vävs in på ett snyggt sömlöst vis. Lydia Sandgren skriver som om hon aldrig gjort annat, debut till trots, men så läste jag även i nån intervju att detta epos tog henne tio år att skriva. Att under en såpass lång period få ihop något så sammanhållande som den här boken ändå är tycker jag är helt otroligt. Även om den mot slutet handlar mest om Martins dotters sökande efter sin mor så känns vägen dit så fullkomligt naturlig och välskriven att jag nästan glömmer bort att det är fiktion jag läser.
Men visst är det klyschigt. Den ständiga göteborgsromantiken, författardrömmen i Paris, något slags konstnärskollektiv i Antibes, alla referenser till filosofer, böcker och klassisk musik. Spriten och kvinnorna. Den mystiska, utarbetade och (får jag för mig?) överjordiskt vackra Cecilia med sina vita skjortor och ambitioner om grekiskan. Ett 70- och 80-tal där två unga konstnärssjälar slår sig fram genom livet på pretentiösa fester. Jag älskar det! Det kan jag inte förneka. Men jag kan även förstå att det kan bli lite mycket för en annan. Någon skrev att man måste gilla både böcker och Göteborg för att uppskatta Sandgrens debut, men även jag - en Stockholmare som endast satt sin fot i götet typ 2 dagar av mitt liv - fastnade direkt i den här. Blev snarare lite lite mer sugen på att bege mig ned till gbg.
Så himla fin, mäktig och speciell bok. Lite underlig nästan. Läs den utan förväntningar, och med mycket fritid! Stressar man sig inte igenom den här går det av bara farten ändå för att den är så välskriven. Toppen!
Större delen av boken avhandlar Martins liv med utgångspunkt i en författarintervju, där även andra avgörande karaktärer vävs in på ett snyggt sömlöst vis. Lydia Sandgren skriver som om hon aldrig gjort annat, debut till trots, men så läste jag även i nån intervju att detta epos tog henne tio år att skriva. Att under en såpass lång period få ihop något så sammanhållande som den här boken ändå är tycker jag är helt otroligt. Även om den mot slutet handlar mest om Martins dotters sökande efter sin mor så känns vägen dit så fullkomligt naturlig och välskriven att jag nästan glömmer bort att det är fiktion jag läser.
Men visst är det klyschigt. Den ständiga göteborgsromantiken, författardrömmen i Paris, något slags konstnärskollektiv i Antibes, alla referenser till filosofer, böcker och klassisk musik. Spriten och kvinnorna. Den mystiska, utarbetade och (får jag för mig?) överjordiskt vackra Cecilia med sina vita skjortor och ambitioner om grekiskan. Ett 70- och 80-tal där två unga konstnärssjälar slår sig fram genom livet på pretentiösa fester. Jag älskar det! Det kan jag inte förneka. Men jag kan även förstå att det kan bli lite mycket för en annan. Någon skrev att man måste gilla både böcker och Göteborg för att uppskatta Sandgrens debut, men även jag - en Stockholmare som endast satt sin fot i götet typ 2 dagar av mitt liv - fastnade direkt i den här. Blev snarare lite lite mer sugen på att bege mig ned till gbg.
Så himla fin, mäktig och speciell bok. Lite underlig nästan. Läs den utan förväntningar, och med mycket fritid! Stressar man sig inte igenom den här går det av bara farten ändå för att den är så välskriven. Toppen!
February 1, 2023
3.5⭐️
“Human memory is unreliable, that was one thing all subfields of psychology agreed on. An individual’s life story was a morass of fragmented recollections, other people’s narratives, unconscious incitements to direct one’s attention this or that way. Experiences and events were forgotten, invented, merged and warped.”
Almost fifteen years ago, thirty-three-year-old Cecilia Berg noted historian and translator left her family and was never heard from again. Her husband, publisher Martin Berg, co-owner of Berg & Andrén, which is about to celebrate 25 years in the publishing business, was left to raise their children, ten-year-old Rakel their daughter, and their son Elis who was only three at the time. Cecilia’s family – her parents and siblings and Martin’s best friend, renowned painter Gustav Becker have been stable fixtures in the life of the Bergs. Martin was once an aspiring novelist who, though having published short stories in the past has been unable to finish his novel. Family obligations, full-time engagement at his publishing house, writer’s block and lack of motivation have contributed to his being unable to follow through on any of his ideas.
In the present day, billboards advertising a retrospective of Gustav’s works scheduled to be held in an art museum featuring Cecilia, who was the subject of many of Gustav's famous paintings bring back memories for both Martin and Rakel. When Rakel is handed a novel that Martin’s publishing house has received for translation purposes, she discovers that one of the main characters is shockingly similar to her missing mother, motivating Rakel to go on a quest to find out what happened to her mother all those years ago. Why did she leave and where is she now?
Collected Works by Lydia Sandgren (translated by Agnes Broome) is a slow-paced, contemplative and immersive novel that touches upon themes of family, friendship, loyalty, art and literature. The larger part of the narrative presented from the perspectives of Martin and Rakel is uneven and nonlinear, jumping back and forth, often abruptly, between past and present. The tone varies between nostalgia, melancholy with lighter moments and shades of humor woven throughout the narrative. The coming-of-age narrative focusing on Gustav and Martin’s youth takes precedence over the element of mystery surrounding Cecilia’s disappearance. Martin’s friendship with Gustav, their dreams and convictions, disappointments and youthful indiscretions and exploits are explored in much detail as his Martin’s life before, with and after Cecilia. Cecilia’s disappearance and the mystery surrounding the same is presented to us in fragments, with much of the narrative going back and forth focusing on Gustav and Martin’s and later also Cecilia’s friendships with one another. The characters are complex and the author does an exceptional job of developing the characters, even the minor ones, and exploring the dynamics of human relationships. The discussions on literature, art, psychology and philosophy interspersed throughout the novel enrich the narrative. I should point out that the writing is detailed and descriptive. At over 600 pages this is a lengthy novel and a slow-paced one at that. It took a while for me to fully engage with the story and didn't quite feel invested in any of the characters. I found certain parts a tad repetitive. While I appreciate the scope and depth of the novel and the elegant prose, I was less than satisfied with the abruptness of the ending and the resolution of the mystery did leave me with more questions than answers.
