En familj hittar sin drömtomt. Ett ruckel som står i vägen rivs och några gamla tallar sågas ner. Det är av dessa furor de ska bygga sitt nya hus. Här ska de leva, här ska de bo! Men det är nåt konstigt med träden, de stretar emot. Kådan rinner och virket gnäller. Det är som att träden vore vid liv, alltså som av kött och blod ... Märkliga saker börjar hända. En morgon är det barr i hela huset, och börjar familjen inte må lite konstigt?
Furan är en riktig rysare för barn och vuxna. En krypande, suggestiv och vacker bok om naturen och människorna i den.
En bilderbok som har samma atmosfär som en skräckfilm. Verkligen en bok som tänjer på gränserna och ingenting för barn som lätt blir rädda. Men för barn som gillar läskigheter så kommer Furan bli en storfavorit!
En familj hittar ett ruckel som är omgivet av några furor. De river rucklet och sågar ner träden för att bygga ett nytt hus. Det är konstigt, för det rinner mycket sav ur furorna. När familjen flyttar in börjar konstiga saker hända. De hör kvistar slå mot fönstren en stormig natt trots att det inte finns några träd kvar. Kottar landar på taket, barr dras in i huset, sängarna blir fulla av myror.
Sakta börjar familjen förändras. Små rötter växer från deras fötter...
En familj har hittat platsen för sitt drömboende. Innan de bygger sitt hus måste dock furorna som står på tomten bort. Mamma är duktig med sågen, men oj så mycket rött som rinner från träden. Och senare från plankorna inne i huset. Konstiga saker börjar också hända med familjen. Huden i ansiktet på en av barnen har blivit så hård och skrovlig och vad är grejen med familjens fötter. Växer de?
Biblioteket i staden där jag jobbar har satsat på ett läsprojekt för hela kommunen och valt böcker för stora och små. Det är de små som ska läsa den rysliga bilderboken Furan. När jag hörde om projektet lånade jag hem böckerna som skulle ingå och läste Furan först av alla. Jag älskar den! Jag har egentligen inte särskilt god koll på Lisen Adbåge, men hade liksom en fluffig lite pastellig känsla kring namnet. Det måtte vara helt fel, eller så är Furan något nytt i hennes skapande. Alla bilderna är gulbruna, den enda som riktigt lyser är blodet. För visst fattar vi, både stora och små, att det är blod som rinner på bokens sidor.
Under uppstarten av projektet fick bibliotekarien som läste Furan ett av de besökande barnen att gråta, och man ska som vuxen vara medveten om att Furan är skräck! Det är inte gulligt och det går inte bra, men för en viss kategori barn kommer Furan att blir en enastående upplevelse. För mig som vuxen var det sannerligen också rejäl åktur att läsa den här bilderboken. Bilderböcker ändå! Vilken underbar grej!
En bilderbok som har samma atmosfär som en skräckfilm. Verkligen en bok som tänjer på gränserna och ingenting för barn som lätt blir rädda. Men för barn som gillar läskigheter så kommer Furan bli en storfavorit!
En familj hittar ett ruckel som är omgivet av några furor. De river rucklet och sågar ner träden för att bygga ett nytt hus. Det är konstigt, för det rinner mycket sav ur furorna. När familjen flyttar in börjar konstiga saker hända. De hör kvistar slå mot fönstren en stormig natt trots att det inte finns några träd kvar. Kottar landar på taket, barr dras in i huset, sängarna blir fulla av myror.
Sakta börjar familjen förändras. Små rötter växer från deras fötter...
كتاب شجرة الصنوبر، الصادر عن دار المنى بالنسخة العربية كتاب رائع جداََ، عميق جداََ، كتاب للأطفال لكنه ليس للأطفال، هو للكبار أولاََ! كتاب يحكي قصة عائلة وجدت أخيراََ المكان المناسب لبناء منزلها الجديد، لكن يا لغرابة المكان! ما حكاية هذه الشجرة التي تأن وتتألم وما هذا السائل اللزج الذي يخرج منها!!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag har läst en del böcker av systrarna Adbåge tidigare, och fram till nu är det Gropen som varit min favorit, men nu har jag en ny favorit. Denna.
Furan är lite ovanlig som bilderbok, särskilt för den här åldersgruppen (3-6 år), då den är "mysrysig", dvs den kan vara lite skrämmande, särskilt för lättskrämda barn. Jag tycker den passar utmärkt för högläsning (eller egen tyst läsning) men om man högläser den för andra behöver man känna barnet ifråga ganska väl. Den skulle inte fungera alls för en lättskrämd treåring (eller, för all del, en lättskrämd sexåring) men om man känner att barnet klarar lite rysligare berättelser så är det en underbar berättelse, även för mig som vuxen.
Adbåge växlar format genom boken. Ibland jobbar hon med hela uppslag, ibland med separata bilder på uppslagen. Det är primärt en expanderande berättelse, dvs att bild och text samverkar och förstärker varandra.
Berättelsen börjar ganska lågmält, men det blir tidigt uppenbart att någonting är annorlunda, och allt eftersom berättelsen fortgår så blir det lilla krypet i början nästan obehagligt. Slutet var både väntat och oväntat samtidigt, och Adbåge skapar på det sättet en cirkulär berättelse där slutet kan vara början på berättelsen.
Förutom att vara en bra berättelse, med underbara illustrationer, så ser jag (för det lite äldre barnet) det som en ingång till att prata om miljö och klimat, om hur vi människor påverkar naturen, och vilken påverkan naturen har på oss. Jag tycker att detta sker på ett subtilt sätt, och utan pekpinnar.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken om du känner att barnet kan klara lite rysligare berättelser. Ett barn som tycker att mörker är otäckt, som lätt blir skrämd, och som kanske får mardrömmar om en berättelse blir det minsta spännande, skulle jag inte rekommendera denna för.
Helt genialisl bilderboksskräckis för alla mellan 6-100 som det brukar heta. Riktigt klassiskt upplagd rysare med vardagliga händelser och överraskande men logiskt slut. Mysiga bilder med krypande detaljer. Vet inte vad jag ska säga lite varning kanske om jag fått höra den när jag var i bilderboks åldern hade jag nog fått ont i magen. Skulle nog inte våga läsa den i en barngrupp jag inte känner. Kanonbok men läskig.
A beautiful book that makes one being think about respect towards nature and other beings. It may resemble a horror story when looking from a selfish human perspective, however, Alex says that is is a stunning story. Becoming a tree does not equal death, a way to think about different ways of being.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Alldeles för otäck för målgruppen 3-6 år. Illojal med barn men att döma av internets samlade åsikter en favorit bland _vuxna_ konstälskare och skräckfantaster. Väldigt trött på genren barnbok för vuxna. Lisen Adbåge har gjort mycket bra, därför hade jag tillit och det ångrar jag när jag ser hur den påverkade mitt barn. Önskar att jag hade läsningen ogjord.
Jag har så svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den här. Den fungerar för dottern på 2,5 år (hon vill läsa den om och om igen), men samtidigt vet jag inte riktigt vad hon får med sig utav läsningen av den. Som vuxen uppfattar jag boken som skräck och den är riktigt obehaglig.