What do you think?
Rate this book
Plato's Dialogues #1
The Symposium
A fascinating discussion on sex, gender, and human instincts, as relevant today as ever.
In the course of a lively drinking party, a group of Athenian intellectuals exchange views on eros, or desire. From their conversation emerges a series of subtle reflections on gender roles, sex in society and the sublimation of basic human instincts. The discussion culminates in a radical challenge to conventional views by Plato's mentor, Socrates, who advocates transcendence through spiritual love. The Symposium is a deft interweaving of different viewpoints and ideas about the nature of love--as a response to beauty, a cosmic force, a motive for social action and as a means of ethical education.
For more than seventy years, Penguin has been the leading publisher of classic literature in the English-speaking world. With more than 1,700 titles, Penguin Classics represents a global bookshelf of the best works throughout history and across genres and disciplines. Readers trust the series to provide authoritative texts enhanced by introductions and notes by distinguished scholars and contemporary authors, as well as up-to-date translations by award-winning translators.
In the course of a lively drinking party, a group of Athenian intellectuals exchange views on eros, or desire. From their conversation emerges a series of subtle reflections on gender roles, sex in society and the sublimation of basic human instincts. The discussion culminates in a radical challenge to conventional views by Plato's mentor, Socrates, who advocates transcendence through spiritual love. The Symposium is a deft interweaving of different viewpoints and ideas about the nature of love--as a response to beauty, a cosmic force, a motive for social action and as a means of ethical education.
For more than seventy years, Penguin has been the leading publisher of classic literature in the English-speaking world. With more than 1,700 titles, Penguin Classics represents a global bookshelf of the best works throughout history and across genres and disciplines. Readers trust the series to provide authoritative texts enhanced by introductions and notes by distinguished scholars and contemporary authors, as well as up-to-date translations by award-winning translators.
90 pages, Paperback
First published January 1, 381
About the author
Plato
5,647 books9,069 followersPlato (Greek: Πλάτων), born Aristocles (c. 427 – 348 BC), was an ancient Greek philosopher of the Classical period who is considered a foundational thinker in Western philosophy and an innovator of the written dialogue and dialectic forms. He raised problems for what became all the major areas of both theoretical philosophy and practical philosophy, and was the founder of the Platonic Academy, a philosophical school in Athens where Plato taught the doctrines that would later become known as Platonism.
Plato's most famous contribution is the theory of forms (or ideas), which has been interpreted as advancing a solution to what is now known as the problem of universals. He was decisively influenced by the pre-Socratic thinkers Pythagoras, Heraclitus, and Parmenides, although much of what is known about them is derived from Plato himself.
Along with his teacher Socrates, and Aristotle, his student, Plato is a central figure in the history of philosophy. Plato's entire body of work is believed to have survived intact for over 2,400 years—unlike that of nearly all of his contemporaries. Although their popularity has fluctuated, they have consistently been read and studied through the ages. Through Neoplatonism, he also greatly influenced both Christian and Islamic philosophy. In modern times, Alfred North Whitehead famously said: "the safest general characterization of the European philosophical tradition is that it consists of a series of footnotes to Plato."
Plato's most famous contribution is the theory of forms (or ideas), which has been interpreted as advancing a solution to what is now known as the problem of universals. He was decisively influenced by the pre-Socratic thinkers Pythagoras, Heraclitus, and Parmenides, although much of what is known about them is derived from Plato himself.
Along with his teacher Socrates, and Aristotle, his student, Plato is a central figure in the history of philosophy. Plato's entire body of work is believed to have survived intact for over 2,400 years—unlike that of nearly all of his contemporaries. Although their popularity has fluctuated, they have consistently been read and studied through the ages. Through Neoplatonism, he also greatly influenced both Christian and Islamic philosophy. In modern times, Alfred North Whitehead famously said: "the safest general characterization of the European philosophical tradition is that it consists of a series of footnotes to Plato."
