Klockan tolv på fredag offentliggörs vem som tilldelas Nobels fredspris i år och spekulationerna har som vanligt gått heta.
Årets nomineringsprocess uppges ha gett en rekordskörd nomineringar, bland dem så varierande kandidater som Donald Trump och påven Franciscus.
Ingendera hör ändå till förhandsfavoriterna. Av de mest omtalade har många istället med kriget i Syrien och flyktingkrisen att göra.
De syriska frivilliga räddningsarbetarna Vita hjälmarna (White Helmets) har länge legat i täten och finns med på så gott som varje lista över sannolika vinnare. De frivilliga räddningsarbetarna jobbar i rebellkontrollerade delar av Syrien med att rädda liv, gräva upp överlevande ur bombade hus och evakuera skadade.
Organisationen som jobbar under mottot ”den som räddar ett liv räddar hela mänskligheten” ses som en av de få ljusglimtarna i det syriska kaoset.
Att ge priset till en sådan grupp anses vara precis en sådan markering Nobelkommittén tycker om att göra.
Det som också talar för De vita hjälmarna är att många anser att en representant för civilsamhället står i tur att få priset.
Civilsamhället
En annan favorit ur samma kategori är invånarna på den grekiska ön Lesbos.
Tre invånare har nominerats som representanter för öbornas svar på den stora mängden flyktingar som började ta sig över havet från Turkiet till ön.
Hundratals frivilliga har räddat flyktingar ur sjunkande båtar, ordnat mat, husrum, vård och stöd för flyktingarna.
Svetlana Gannusjkina har i sin tur länge hjälpt utsatta gästarbetare från republikerna och Centralasien och flyktingar i Ryssland.
Hon är kanske mindre känd än andra i täten, men förekommer också flitigt i många tippningar och har årtionden av gärningar som talar för sig.
En ständigt nominerad men hittills obelönad kandidat är den kongolesiska gynekologen Denis Mukwege. Mukweges livsverk med att hjälpa kvinnor som har utsatts för sexuellt våld under inbördeskriget och kämpa mot våldtäktstabut har gjort honom till förhandsfavorit i flera år.
I år har Mukwege inte förekommit på många listor över sannolika vinnare, men som i fallet Martti Ahtisaari kan priset ibland tilldelas favoriter vars fredsgärningar inte just det året har varit aktuella.
Förhandlarna
Bland de mer traditionella nomineringarna finns också flera freds- och förhandlingsprocesser.
För en del observatörer var fredprocessen i Colombia redan en självklar vinnare.
Att folket med knapp marginal röstade emot fredsavtalet mellan regeringen och Farc-gerillan kan ändå ha gjort det här till ett svårt val för kommittén.
Kommittén har fått kritik för förhastade beslut i liknande fall, där priset har gått till processer som sedan har kollapsat.
En annan förhandlingsprocess det har talats mycket om är kärnkraftsavtalet mellan stormakterna och Iran.
Också det är en flera år lång process som ledde till ett avtal som ska förhindra att Iran utvecklar kärnvapen.
Hittills anses avtalet ha hållit, men eftersom dess effekt på freden ännu är oviss kan kommittén kanske vara ovillig att rikta priset åt det här hållet.
Ett annat avtal som har förekommit i förhandsspekulationerna är FN:s klimatavtal, det så kallade Parisavtalet. Anses vara en möjlig vinnare, men toppar inga listor på förhandsfavoriter.
Vem vinner?
Kommittén har det senaste årtiondet varvat vinnarna mellan mer traditionellt freds- och diplomatarbete och stora internationella organisationer med aktivister och civilsamhällesrepresentanter.
Strikt sett kan fjolårets vinnare Tunisiens dialogkvartett ses som litet av bägge kategorier.
Många ser ändå att det är någon renodlad representant för civilsamhället som står i tur i år.
Därför har kanske just Vita hjälmarna placerats så högt på så många tippningslistor.
Kommittén har ändå överraskat också tidigare år och att förutspå pristagarna har visat sig vara näst intill omöjligt det senaste årtiondet.
Priset offentliggörs fredag klockan tolv i Oslo. Motiveringarna är offentliga men hur kommittén har resonerat och valt en värdig kandidat framom en annan ska hållas hemligt i åtminstone 50 år.