AT-läkaren Mathilde har tydligt klart för sig vart livet är på väg. Med hjälp av årslistor och beslutsamhet ska allt bli som hon vill.
Sofia Rönnow Pessah är tillbaka. Med samma träffsäkerhet som i ”Männen i mitt liv” lyckas hon sätta ord på det som skaver i mänskliga relationer – och i det samhälle vi gärna kallar vårt.
”Mathilde, känner du någon som inte gått på universitet? Även om jag räknar in ytliga bekanta dyker inget namn upp. Jag är på väg att säga namnet på mina föräldrars städerska, men inser att Malik nog inte skulle tycka att hon räknas. Dessutom har jag glömt hennes namn.”
Mathilde är en högpresterande borgarbracka som i denna samtidspekoral representerar högern och dess bristande kunskap om människan och villkor som hör samman med strukturella normer och förutsättningar. Hon kallar sig liberal, liksom hennes ”pojkvän” (snarare pojkfiende) Love. Hon är AT-läkare och hon personifierar NPM.
Välj mig börjar otroligt starkt och jag känner att en lika fin läsupplevelse som Välj mig stundar. (Vi får dessutom träffa Sonia igen.) Sofia Rönnow Pessahs huvudkaraktär är till en börjar realistisk och satiren med vilken hon skrivs fram träffar mitt i prick. Jag hittar mitt unga jag i den naiva och drivna Mathilde och mitt äldre jag i den psykiskt utmattade. Hon kommer fram efter att hon börjar volontärarbeta med syfte att förbättra sitt CV. Romanen är nutida, samhällskritisk, smart, kul och dessutom mycket bra uppläst av Sissela Benn.
Det är med ambivalenta känslor jag upplever 2015 igen, kraftansträngningen och hoppet som faller till marken som en sten. Flyktingar som lider helvetets kval och en statsminister som utlovar öppna gränser – för att sedan ändra sig. Jag upplever att polariseringen som förvärras då river upp en skrämmande bred klyfta mellan människor och det är inte bara invandring man ska förhålla sig till utan friskolor, surrogatmoderskap och annat oknytt som enligt mig inte borde vara en del av svensk politik. Jag uppskattar att författaren försöker rodda i detta och jag älskar att hon gör en djupdykning i de som är spelets regler för en ambitiös kvinna som vill engagera sig i livet. För hur ska man kunna glöda utan att brinna upp? Är anpassningsstörning verkligen en störning hos individen eller vittnar diagnosens vanlighet inte snarare om ett stört samhälle?
” -Vad gör hans mamma? -Hon är undersköterska. Jag menar, det är ett jättebra jobb. Men det är inte svårt. Det kräver knappt någon utbildning. -Inte för att vara oskön men det är hennes eget val. […] Vi bor i Sverige, det är inte som om undersköterskor svälter.”
Jag som vänstermänniska njuter av Mathildes uppvaknande om hur det egentligen ligger till med ”godhetsknarkandet”. Det är kul och jag skrattar rått när hon slår till marken, tills det tyvärr inte är kul längre. När hon släpper taget om sitt nyliberala jag och den så kallade utvecklingen kommer har romanen också släppt taget om mig. Trovärdigheten är som bortblåst, humorn likaså, det känns tillrättalagt och sen händer typ det som hon själv kritiserar kulturarbetare för att göra; appropriering av lidande.
”I exkluderande östermalmslägenheter kan man visa det tilldragande med övergrepp istället för vaginala skador och PTSD. Seriöst, vem bryr sig om estetiken när en människa blir våldtagen? Om tanken är att filmen inte handlar om en faktiskt våldtäkt utan en metaforisk våldtäkt eller vad man ska säga, är det ännu mer sinnessjukt. Att appropriera riktigt lidande för att man inte kan sätta ord på sina egna små problem. Vem ser på det här? På en kulturbiograf på stureplan.”
Slutet är på tok för mycket vilket är väldigt synd på en sådan bra första halva, kul idé och i övrigt fint skriven historia.
