Solstrålarna glittrar i Medelhavet utanför den andalusiska kuststaden Estepona.
På ett kafé nära strandpromenaden sitter Emily Casden, 41, Marina Catala, 46, och Diane Pletcher, 60. Alla tre har nyligen lämnat USA – inte för ett sabbatsår eller ett nytt jobb, utan för att de inte längre känner sig hemma i sitt eget land.
Diane Pletcher klarade inte av att åter se Donald Trump som landets president.
– Det var som att leva i ett destruktivt förhållande. Varje dag vaknade man till ännu en skandal, ännu en lögn, ännu ett steg mot diktatur. Till slut orkade jag inte mer.
”Trump var ett skämt – tills han inte var det”
Emily Casden växte upp i Connecticut och byggde en karriär i New Yorks konstvärld. Hon arbetade på museet Jewish Museum innan hon startade eget som värderare av konst och antikviteter.
Hennes fru Marina Catala är film- och tv-redigerare med erfarenhet från Hollywood och New York, där hon jobbat med populära serier för Netflix.
– När Trump först ställde upp trodde alla att det var ett skämt. Ingen kunde föreställa sig att han faktiskt skulle vinna, säger Emily Casden.
– Men han gjorde det. Och det var som att se demokratin långsamt vittra sönder.
Emily Casden berättar när tanken på en flytt föddes:
För Marina Catala, som växte upp som queerbarn i konservativa Miami, har utvecklingen de senaste åren väckt rädsla.
– Rättigheter som vi tagit för givna tas från oss. Attackerna mot transpersoner, böcker som förbjuds, lärare som tystas. Det är som att se historien upprepa sig.
Men redan när valet 2024 närmade sig började det kännas allt mer olustigt och Marina Catala och Emily Casden började förbereda en flytt till Spanien.
– Vi trodde först att vi bara skulle pensionera oss här en dag. Men efter valet kändes det som att det inte fanns någon tid att förlora. Vi måste flytta nu, säger Marina Catala.
Tack vare digitalnomad visum kunde hon jobba på distans, och Emily Casden kunde fortsätta sitt företag online.
Från Missouri till Medelhavet
Diane Pletcher arbetade tidigare som familjerådgivare och drev senare ett företag med sin man i Missouri. Hon beskriver beslutet som det svåraste – men mest nödvändiga – i sitt liv.
– Jag älskar mitt land, men jag kände mig inte trygg där längre. Inte inför klimatkatastrofer, inte inför nästa pandemi, och definitivt inte inför regeringen.
Pletcher talar långsammare och tystare när hon berättar att hon fortfarande känner skuld över att lämna sin 89-åriga mamma i Missouri, men att både mamma och hennes vuxna barn stöder beslutet.
– Ett av mina barn bor i Berlin, så vi är faktiskt närmare varandra nu. Hen sa bara: ”Det var på tiden, mamma.”
”Det mest amerikanska man kan göra är att säga ifrån”
Alla tre kvinnor beskriver samma oro: ett samhälle där lögner blivit vardag och där oliktänkande ses som förräderi.
– Trump har lyckats vända allt. Att kritisera honom anses vara opatriotiskt. Men det mest amerikanska man kan göra är ju att hålla makten ansvarig, säger Emily Casden.
Hon säger också att USA grundades av människor som gjorde uppror mot tyranni.
– Att säga ifrån är patriotism.
Samtidigt är kvinnorna medvetna om riskerna med att tala öppet. Diane Pletcher erkänner att hon tvekade inför den här intervjun.
– Man måste tänka sig för vad man säger nu. Regeringen pratar om att ”gå efter sina fiender”. Jag låter paranoid, men jag tror faktiskt att det kan hända.
Hennes man valde att inte vara med på intervjun.
Det är meningen att familjen ska träffas hemma i Missouri över jul. Oron för att bli stoppad vid gränsen är verklig.
Familjen vet att människor har fått telefoner och sociala medier genomgångna. Störst är oron för barnet i Berlin, en transperson, som har ett X i sitt pass där kön ska anges. Transpersoner är inte välkomna i USA.
Framtiden är osäker för alla.
Ett nytt liv, ett andetag
I Estepona försöker Diane Pletcher och hennes man nu skapa en ny vardag.
– Vi har bara varit här en månad, men vi älskar det. Vi promenerar vid havet varje morgon. Det känns som att vi kan andas igen.
Marina Catala arbetar sena kvällar på grund av tidsskillnaden med kollegorna i New York. Emily Casden värderar konst via fotografier för kunder i USA.
Deras digitalnomadvisum tillåter dem att arbeta på distans utan att konkurrera med spanska arbeten.
– Pandemin förändrade allt. Plötsligt kunde vi faktiskt leva var som helst, säger Marina Catala.
”Amerikaner är för bekväma”
När samtalet kommer in på framtiden blir tonläget mörkare.
– Jag tror det kommer bli värre innan det blir bättre, säger Emily Casden.
Hon säger att det inte längre finns några barriärer kvar.
– Allt handlar om blind lojalitet, inte kompetens.
Diane Pletcher nickar och fortsätter:
– Det finns ett uttryck jag tänker mycket på: ”Om du vill veta vad du hade gjort i 1930-talets Tyskland, titta på vad du gör nu.” Och mitt svar blev: Jag lämnade landet, medan jag fortfarande kunde.
Marina Catala har märkt av att USA är på nedgång:
Samtidigt förstår hon dem som har livet fullt av små barn, gamla föräldrar, ett jobb som tar all tid. Man orkar inte, man vill inte göra revolution. Man sticker huvudet i sanden så länge det går.
– Amerikaner är för bekväma. Så länge man kan köpa på kredit står man ut. Men en dag kommer det brista, och de unga kommer fråga varför vi inte gjorde något, säger Marina Catala.
Ett försök att leva enligt sina värderingar
Emily Casden vill ändå tänka att flytten inte handlar om att ge upp.
– Jag har protesterat, donerat, fört kampanj. Men till slut kändes det som om inget hjälpte. Nu försöker jag leva enligt mina värderingar på ett annat sätt: Genom att bygga ett liv som känns hållbart, mänskligt och fritt.
De tre kvinnorna vet att de inte är ensamma om att lämna USA. Flera hundra har de senaste månaderna ansökt om uppehållstillstånd i Spanien, Portugal och Grekland.
– Vi flyr inte från Amerika, säger Marina. Vi flyr från vad Amerika har blivit.
Hon ler svagt och ser ut över havet.
– Och här känns det som att framtiden fortfarande går att tro på.
Skulle du kunna tänka dig att lämna ditt hemland på grund av det politiska läget? Vart skulle du åka?