Klematis x 3

Igår efter jobbet körde jag inom Jem&Fix för att köpa mer armeringsnät, och utanför hade det kommit nya vagnar med växter. En av dem var fylld av olika sorters klematis, och eftersom de bara kostade 79 kronor styck kunde jag inte hålla mig. Motsvarande storlek på plantor kostar ofta minst det tredubbla på andra ställen. Jag spontanshoppade tre stycken rätt upp och ner. Av någon oförklarlig anledning har vi väldigt lite klematis i trädgården, men nu kan det ju bli ändring på det. Var de hamnar har jag inte bestämt än, men det finns flera tänkbara planteringsplatser. 

Först valde jag en sort som heter 'Multi Pink' bara för att den såg så fin ut på bilden. Det är en senblommande storblommig sort, som ska vara både härdig och blomrik. På etiketten ser det ut som två helt olika blommor, så vi får väl se hur de blir. Den nedre bilden ser ju nästan ut som en dahlia, och blir den så blir jag ju inte ledsen precis. Sorten tillhör beskärningsgrupp 3. Det skriver jag här nu, så kan jag gå tillbaka till bloggen och kolla när jag står där med sekatören och undrar nästa år

Mitt andra val blev den blålila sorten 'The President', som John Taylor och Pernilla Månsson-Colt planterade i det förra avsnittet av "Trädgårdstider". Den är också storblommig, men blommar tidigt på sommaren. Har man tur remonterar den med ett flor till senare på säsongen. Den tillhör beskärningsgrupp 2. 

Sort nummer tre heter 'Montana Rubens" och är en växtvillig bergklematis med små rosa blommor. Bladverket blir mörkgrönt, och blommorna (som kommer i maj - juni) lär visst dofta vanilj. Trevligt! Den tillhör beskärningsgrupp 1. 

Klematis ska man plantera så att nederdelen står skuggigt och svalt, så man kan med fördel plantera den bland lägre buskar och perenner. Vid plantering ska man sätta den 10 centimeter djupare än den står i krukan, och helst ska man klippa ner den direkt så att det bara återstår 20 centimeter. Då förgrenar den sig, och rötterna etablerar sig bättre. Några blommor i år vet jag inte om jag kan räkna med, men den som väntar på något gott...

Trevligheter i trädgården

Nu slår det ut nya trevligheter i trädgården för varje dag som går. Sedan en tid tillbaka blommar den kaukasiska förgätmigejen 'Jack Frost' i blåaste blått på högra sidan av grusterrasseringen ner mot bastustugan. Vackert så det förslår. Men jag älskar de variegerade bladen nästan ännu mer. De lyser upp så himla fint i skuggan 

Purpurapeln 'Royalty' går in på sitt tredje år och verkar ta sig fint i slänten på baksidan. Purpurapel är också en slags prydnadsapel, precis som mitt nya lilla paradisäppelträd i tunnan vid bastustugan. Det är dock ganska stor skillnad på växtsätten. I love them both. Jag är ju överlag väldigt förtjust i rödbladiga växter som kontrast mot en i övrigt väldigt grön omgivning. 

På södersidan kommer det upp tulpaner. De gula är en kvarleva från före min tid, men alla tulpaner är välkomna i min trädgård. Jag plockar in egna tulpanbuketter och njuter av den glada färgen. 

Och tänk, de där bortglömda lökarna som jag hittade i februari och planterade lite på chans i en hink, har tittat upp och börjar slå ut. Det blir inte så många tulpaner som antalet lökar jag satte, men som sagt, alla tulpaner är välkomna i min trädgård. 

Idag regnar det igen, och det känns bra. Finare väder är på ingång i nästa vecka, men om det nu ändå ska regna fram till dess, så kan det ju regna rejält. Nu väntar fyra lediga dagar, och den här gången ska jag nog fokusera på att faktiskt vara ledig. Det blir förhoppningsvis lite vila för både knopp och kropp.

Regn och blomblad

Det har varit en väldigt torr vår i Skåne, men igår regnade det äntligen. 24 millimeter kom det under dagen, och det var tillräckligt för att ge trädgården en rejäl boost. Allting liksom sträcker på sig, och det känns inte lika dammigt längre. Kronblom har gjort sitt jobb i köksträdgården och samlat vatten i sin utsträckta hatt. När jag var nere och besökte honom idag, påpekade han lite småsurt att regnmätaren är helt odiskad sedan förra året. Ja, ja... Det är ju en världslig sak. 

Under päronträdet ser det nästan ut som att det ligger hagelkulor, men det är blomblad som har regnat ner från trädets grenar. Jag har skrivit det förr, men jag skriver det igen: Jag kan inte minnas att det någonsin har varit så många blommor i trädet som i år. Fast nu ligger ju det mesta på marken. 

Skönt med regn, som sagt. Det får ju ganska drastiska konsekvenser när det är torrt för länge, med låga grundvattennivåer och risk för vattenbrist i sommar. Det vill vi ju helst slippa uppleva.

"Blekjorden"

Jag ligger bra till med mitt nyårslöfte om att läsa/lyssna på minst tolv böcker under året. En i månaden ska väl ändå inte vara så svårt att få till, tänker jag. Årets femte bok avslutade jag redan under första maj-helgen: "Blekjorden" av Ulrika Lagerlöf. Det är en direkt fortsättning på "Hjortronmyren", som jag lyssnade på som bok nummer fyra, och man behöver läsa dem i ordning. 