Åååå vad jag gillade den här❤️ tyckte att karaktärsutvecklingen för huvudpersonen var väldigt tydlig, var både smärtsamt och fint att följa. En ung kvinna som formats av samhällets krav och förväntningar tar en ny form efter en utmattning och depression. Massor av igenkänning i samtal, känslor och livet i stort. Svinebra bok för någon som vill komma igång med läsningen!
Jag älskade älskade ÄLSKADE ”Männen i mitt liv” och om det vore mitt ex så framstår denna nya partner som like blek i jämförelse. Det är en bra och elegant bok rätt igenom, med många strålande delar. Jag DRABBAS dock inte på ett sätt som jag önskar. I debutromanen laborerar författaren med gråzonen mellan samtycke och övergrepp, i denna bok fördjupar hon kring politik och moral, liberalismen och vänstern.
Mathilde - en KLASSISK duktig flicka med höga ambitioner och visst klassförakt, arbetar som läkare och tävlar med kollegor om vem som tar kortast lunchrast och med vänner om vem som lever det bästa livet. Hon älskar att diskutera och vinna argumentationer, var elevrådsordförande som barn och tycker att utmattning är att vara på semester med skattepengar. Boken är både förutsägbar och inte - men vid flyktingkrisen 2015 börjar Mathilde att volontärarbeta och träffar i och med detta suveräna (mmm min favoritkaraktär) Malik som vänder upp och ner på hennes tillrättalagda liv med annorlunda tänkande, värme och käääärlek.
Jag måste säga att jag imponeras av hur utmattningen beskrivs i boken - konkret och obehagligt smärtsam. Än en gång lyckas Rönnow Pessah återge verkligheten på sjukt autentiskt, detta känns som kärnan i hennes författarskap - att beskriva det som gör ont och är olustigt på ett sätt som man lätt tar till sig. Det är också fint att få ta del av vad som känns som Mathildes politiska pånyttfödelse, hennes krokiga väg dit genom etisk förvirring och ett sökande efter vad man faktiskt tycker om allt.
Och slutligen: FÖRLÅT MEN GÖR SONIA COMEBACK????? Jo, jag tror faktiskt det.
Uppskattade den här boken på flera sätt. Dels gillade jag verkligen de politiska inslagen och diskussionerna. Att det finns en ideologisk vändning och utforskning. Dels gillade jag den personliga utvecklingen som Mathilde genomgår. Att hennes erfarenhet av utbrändhet och depression gör att hennes synsätt på världen och livet ändras. Det var intressant att få läsa det inre perspektivet, speciellt med tanke på att jag uppfattade henne som ganska osympatisk i början. Ingen karaktär jag initialt jag ville tycka om, men som definitivt gjorde en comeback i mina ögon. Det enda som får mig att inte ge boken en femma är slutet. Det kändes forcerat och gick alldeles för snabbt. Jag förstår inte heller riktigt meningen med att göra slutet så, tja vad ska jag säga, dramatiskt? Omg hon blir intresserad av en kvinna!! Det kommer från ingenstans och hade velat se ämnet sexualitet skrivas mer om, men kanske i en annan separat bok. Med det sagt fortfarande en otrolig bladvändare.
Igenkänningen i utbrändheten & känslan av att vara världens sämsta person för man inte orkar allt det där som tidigare varit så självklart var påtaglig.
Det kommer krypande och så plötsligt slag i magen. Gillar verkligen den här boken, den är stundtals så avgrundsdjupt långt ner i mörkret att det känns vidrigt, men lämnar en också med en känsla av möjligheter.