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 17 of 17 reviews
Read
August 6, 2024en 4a men lite för gay
September 12, 2022
Så otroligt bra! Chockad över hur tillgängligt allt var. Även om bakrunds förståelse gjorde den kanske ännu lite bättre men tror jag att hade uppskattat den väldigt mycket även utan några förkunskaper. När karaktärer skämtade förstod jag ofta inte det ett skämt sagts förrän en annan karaktär besvarade skämtet. Däremot fanns det en massa andra saker som gjorde texten rolig för mig. Världssynen och könsnormerna skiljer sig så starkt från vår tid att det blir komiskt. Bara berättelsens utgångspunkt skulle få Alexander Bard att sjunka in i en livs kris! En hög med män som vill smeka och ligga nära varandra medan de turas om att hålla lovtal till kärleken. Tyckte framförallt om Aristofanes tal som var både roligt och tragiskt vackert. Hur människan hade klyfts itu och söker sin andra hälft och när hon funnit den vill hon inget annat än att bli ett med den och att de ska återgå till sin ursprungliga form.
Också roligt att Platon beskriver så många olika filosofier och tankegångar.
Kvinnosynen är komiskt tragisk.
Pedofilin är motbjudande men också läskigts hur enkelt man kan bli övertygad om motsatsen…
Tyder på vilken otrolig författare Platon var.
Tyckte första delen va lite bättre tills Sokrates höll sitt tal som var aningen svårare att hänga med i därför 4,5+
Också roligt att Platon beskriver så många olika filosofier och tankegångar.
Kvinnosynen är komiskt tragisk.
Pedofilin är motbjudande men också läskigts hur enkelt man kan bli övertygad om motsatsen…
Tyder på vilken otrolig författare Platon var.
Tyckte första delen va lite bättre tills Sokrates höll sitt tal som var aningen svårare att hänga med i därför 4,5+
Read
September 12, 2024Oj vilken gaslighter Sokrates är, jag fattar varför folk på den tiden tyckte han var jobbig. Tyckte dock nästan lite synd om Alkibiades när han blev rejected av Sokrates …
Pluspoäng för att den var hyfsat lättläst och handlade om ett ganska intressant ämne, kärlek. Visste ni att platonsk kärlek kommer från Platons namn och betyder ”icke-kroppslig kärlek” (själslig kärlek) - ish.
Minuspoäng för sexism (liksom varför skulle kärlek mellan två män vara den bästa sortens kärlek⁉️) och helt sjuka idéer.
#idéhistoria
Pluspoäng för att den var hyfsat lättläst och handlade om ett ganska intressant ämne, kärlek. Visste ni att platonsk kärlek kommer från Platons namn och betyder ”icke-kroppslig kärlek” (själslig kärlek) - ish.
Minuspoäng för sexism (liksom varför skulle kärlek mellan två män vara den bästa sortens kärlek⁉️) och helt sjuka idéer.
#idéhistoria
May 3, 2026
Ganska rolig - några grekiska intellektuella möts på fest, alla är bakis från igår och bestämmer sig för att hålla tal till Kärleken istället för att dricka. Tal hålls, och det dricks ändå. Fanns lite tänkvärt och särskilt när det kom till Sokrates tal. Varför älskar vi?
August 9, 2026
Homosexualitet, mpreg, kärlek, Platon och filosofi. Kan det bli bättre? Tror inte det…
January 30, 2023
Överraskande underhållande! Om vad kärlek är.
September 20, 2024
Läsning 3: Jag vet inte varför jag återvände till denna. Men välan, den är välskriven.
Läsning 2: Senast jag läste denna var jag fascinerad av de politiska aspekterna av texten och av genomgången av tidig grekisk religion. Då gick jag på universitetet, alldeles i början. Nu förefaller dessa aspekter mig triviala.
Det som gör att jag fortfarande menar att denna bok är lika bra som den var då, är framförallt Diotimas återgivna tal. Detta har ett par intressanta insikter. Först och främst är det den första gång hittills (av de texter jag läst) där Platon låter Sokrates erkänna existensen av medelmåtta. Detta spelar roll, för det representerar en avvikelse från den dialektik som Platon är så förtjust i, och en avvikelse från övertygelsen att en egenskap rör sig från det rena, mot det blandade. En teoretiker jag läst däremellan menar att detta är skälet till att en prästinna ges kontroll över Sokrates tal, snarare än Sokrates själv.
