Järvaområdet nordväst om Stockholm pågår en konflikt mellan gängen Dödspatrullen och Shottaz. De inblandade själva kallar det för ett krig, och i krig är allt tillåtet. Huvudpersonerna har helt saknat respekt för rättsväsendet, för vuxna, för kriminella hierarkier och för värdet av ett människoliv.
Men bortom den spektakulära fasaden av droger, vapen och rapmusik som visas upp på sociala medier hänger frågan obesvarad i luften: Varför mördar ni varandra?
Tills alla dör berättar om en förlorad generation unga män, om människorna som lever i den mest brutala konsekvensen av samhällets svek, och om några som vägrat ge upp hoppet.
Obligatorisk läsning. 1000 ggr bättre än den orimligt hypade Familjen. Författaren har gjort ett otroligt jobb med att fånga alla perspektiv man kan önska sig.
Diamant Salihu är journalist och har under flera år följt gängkriminella i Shottaz och Dödspatrullen som har sin bas i Järvaområdet. I den här reportageboken får vi läsa om unga killar vars enda ingång till samhället är via baksidan. De lever i en kriminell verklighet som är idel mörker och fasa, som sedan slutar med att de dör. Jag finner absolut inget ljus någonstans och jag förbannar mig själv för att jag tog mig an den här boken. Priviligierad och bortskämd som jag är. Jag fattar ju att den här berättelsen fyller en funktion, men jag hatar true crime och borde nog ha låtit bli, eller?
Dock uppskattar jag författarens ambition att inte bara fokusera människors handlingar utan också bakomliggande orsaker som ADHD, fattigdom, trångboddhet, brist på tillhörighet, misslyckad skolgång. Det är vidrigt att läsa om avrättningar, hot, knarkhandel, vapen, våld, förtvivlade föräldrar, ungdomar som attackerar sina egna syskon, slår sönder sina föräldrars hem. De tvångsomhändertas, omplaceras om och om igen. I perioder är nästan alla häktade eller inlåsta. Men så kommer de ut och dödsspiralen fortsätter. Föräldrar ber polisen att spärra in deras barn för att barnen annars kommer att bli skjutna.
Jag drabbas av en enorm hopplöshetskänsla och orkar inte på riktigt sätta mig in i huruvida gansterrapen borde förbjudas eller om det danska paketet med lagskärpningar är adekvat. ”Bandepakket” innebär bland annat dubbla straff för brott som kan anses ha en gängkoppling samt kraftigt höjda straff för brott som begås mot blåljuspersonal. Jag vet bara att jag vidhåller vikten av straffrabatt för unga.
På samma gång som jag känner en stor tacksamhetskänsla mot författaren, politiker med flera som orkar engagera sig för att vårt samhälle ska fungera så bra som möjligt, känner jag stor frustration kring hur vansinnigt dåligt det går. Jag förstår inte hur vi någonsin ska kunna få ordning på klasskillnader, utanförskap, den digitala uppmärksamhetsekonomin, kryptovaluta, machokultur, den havererade migrationen som dels polariserar vårt samhälle men vad än värre är drabbar människor i utsatta områden mångdubbelt. Och vad är ens skillnaden på gäng och vänner som hjälper varandra?
Det här är något vi ska lösa gemensamt. Den så kallade Rinkebykonflikten är ett symptom på hela vårt ojämlika samhälle. Jag vill naturligtvis hjälpa till men vet inte vad jag kan göra, mer än att rösta vänster givetvis.
Salihu lyfter att föräldrar i Järva engagerar sig. Det borde ju vara upplyftande men vid det här laget är jag förblindad av mörker. Buhu, stackars mig va!?
En vidrig bok, lite rörig men i övrigt mycket väl genomförd. Och vidrig för att den tvingar mig att möta verkligheten.
Jag känner mig som en insnöad medelklassvensk redan vid första kapitlet och känslan bara växer. Det hela är ofattbart men sakta ökar min förståelse. Det var precis det jag ville uppnå när jag öppnade boken om det obegripliga mörker som sker bara ett par mil från mitt trygga bostadsområde. Det vi läst om i tidningen och sett i Veckans brott kryper under skinnet. De är barn. De ska inte fatta så här förödande beslut. De ska inte döda för blodshämnden och för att få tillbaka respekt. Många av dem har frånvarande fäder och bor med ett tiotal syskon i små lägenheter medan mammorna heltidsarbetar för att få ekonomin att gå ihop. Mödrar utan möjlighet att finnas där för barnen, med en stigande rädsla att sociala myndigheter ska ta barnen ifrån dem, och därför en ödesdiger tystnad som ökar barnens normbrytande beteende och stegras till total yrkeskriminalitet. Dyra klockor, märkeskläder,bilar, knark och respekt är det som lockar. Rivaliteten mellan Dödspatrullen och Shottaz är komplex, samtidigt som den här journalistiska berättelsen får mig att se det så klart: utanförskapets bojor är ödesdiger.
