Klicka gärna på bilderna – då visas dom i bättre upplösning

Första semesterveckan avklarad – och det blev en riktigt höjdare. Sista 14 dagarna har vi dagligen kollat väderprognosen och när dom lovade sol 3 dagar i sträck var det ett lätt val att åka tillbaka till Norge. Först hade vi planerat två lite enklare vandringar till Preikestolen och till Trolltunga. Filip och Clara var jag inte så oroad för, men detta skulle ju bli premiärturen för Gustav…

Sedan visade det sig att även familjen Amundsen skulle till Norge, men dom hade en dag mindre. Vi bestämde oss för att slå följe med dom under några dagar. Eftersom vår ursprungliga rutt skulle ta för lång restid bestämde vi oss för att satsa på Jotunheimen istället med siktet inställt på Galdhøpiggen. Vi körde i förväg dagen innan…

Resan från Göteborg tar ju några timmar (7 ½ för att vara exakt). Vi tog en paus med bad och middag i Strömstad. Sedan vidare över gränsen, och strax före klockan tio hittade vi en camping strax utanför Otta. Visserligen lite ljud från både vägen och forsen, men snart somnade vi gott. Rent och fint med fräscha toaletter och duschar, och för norge anständiga 170 kr för två tält…

Första dagen hade vi som sagt för oss själva. Vi åkte upp till Leirvassbu fjällstuga där bilen parkerades och planen var att gå upp på Kyrkja – en spetsig topp kring 2000 meter.

Vilken tur skall vi gå?

Leirvassbu ligger otroligt bildskönt, men landskapet är nog sådant att det ofta blåser kallt där. Åtminstonde dom få gånger jag har varit på plats. Men solen sken och vinden avtog allt mer under dagen.

Efter några hundra höjdmeter bjöds man på en allt mer strålande utsikt. Området har flera små sjöar, på några fanns det fortfarande isflak:

Ytterligare en bit så bjöds vi på de första snöpassagerna. En och annan snöboll kastades också, så här mitt i juli…

Vatten dricks med fördel ur kåsa från närmaste bäck. Detta gjorde stort intryck på barnen som snabbt utnämnde Norge till ett av världens bästa länder. Ett land med så gott vatten måste uppmärksammas!

Efter några timmar började stigningen bli lite mer brant. Kyrkja är en fin topp, med branta backar runt om – upp dit skall vi!

Filip tog ledningen sista biten, tätt följt av Gustav som visade sig vara en riktig hejare på att klättra över stenblocken. Tjejerna var riktigt duktiga dom med, men mamma föredrog att gå bakom för att se att alla skötte sig.

Uppe på toppen! Belöning i form av kex-choklad (det är faktiskt inte godis när man är i fjällen) och nötblandning. Pappa belönas med en puss.

Många väljer att gå upp och ned samma väg. Norr-sidan är för brant för att klättra utan rep, men så fort vi kommit ned från de brantaste partierna ville barnen upptäcka nya marker, bidragande orsak var nog var de snöklädda backarna låg. Snön inbjöd till hopp:

…eller rutschkana:

…eller att springa hand-i-hand:

Så här blev turen till slut:

Det här med vandringskängor för barn är inte så lätt. Vi hade letat runt en del hemma, men det enda vi kunde hitta var enklare skor i barnstorlekar. Det slutade med att Filip fick gå i sina gympa / springskor, och efter alla turer i snön blev fötterna lite blöta… Men blöta fötter är inget som hindrar Filips humör inte!