Därefter definieras kärlek som ett beteende, närmare bestämt förmågan att agera på begär. Sokrates definierar kärlek som habegär först, och går därifrån till att försöka förstå det utifrån religion, men finner sig korrigerad. Habegäret erkänns som en del av kärlekens väsen, men bara som en del av den.
Enligt Diotima går kärleken från det specifika, besatthet av en person, av ett anletsdrag eller en kroppsdel, till en generalisering av detta, och en kärlek till alla som ser ut så, eller beter sig på det sättet. Från detta tenderar reaktionen att gå över till själslig fascination, vid det som skapar ett visst beteende; vilket övergår i en besatthet att skapa förutsättningarna för detta beteende. De två sista stegen, som jag inte helt förstår argumentationen bakom, är kärlek till kunskap, som på något sätt skulle övergå till kärlek till fenomenet kärlek.
Det som fascinerar mig med detta, är att det verkar vara korrekt. Igår läste jag igenom en pedagogisk avhandling om barns förmåga till etik och regelefterlevnad, som bland annat tar upp att barns och ungdomars tänkande utgår ifrån en tydlig vän-fiende-binaritet, och en fascination från en aspekt i taget, som inte kan släppas; att regler därför behöver utgå ifrån de fascinationer som barnet/ungdomen redan har haft för att fungera. Detta var i alla fall en rimligt empiriskt grundad undersökning, och den följer det mönster som Diotimas tal ställer upp.
Denna text har väldigt lite praktiskt värde. Den är trevlig, och kulturbärande, men därutöver är den inte extraordinär på något sätt. Den innehåller sex ytterligare tal - fem före, som är läsvärda och förklarar olika perspeketiv på kärleken som fenomen (allt ifrån att vara ett socialt kitt, till att vara en universell princip, till att vara en sporrande faktor) och ett tal efter som är en drucken framtida despots försök att återgå till att vara Sokrates älskare. Jag misstänker att det sista talet finns där för att skapa något slags skratt efter ett allvarligt samtal.
Boken är trevlig, lättläst, roande och utbildande. Jag rekommenderar den som allmänbildningsgods, men bara delvis som en faktisk studie av fenomenet kärlek. Grundtankar är formulerade, men så kort att det blir begränsat användbart. Detta förklaras bättre av andra, senare, tänkare och poeter. Läs Gaspara Stampa för detta. Eller Dietrich Philips, eller de Ninon (som jag borde läsa om).
Läsning 2: Senast jag läste denna var jag fascinerad av de politiska aspekterna av texten och av genomgången av tidig grekisk religion. Då gick jag på universitetet, alldeles i början. Nu förefaller dessa aspekter mig triviala.
Det som gör att jag fortfarande menar att denna bok är lika bra som den var då, är framförallt Diotimas återgivna tal. Detta har ett par intressanta insikter. Först och främst är det den första gång hittills (av de texter jag läst) där Platon låter Sokrates erkänna existensen av medelmåtta. Detta spelar roll, för det representerar en avvikelse från den dialektik som Platon är så förtjust i, och en avvikelse från övertygelsen att en egenskap rör sig från det rena, mot det blandade. En teoretiker jag läst däremellan menar att detta är skälet till att en prästinna ges kontroll över Sokrates tal, snarare än Sokrates själv.
Därefter definieras kärlek som ett beteende, närmare bestämt förmågan att agera på begär. Sokrates definierar kärlek som habegär först, och går därifrån till att försöka förstå det utifrån religion, men finner sig korrigerad. Habegäret erkänns som en del av kärlekens väsen, men bara som en del av den.
Enligt Diotima går kärleken från det specifika, besatthet av en person, av ett anletsdrag eller en kroppsdel, till en generalisering av detta, och en kärlek till alla som ser ut så, eller beter sig på det sättet. Från detta tenderar reaktionen att gå över till själslig fascination, vid det som skapar ett visst beteende; vilket övergår i en besatthet att skapa förutsättningarna för detta beteende. De två sista stegen, som jag inte helt förstår argumentationen bakom, är kärlek till kunskap, som på något sätt skulle övergå till kärlek till fenomenet kärlek.