okej men kanske två o en halv då. men känner mest inte så mkt alls för den här boken. störde mig jättemkt på huvudkaraktären i början o absolut man måste inte skriva likeable karaktärer och det var väl meningen att hon skulle vara störig osv men jag brydde mig liksom bara inte, o hon var så stereotypisk i mkt av det hon tänkte och var. och snark på att hon ska så göra en woke-resa genom boken, mkt av dialogen och mathildes och de andras tankar om politik osv kändes rätt så on the nose och ytliga typ. jag vet inte, kändes bara inte som att det gick så djupt. att mathilde o hennes kille i början va så ”vem behöver vara sjukskriven för att man är trött haha vad töntigt” och sen blir mathilde utbränd och lär sig att det inte alls bara var att vara trött och ledig! dåligt exempel kanske. och en till sak! lyssnade på männnen i mitt liv i somras och den slutade också med att huvudkaraktären ska ha nån slags queert uppvaknande precis i slutet. som kommer rätt mkt från ingenstans och känns lite som att det är inslängt för att göra en twist på slutet som man inte såg komma. den gick fort att läsa iallafall.. fast typ rätt jobbig att ta sig igenom mitt i mathildes utbrändhet och det som leder upp till det, men kanske bara jag som är känslig
Bitvis rolig och med hurtigt språk. Skildringen av utbrändhet är trovärdig. Personerna är dock ensidiga karikatyrer, och alla politiska diskussioner som tar upp stora delar av romanen är banala och alldeles för svartvita. Det är också helt obegripligt hur de sista, säg, tio sidorna fick vara kvar i boken.
En bok som tar upp en kvinnas utbrändhet och beskriver det så väldigt bra. Tar upp livsomvälvande händelser som att inse sin egentliga sexualitet när man närmar sig 30 års-åldern. Läs den!
Gillade den här romanen överraskande mycket. Redan under de inledande sidorna börjar jag se fram emot att få läsa om vad som kommer att drabba huvudpersonen eftersom hon framstår som en huvudperson som behöver drabbas av något. I något skede ångrar jag mig nästan, för utmattningen är rejält plågsam att läsa om. Tyckte mycket om Rönnow Pessahs språk och tyckte också om att få följa Mathildes utveckling.
Skarp, analytisk och klarsynt trots nästan uteslutande inre monolog. Läskigt korrekta tankeprocesser om utmattning och duktig flicka syndrom och även i bottenläget vilja vara bäst. För kort för riktig bekantskap med karaktärerna, hade fått en 4a, kanske 5a om den varit dubbelt så lång.
SPOT ON! Så spot on att det nästan blir läskigt… säger kanske mer om mig än om boken egentligen. Men Pessahs sätt att skriva går iallafall inte att lägga ifrån sig!
Jag var nog inte beredd på att kastas in i en berättelse med ett privilegiat medelklassperspektiv och kände under de första kapitlen ett ganska stort förakt för Mathilde. Jag tyckte hon var ignorant, lite högfärdig och rejält toxisk i sitt sätt att se på arbete, prestationer och sociala sammanhang. Kanske säger det en del om mig, att jag direkt vänder taggarna utåt likt de vänstermänniskor som beskrivs som fientliga i diskussionerna med Mathilde och Love.
I takt med att flyktingfrågan får ta plats fann jag en mer omsorgsfull inställning. Jag tror dock att detta berodde mer på att Mathildes synsätt utvecklades till vad jag anser vara politiskt och moraliskt försvarbart. När hon blev den empatiska kämpen i sina sociala nätverk såg jag henne som en allierad snarare än en bortskämd medelklassbrud. Detta skifte var spännande. Jag har vanligtvis inte så mycket emot osympatiska och destruktiva huvudkaraktärer, så vad var skillnaden i Välj Mig? Var sammanhangen i Sverige i slutet på 10-talet för bekanta, för nära mig själv? Eller var jag mer tagen på sängen av en karaktär som var betydligt mer konservativ än vad jag förväntat mig av Sofia Rönnow Pessah?
Jag uppskattar verkligen att utbrändhet lyfts fram och får ta plats. Beskrivningen av måendet är bra och framförallt något som känns. Samtidigt kontrasteras det med hur och varför denna åkomma är något som drabbar främst medelklassens ekonomiskt trygga vita kvinnor. Att ha Malik som en moralisk kompass genom boken är hjälpsamt, både för Mathilde och läsaren, men också lite störigt med att det alltid hänger på honom att visa med pekpinne varför saker är problematiska.
