151203 - Recensioner av boken KORP - på olika sätt.

.
Först ut var DN den 30 november 2015, med en mycket positiv och illustrativ recension av boken Korp.
En av mina korpbilder ur boken inledde artikeln där Göran som författare och huvudman naturligtvis, men även jag som illustratör, får stort erkännande för arbetet.

Idag den 3 december kom recension i Corren, Östergötlands och "min egen" regiontidning.
En mycket positiv kåserande recension även denna, med en slutsats om att boken Korp är betydelsefull, meddelar gedigen kunskap och är av stort läsvärde.
Mitt arbete i denna ganska omfattande recension avhandlas i löpande text med sju ord, tyvärr utan en enda av mina mer än fyrtio illustrationer ur boken trots att sådana står till buds för ändamålet.
Sådan är emellertid ofta illustratörens lott - väl känd och dokumenterad sedan länge. Och ve den som funderar på klagan och gnissel däröver.

"Boken är vackert illustrerad av Gebbe Björkman"

Härligt då med en recension såsom den i DN - den ger mig fortsatt arbetsglädje som tecknare och illustratör. Tack så mycket Åke Ekdahl.

9 november - Leverans av KORP

.
Nu har jag gjort de första utskicken till hugade spekulanter. Boken KORP av min gode vän författaren Göran Bergengren, rikligt illustrerad av undertecknad är äntligen färdig för publiken.

I torsdags kom tre lådor böcker till Ateljé Gebbe.
Det är alltid spännande att öppna ett paket. Det här kändes extra trevligt!

I skriveriet nedan kan du se hur jag erbjuder KORP och vad det kostar. Välkommen in med din beställning.

5 november - Boken KORP

.
Nu har jag det första exemplaret av boken KORP i min hand; ett resultat av det senaste samarbetet mellan författaren Göran Bergengren och mig.
Stolt och glad känner jag mig och jag ringer till Göran som också verkar nöjd och glad, liksom förlagschefen Tryggve. Vi diskuterar en eventuell fortsättning med att gemensamt presentera boken. Vi får se hur det blir med det. Något blir det nog i alla fall.

- Men vi får väl se först hur den tas emot av press och publik, säger Göran lite lugnt luttrad, innan vi kan yvas för mycket över vårt gemensamma arbete.

Drygt tvåhundra sidor tjock är boken och 42 kapitel tung med ett femtiotal svartvita illustrationer.

Göran och jag bjuder på utdrag ur två kapitel:

Kapitel 8 - Bonntant och korp

 Kapitel 22 - Vid spåmannens bo

Jag kollar med Bokförlag Ad Libris på webben; ett lågprispressarbolag som säljer boken nätledes för

252 kronor och beslutar mig för att saluföra den för 250 kr inklusive en originaltecknad korp och personligt signering på titelsidan för alla hugade spekulanter (frakt tillkommer förstås). Det kan väl va nåt att va sugen på!

Beställ per telefon 070 - 678 17 21

eller per mejl gebbe@telia.com - glöm inte adress.

Levereras med faktura.

Frakt till självkonstnadespris = 65 kr

25 september - När vi ändå talar om böcker (se nedan) - "Korp" är på gång.

.
Boken KORP är tryckt och klar.
Inom några veckor kommer den att dyka upp i offentligt ljus.

Jag kan väl säga att jag verkligen ser fram emot, ja till och med längtar efter, utgivning och mottagande.

7 augusti - Linderödsgrisen avancerar

.
Jag har ägnat en dag åt fortsatt bearbetning på det beställda omslaget av en Linderödsgris.
Den första skissen presenterade jag både här i min blogg och för beställaren den 31 juli och fick i princip godkänt för att gå vidare med idén.

Ett möjligt omslag kan se ut så här, men det kräver en aning bildbehandling för att få rätt vitbalans i bakgrunden. Jag har skickat en lågupplöst kopia per mejl och avvaktar nu grisens vidare öden.

31 juli - En första skiss ...

.
Ett möjligt bokomslag på gång ...

... en glad gris - Linderödssvin.