I "Blekjorden" får jag träffa Siv och Eva igen. I Sivs liv har det gått mer än tio år sedan händelserna i förra boken. Det är 1949 och hon återvänder till skogshuggarkojan för att lära upp en ny ung flicka till kokerska. Hon har inte fyllt 30 än, men känner sig redan gammal. Hela hennes liv är uppbyggt kring en illa dold hemlighet från handlingen i förra boken. I nutid har det bara gått ett par månader sedan jag lämnade Eva i den förra boken. Hon återvänder till Djupsele med sin tonårsson Vilgot för att sköta ett ärende kring den bit skog hon själv har fått ärva, och för att gräva vidare i sina egna rötter. De två kvinnornas berättelser vävs samman, samtidigt som var och en får sin egen historia. Berättelsen känns trovärdig, och det beror till stor del på författarens gedigna kunskaper om skog och skogsavverkning, och det faktum att hon har sina egna rötter i den trakt och de människor hon skriver om. 

Som berättelse håller "Blekjorden" ändå inte riktigt samma klass som "Hjortronmyren". Bitvis känns boken rentav som något av en transportsträcka inför den sista delen i trilogin, som kommer ut den 10 juni i år. Men samtidigt är det så himla trevligt att återse de båda huvudpersonerna, som blivit som kära vänner. Även flera av bikaraktärerna är spännande att följa. Jag vill ju veta hur det går för dem, och vad som egentligen hände med Evas pappa/Sivs son, som försvann spårlöst 1977. När jag avslutar boken är många frågor fortfarande obesvarade, så jag kommer alldeles säkert att läsa den tredje boken också. 

Tomatplantor och luktärter

Det har varit lite svalare väder idag. Min vana trogen slöade jag rejält på förmiddagen med kaffe i sängen ackompanjerat av brittisk deckare på SVT-appen. Den här gången blev det ett avsnitt av "Bergerac", som jag missade igår kväll. Efter lunch körde jag på en liten utflykt till Jem&Fix, som numera finns på behändigt avstånd på min jobbort. Där spontanhandlade jag fyra tomatplantor av fyra olika sorter och gröna krukor att plantera dem i. Jag är ingen fantast av plastkrukor, men jag får erkänna att det är himla praktiskt i växthuset. De här är stora som hinkar, och så var de ju trevligt gröna också. Förra året var ett jättedåligt tomatår hos oss, så jag håller tummarna för bättre tur i år. Jag är å andra sidan ganska dålig på odling, för jag orkar inte hålla på och joxa efter konstens alla regler.

Mitt egentliga ärende på Jem&Fix var att köpa jord och kogödsel för att fortsätta jordförbättra i mina pallkragar. Jag kom på att jag kan plantera luktärter mot ett armeringsnät som jag redan hade hemma, så jag köpte några trästolpar som jag slog ner i bakkant på en av pallkragarna. Det skärmar av lite grann nu när det är så öppet in mot grannarna på baksidan. Jag har gott om luktärter kvar i växthuset, så jag ska göra likadant på pallkragarna bredvid också, men ett par av dem är i dåligt skick och behöver bytas först. 

Att odla luktärter i toarullar har för övrigt varit otroligt smidigt, så det ska jag absolut göra nästa år också. Jag planterade ut dem med rullarna kvar, för pappen är ju nedbrytningsbar och var redan både mjuk och fuktig. Dessutom slapp jag pilla med luktärternas känsliga rötter. Jag får börja bunkra rullar redan nu. 

Gräsklippning och njutbar tid

Det har varit en otippat somrig dag i "Glesbygd". Förvisso med nattfrost, och förvisso inte lika varma temperaturer som förra helgen, men synnerligen njutbart. Jag började morgonen med kaffe och ett avsnitt av "Tyst vittne" på mobilen i sängen, men när det började värmas upp utomhus blev det trädgårdstid större delen av dagen. Gräsklipparen grävdes fram ur ladan för första gången i år, och den gjorde sedan ett välbehövligt jobb. Nu ikväll är det så där härligt prydligt i hela trädgården, som det alltid blir när gräset är nyklippt. 

Under kvällen har det redan hunnit snöa ner nya kronblad från både päronträdet och äppelträdet. Trädgården ser ut som ett sagoland. Varje år så här års tänker jag att man borde ta semester i maj, men det funkar oftast inte så bra i min bransch. Men man får njuta extra mycket av den lediga tid man har. Imorgon ska jag fortsätta göra det. 

Fasadtvätt och myror

Jag började dagen med ett besök hos tandhygienisten. Det är en lagom lång promenad på en sisådär 500 meter, så det var snart avklarat. Sen körde jag lite hemmakontor, medan fasaden blev tvättad. Så skönt att det är gjort, för nu är vi ett steg närmare putsning. Kanske redan i slutet av maj, säger muraren, men jag är glad om det iallafall blir gjort till midsommar. Sen är alla större utomhusrenoveringsprojekt som kräver hantverkare helt klara för den här gången, och vi kan själva måla om grunden och snygga till fönstren under sommaren. 

Igår kväll upptäckte jag att vi hade en hel motorväg av myror upp på bordet i gröna rummet. Det var uppenbarligen de blommande äppelkvistarna i vasen som lockade, men frågan är varifrån de kom. Helt klart utifrån, för de var verkligen hur många som helst. Fem myror är onekligen fler än fyra elefanter. För att inte tala om femhundra myror... Nu har vi satt ut puckar och slängt ut den gamla buketten. Men titta där, jag har redan smugit in en ny. Trädgårdstulpaner verkar inte vara lika lockande för de små krypen. Eller så är de upptagna med att mumsa i sig den förgiftade kleggan i de där myrpuckarna. Förlåt, men vad skulle ni in här och göra?

Nu väntar en än så länge helt oplanerad helg. Jag älskar ju som bekant sådana. Att få strutta runt i pyjamas långt in på förmiddagen och sedan greja med något litet hemmaprojekt. Gräsklippning känns som en lockande aktivitet. Jag har redan lagt gräsklipparölen på kylning.