Many thanks to the author, Astra Publishing House and NetGalley for the eARC of this novel. All opinions expressed in this review are my own.
“Human memory is unreliable, that was one thing all subfields of psychology agreed on. An individual’s life story was a morass of fragmented recollections, other people’s narratives, unconscious incitements to direct one’s attention this or that way. Experiences and events were forgotten, invented, merged and warped.”
Almost fifteen years ago, thirty-three-year-old Cecilia Berg noted historian and translator left her family and was never heard from again. Her husband, publisher Martin Berg, co-owner of Berg & Andrén, which is about to celebrate 25 years in the publishing business, was left to raise their children, ten-year-old Rakel their daughter, and their son Elis who was only three at the time. Cecilia’s family – her parents and siblings and Martin’s best friend, renowned painter Gustav Becker have been stable fixtures in the life of the Bergs. Martin was once an aspiring novelist who, though having published short stories in the past has been unable to finish his novel. Family obligations, full-time engagement at his publishing house, writer’s block and lack of motivation have contributed to his being unable to follow through on any of his ideas.
In the present day, billboards advertising a retrospective of Gustav’s works scheduled to be held in an art museum featuring Cecilia, who was the subject of many of Gustav's famous paintings bring back memories for both Martin and Rakel. When Rakel is handed a novel that Martin’s publishing house has received for translation purposes, she discovers that one of the main characters is shockingly similar to her missing mother, motivating Rakel to go on a quest to find out what happened to her mother all those years ago. Why did she leave and where is she now?
Collected Works by Lydia Sandgren (translated by Agnes Broome) is a slow-paced, contemplative and immersive novel that touches upon themes of family, friendship, loyalty, art and literature. The larger part of the narrative presented from the perspectives of Martin and Rakel is uneven and nonlinear, jumping back and forth, often abruptly, between past and present. The tone varies between nostalgia, melancholy with lighter moments and shades of humor woven throughout the narrative. The coming-of-age narrative focusing on Gustav and Martin’s youth takes precedence over the element of mystery surrounding Cecilia’s disappearance. Martin’s friendship with Gustav, their dreams and convictions, disappointments and youthful indiscretions and exploits are explored in much detail as his Martin’s life before, with and after Cecilia. Cecilia’s disappearance and the mystery surrounding the same is presented to us in fragments, with much of the narrative going back and forth focusing on Gustav and Martin’s and later also Cecilia’s friendships with one another. The characters are complex and the author does an exceptional job of developing the characters, even the minor ones, and exploring the dynamics of human relationships. The discussions on literature, art, psychology and philosophy interspersed throughout the novel enrich the narrative. I should point out that the writing is detailed and descriptive. At over 600 pages this is a lengthy novel and a slow-paced one at that. It took a while for me to fully engage with the story and didn't quite feel invested in any of the characters. I found certain parts a tad repetitive. While I appreciate the scope and depth of the novel and the elegant prose, I was less than satisfied with the abruptness of the ending and the resolution of the mystery did leave me with more questions than answers.
Many thanks to the author, Astra Publishing House and NetGalley for the eARC of this novel. All opinions expressed in this review are my own.
June 11, 2020
Här var det Göteborgiana och gubbromantik så att det räcker och blir över. Ja okej, det är en ambitiös debut och jag uppskattar att hon vågar satsa lite, men jag orkar verkligen inte med så här många klyschor insprängda i varandra. Det är alldeles för tillrättalagt. Som om Håkan Hellström skulle skrivit en postmodern roman, på spårvagnen, om Evert Taube, med en rapé under läppen, på väg ut till sjöss (ska bara ta ett stopp på Red Lion först och tjöta lite om Gais). Karaktärerna liksom tävlar med varandra i vem som kan gå till rätt ställen, äta rätt mat, ha på sig rätt kläder, lyssna på rätt musik, ha rätt typ av politiska åsikter och läsa rätt litteratur. Och bara för att Sandgren har självdistans till det och driver med sig själv och karaktärerna kan jag inte påstå att själva romanen är särskilt kul att läsa. Varför tog hon det inte ännu längre i sådana fall? Varför gör hon inte upp med alla dessa miljoner attribut och referenser tydligare? Utmanar romantiserandet ordentligt? Hur är det här något nytt? Uppskattar trots det hantverket. Hoppas på en mindre sentimental uppföljare.
June 29, 2022
Slechte titel, ‘Verzamelde Werken’.
Misleidend, want het is geen omvangrijke bundel kortverhalen. Geen compilatie of bloemlezing.
Het is een roman. Een debuut bovendien.
En wat voor één!
In prachtig proza - slechts af en toe ontsierd door de al te Noord-Nederlandse vertaling (godsamme, wij taaien hier niet af, wij gaan, net als de Zweden vermoed ik, gewoon naar huis) - vertelt Lydia Sandgren hoe de vijftigjarige uitgever Martin Berg op de woonkamervloer terecht is gekomen, met stapels papier om zich heen.
Want dat is hoe het begint. En eindigt.
De bijna 800 bladzijden daartussenin wervelen van Göteborg naar Stockholm, van Parijs naar Berlijn - heen en terug in de tijd - en brengen niet alleen Martin, maar ook (onder meer) Gustav, Per, Cecilia en Rakel op onnavolgbare manier tot leven.
Als je dit jaar maar één boek leest, laat het dan dit boek zijn.
Anderzijds, doe maar niet.
Want dit is geen boek voor iemand die in een jaar maar één boek leest.
Dit is een boek voor iemand die in een jaar véél boeken leest. Om vast te stellen dat dit boek ze allemaal overstijgt.
Dat heeft niets met die andere boeken te maken.
Het is gewoon wat dit boek doet.
Het is vele, vele boeken in één.
Toch nog ‘Verzamelde Werken’, dus.
