Det finns många historier förknippade med tjuvfiske. Enligt en del drar tjuvfiskarna upp stora fångster framför näsan på fritidsfiskare som har betalat för sina tillstånd.
Verkligheten verkar ändå vara en annan. De finländska fiskarna följer i huvudsak reglerna, åtminstone vad gäller fiskevårdsavgiften.
Under år 2024 granskades 9 056 personers tillstånd i fiskeriområdena. Av de granskade hade 234, eller knappt tre procent, lämnat avgiften obetald. Det visar en sammanställning från Centralförbundet för fiskerihushållning.
– Jag tycker nog att det är ganska lite. Folk är ärliga, säger Anne Mäkelä, specialexpert i fiskeri vid förbundet.
Uppgifterna är viktiga, eftersom det hittills inte funnits någon motsvarande statistik. Till exempel Forststyrelsen samlar in uppgifter om sin övervakning, men det har inte funnits några gemensamma uppgifter om övervakningen som de 118 fiskeriområdena gör.
Flest förbrytare fanns i Nyland
Det förekommer regionala skillnader i hur noggrann bokföringen är. Fiskevårdsavgiften är vidare bara ett tillstånd som är förknippat med fiske.
Det finns många andra sätt att bryta mot reglerna. Det kan till exempel handla om antalet fångstredskap, förbjudna fångstredskap eller fiske på olika förbudsområden.
Centralförbundet tror ändå att resultatet är beskrivande för situationen i stort.
Flest personer som åkte fast för att fiska utan betald fiskevårdsavgift fanns i Nyland, 107 stycken. I Egentliga Finland var de 40.
– Mest fall av obetalda avgifter fanns i Nyland, men där utfördes också flest granskningar, säger Anne Mäkelä.
Sammanlagt 1 122 fiskare fanns vara befriade från att betala fiskevårdsavgift. Det betyder att de vid tillfället för granskningen var under 18 eller över 69 år gamla.
Fiskevårdsavgiften är 47 euro och gäller för ett kalenderår. Den ger rätt att fiska med ett spö och bete i nästan hela Finland.
”Det är tack vare övervakningen som folk betalar”
Thorbjörn Sirén, fiskeövervakningskoordinator vid Borgå-Sibbos fiskeriområde, säger att undersökningen stämmer rätt väl överens med hans egen fingertoppskänsla.
– Det är tack vare att vi har fiskeövervakning som folk betalar. Man kan fråga sig hur många som skulle betala om det inte fanns övervakning.
Sirén tror sig med 20 års erfarenhet ha ett ganska bra öga för vems tillstånd det lönar sig att granska, och var det kan tänkas bli ”napp”.
– Det är oftast så, att ju bättre utrustad båt och ju dyrare utrustning, desto säkrare är det att folk har skött det obligatoriska och betalt sin fiskevårdsavgift, säger han.
Förutom fiskevårdsavgiften kollar övervakarna också mycket annat. Fasta fångstredskap som saknar kontaktuppgifter eller är fel utmärkta och på fel ställe är ett vanligt problem, likaså fiske under olika begränsnings- och fredningstider.
Övervakarna kämpar med knappa resurser
Fiskeriområdenas övervakare anser sig allmänt taget vara för få och få för lite stöd från myndigheterna. Mycket görs på talko, alltså som frivilligarbete.
– Fiskeövervakningen borde absolut finansieras av statsmakten. Forststyrelsens övervakare får ju ersättning av staten, som är deras arbetsgivare, säger Thorbjörn Sirén.
Fiskeövervakning utförs förutom av fiskeövervakare, också av polisen, gränsbevakningen, Forststyrelsen, NTM-centralen och tullen. Forststyrelsen har anställda jakt- och fiskeövervakare, som övervakar att alla som använder statens mark- och vattenområden följer lagen och giltiga tillstånd.
Någon kanske frågar sig varför det behövs fiskeövervakning. Svaret är att man vill skydda fiskbestånden och den biologiska mångfalden i våra vatten. Överfiske är ett stort hot mot ekosystemen.
– Det finns en stor risk för att många fiskarter dör ut om vi inte ser till att det övervakas. Särskilt under fredningstiderna på vår och höst är det viktigt att det övervakas, så att fisken får leka i fred, säger Sirén.
Har du sett folk tjuvfiska, och tycker du man ska betala fiskevårdsavgiften? Berätta i kommentarsfältet!