4 juni - Korpbokens sista dagar

.
Jag struntar just nu i att deppa över det usla vädret. Jag har helt enkelt inte tid att skriva om eländet men jag kommer säkert att återkomma.
Just nu har jag under en tid nämligen måst krypa in i ateljéns värme för att arbeta färdigt de återstående illustrationerna till boken KORP.

Mitt mål var först att vara färdig innan konstrundan i maj men tidsupplägget sprack och nu efter en kort tids återhämtning har jag arbetat koncentrerat och febrilt för att bli färdig innan förlaget tar semester. Den här veckans slut har fungerat som deadline.

Idag har jag två bilder kvar, de två sista av sammanlagt knappt femtio och ett drygt arbete närmar sig därmed sitt slut.

Det blir en samling korpillustrationer av olika karaktär och jag visar nedan tre exempel.
Varsågoda!

22 april - Ett bokverk i min hylla

.
1992 utkom Lars Jonssons bokverk "Fåglar i Europa" som var en revolutionerande och komplett bestämningsguide för fåglar i hela Västpalearktis inklusive Nordafrika och Mellanöstern.
Boken var en genomarbetad och uppdaterad sammanställning av tidigare utkomna böcker från Lars Jonssons huvud och hand, en serie som kallades "Fåglar i naturen", där han på ett helt nytt sätt hade målat fåglar, personliga fåglar som andades liv och lust till skillnad från tidigare illustrationer i bestämningslitteraturen där arterna var av planschkaraktär.

Min alldeles sönderlästa bok ur Lars Jonssons serie, del 1 av "Fåglar i naturen", från 1976.

Om inte Lars Jonsson var bekant innan, blev han med ens känd över hela världen - en "guru" för alla fågelskådare.
Mycket har hänt sedan dess inte minst med Lars Jonssons övergripande konstnärsskap, där fåglar ännu dominerar motivvalet; utställningar på Valdemarsudde, en mängd böcker och artiklar, en tung karriär i USA samt berömdhet i genren över hela jordklotet, är en del av det jag tänker på.
Själv skulle jag vilja beteckna Lars Jonsson som en av landets största konstnärer genom tiderna alla kategorier.
En slump gjorde honom till fågelmålare men konstnärskunnande finns egentligen för vilken möjlig fåra som helst.

1992 träffade jag Lars Jonsson på Grafiktryckarna i Nacka. Han liksom jag var där varje år för att tillsammans med litografitryckaren John Åkerlund arbeta fram grafiska blad.
Jag gjorde i sammanhanget en kungsfiskarlitografi till Östergötlands läns ornitologiska förening och jag minns Lars Jonsson försiktiga kommentar om mitt pågående verk, där han påpekade problemet med proportioner.

Lars Jonsson var nervös de här dagarna, inte så mycket för sitt pågående litoarbete som för att han väntade på det första provtrycket på den nya boken "Fåglar i Europa".

En morgon kom han med boken i näven. (Lars har stora nävar).
Han hade bläddrat igenom primören under natten och nu ville han att jag skulle göra detsamma. Jag tog stolt och glad med boken till mitt logi och bläddrade och läste fascinerat sida efter sida. Vilken upplevelse!
Jag hade synpunkter, ty där fanns förvisso en del fel i namnangivelser, några stavfel samt annat smått såsom en missfärgning på en sida med mera som brukligt är med det allra första trycket, men jag var alldeles tagen av den totala skönheten som boken andades och detta intryck förmedlade jag förstås också till Lars själv, som därmed kände sig tryggare och tycktes slå sig till ro en smula.

- Stort tack för hjälpen, sa Lars. Du får boken, den allra första.

Det var stort och är nog en av de finaste gåvor som jag någonsin har fått.

26 mars - Arbetet "Korp" fortgår

.

Gårdagens beting är på plats. Varje dag en ny akvarellstudie, det är kravet för att planeringen av Göran Bergengrens bok "Korp" ska gå i lås med planerad utgivning i oktober 2015.
Jag känner mig dock inte stressad av detta. Det är ganska lagom takt. Men så klart, det finns ju så många andra måsten samtidigt ....

27 februari - Bokomslag

.