February 16, 2021
Läsningen av den här romanen är som ett samtal med ett brådmoget barn iklätt en alldeles för stor tröja. Barnet är så allvarligt och ivrigt i sina ambitioner att visa vad det kan och lärt och vara storartad, men har inte vuxit i sitt format ännu. Det finns inget försvarbart i bokens längd, det finns inget i innehållet som ger mig något nytt, som inte sagts bättre förut. Sandgren gillar att röra sig med ord som pastisch och pretentiöst i de kulturella samtal hon låter dessa klichéartade karaktärer föra och ironiskt och tråkigt nog måste jag låna dem för att såga henne. Hennes språk är rikt och mustigt och kanske kan hon producera något i framtiden som jag tycker om, kanske inte.
January 17, 2023
Lydia Sandgren’s award-winning, debut novel was an instant bestseller when it first appeared in Sweden. Part family drama, part psychological mystery, it centres on the intricate, enigmatic relationship between three people: Gustav, Martin his closest friend and Martin’s partner Cecilia. Together they form a triangle of sorts, until years later, seemingly without warning, Cecilia decides to disappear. Sandgren’s story moves backwards and forwards in time as it tells the story of Martin and Gustav’s initial friendship, and Martin’s later meeting with Cecilia. It follows them through university as Gustav becomes a sought-after artist and Martin seems set on the path to being a writer. In the present, Gustav is famous but notoriously self-destructive; and Martin is grappling with becoming middle-aged. He’s now running a small publisher, his “collected works” stashed away in boxes – a mass of unfinished novels and half-cooked stories. Rakel, Martin’s daughter’s at university, restless and awkward she’s desperate to make sense of her life, while Elis his son is close to leaving school, caught up in his own world. Then Rakel finds a clue to her mother’s whereabouts and sets out to find out why she left them and what happened next.
Sandgren’s book’s definitely fluid and well-crafted, although her style is a little too conventional for me. As an author she’s been compared to Knausgaard and, like him, her writing is incredibly detailed, here she meticulously recreates the literary and artistic subculture of her native Gothenburg from the 1970s, and the height of punk, onwards. But for me that was a mixed blessing, there were a number of points where the detail threatens to overwhelm the story itself. The numerous descriptions of the interiors of the characters’ various homes, the parties they attend, the artists and writers they revere, the films they watch, take up a great deal of space, submerging any underlying plot and sometimes impeding any clear sense of its progression. Along the way Sandgren pauses to explore issues of communication, the nature of bonds between lovers or friends, generational divides, lost dreams, and broader cultural and social shifts. Admittedly I found a lot of her material fascinating - although her characters sometimes tipped towards cliché - but at the same time I found myself longing for a more brutal edit. So, for me, this is extremely promising rather than entirely satisfying. However, for readers who enjoy lengthy, immersive, character-driven pieces – or Knausgaard - it may well be very appealing. Translated by Agnes Broome.
Thanks to Edelweiss and publisher Astra House for an ARC
Sandgren’s book’s definitely fluid and well-crafted, although her style is a little too conventional for me. As an author she’s been compared to Knausgaard and, like him, her writing is incredibly detailed, here she meticulously recreates the literary and artistic subculture of her native Gothenburg from the 1970s, and the height of punk, onwards. But for me that was a mixed blessing, there were a number of points where the detail threatens to overwhelm the story itself. The numerous descriptions of the interiors of the characters’ various homes, the parties they attend, the artists and writers they revere, the films they watch, take up a great deal of space, submerging any underlying plot and sometimes impeding any clear sense of its progression. Along the way Sandgren pauses to explore issues of communication, the nature of bonds between lovers or friends, generational divides, lost dreams, and broader cultural and social shifts. Admittedly I found a lot of her material fascinating - although her characters sometimes tipped towards cliché - but at the same time I found myself longing for a more brutal edit. So, for me, this is extremely promising rather than entirely satisfying. However, for readers who enjoy lengthy, immersive, character-driven pieces – or Knausgaard - it may well be very appealing. Translated by Agnes Broome.
Thanks to Edelweiss and publisher Astra House for an ARC
December 17, 2022
You can’t say you’re done with love. You can’t say it’s a closed chapter, that all that remains for you is work and nothing but work. Admitting such a thing would be to open a cellar door to death. The future had to be there as potential and comfort. Our fantasies about the future are what saves us from the lead weight of the fact that this, what’s happening right now, is what constitutes our lives on this earth.
Not sure if I agree with Sandgren’s observation, but the immersive literary soap novel annex künstlerroman she wrote definitely kept me from brooding on things I’d rather not think about for a while. Further thoughts to come.
Not sure if I agree with Sandgren’s observation, but the immersive literary soap novel annex künstlerroman she wrote definitely kept me from brooding on things I’d rather not think about for a while. Further thoughts to come.
May 19, 2020
Oj, vad svårt att sätta ett betyg på denna bok. Är det en pretentiös roman? 100% ja. Men det är också en sån bok som man snabbt fastnar i och tänker på hela tiden, även när man lagt den ifrån sig. Man låter sig snällt släpas med i karaktärernas irrfärder över sidorna och undrar konstant vad som kommer härnäst. Jag fann mig själv ofta försöka förutspå upplägget och var storyn skulle föra oss (mig och karaktärerna). Som Matilda sa när hon sålde in den, det är en bok för den som gillar böcker. Som är lättsåld på den romantiserade bilden av konstnären som ung, om skapandes villkor och som (kanske i hemlighet) drömmer om att leva ett dekadent studentliv i Paris.
Så, jag ger den en stark 4.5! Vad som hindrar mig från att sätta en fullpoängare är ett klassiskt case av: Är boken dålig, eller är det bara jag som inte gillade vissa av dess storylines? Tror det senare, i sin helhet är romanen välskriven och det märks att Sandgren gjort en Donna Tartt och lagt nära ett decennium på den. Med det sagt kan jag bara hoppas att hon inte dröjer lika länge med nästa bok.
Så, jag ger den en stark 4.5! Vad som hindrar mig från att sätta en fullpoängare är ett klassiskt case av: Är boken dålig, eller är det bara jag som inte gillade vissa av dess storylines? Tror det senare, i sin helhet är romanen välskriven och det märks att Sandgren gjort en Donna Tartt och lagt nära ett decennium på den. Med det sagt kan jag bara hoppas att hon inte dröjer lika länge med nästa bok.