Jag läser ofta böcker för att jag vill se världen ur ett annat perspektiv än mitt. Det här är verkligen en bok där jag får göra det. Att läsa om gängkonflikterna som sliter sönder vårt samhälle är oerhört lärorikt och nästan outhärdligt hjärtskärande på samma gång. Läs!
Otroligt välskriven, gripande och nyanserad, enligt mitt egna oinsatta perspektiv. Passar sig nog bättre som fysisk bok än ljudbok (blev lite rörigt i slutet av boken).
Ruotsalainen toimittaja Diamant Salihu paneutuu kirjassaan "Kunnes kaikki kuolevat" (Johnny Kniga, 2022) tukholmalaisissa lähiöissä roihahtaneeseen väkivaltaan, joka on ylittänyt uutiskynnyksen myös meillä ja muualla maailmassa. Nuorten somalitaustaisten jengien välienselvittelyissä on kuollut toistakymmentä ihmistä, eikä koston kierteelle näy loppua ennen kuin "kaikki kuolevat".
Lievästä toistosta ja poukkoilevasta rakenteesta huolimatta kirja on kiinnostavaa luettavaa. Väkivaltaiseen kierteeseen ajatuneet nuoret miehet ovat jääneet vähän niin kuin tyhjän päälle. Vaikuttaisi siltä, etteivät he tunne omakseen sen enempää vanhempiensa kulttuuria kuin ruotsalaistakaan kulttuuria. Koulutusta heillä ei juuri ole, monilla on neuropsykologisia häiriöitä. Rikollinen elämäntapa houkuttelee, tarjoaahan se ohituskaistan ryysyistä rikkauksiin, joita sitten esitellään sosiaalisessa mediassa. Musiikin syyttely kuulostaa vähän moraaliselta paniikilta, mutta mikäli kirjailijaa on uskominen, on Yasinin kaltaisilla suosituilla räppäreillä oma osansa tilanteen eskaloitumisessa. Rikollista elämäntapaa esitellään ihailevassa valossa.
Luettuani kirjan jäin miettimään, että peiliin katsomisen paikka saattaisi olla niin yhteiskunnalla kuin asianomaisilla itsellään. Salihun mukaan "yhteiskunnan häipyessä jää kentä avoimeksi muille voimille", ja "silloin on vaarassa syntyä rinnakkaisyhteiskunta." Sosiaalipuolen leikkaukset, eriarvoistuminen ja maahanmuuttajien epäonnistunut sitouttaminen ruotsalaiseen yhteiskuntaan tulevat kalliiksi, mutta vikaa on myös nuorten omaksumassa toksisessa machokulttuurissa.
Toivottavasti Suomessa onnistutaan välttämään tämänsuuntainen kehitys.
354 sidor; bara att konstatera, det är som man vet, blivit totalt kaos, avstängdhet, inga spärrar, "allt för min bror" Har själv hhaft insikt/ närhet av hur det va på 90 talet, det är sjuka förändringar som skett, sjuka. De kriminella* då, skulle aldrig ha levt/ lekt krig som småungarna gör idag. Trots att sKER HÄNDE, SJÄLVKLART, MEN DET VA ANNORLUNDA.... Bor själv i ett område, som idag, inte ägs av många svenska, svenskarna är en minoritet: i Sverige? Jag har alltid umgåtts "med alla", folk med respekt för svenskar, samhället osv, det har idag för flertal, ingen betydelse. High chaparall eller.
Det är fler saker o ting som gått helt fel, bokstavligen och början ligger hos de fega svenska styret, som är ett gäng, mesar, som inte ställt o ställer krav mm Jag kan skriva en bok. om all skit.
Boken är mkt bra en ögonöppnare för de som inte fattat, vet, tar till sig, hur verkligheten ser ut.