Det som fascinerar mig med detta, är att det verkar vara korrekt. Igår läste jag igenom en pedagogisk avhandling om barns förmåga till etik och regelefterlevnad, som bland annat tar upp att barns och ungdomars tänkande utgår ifrån en tydlig vän-fiende-binaritet, och en fascination från en aspekt i taget, som inte kan släppas; att regler därför behöver utgå ifrån de fascinationer som barnet/ungdomen redan har haft för att fungera. Detta var i alla fall en rimligt empiriskt grundad undersökning, och den följer det mönster som Diotimas tal ställer upp.
Denna text har väldigt lite praktiskt värde. Den är trevlig, och kulturbärande, men därutöver är den inte extraordinär på något sätt. Den innehåller sex ytterligare tal - fem före, som är läsvärda och förklarar olika perspeketiv på kärleken som fenomen (allt ifrån att vara ett socialt kitt, till att vara en universell princip, till att vara en sporrande faktor) och ett tal efter som är en drucken framtida despots försök att återgå till att vara Sokrates älskare. Jag misstänker att det sista talet finns där för att skapa något slags skratt efter ett allvarligt samtal.
Boken är trevlig, lättläst, roande och utbildande. Jag rekommenderar den som allmänbildningsgods, men bara delvis som en faktisk studie av fenomenet kärlek. Grundtankar är formulerade, men så kort att det blir begränsat användbart. Detta förklaras bättre av andra, senare, tänkare och poeter. Läs Gaspara Stampa för detta. Eller Dietrich Philips, eller de Ninon (som jag borde läsa om).
January 24, 2026
Gästabudet, även kallat; Symposion, del av skrifsamling bok 1 Platon utgiven av Atlantis år 2000. Genre filosofi. En text på 67 sidor i min utgåva. Det är en dialog mellan framstående atenska män-Alkibiades, Sokrates, Agathon, Pausanias, Phaedrus och Eryximachus. Aristophanes och Aristodemus nämns i dialogen. Männen samlas dagen efter en bankett som hålls efter poetens Agathons vinst i en tävling. Dialogen utmynnar i olika tal som hålls till hyllning för kärleken och texten utforskar även godhet, skönhet, könsroller, kön, vishet. Från fysisk kärlek till djupa insikter om skönheten och existensens natur. Kärlek kan vara en stege till det vackra och goda. Dialogerna/talen känns realistiska och det är en väldigt mysig stämning (bland annat diskuteras kort huruvida de bör dricka igen-då flera är bakfulla från den föregående dagen). Återkommer gärna till denna text, bra reflektioner som är aktuella fortfarande idag. Två utdrag från texten;
”Kärleken… är en sammanförare av den gamla naturen, vill göra ett av två och försöker hela människans natur. Var och en av oss är alltså en halvmänniska, kluven som plattfiskarna, två av en, ständigt sökande sin andra hälft.”
”Jag tror att det är för odödlig dygd och för sådan hjälteära som alla gör vadsomhelst, desto mer ju bättre människor är de. De älskar odödligheten! Somliga män är kroppsligt havande, sade hon, och vänder sig mer till kvinnor och blir älskare på det sättet att de tror sig vinna odödlighet, eftermäle och lycka åt sig själva för all framtid genom att avla barn. Andra är själsligt havande – ja, sade hon, det finns faktiskt de som är ännu fruktsammare i själen än i kroppen med sådant som det tillkommer själen att bära och framföda. Och vad är det för någonting? Förstånd och övrig dygd.”
”Kärleken… är en sammanförare av den gamla naturen, vill göra ett av två och försöker hela människans natur. Var och en av oss är alltså en halvmänniska, kluven som plattfiskarna, två av en, ständigt sökande sin andra hälft.”
”Jag tror att det är för odödlig dygd och för sådan hjälteära som alla gör vadsomhelst, desto mer ju bättre människor är de. De älskar odödligheten! Somliga män är kroppsligt havande, sade hon, och vänder sig mer till kvinnor och blir älskare på det sättet att de tror sig vinna odödlighet, eftermäle och lycka åt sig själva för all framtid genom att avla barn. Andra är själsligt havande – ja, sade hon, det finns faktiskt de som är ännu fruktsammare i själen än i kroppen med sådant som det tillkommer själen att bära och framföda. Och vad är det för någonting? Förstånd och övrig dygd.”