December 29, 2020
Nej men det här ÄR en så bra bok. Ett tillgängligt epos man inte vill lägga ifrån sig!!! Uppskattar att boken är marinerad i gbg - äntligen har man fått sig en äkta stark gbgroman! Det har varit too much sthlmslitteratur på det senaste om ni frågar mig.
Namedropping av författare etc tycker jag är nice för det får mig verkligen att förstå hur exempelvis förlagschefen Martin Berg är som person. Det känns aldrig krystat eller over the top som i vissa andra böcker (typ Chris Kraus ’I Love Dick’)
Boken utstrålar skrivarglädje, även om den är väldigt välskriven har den lite roliga inslag där författaren lekt med texten och hittat på roliga saker, skrivit upprepande eller annat. Det gör att den aldrig känns långrandig.
Om man har problem med sån här akademilitteratur à la Den hemliga historien osv förstår jag att man tycker den här boken är klyschig och töntig med sin atmosfär men jag älskar det samt hur Lydia Sandgren drar karaktärerna så långt att hon nästan skojar om hur de beter sig. Just det var framförallt kul för det är å ena sidan en väldigt pretentiös roman, å andra sidan lite satiriskt men att romanen är så pretentiös förstärker också det satiriska. Rörig tankegång :) men kul och gedigen bok 5/5
Namedropping av författare etc tycker jag är nice för det får mig verkligen att förstå hur exempelvis förlagschefen Martin Berg är som person. Det känns aldrig krystat eller over the top som i vissa andra böcker (typ Chris Kraus ’I Love Dick’)
Boken utstrålar skrivarglädje, även om den är väldigt välskriven har den lite roliga inslag där författaren lekt med texten och hittat på roliga saker, skrivit upprepande eller annat. Det gör att den aldrig känns långrandig.
Om man har problem med sån här akademilitteratur à la Den hemliga historien osv förstår jag att man tycker den här boken är klyschig och töntig med sin atmosfär men jag älskar det samt hur Lydia Sandgren drar karaktärerna så långt att hon nästan skojar om hur de beter sig. Just det var framförallt kul för det är å ena sidan en väldigt pretentiös roman, å andra sidan lite satiriskt men att romanen är så pretentiös förstärker också det satiriska. Rörig tankegång :) men kul och gedigen bok 5/5
March 13, 2022
Augustpriset is on a roll!
November 29, 2021
Als je de pr-teams van uitgevers mag geloven, lopen er tientallen Sally Rooneys, J.K. Rowlings en Haruki Murakami’s rond. Bij het prijswinnende debuut van de Zweedse Lydia Sandgren met de misleidende titel ‘Verzamelde werken’ (het is een roman) wordt verwezen naar Donna Tartt en Johan Harstad, maar dit keer dekt de 'litbait' volledig de lading: net als Tartts ‘Het puttertje’ is ‘Verzamelde werken’ geen literaire thriller, maar literatuur waarin een flinke shot spanning werd gespoten. En Harstad vindt in zijn Scandinavische buur zijn eigen talent terug om de lezer moeiteloos in een breedvoerig verhaal mee te slepen.
Tien jaar lang werkte Lydia Sandgren (1987), oud-studente muziek en filosofie en nu psychologe, aan haar reusachtige epos over het leven van uitgever Martin Berg. De overvloedige puzzelstukjes worden op twee tijdlijnen gelegd: met de vragen van een journalist als voorzet delven we in Martins herinneringen aan zijn jeugd, zijn boezemvriendschap met de getroebleerde kunstenaar Gustav Becker, zijn liefdesrelatie met Cecilia Wikner, zijn ervaringen in de uitgeefwereld en zijn eigen zwalpende schrijverschap. Dat Sandgren passages toevoegt van echte en gefantaseerde auteurs, laat zien hoe veelkleurig het ambt is dat zij met Martin Berg deelt: ‘schrijven betekent: de wereld veroveren. Die aan je onderwerpen en jezelf tot god maken. Het schrijven geeft je vrij toegang tot alle ruimtes, tot harten en zielen, het allerheiligste; het onbekende wordt aan je voeten gelegd. Je maakt kans op de eeuwigheid. Schrijven is weigeren te sterven.’
Op het tweede vertelspoor worden Martins kinderen door een toeval aangemoedigd op zoek te gaan naar een antwoord op de vraag waarom hun moeder Cecilia onverwacht haar gezin in de steek liet. De spanning wordt opgedreven: de eerste tijdlijn haalt de andere langzamerhand in en de enigmatische verdwijning van Cecilia blijft lang flikkeren, als een waakvlam die pas heel laat echt ontbrandt.
Hoewel de Zweedse meer een verhalenverteller dan een woordkunstenaar is, kan ze de zaken met weinig opsmuk (een nacht is ‘intens Van Gogh-blauw’, een vrouw heeft ‘een Da Vinci-
lachje’) betekenisvol beschrijven. Dat gaat nooit ten koste van de vaart waarmee ze ons in haar uitgekiende labyrint meetroont. In een groots opgezet schouwspel etaleert ze met verve een brede waaier aan thema’s. Ze doorspekt het verhaal met feiten en bespiegelingen over de jaren 70, verschillende muziekscenes, Ludwig Wittgenstein, de toenemende commercialisering van kunst en de interne keuken van de boekenwereld. Uitgever Martin Berg vreest het witte blad, een ironisch contrast met Sandgren zelf, die haar inkt als een vloedgolf over de pagina’s laat stromen. Extreem waarachtig schetst de jonge Zweedse de drie-eenheid Martin, Gustav, Cecilia, en uiterst bekwaam vervlecht ze hun levenspaden met tonnen cultuurhistorische referenties tot een smakelijke hoop verwennerij.
En toch lijkt haar onmiskenbare vernuft soms een vergiftigd geschenk. Je kunt vlot en pakkend vertellen, maar dan nog kun je beter het kaf van het koren scheiden. Haar drang om zo sterk mogelijk aan te leunen bij de werkelijkheid fnuikt haar inventiviteit en originaliteit. Vele passages zijn te lang of te alledaags. De 782 bladzijden van haar debuutroman hebben daarom wel iets weg van een langdurig museumbezoek, waarbij de verwondering omslaat in verzadiging.
