Place de la République i Paris har förvandlats till en minneslund för de 130 personer som föll offer för terroristernas många attentat i den franska huvudstaden med omnejd den 13 november 2015.
Pappa Olivier, mamma Lucille, dottern Gabrielle och kompisen Yaëlle har alla tänt två ljus vardera och ställt dem vid foten på den stora staty som står mitt på skvären.
De bor i kvarteret där konsertlokalen Bataclan ligger.
– Attentaten var otroligt allvarliga och omtalades över hela världen. Jag var bara åtta år då. Att i dag få allmänheten att minnas det hemska kan kanske avvärja framtida attentat, hoppas unga Gabrielle.
Pappa Olivier och mamma Lucille nickar instämmande.
TV:n på hela natten
Under en konsert med den amerikanska rockgruppen Eagles of Death Metal trängde tre beväpnade terrorister in i konsertlokalen och sköt med automatvapen. Lokalen stormades efter ett gisslantagande och påföljande belägring av franska polisstyrkor.
– På kvällen gick polisbilar och ambulanser med blåljus i skytteltrafik på vår boulevard. Min pappa och mamma lät TV:n stå på non stop hos mig, minns Yaëlle.
Som liten flicka tyckte hon att det var otäckt.
– Ja, stämningen var verkligen makaber, inflikar Gabrielle.
Pappa Olivier berättar att han följde varenda minut av nyhetssändningarna då han inte kunde sova med allt som pågick.
– Tio år senare hugger det fortfarande till i hjärtat när jag tänker på den 13 november, säger Yaëlle.
Svårt känna lycka
Överlevande från Bataclan har berättat om sina minnen offentligt inför årsdagen. Lydia Vassallo stod nära scenen när bandet spelade.
– Hjärnan fattade omedvetet att något farligt höll på att ske. Strax därpå låg döda människor på golvet, säger hon till France TV Londres.
Lydia fastnade i ett hav av människor som klättrade på varandra och det gick inte att ta sig ut. Men en vän hjälpte till och då kunde hon springa.
– Jag såg terroristernas ansikten på nära håll. De utstrålade bara kyla.
Gaëlle förlorade sin pojkvän under konserten. Själv skadades hon svårt i ansiktet och ena armen.
– Jag har haft över 50 operationer för att reparera min kropp. Det är en lång kamp, säger hon till Radio Luxemburg.
Hon är dock inte säker på att det går att bli lycklig efter upplevelserna.
– Kanske har jag hittat en viss balans i livet nu, säger hon.
Hela Paris skakades
Före konserten på Bataclan hade gärningsmännen skjutit mot flera kaféer och slagit till mot arenan Stade de France.
Just dit gick svenska Victoria Ristic på sin första fotbollsmatch någonsin. Frankrike spelade mot Tyskland. Hon minns dramatiken.
– Den världsberömde fotbollsspelaren Patrice Évra som hade bollen stannade plötsligt upp på plan mitt under matchen. För han, liksom vi, hörde starka detonationer mycket nära stadion, säger Ristic.
Ingen visste till en början vad det handlade om, men snart fick publiken information via sms och telefonsamtal om de fruktansvärda händelserna som utspelade sig inne i Paris.
Panik på arenan
Matchen fick ändå spelas färdig. När 80 000 personer skulle gå ut blev det panik, vilket förde med sig att de spontant ställde sig på gräsplanen inne på arenan.
– Jag försökte ringa mina föräldrar för att säga att jag mådde bra. Men det gick inte att komma fram, säger Ristic.
När hon och pojkvännen slutligen kom hem till Paris riktade tungt beväpnade poliser vapen mot allmänheten. Det innebar en andra chock, som också andra Parisbor har talat om i efterhand.
– Vi civila var misstänkta terrorister och utgjorde ett potentiellt hot, säger Ristic, som tycker det kändes olustigt.
Förändrar livet för alltid
Den 13 november 2015 har satt djupa spår tio år senare.
– Jag har två små barn vilket bidrar till extra försiktighet när jag är inne på jobbet i Paris. Exempelvis undviker jag ställen där jag inte ser en extra utväg, säger Ristic.
Alain som är trädgårdsmästare för Paris kommun vattnar växterna kring minnesplattan hundra meter framför konsertlokalen Bataclan. På en platta står namnen på offren.
– Det var den svartaste dagen i mitt liv, säger Alain som också bor strax intill Bataclan.
Han försöker ändå se positivt på vardagen.
– Ja, för det gäller att visa sig starkare än fienden, säger han.
Vill aldrig höra musik på Bataclan
Unga teateranställda Lucie promenerar förbi. När hon förstod vad som hade hänt efter attentaten för tio år sedan skakade hon i hela kroppen.
– Många har släktingar eller kompisar som var på Bataclankonserten. De som överlevt berättade om paniken som utbröt då de försökte rädda sig undan massakern, säger hon.
Under terapi och samtalsterapi med kollegor har Lucie under årens lopp försökt bearbeta sina minnen.
Fastän konserterna på Bataclan snabbt kom igång igen, bland annat tack vare brittiske sångaren Sting, vill Lucie aldrig mer besöka lokalen.
– Tio år senare sitter chocken kvar. Det går inte att ha kul på en så tragisk plats, tycker hon.
En 12 år lång studie
Historikern Denis Peschanski startade år 2016 en mycket uppmärksammad forskning om folks minnen av händelserna kring den 13 november och om hur de minns dem flera år senare.
Studien kallas för ‘’13 november’’ och har även blivit en dokumentärfilm som sänts i tv i flera länder.
– När jag ställde frågan ‘’Vad minns du från den 13 november’’ pratade en man som upplevde Bataclanattacken oavbrutet i en timme och 40 minuter. En kvinna som såg händelserna från sitt fönster började genast gråta och fortsatte med det till slutet av intervjun, berättar Denis Peschanski.
Han har träffat cirka 2 700 personer för studien som ska avslutas först 2028.
– Värst är att höra föräldrar som förlorat sitt barn. De gråter tonvis med tårar. De bär för alltid på ett sår i hjärtat, säger Peschanski.
Myndigheterna i Frankrike har i dagarna avslöjat att minst sex terrorplaner har avvärjts i Frankrike sedan början av året.
Nyligen greps tre kvinnor i åldrarna 18 och 21 år, för att ha planerat en attack mot ett kafé eller konsertlokal i den franska huvudstaden.