De senaste veckornas strejker inom den privata socialservicebranschen har åter aktualiserat frågan om löneskillnader mellan män och kvinnor.
Inom den privata socialservicebranschen är nio av tio anställda kvinnor, och där har lönerna legat efter både den offentliga sidan och lönerna inom andra branscher.
Parterna kom överens om ett nytt avtal där lönerna stiger i enlighet med den så kallade allmänna linjen, 6,2 procent på drygt två år.
Närvårdarna får en aning mer, och facket beskriver överenskommelsen som nöjaktig.
Inom kommunsektorn och staten har löneklyftan minskat en aning. Som helhet är lönerna ändå klart lägre i kvinnodominerade branscher, som social- och hälsovården, än i till exempel teknologin och exportbranschen, som är mansdominerade.
Det har visat sig vara överraskande svårt att göra något åt saken. Löneskillnaden är i genomsnitt 16 procent på hela arbetsmarknaden i Finland, enligt Social- och hälsovårdsministeriet.
Den exportdrivna modellen delar starkt åsikterna
Enligt en lag som trädde i kraft i fjol ska exportbranschernas avtal och nivåer på löneförhöjningar vara vägledande för andra branscher. Exportbranscherna kommer först överens om sina löneförhöjningar, varefter andra följer efter.
Det betyder i praktiken att låglönebranscher får ungefär samma procentuella löneförhöjning som exportbranscherna.
– Speciellt i kvinnodominerade branscher leder modellen till att löneskillnaderna hålls på nuvarande nivå, säger servicefacket Pams jämställdhetsexpert Erika Kähärä.
Näringslivet tycker att den exportdrivna lönemodellen är bra, med motiveringen att den tryggar konkurrenskraften och ger förutsägbarhet.
– Den exportdrivna modellen står på intet sätt i konflikt med lönejämställdheten. I Sverige har modellen varit i bruk sedan slutet av 1990-talet, och där har löneskillnaderna minskat märkbart, säger Suvi Lahti-Leeve, sakkunnig vid centralorganisationen Finlands näringsliv EK.
Pam vill att nästa regering ändrar lagen om medling
Enligt EK beror den statistiska löneskillnaden mellan män och kvinnor främst på segregationen på arbetsmarknaden och på den ojämna fördelningen av familjeledigheter.
– Rätten att överlåta föräldradagpenningsdagar från den ena föräldern till den andra borde avlägsnas, så att familjeledigheterna på riktigt skulle fördelas jämnare. Ett annat problem är hemvårdsstödets längd, som borde halveras, så kvinnorna snabbare kan återvända till arbetslivet, säger Suvi Lahti-Leeve.
Erika Kähärä säger att familjeledigheterna är ett långsamt sätt att tackla löneskillnaderna. Pam skulle hellre se över medlingssystemet, så att medlaren i fall av konflikt skulle tvingas beakta låglönebranscherna bättre.
Det betyder att medlaren i fall av en konflikt skulle komma med kompromissbud med större höjningar.
– Lagen om medling i arbetskonflikter borde korrigeras av nästa regering. Den borde innehålla en skyldighet för medlaren att beakta de specifika behoven inom olika branscher.
Pam vill göra lönejämställdheten till en valfråga inför riksdagsvalet.
Transparensdirektivet löser knappast något
EU:s lönetransparensdirektiv ska senast i juni införlivas i den nationella lagstiftningen. Den avgörande behandlingen i riksdagen sker i vår.
Målet är att motverka löneskillnader mellan könen genom ökad insyn och öppenhet kring löner. Till exempel ökar arbetsgivarens skyldighet att berätta om lönenivåer i samband med arbetsannonser och intervjuer.
– Det är förstås möjligt att direktivet har en viss inverkan, men det största problemet är segregationen, och på den har den kommande lagstiftningen ingen effekt, säger Suvi Lahti-Leeve.
Här håller Erika Kähärä med. Direktivet kan ge nya kunskaper för dem som är på väg in i arbetslivet, men knappast mer än så.
– Direktivet ger inte så mycket mer information för dem som tror att de kanske inte får lika lön som sina arbetskamrater.