Met nog meer memorabele anekdotes, meer humor en de vinger wat vaker op de deleteknop had Sandgren een waar meesterwerk kunnen beitelen uit dit veelbelovende debuut. Niettemin is ‘Verzamelde werken’ zo’n boek waarvan de personages je vrienden lijken te worden, zo’n boek dat de omgeving doet vervagen, zodat je al lezende de tram mist of tegen een paal aan loopt. Wedden dat er over twintig jaar debuten verschijnen met een wikkel waarop staat: ‘De nieuwe Lydia Sandgren is geboren.’?
https://www.humo.be/nieuws/verzamelde...
Tien jaar lang werkte Lydia Sandgren (1987), oud-studente muziek en filosofie en nu psychologe, aan haar reusachtige epos over het leven van uitgever Martin Berg. De overvloedige puzzelstukjes worden op twee tijdlijnen gelegd: met de vragen van een journalist als voorzet delven we in Martins herinneringen aan zijn jeugd, zijn boezemvriendschap met de getroebleerde kunstenaar Gustav Becker, zijn liefdesrelatie met Cecilia Wikner, zijn ervaringen in de uitgeefwereld en zijn eigen zwalpende schrijverschap. Dat Sandgren passages toevoegt van echte en gefantaseerde auteurs, laat zien hoe veelkleurig het ambt is dat zij met Martin Berg deelt: ‘schrijven betekent: de wereld veroveren. Die aan je onderwerpen en jezelf tot god maken. Het schrijven geeft je vrij toegang tot alle ruimtes, tot harten en zielen, het allerheiligste; het onbekende wordt aan je voeten gelegd. Je maakt kans op de eeuwigheid. Schrijven is weigeren te sterven.’
Op het tweede vertelspoor worden Martins kinderen door een toeval aangemoedigd op zoek te gaan naar een antwoord op de vraag waarom hun moeder Cecilia onverwacht haar gezin in de steek liet. De spanning wordt opgedreven: de eerste tijdlijn haalt de andere langzamerhand in en de enigmatische verdwijning van Cecilia blijft lang flikkeren, als een waakvlam die pas heel laat echt ontbrandt.
Hoewel de Zweedse meer een verhalenverteller dan een woordkunstenaar is, kan ze de zaken met weinig opsmuk (een nacht is ‘intens Van Gogh-blauw’, een vrouw heeft ‘een Da Vinci-
lachje’) betekenisvol beschrijven. Dat gaat nooit ten koste van de vaart waarmee ze ons in haar uitgekiende labyrint meetroont. In een groots opgezet schouwspel etaleert ze met verve een brede waaier aan thema’s. Ze doorspekt het verhaal met feiten en bespiegelingen over de jaren 70, verschillende muziekscenes, Ludwig Wittgenstein, de toenemende commercialisering van kunst en de interne keuken van de boekenwereld. Uitgever Martin Berg vreest het witte blad, een ironisch contrast met Sandgren zelf, die haar inkt als een vloedgolf over de pagina’s laat stromen. Extreem waarachtig schetst de jonge Zweedse de drie-eenheid Martin, Gustav, Cecilia, en uiterst bekwaam vervlecht ze hun levenspaden met tonnen cultuurhistorische referenties tot een smakelijke hoop verwennerij.
En toch lijkt haar onmiskenbare vernuft soms een vergiftigd geschenk. Je kunt vlot en pakkend vertellen, maar dan nog kun je beter het kaf van het koren scheiden. Haar drang om zo sterk mogelijk aan te leunen bij de werkelijkheid fnuikt haar inventiviteit en originaliteit. Vele passages zijn te lang of te alledaags. De 782 bladzijden van haar debuutroman hebben daarom wel iets weg van een langdurig museumbezoek, waarbij de verwondering omslaat in verzadiging.
Met nog meer memorabele anekdotes, meer humor en de vinger wat vaker op de deleteknop had Sandgren een waar meesterwerk kunnen beitelen uit dit veelbelovende debuut. Niettemin is ‘Verzamelde werken’ zo’n boek waarvan de personages je vrienden lijken te worden, zo’n boek dat de omgeving doet vervagen, zodat je al lezende de tram mist of tegen een paal aan loopt. Wedden dat er over twintig jaar debuten verschijnen met een wikkel waarop staat: ‘De nieuwe Lydia Sandgren is geboren.’?
https://www.humo.be/nieuws/verzamelde...
October 7, 2024
I’m in awe of this young writer who has crafted this brilliant novel. How on Earth has she managed to paint the 1980s so vividly, so heartbreakingly true. I was born the same year as the artist Gustav, I know the whole scenery to be true, just can’t wrap my head around how this monumental masterpiece can command a reader’s interest throughout all the pages, and there are exorbitantly many pages, but I didn’t skip any at all, near the end I was glued to the pages and dreaded the moment there would be no more.
It has been translated into English, if you have been young in the 1980s I daresay you will love it, if you love imaginative literary references, if you love descriptions of artscenes, narratives of everlasting friendships and allusuions and no fear of repetitive patterns within sentences and overall a fearless dealing with rhetorics and academic theories of the fine arts, psychology, sociologi and more, then you will probably love this book as I do.
Lydia Sandgren, please write more books soon.
I read it in Danish, excellently translated.
It has been translated into English, if you have been young in the 1980s I daresay you will love it, if you love imaginative literary references, if you love descriptions of artscenes, narratives of everlasting friendships and allusuions and no fear of repetitive patterns within sentences and overall a fearless dealing with rhetorics and academic theories of the fine arts, psychology, sociologi and more, then you will probably love this book as I do.
Lydia Sandgren, please write more books soon.
I read it in Danish, excellently translated.
July 24, 2020
Cecilia försvann... en mamma, partner och musa försvinner. I boken lär vi känna kulturmännen Gustav och Martin, den senares barn och fru Cecilia. Hon försvinner en dag. Vi förstår inte varför Cecilia försvinner och frågan är om författaren gör det heller. Boken handlar om hur vi inte känner de som står oss nära. I slutändan har inte läsaren heller lärt känna karaktärerna bortom ytan.
