När jag sent i går kväll satt på flygplatsen i Riga och väntade på flyget hem kom jag plötsligt ihåg ett telefonsamtal jag fick den första december i fjol. Jag var då ute på en promenad i Vårbergaskogen i Borgå och blev uppringd av kollegan Anneli Bülow som ville tala om de stora demonstrationerna i Ukrainas huvudstad Kiev.
Min första tanke var att demonstrationerna i Kiev skulle kunna påverka förhållandet mellan Ryssland och EU negativt. Det sa jag också i den korta telefonintervju som Anneli gjorde med mig. Så här skrev vi på webben om läget då.
Aldrig i livet trodde jag emellertid att EU och Ryssland skulle komma in på en sådan total kollisionskurs som den vi ser nu.
Med ett perspektiv på fyra månader kan jag inte låta bli att tycka att alla inblandade i den allt mera obehagliga konflikten verkar ha gjort sitt bästa för att hälla bensin på elden. Nu tycker jag verkligen att det vore dags för genuina och seriösa försök att minska motsättningarna.
Jag är ganska säker på att något sådant initiativ inte kommer från Ryssland. Därför skulle det kanske vara bra om någon annan backade ett steg. Helt enkelt därför att följande steg mot konfrontation kan bli så oerhört smärtsamt.