Som kvinnan i rinkeby sa, förr "90 tal?" va det lugnt här, vi kände oss trygga. Ja så va det för alla, gemensamt, för oss svenskar med, inga känslor av vi eller trygghet längre, det är borta för alltid. Allt kmr bli mer & värre, det här är bara början, tro mig. Lägg en blick mot USA, läs, se hur det är där, för det är exakt dit vi kommer, men i mindre skala såklrt.
Bravo politiker, som har satt detta i rullning.....Kommer vi få krig i Sverge en dag, nån gång i framtiden...när vi inte har så mkt att säga till om, i paradiset Sverige, trygga lugna sverige.
Ursäkta mig men jäävlar vilken bra bok!! Jag är helt tagen. Lämnar mig med ett illamående av tanken på att det är verkliga händelser. Riktigt bra skriven, vilket gediget arbete!! Så många källor och vinklar! Det ger en väldigt nyanserad bok som grundligt går igenom allt en behöver och borde veta om gängkonflikterna i Järva. Jag trodde jag hade rätt bra koll innan, men herregud vad mycket jag lärde mig. Skapade frustration, ilska, äckel, sorg, empati, förståelse och aningen hopp. Alla borde läsa!! Plus: bra som ljudbok!
Denna bok skildrar något vidrigt. Den beskriver effekterna av att inte sätta in tidiga åtgärder, och gör det genom att beskriva det nuvarande gängkriget i Sverige. Det som återkommer är att väldigt få lyckas ta sig ur konflikten levande, om de ens vill. Det som också återkommer är mängden personer som verkligen verkligen verkligen inte vill bry sig - vare sig det är en stadsdelsnämnd som inte förstår att göra rimliga bedömningar, en vuxenvärld som är mer intresserad av intern status, eller en politisk värld som är mer rädd att se ut att göra fel saker, än att våga försöka göra rätt. Boken lämnar väldigt få rekommendationer, och det är en av dess styrkor. Det gör att det är svårare att avfärda den. Det enda konstaterande som är omöjligt att låta bli att göra, är att det hade varit billigare i termer av både lidande, moral, människoliv och pengar, att hantera de här familjerna och de här ungdomarna när de första orosanmälningarna kom in, och att kostnaden för att ha föräldrar som inte förstår systemet betalas av barnen till dessa.
Omskakande läsning, så pass att jag efter att avslutat boken känner mig helt matt. Precis som de flesta andra andra håller jag med om att författaren verkligen gjort en fantastiskt jobb med att ge en röst åt alla (som vågar uttala sig) i konflikten och dess periferier (samtidigt som det finns lika många som inte vågar/vill komma till tals pga risken för repressalier). Jag tycker också det begripliggör många av bakgrundsfaktorerna till varför en sådan här situation har uppstått, vilket var den främsta anledningen till att jag plockade upp boken. Annars är jag extremt ointresserad av att läsa om kriminella gäng, gangsters och maffia, men här känns som något som rör (och som bör beröra) resten av det svenska samhället.
En bok som ger en ökad förståelse för gängkriminaliteten i Sverige med fokus på konflikten mellan de två gängen Dödspatrullen och Shottaz. Salihu försöker också ge en bakgrund till varför vi har en ökande gängkriminalitet. Varför är dessa unga män beredda att dö? Varför finns det ingen tilltro till rättsväsendet och det övriga samhället?
Den gripande titeln kommer från en intervju när Salihu frågar en medlem i ett av gängen: "Hur länge ska det här pågå?" Svaret är "Tills alla dör".
Rykande aktuell och mycket skickligt skriven skildring av utanförskap och gängvåld. Tyckte denna bok var mycket insiktsfullare än Familjen, som ju också behandlar samma ämne. Salihu gör verkligen ett gediget jobb.
48 döda i skjutningar 2020 (av totalt 124 fall av dödligt våld). Undrar vad siffran hamnar på i år? 40 döda t.o.m. 15 oktober.
Måste erkänna att denna bok drabbade mig hårt. Ni som har läst vet nog vad jag menar. Salihu har länge som journalist följt den kriminella utvecklingen i Järvaområdet, Rinkeby, och har i denna bok gjort ett gediget arbete med att söka historier bakom alla rubriker. Han har försökt prata med alla och nästan lyckats, föräldrar och systrar till skjutna, socialtjänsten, polisen, förtroendevalda, tongivande personer i Rinkeby, gängkriminella själva, kriminella som lyckats ta sig ut med mera med mera.
Salihu skriver en faktabok men målar med färger och känslor som gör boken högst personlig, k��nslig och gripande. Han verkar ingiva respekt hos alla och folk öppnar sig när de pratar med honom. Han skriver även om egna erfarenheter och intryck, vilket gör boken mer personlig än en vanlig faktabok.