Varför gillade jag inte denna bok, när så många andra verkar göra det? Den är nästan 700 sidor lång, men en stor del tas upp av huvudpersonernas förvånansvärt glamorösa kulturarbetarliv (för de som tycker att Wittgenstein, champagne och vernissager är glammigt dvs). Historien i sig borde vara spännande och hade vunnit på att kortas ner med en sisådär 200 sidor. Det finns ett antal scener som främst består av kulturella markörer, men inte för berättelsen framåt som jag gärna hade kapat. Lite mer drama och lite mindre helgbilaga.
Varför gillade jag inte denna bok, när så många andra verkar göra det? Den är nästan 700 sidor lång, men en stor del tas upp av huvudpersonernas förvånansvärt glamorösa kulturarbetarliv (för de som tycker att Wittgenstein, champagne och vernissager är glammigt dvs). Historien i sig borde vara spännande och hade vunnit på att kortas ner med en sisådär 200 sidor. Det finns ett antal scener som främst består av kulturella markörer, men inte för berättelsen framåt som jag gärna hade kapat. Lite mer drama och lite mindre helgbilaga.
July 8, 2020
Lååång, men aldrig tråkig. Väletablerad värld, karaktärer, en spännande premiss/mysterium (Cecilias försvinnande), och tema (konstnärsskaps varande eller icke varande, kärleks/vänskapsdynamik) och undersökandet av en "omvänd" könsrollssituation (kvinna som lämnar sin familj). Episkt berättande, gediget, välgestaltat, skriver aldrig på näsan. Ett imponerande verk, helt klart, och jag känner att jag kommer att minnas deras olika livsöden.
December 9, 2020
En berättelse om två vänner som blir tre och sedan två igen när Cecilia, Martins hustru och Gustavs vän, plötsligt bara ger sig av. Läsaren följer Martin från hans ungdomstid och den gryende vänskapen med Gustav genom vuxenlivet till medelåldern – men också Martins dotter Rakel som studerar psykologi och grubblar över sin försvunna mor.
Ganska långt är det här också en roman om konsten och skapandet, om att lyckas skapa och att allt mer resignerat drömma om att göra det. (Jag läste Samlade verk under årets nanowrimo parallellt med min egen målsättning att skriva varje dag i november och hade stundvis väldigt dåligt tålamod med Martins oförmåga att inse att skrivandet måste hända någon annanstans än i ens huvud för att någonsin kunna bli en bok.)
Samlade verk är en koloss till bok sådär rent fysiskt, och även om jag gillade läsningen blev jag aldrig helt och fullt uppslukad, stjärnögd och såld. Det är nog därför jag tänker att den här romanen lika gärna kunde ha varit något kortare och mer lätthanterlig.
Och slutet!
Ganska långt är det här också en roman om konsten och skapandet, om att lyckas skapa och att allt mer resignerat drömma om att göra det. (Jag läste Samlade verk under årets nanowrimo parallellt med min egen målsättning att skriva varje dag i november och hade stundvis väldigt dåligt tålamod med Martins oförmåga att inse att skrivandet måste hända någon annanstans än i ens huvud för att någonsin kunna bli en bok.)
Samlade verk är en koloss till bok sådär rent fysiskt, och även om jag gillade läsningen blev jag aldrig helt och fullt uppslukad, stjärnögd och såld. Det är nog därför jag tänker att den här romanen lika gärna kunde ha varit något kortare och mer lätthanterlig.
Och slutet!
November 8, 2021
Wow…. Vanaf het begin liet dit boek me niet los. Lezen voelde als dansen en niet meer willen stoppen, soms vertragen, het einde uitstellen. Om vervolgens toch steeds sneller te gaan, vol opwinding. En uiteindelijk bij de laatste pagina ademloos aan alles vast willen houden wat je in al die dagen las… Vijf sterren plus een!
June 17, 2020
3,5 kanske? Verkligen mest en bok, lite spännande. Inget spec. Vet inte om det är för att jag precis läst Klas Östergren men känns mest som en sämre version av honom.
Hade absolut inte behövt vara 700 sidor.
Tyckte mest om skildringarna av ungdomen. Största känslan: jaha
Hade absolut inte behövt vara 700 sidor.
Tyckte mest om skildringarna av ungdomen. Största känslan: jaha
August 28, 2023
Not only the best book I read in 2023 (yes, I've called it already) but one of the best novels I've ever read.
Here's my full video review over on BookTube: https://youtu.be/h49vGte0dIY
Here's my full video review over on BookTube: https://youtu.be/h49vGte0dIY
January 24, 2021
Är det nu den kommer? Den andra Renässansen. Där litteraturen och bildningen återfår sin betydelse och där frankofili och fördjupningskurser i humaniora får upprättelse. Klart att det skulle finnas en Julian Morrow-referens, förresten.
En läsupplevelse. Tänker på den italienska miniserien La meglio gioventù . Under veckan har jag ägnat lediga stunder åt lockdownpromenader med ljudboken. Stört mig på Cecilia. Sympatiserat med Martin. Trots allt, alltid välkomnat Gustavs närvaro med en vinarvän i handen. C'est beau la bourgeoisie.
Som en bieffekt fick jag också återuppleva stora delar av mitt eget liv; gymnasieåren på H-linjen i den västkustska staden, studietiden i Paris och på svenska universitet. Korridorerna på Humanisten. Litteraturen och Konsten.
Blickar ju vanligtvis helst framåt, så skulle gärna ha en Bonjour Tristesse/Call Me By Your Name/Bande à part-liknande arbets- och badsommar liknande den romanfigurerna har i Antibes som unga.
Nu ska vi se hur det går i budgivningen på en trastäggsblå reseskrivmaskin på ebay..! Ciao.
En läsupplevelse. Tänker på den italienska miniserien La meglio gioventù . Under veckan har jag ägnat lediga stunder åt lockdownpromenader med ljudboken. Stört mig på Cecilia. Sympatiserat med Martin. Trots allt, alltid välkomnat Gustavs närvaro med en vinarvän i handen. C'est beau la bourgeoisie.