September 22, 2024
The Symposium av Platon
Den handlar helt enkelt om att ett gäng med filosofer från antikens Grekland samlats i ett festligt sammanhang och de går varvet runt för att berätta om sin syn på kärlek. Det är otroligt intressant att få läsa om filosofi från så många stora namn. Trots att det var från en tid så långt ifrån nu kan man ändå sätta in mycket i kontext till idag. De vrider och vänder på synen på kärlek och begär på ett sätt jag själv inte reflekterat på innan och denna lässtund kändes väldigt lärorik. Deras sätt att berätta om och beskriva kärlek på är så utförligt och målande, det känns som att få ta del av ett konstverk. Det är ett privilegium att idag få ta del av deras stund. Det känns på ett överraskande sätt också väldigt uppfriskande att få läsa om något från förr som inte är typiskt heteronormativt.
”Each of us is a matching half of a human being, because we’ve been cut in half like flatfish, making two out of one, and each of us is looking for his own matching half.”
Boken är indelad i tre delar, en slags inledning, 64 sidor berättande text, och en källförteckning eller anteckningar som beskriver kontexter, namn och situationer som kan hjälpa en att förstå texten idag. Boken är kort, och har ett ganska lätt språk (även om jag tyckte det var lite klurigt när den var på engelska). Skönt att den inte är så lång, om man vill så går det att läsa ut snabbt. Läs den!
Den handlar helt enkelt om att ett gäng med filosofer från antikens Grekland samlats i ett festligt sammanhang och de går varvet runt för att berätta om sin syn på kärlek. Det är otroligt intressant att få läsa om filosofi från så många stora namn. Trots att det var från en tid så långt ifrån nu kan man ändå sätta in mycket i kontext till idag. De vrider och vänder på synen på kärlek och begär på ett sätt jag själv inte reflekterat på innan och denna lässtund kändes väldigt lärorik. Deras sätt att berätta om och beskriva kärlek på är så utförligt och målande, det känns som att få ta del av ett konstverk. Det är ett privilegium att idag få ta del av deras stund. Det känns på ett överraskande sätt också väldigt uppfriskande att få läsa om något från förr som inte är typiskt heteronormativt.
”Each of us is a matching half of a human being, because we’ve been cut in half like flatfish, making two out of one, and each of us is looking for his own matching half.”
Boken är indelad i tre delar, en slags inledning, 64 sidor berättande text, och en källförteckning eller anteckningar som beskriver kontexter, namn och situationer som kan hjälpa en att förstå texten idag. Boken är kort, och har ett ganska lätt språk (även om jag tyckte det var lite klurigt när den var på engelska). Skönt att den inte är så lång, om man vill så går det att läsa ut snabbt. Läs den!
August 4, 2023
De gamla grekerna har helt hakat upp sig på dygd och pederasti (gossekärlek). Boken består utav flera stycken tal som hyllar kärleken och om det är något som framgår så är det att den sinneliga och fysiska kärleken mellan män är totalt överlägsen den mellan män och kvinnor. Kärleksrelationerna ska enligt bokens män helst vara mellan en vis äldre lärare och en ung pojke. Pojken ska byta ut sexuella tjänster mot lärarens visdom och detta ska leda till dygd och ett fantastiskt samhälle osv. De lägger mycket vikt på kunskapsutbytet och då kvinnor inte är rationella varelser (inte mina ord) så är ju gossekärleken mycket bättre ❤️😻 Man lär sig även hur man botar hicka, att män kan bli gravida och att det i vår urtid fanns tre kön: män, kvinnor och androgyna; som alla hade en dubbel uppsättning av det som vi har idag. Dessa blev sedan kluvna mitt itu av gudarna och därför söker vi efter kärleken, då det egentligen är oss själva vi söker. Det sista var typ den enda delen jag ändå uppskattade, men den skulle tydligen inte tas på allvar 🤬 Nu uppskattar jag Camus mer 🥸👎
October 25, 2021
Jag vet, det är något av ett poserande med den här typen av läsning men - tro det eller ej - Platon är här ganska... rolig! Han berättar om hur Sokrates sitter och super med sina vänner och de turas om att förklara för varandra vad kärlek är. De jävlas med varandra, flörtar och smickrar. På det hela taget väldigt underhållande.