Bokens innehåll är helt fruktansvärt och den får en att tänka inte bara en utan flertalet gånger på ens egen roll i samhället, i Sverige. Vad kan vi göra? Jag vet inte just nu. Men Salihu får en att ifrågasätta och undra.
Otroligt välskriven. Jag tycker att ni alla ska läsa.
Extraordinärt bra och mångsidig, beaktande journalistik i ett obehagligt gapande och ensidigt vakuum som tar sig an ett samhällsproblem som är en tragisk konsekvens av de socioekonomiska klyftor, destruktiva kulturer och mellanförskap som uppstår när psykisk ohälsa, fattigdom och svenska myndigheter liksom utmattade, förvirrade föräldrar lämnas utan hjälp i orter där kärnverksamheter försvunnit och försoning ej setts till.
Mycket läsvärd om det som borde engagera alla samhällsintresserade år 2021. Inte tack vare språket utan själva innehållet och ambitionen att söka förklaringar till det som är så svårt att greppa, gängkriminalitet och dödsskjutningar. Ganska rörig berättelse men det beror på verkligheten, tror jag, det finns liksom ingen röd tråd i den heller. Tungt budskap.
En lika viktig som hemsk inblick i Järva-områdets gängkriminalitet, och den konflikt som har präglat gängmedlemmerna och deras omgivning de senaste åren.
Ett mycket välskrivet samhällsreportage som försöker gå till botten kring hur det uppstod, både rent praktiskt, men även kring de underliggande problemen. Väldigt hjärtskärande att höra om pojkarna som helt har tappat tilltron på sin omvärld, och bildat sig sin egen ordning att leva, döda och dö, efter. Ännu mer hjärtskärande att höra om de oskyldiga som drabbas bara genom att vara besläktade med de inblandade. Uppskattade verkligen att så många olika perspektiv togs upp; mycket givande att få höra föräldrarnas, de inblandade pojkarna, men även polisen och eldsjälar i området tala och resonera om den tragiska utvecklingen.
Hoppas innerligt att våldsspiralen kan brytas och hämndaktionerna nå sin ände så att allt inte slutar i bokens titel.
Wow! Välskriven, högaktuell och intressant från vilka håll man angriper problematiken. Jag älskar Diamants ödmjukhet genom hela boken, hur han inser hur han själv (media) påverkar och erkänner att hans frågor föder fler frågor istället för svar. En bok om ansvar, om familjesorg, om hur forna vänner, klasskamrater, vänder om och börjar skjuta varann, om hur pengar ger mer än hopp och om hur ett helt samhälle förändras av våld, hot och droger, med känslan av hopplöshet i grunden. Fantastisk. Läs den!
Det är ett beundrande arbete som gjort med ett verkligt driv av att skildra så många sidor som möjligt av Rinkebykonflikten. Jag upplevde det också väldigt objektivt och utan moraliska pekpinnar eller heller försvar av dåliga handlingar för den delen.
Herre-GUD. Vart börjar jag ens? Ett journalistiskt mästerverk som tar sig an en av vår tids mest komplexa frågor. Diamant Salahu humaniserar de som länge avhumaniserats, och lämnar stor plats för ytterligare en målgrupp som sällan hörs i denna pågående konflikt: mödrarna som flytt till Sverige för barnens skull, vars kroppar de tvingas begrava i samma land. Alla, ALLA, borde läsa ”Tills alla dör”.
En otrolig bok som verkligen fördjupar sig inom den svenska gängkriminaliteten. Vi får lära känna viktiga aktörer, hur gängen och de två sidorna eskalerade och varför de flesta inte ser ett slut i konflikten. En bok verkligen alla bör läsa, som tar upp en av samhällets viktigaste problem!!
Mkt läsvärd!! Svårt att hålla reda på så otroligt många namn och livsöden, men jag tänker att det inte spelar någon roll, bara det säger mycket om hur utbredd gängkriminaliteten är. Lärde mig mycket.
Liiite irriterad dock på lite slarvig korrekturläsning eh men
Sen på bollen här, men mycket bra! Ger en inblick i en annan värld som kantas av hopplöshet och utebliven samhällsnärvaro. Läses ibland nästan som en obehaglig och tragisk thriller. Uppskattade att det fanns en personlig ton i skrivandet, detta gjorde boken till något mer än bara en reportagebok.