Som en bieffekt fick jag också återuppleva stora delar av mitt eget liv; gymnasieåren på H-linjen i den västkustska staden, studietiden i Paris och på svenska universitet. Korridorerna på Humanisten. Litteraturen och Konsten.
Blickar ju vanligtvis helst framåt, så skulle gärna ha en Bonjour Tristesse/Call Me By Your Name/Bande à part-liknande arbets- och badsommar liknande den romanfigurerna har i Antibes som unga.
Nu ska vi se hur det går i budgivningen på en trastäggsblå reseskrivmaskin på ebay..! Ciao.
January 29, 2025
Ohne die vielen positiven Rezensionen bei Instagram wäre ich wahrscheinlich nicht auf diesen Wälzer aufmerksam geworden. Auf fast 900 Seiten begleiten wir den Verleger und Fast-Autor Martin Berg und seine Familie. Sehr ausführlich wird von Martins Kindheit und Jugend und später seinen Studienjahren berichtet. Er lernt seine Frau Cecilia kennen, hat mir ihr zwei Kinder. Als das jüngere der beiden noch sehr klein ist, verschwindet sie plötzlich spurlos. Jahre später glaubt ihre Tochter Rakel sie im Roman eines Berliner Schriftstellers erkannt zu haben und begibt sich auf ihre Spuren.
Zu Beginn des Buches brauchte ich ein bisschen, um mich in der Erzählstruktur zurechtzufinden: Martins Lebensgeschichte wird erzählt, immer wieder unterbrochen von Teilen eines Interviews. Im Anschluss erfolgt ein Sprung in die Gegenwart bevor es mit Martins Geschichte weitergeht. Sobald ich aber mit diesem Muster vertraut war, fand ich mich sehr gut zurecht. Ich fand das Buch sehr gut leserlich geschrieben und die Figuren hervorragend gezeichnet. Einige sind ein wenig exzentrisch, was aber keineswegs stört. Es gab auch keine Figur, die ich nicht gemocht hätte oder deren Handlungsweise ich nicht - zumindest ansatzweise - nachvollziehen konnte.
Sehr gelungen fand ich die Mischung zwischen realen und fiktiven Schriftstellern und Künstlern. Als große Literaturliebhaberin mag ich Bücher, die im Literaturmilieu spielen, sehr. Sehr schön fand ich auch die Darstellung, dass es immer zwei Seiten einer Geschichte gibt und man oft nur die halbe Wahrheit kennt. Auch das Ende des Buches war hervorragend ausgedacht.
Mein einziger Kritikpunkt ist, dass sich das Buch im mittleren Teil, besonders beim Studium in Paris, ein wenig in die Länge zieht. Dort hätte man ein wenig kürzen können, ohne der Geschichte weh zu tun.
Insgesamt gibt es eine große Leseempfehlung von mir. Ich muss mich noch stärker bei den kleinen Verlagen umsehen, um mehr solche Texte zu entdecken!
Zu Beginn des Buches brauchte ich ein bisschen, um mich in der Erzählstruktur zurechtzufinden: Martins Lebensgeschichte wird erzählt, immer wieder unterbrochen von Teilen eines Interviews. Im Anschluss erfolgt ein Sprung in die Gegenwart bevor es mit Martins Geschichte weitergeht. Sobald ich aber mit diesem Muster vertraut war, fand ich mich sehr gut zurecht. Ich fand das Buch sehr gut leserlich geschrieben und die Figuren hervorragend gezeichnet. Einige sind ein wenig exzentrisch, was aber keineswegs stört. Es gab auch keine Figur, die ich nicht gemocht hätte oder deren Handlungsweise ich nicht - zumindest ansatzweise - nachvollziehen konnte.
Sehr gelungen fand ich die Mischung zwischen realen und fiktiven Schriftstellern und Künstlern. Als große Literaturliebhaberin mag ich Bücher, die im Literaturmilieu spielen, sehr. Sehr schön fand ich auch die Darstellung, dass es immer zwei Seiten einer Geschichte gibt und man oft nur die halbe Wahrheit kennt. Auch das Ende des Buches war hervorragend ausgedacht.
Mein einziger Kritikpunkt ist, dass sich das Buch im mittleren Teil, besonders beim Studium in Paris, ein wenig in die Länge zieht. Dort hätte man ein wenig kürzen können, ohne der Geschichte weh zu tun.
Insgesamt gibt es eine große Leseempfehlung von mir. Ich muss mich noch stärker bei den kleinen Verlagen umsehen, um mehr solche Texte zu entdecken!
June 25, 2020
En välarbetad och välskriven roman, med oerhört bra språk, men som inte helt uppfyllde mina (farligt) höga förväntningar. Namedropping deluxe ur finkulturens musik-, litteratur och konstverk som absolut intresserar mig. Men det känns aningen forcerat. När jag läser känner jag hela tiden att jag läser en bok som en författare skrivit. Jag dras inte in i historien, jag känner inte med någon av karaktärerna. Jag bryr mig faktiskt inte jättemycket om hur det ska gå för Martin och de andra förrän vid de sista 100 rafflande sidorna.
August 13, 2021
En otroligt genomarbetad debut med höga ambitioner som uppfylls. Det är en fröjd att få försvinna in i Sandgrens värld, att lära känna karaktärerna och följa dem genom åren. Det är kulturellt och litterärt på ett sätt som jag älskar (och som jag kan förstå att andra kanske tycker blir klyschigt). Orden ligger varsamt på plats och historien vecklar ut sig på ett sätt som gör den svår att lämna. En mycket fin läsupplevelse!
July 31, 2020
Fängslande historia som förstörs av framför allt språket. Det inkontinenta strösslandet av att sida upp och sida ned namnge böcker personer bär runt på, musik som spelas på fester och filosofiströmningar som diskuteras stör rytmen. Skickligt skrivet men tillrättalagd språk som inte har något naturligt flyt. Fegt slut.
April 26, 2023
Jis vis dar stebėjosi, kaip neskaitantys žmonės ištveria gyvenimą.