Bra bok, snabb och kul att läsa trots djupet som döljer sig i den. Hoppas innerligt att Sofia Rönnow Pessah fortsätter på detta spåret. Ser fram emot vad hon bjuder på härnäst.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det jag uppskattar med boken är dess snabba tempo. Stilen är i min smak och jag hade hoppats på ett högre betyg, men den är alldeles för rörig, spretig och ytlig. Karaktärerna känns klyschiga, obearbetade och inte så autentiska… utmattningen som skildras känns klyschig och återhämtningen är för linjär och otydlig. Alla samband är otydliga. Saker sker plötsligt och läsaren fördjupas inte direkt i huvudkaraktärens känslor och tankar. Karaktärerna är onåbara robotar… Språket är också slarvigt. Det som författaren dock lyckas skildra är samtidens konstanta krav och farten som samhället snurrar på i. Då huvudkaraktären sakta men säkert insjuknar faller hon av ekorrhjulet och det uppstår en träffsäker ensamhet och i ensamheten betraktas ekorrhjulet som fortsätter snurra. 2/5.
Välskrivet. Bra framställning av utmattningssyndrom. Intressanta karaktärer. Aktuella politiska frågeställningar. Välbeskrivet hur relationen tar skada av sjukdom hos den ene. Så långt bra. Intressant i varje fall dock....man får ganska deprimerande bild av läkararbete, som slaveri. Speciellt när man är en ung läkare vill man ju vara på Akuten, hungrig att lära sig. Ne... Och inte prata om ideel arbete. Det verkar just det som fick huvudpersonen tippa över i utmattning. Inte så uppmuntrande heller. Och lösningen... Och hoppet... Kanske I ett arbete som psykiater. Kanske. Men främst i en ny relation. Lite besvikelse. Jag hoppades huvudpersonen skulle komms tillbaka av egen kraft.
Lyssnade på ljudboken, älskar Sissela Ben som uppläsare! Helt ärligt gillade jag boken mer när huvudkaraktären var nyliberal. Det fanns mer humor och satir där, det frambringade mer känslor hos mig som läsare. Hon blev bara platt i slutet. Eller hela boken blev platt i slutet. Men fram tills dess var det en otroligt drabbande skildring av utmattningssyndrom och högpresterande kvinnors strävan efter perfektion + en hel del samhällskritik.
Tyckte att boken var fantastiskt inledningsvis, träffade och gav en realistisk skildring av huvudpersonens liv. Däremot faller den sedemera in i stereotyper vilka känns överdrivna och tappar tyvärr allt med slutet. Jag hade mycket hellre sett att bokens tema kontinuerligt var hennes väg in och ur utbrändheten. Nu blir budskapet boken lämnar snarare att det inte går att vara lycklig om man lever ett normativt liv och värdesätter sin karriär vilket jag motsätter mig.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Mycket välskriven och fångar tankar, stress, ängslan och livets glädjeämnen som de allra flesta kan känna igen sig i. Mitt i vardagen och sjukskrivningen så drivs berättelsen på i ett högt tempo och viktiga, politiska ämnen vävs in. Briljant!
En underbar liten bok om relationer och om att utvecklas. Väldigt snabbläst, man uppslukas lätt av den. Beskrivningarna av förhållanden, relationer och kärlek är så ömsinta och berättelsen är väldigt trovärdig. Helt enkelt en fenomenal bok.
Jag tycker att författarens första bok är mycket mer intressant och spännande. Jag tyckte mycket i boken, speciellt slutet var förutsägbart tyvärr. Men kunde läsa utan att känna mig uttråkad utan den höll mitt intresse någorlunda.
kan en bok läsa tankar? för wow, exakt såhär känns det. åååh jag älskade varje sekund och jag har redan beställt sofias andra bok (hon måste dock sätta igång och skriva fler för nu är jag besatt). så otroligt bra, läs läs läs
Jobbig för att det är så mycket jag kan känna igen mig i. Men också skönt att läsa om utbrändhet på det här sättet, inifrån. Slutet knöt inte ihop säcken så väl som jag hade önskat, kändes lite random faktiskt.