Grönsaksodlaren Mikael Segerstam sitter med händerna i kors i traktorn, trots att de är bråda tider på åkern.
Det är maskinerna som gör jobbet, så hans viktigaste uppgift är nu att övervaka arbetet.
Utan den tekniska revolutionen inom jordbruket hade gården inte klarat sig lika bra i konkurrensen.
– Vi använder teknik till allt. Utan teknik hade allt skett mycket långsammare.
Årets första plantor sätts nu på Segerstams ägor i Socklot, Nykarleby. Under säsongen ska bland annat två miljoner kålplantor växa upp.
Mikael Segerstam driver gården i tredje generation. När han jämför dagens produktion med hur hans farfar odlade grönsaker, inser man realiteten för dagens finländska jordbruk. Det krävs volym och effektivitet för att hänga med i konkurrensen.
Med sina 60 hektar grönsaker och en totalareal på lite över 100 hektar, uppskattar Segerstam gården som medelstor inom landets grönsaksproduktion.
– När jag tog över 2019 hade vi under tio hektar, men vi arbetade minst lika mycket med de tio hektaren som vi gör i dag med 60 hektar, säger Segerstam.
Ett viktigt skäl till den utvecklingen är automation, som Segerstams gård varit modig nog att investera i.
Han visar upp en av sina satellitstyrda traktorer, som används för arbetet på fälten.
– Traktorn fungerar ungefär som en robotdammsugare.
Förarhytten i den splitternya traktorn är fylld av teknik där skärmar och kontroller påminner mer om ett rymdskepp eller cockpit i ett flygplan.
Mikael Segerstam klickar fram den åker han ska förbereda härnäst.
– Datorn målar upp på kartan var man har spridit, så kör man med autostyrning, och allt startar och stannar automatiskt.
Han startar upp sin nyaste traktor med tillhörande besprutningsvagn.
När Segerstam bearbetar åkern sitter han lugnt med armarna i kors och håller uppsikt över traktorn, som automatiskt åker av och an över fältet med centimeterprecision.
Detsamma gäller planteringen, som nu går väldigt snabbt.
– Allting har blivit automatiserat. Förut när vi planterade stakade vi ut pinnar för att få raka linjer, men nu kör jag bara in på fältet och trycker på knappen och så åker vi.
Utan robotiken hade utvecklingen skett mycket långsammare. Men målsättningen på gården har alltid varit att växa.
– Vi brukar säga att lagom är för lite, säger han.
Just ivern att utvecklas och hänga med i den tekniska evolutionen har varit avgörande för att förbli konkurrenskraftiga och relevanta inom branschen, bedömer Segerstam. Men så har det också funnits ekonomiska muskler och ett tillräckligt mod att satsa på nytt.
Fyra av gårdens traktorer har i dag satellitnavigering. De nya redskap man använder på åkern är rätt långt automatiserade, mått och vikt bestäms via datorprogram. Det sparar tid, bränsle, gödsel och bekämpningsmedel.
AI och drönare på väg
Fredrik Grannas, ombudsman på lantbrukarnas intresseorganisation ÖSP, Österbottens svenska producentförbund, ser att det finns en stor potential i den tekniska utvecklingen.
Inom djurhållningen, speciellt mjölkproduktionen, har robotar och automation länge varit en förutsättning för att kunna växa. Men även för odlingar sker en snabb utveckling.
– Just artificiell intelligens och drönare kommer allt mer. Med självstyrande traktorer är vi redan en bit på väg. Vi vet inte hur snabbt den här utvecklingen sker, men jag känner att vi kommer snart att hoppa ett större steg, säger Fredrik Grannas.
Han har bekantat sig med den tekniska utvecklingen också i övriga Norden, och ser att man i både Sverige och Danmark testar olika robotar som jobbar på fälten.
Han ser också att många som prövar på den nya tekniken ser brister i de tidiga modellerna.
Mycket pengar behövs
Samtidigt behöver nya lösningar prövas för att utrustningen ska vidareutvecklas och tillverkarna få en grogrund för att uppfinna nytt.
På ÖSP ser man ett behov av samverkan på många plan för att driva på utvecklingen.
– Det behövs investeringsstöd, både nationella och från EU, men också ett samarbete med tillverkarna, bedömer Fredrik Grannas.
Även om finländarna generellt kommit långt med användningen av tekniska lösningar, släpar utvecklingen efter en aning inom primärproduktionen.
Ett skäl är att produktutvecklingen gått långsamt, och för jordbruksföretagen handlar det om stora investeringar inom en bransch med sviktande lönsamhet.
Odlaren Mikael Segerstam säger att många grönsaksodlare har kastat in handduken till följd av ett ökat kostnadstryck och dålig lönsamhet. Men speciellt spannmålsodlare brottas med ekonomin.
ÖSP:s Fredrik Grannas säger att det är få som klarar av att ta en ekonomisk risk.
– Men vi har också lagstiftningen som inte känner till mycket av de här sakerna, så det ska jobbas på många olika håll, säger Grannas.
Bland annat är regler kring självkörande fordon ännu diffusa, dessutom kan säkerhets- och ansvarsfrågor behöva tydlighet även från myndigheternas sida.
På Mikael Segerstams gård ser man ännu möjligheter att utvecklas vidare.
Ett av de arbetsmoment som är tidskrävande och fordrar mycket handarbete är ogräsrensning. Även här finns ny teknologi som sparar tid och arbetskraft.
– Jag önskar att vi vågar ta steget och satsa på några robotar som rensar ogräs, så det är kanske följande steg.
Oavsett hur mycket gården än lyckas robotisera, kommer det alltid att behövas riktiga människor som utför en stor del av arbetet.
– Jo, det är klart. Vi behöver ha den sista finmotoriken, så vi behöver folk som plockar. Vi kommer att ha ungefär 15 personer i år som kör med två skördemaskiner fram tills vintern kommer emot, säger Mikael Segerstam.