*
Nevalia sakyti, kad meilė išgaravo. Nevalia sakyti, kad šis skyrius baigtas, kad teliko darbas, vien tik darbas. O prisipažinti tai b��tų lyg atverti kapų rūsio duris. Į ateitį privalu žiūrėti kaip į galimybę ir paguodą. Ateities vaizdiniai gelbsti nuo to sunkaus kaip švinas fakto, kad tai, kas vyksta dabar, ir yra tavo žemiškasis gyvenimas.
*
Nevalia sakyti, kad meilė išgaravo. Nevalia sakyti, kad šis skyrius baigtas, kad teliko darbas, vien tik darbas. O prisipažinti tai b��tų lyg atverti kapų rūsio duris. Į ateitį privalu žiūrėti kaip į galimybę ir paguodą. Ateities vaizdiniai gelbsti nuo to sunkaus kaip švinas fakto, kad tai, kas vyksta dabar, ir yra tavo žemiškasis gyvenimas.
November 17, 2022
Den var lång, alldeles för lång och ofta irriterande. Var nära att ge den en tvåa bara för att jag var så irriterad över att den var så lång, så fasligt lång, och här kommer ännu en bisats för att ytterligare gestalta hur rysligt lång den var, och aldrig tycktes komma till upplösningen av gåtan, men så tänkte jag: så dålig är den inte.
Att stryka ner en sådär tredjedel hade dock varit högst befogat. Speciellt eftersom Martin Berg själv klagar över romaner som är alldeles för långa. Hela Europas kulturarv tycks intryckt i en enda roman. Vad hände med berättelsen, undrar jag? Varför stack Cecilia egentligen, egentligen (och nej jag vill inte läsa mellan raderna! jag vill ha ett svar!), denna intellektuella manic pixie dream girl? Känner mig snuvad på konfekten.
Att stryka ner en sådär tredjedel hade dock varit högst befogat. Speciellt eftersom Martin Berg själv klagar över romaner som är alldeles för långa. Hela Europas kulturarv tycks intryckt i en enda roman. Vad hände med berättelsen, undrar jag? Varför stack Cecilia egentligen, egentligen (och nej jag vill inte läsa mellan raderna! jag vill ha ett svar!), denna intellektuella manic pixie dream girl? Känner mig snuvad på konfekten.
October 16, 2020
Fullkomligt omtumlad av den här boken. Mållös ! ! Vilken debut.
September 2, 2020
”Så länge man var i rörelse var det inte så illa. Så länge man var i rörelse var man fortfarande på väg. Det var när man stannade upp som det började snurra. Fasaderna blev stumma och tunga. Hela kvarter tycktes dränerade på liv. En tomhet spred sig och tyngdkraften drog en nedåt, det blev svårt att lyfta fötterna ordentligt, kroppen var som gjord av betong, och vad var det för övrigt för mening med att fortsätta gå, det var bara samma gator, samma portar, samma fönster, samma människor, samma restauranger med slabbig thaimat, samma kaféer där unga uttråkade människor drack dyr latte, samma turister som låtsades vara intresserade av Haga och åt bisarra kanelbullar, samma kullerstenar, samma böcker på antikvariaten.”
Få böcker har väl varit lika omdiskuterade som Samlade verk varit de senaste månaderna. Det var med hög förväntan som jag öppnade denna nästan 700 sidor långa bok för drygt en vecka sen. Tung är den också! Men ja, jag kan inget annat än att stämma in i den lovordande kören som älskar denna bok. Från första sidan är jag fast i dessa livsöden - Martins, Cecilias, Gustavs och Rakels. En resa som börjar i nutid men som hela tiden slänger en tillbaka till 70- och 80-talets Göteborg (framtidens kulturelit formas med en gammal skrivmaskin, pastis och konstnärsdrömmar). Sandgrens språk är helt magnifikt, jag skojar inte när jag säger att det är det vackraste språk jag läst på flera år. Hon får en att känna att både Wittgenstein och Rimbaud är personer som vem som helst kan förstå sig på.
Det är svårt att beskriva boken utan att spoila en så laddad och uppslukande historia som denna - och historien byggs upp genom sidorna. Hoppen mellan nutid och dåtid gör att läsaren får lära känna varenda karaktär från början till slut, förstå varje enskild utvecklingsprocess och faktiskt känna det som att man KÄNNER varenda person som nämns. Full pott får denna bok som tog mig tillbaka till läsandet igen sommaren 2020.
Få böcker har väl varit lika omdiskuterade som Samlade verk varit de senaste månaderna. Det var med hög förväntan som jag öppnade denna nästan 700 sidor långa bok för drygt en vecka sen. Tung är den också! Men ja, jag kan inget annat än att stämma in i den lovordande kören som älskar denna bok. Från första sidan är jag fast i dessa livsöden - Martins, Cecilias, Gustavs och Rakels. En resa som börjar i nutid men som hela tiden slänger en tillbaka till 70- och 80-talets Göteborg (framtidens kulturelit formas med en gammal skrivmaskin, pastis och konstnärsdrömmar). Sandgrens språk är helt magnifikt, jag skojar inte när jag säger att det är det vackraste språk jag läst på flera år. Hon får en att känna att både Wittgenstein och Rimbaud är personer som vem som helst kan förstå sig på.
Det är svårt att beskriva boken utan att spoila en så laddad och uppslukande historia som denna - och historien byggs upp genom sidorna. Hoppen mellan nutid och dåtid gör att läsaren får lära känna varenda karaktär från början till slut, förstå varje enskild utvecklingsprocess och faktiskt känna det som att man KÄNNER varenda person som nämns. Full pott får denna bok som tog mig tillbaka till läsandet igen sommaren 2020.
February 22, 2022
Het wordt lastig afkicken na drie weken vertoeven in het gezelschap van Martin, Cecilia en Gustav. Hoe Sandgren je in haar debuut binnenzuigt en je gedachten beheerst, ook tijdens de momenten tussen het lezen door: meesterlijk.
May 26, 2022
The majority of the book is a definite 5 stars and above however I did not enjoy that ending. I wanted to know what happened to the missing person and why and how. But didn't feel like I've got any answers just a few vauge ones
Displaying 1 - 30 of 792 reviews