Nästan 3 000 nyfikna, fascinerade och också bestörta besökare: Radioteaterns ljudinstallation i det gamla Lappvikens sjukhus var en publikmagnet under Konstens natt i Helsingfors.
Radioteatern hade tryckt upp 300 programblad. Ingen hade kunnat räkna med att de skulle ta slut en halv timme in i evenemanget och att det hade behövts tiofalt av dem.
På sjukhusets vind, i överläkarens gamla hem och i patientrummen på andra våningen av en flygel hade Radioteatern byggt upp scener där man kunde vandra in och höra röster berätta: Ett parti schack mellan två intagna; ett samtal mellan en sköterska och en förrymd patient mitt under brinnande krig; författaren Aleksis Kivis monotona malande - överläkaren som läser ur sina patientjournaler.
Rundvandringen inleddes med en välkomstskål för det nyöppnade Lappviken år 1841, fortsatte sedan upp på vinden där trasiga själar berättade om sina öden. Vidare gick spåret till överläkare A.T. Saelans rum, via en terapisession från början av 2000-talet och utmynnade sedan i ljudbilder i patientrum på andra våningen.
Överläkarens barnbarnsbarn på besök
I överläkare Saelans rum står hans barnbarnsbarn Marianne Gruber (f. Saelan) och May Korsbäck (f.Saelan) och lyssnar på sin farfarsfars anteckningar som läses upp.
- Jag är sjuksköterska till utbildningen, och jag gjorde min praktik här, berättar May Korsbäck. Jag tycker hela den här upplevelsen är otroligt fin.
Många tankar om mental ohälsa
Monica Grén brukar ofta promenera på sjukhusområdet och tycker det är fint att få se hur det ser ut också inuti huset.
- Det hela är gripande och sorgligt... också litet spännande. Jag har ett vagt minne av att min mormor på 1980-talet var deprimerad, och att vi hälsade på henne – kanske det var här, eller någon annanstans. Jag tänker på vad mycket det är man inte har talat om och heller inte förmått sköta om eller bota. Hur många har haft en fysisk sjukdom som gett utslag som mental ohälsa! Som syfilis eller en hjärntumör.
- Jag ville komma när det ännu är ljust, för det är litet kuslig stämning här.
Att uppleva installationen i egenskap av proffs
Kristian Wahlbeck är professor i psykiatri och har ett arbetsrum i samma korridor där installationerna nu byggts upp. Wahlbeck har följt med uppbyggnadsarbetet med stor nyfikenhet men har inte velat gå alltför nära, förrän nu.
- Det är jättefint! Jag tänker vara här hela kvällen. På det rationella planet är det bra att huset öppnas upp och att folk får ta del av allt som finns och har funnits här. På det emotionella planet.. visst blir man ju så berörd av alla dessa människoöden.
- Jag har jobbat här, och har också läst Saelans dagböcker. Men det är en sak att läsa anteckningar i egenskap av läkare, och en annan att uppleva ett konstverk.
"Mental ohälsa är kaotiskt"
I matsalsscenen möter jag Jenni Bergman och Sandra Forsell. De har precis varit uppe på vinden och ska bekanta sig med patientrummen.
Bergman beskriver upplevelsen på vinden som kaotisk.
- Men det kanske är bra, för mental ohälsa är kaotiskt.
Sandra Forsell funderar på varför det är så obehagligt att se och lyssna på ljudinstallationerna.
- Det var så definitivt för många att hamna här, det var en ändstation. Fascinationen för det här stället är enorm. Här är så mycket människor! Kanske man kommer hit för att bekräfta någonting, eftersom det kunde hända vem som helst att man tappar allt.
Mer och mindre skrämmande
Hanna Bäckström, Ella Hemming och Sara Krogius beskriver vandringen som klaustrofobisk och ångestfylld, men intressant och berörande.
-Speciellt vinden var jobbig. Och rummet med den lilla flickans teckning.
Mathias Lejonborg tyckte upplevelsen var intressant.
- Mindre skrämmande än jag trodde. Mer tankeväckande.
När kvällen mörknade utanför det gamla sjukhuset blev stämningen inne i rummen intim och känslosam. Många diskuterade upplevelser av mental ohälsa, en hördes känna igen sitt gamla patientrum. Andra lyssnade andäktigt. En tredje undrade vad man ska tänka om sig själv om man högt börjar svara rösterna i rummen - med glimten i ögat, men stämningen gav upphov också till små absurditeter. Att stå i ett rum tillsammans med främlingar, tätt intill varann, och lyssna på en scen ur en elbehandling kan beröra en djupt. Så var det åtminstone för undertecknad.
Var du där? Berätta gärna om dina intryck i kommentarsfältet!
Föreställningen i virtuell verklighet
Ifall du inte kan besöka Lappviken - Röster ur själars rum nu på lördag kl 12-16, kan du besöka installationen virtuellt. Det gör du via din dator eller din mobiltelefon. Anvisningar hittar du här.