July 29, 2019
Uppfriskande filosofi; mycket intressanta myter. Jag trodde Platon var lite torrare än detta.
February 14, 2021
Svag fyra för tillfället. Får se vart den hamnar efter lite idissling. Var iaf en bra grund för ett samtal om filosofi och livet.
September 8, 2023
Jag gillade Sokrates (platons) tes om hur vi alla åtrår det eviga, älskar det odödliga och att älskandet och dess alstrande är ”de dödligas ända chans till odödlighet”.
January 6, 2025
Första filosofi boken, intressanta grejer, behöver läsa igen med anteckningar för att få en djupare förståelse
May 29, 2025
Diskussioner som speglar hur antikens Grekland såg på kärlek. Intressant läsning men alltför gammalmodig
May 5, 2019
2019
Man blir nyfiken på bakgrunden till detta (jag parafraserar):
Sokrates, varför kom du hit? Oavsett vart jag går finns du där. När jag filosoferar så är du filosofin, när jag försöker vara en god man så försöker jag vara som dig och vara dig värdig. När jag i min dårskap vill träffa dig så hittar jag dig inte, men nu när jag är här med mina vänner så kommer du till mig opåkallad. Jag vill vara med dig och som dig, men kan ingetdera. Så då kan du väl snälla bara försvinna Sokrates!
Är det så att Platon själv var förälskad i sin idol, att han ständigt försökte vara som Sokrates, samt glömma bort den man han kanske var förälskad i.
2017
Plato was a great author, and this is my favorite of his books. We have humor, the interaction of plot and philosophy, myth and discussion. This book never gets dull. I would like it even if it were written today, and I would still give it four or five stars.
We are at a party, the guests are having a great time and start speaking about love, and as they are drunk the obviously make a competition out of it. One after one the friends hold a speech about love, examining it from different angles. You get to hear about the army of lovers: an army made up out of homoerotic couples, a sympathetic portrayal of the sexual love between a boy and a wise man, and a myth of how humans used to be androgynous.
This book is entertaining and builds erudition, but it does not give any substantial ideas. Why then does erudition matter? Knowing a great deal of data, makes you able to disprove theories mentally. You should also try to get strange erudition, so you can disprove ideas that others do not have the data to disprove.
Man blir nyfiken på bakgrunden till detta (jag parafraserar):
Sokrates, varför kom du hit? Oavsett vart jag går finns du där. När jag filosoferar så är du filosofin, när jag försöker vara en god man så försöker jag vara som dig och vara dig värdig. När jag i min dårskap vill träffa dig så hittar jag dig inte, men nu när jag är här med mina vänner så kommer du till mig opåkallad. Jag vill vara med dig och som dig, men kan ingetdera. Så då kan du väl snälla bara försvinna Sokrates!
Är det så att Platon själv var förälskad i sin idol, att han ständigt försökte vara som Sokrates, samt glömma bort den man han kanske var förälskad i.
2017
Plato was a great author, and this is my favorite of his books. We have humor, the interaction of plot and philosophy, myth and discussion. This book never gets dull. I would like it even if it were written today, and I would still give it four or five stars.
We are at a party, the guests are having a great time and start speaking about love, and as they are drunk the obviously make a competition out of it. One after one the friends hold a speech about love, examining it from different angles. You get to hear about the army of lovers: an army made up out of homoerotic couples, a sympathetic portrayal of the sexual love between a boy and a wise man, and a myth of how humans used to be androgynous.
This book is entertaining and builds erudition, but it does not give any substantial ideas. Why then does erudition matter? Knowing a great deal of data, makes you able to disprove theories mentally. You should also try to get strange erudition, so you can disprove ideas that others do not have the data to disprove.
Displaying 1 - 17 of 17 reviews