Nu har Åke Bjurhamn sänt mig ett förslag på hur omslaget till deckaren, som han tillsammans med Kerstin Ryderstedt har skrivit, kan komma att te sig. Det ser spännande och bra ut, tycker jag. Snart blir det till att läsa om privatdetektiven Ottos vidare öden.

Och när det är dags för utgivning kommer jag att ha tillgång till en del exemplar för vidare distribution. Men ni får ge er till tåls en smula. Jag meddelar här på bloggen.

25 februari - Omslag

.
Det är omslag på gång, men jag avser inte vädret.

Mitt i korpboksillustrerandet lägger jag in två små andra arbeten.
Jag kommer att utföra fyra omslag till tidskriften Vingspegeln 2015 och jag har gjort det förr. Jag tror att det nu gäller årgång sex eller sju för mig totalt sett alltsedan starten med den allra första årgången någon gång på 70-talet. Nu har jag fått den äran igen genom redaktören Adam Bergner.

"Skulle du ha möjlighet att illustrera omslag till Vingspegeln 2015? På förslag från ÖgOF:s styrelse skulle då följande arter pryda omslagen på respektive nummer".

1. Kungsfågel
2. Svarthuvad mås
3. Bronsibis alt. rödhuvad dykand
4. Ej bestämt ännu. Återkommer med info om detta.

Nr 1 Kungsfågel är klar för leverans.

Arbetsuppgift nummer två gäller omslag till en deckare. Min konstnärskollega Åke Bjurhamn är också författare och han har bett mig om en gök som omslag för sin kommande nya bok. 
Kanske kan den här "galningen" vara nåt som passar?!

19 februari - Korp, en artmonografi under arbete

.
Det blev definitivt bestämt tidigt i höstas och jag är igång på allvar med uppdraget att illustrera Göran Bergengrens nya bok med arbetsnamnet "Korp", ett åtagande jag är mycket lycklig och stolt över.

Göran har just skrivit klart alla kapitel, grundkorrekturen är gjord och jag fick manus i min hand häromdagen.
Carlssons förlag har redan börjat sätta texten men jag har våren på mig att bli färdig med bilder till drygt fyrtio kapitel.

Jag lever med och för korpar just nu, ser och hör dem överallt, antecknar, skissar, reflekterar och samlar intryck och material och lär mig oerhört mycket under resans gång. Det först tänkta och tyckta är nämligen utsatt för ständig omvärdering. Så blir det när man tränger in på djupet i ett tema.

Jag har lånat hem Görans gamla uppstoppade korp. Den hänger på väggen i ateljén, som inspiration alltid närvarande och tillsammans med klockan som tickar mot nedsläpp.

Några skisser har redan gått iväg till Stockholm, den här ovan är en av dem, men det mesta återstår och jag reviderar löpande.

Boksläpp blir det nog till hösten.
Jag njuter av arbetet och trivs med livet.

12 januari - "Slå snok pojk!"

.
Det kunde vara långa dagar ibland när man var liten. Långfredagen var värst. Inget fick man göra och ingenting fanns förresten att göra. Allt var stängt och dött, både bokstavligt och bildligt!
De där dagarna på året när långsamhetens och/eller förväntans eviga leda aldrig ville ta slut, sa alltid min far såsom ett mantra när jag tjatade: "Gå ut å slå snok, pojk!"

Jag har aldrig slagit någon snok. Det skulle liksom aldrig falla mig in och jag tror inte heller att pappa menade något som helst allvar med uppmaningen. Det hela var något som han bara fått med sig själv hemifrån, som liten, kanske från en tid när begreppet var allvarligt menat och snoken, som varande en orm, "naturligtvis" var både lömsk och farlig.

Idag har jag målat en snok, ett litet skissartat porträtt av en av Stugans alla snokar, som jag tidigare har dokumenterat med kameran.
Det är en litet tack för en hjälp jag fått av naturvetaren och museiintendenten Stefan Ericsson vid Umeå universitet.

Det var före jul i mitten av december någon gång, som han informerade mig om att snoken visst inte finns längs hela Norrlandskusten, som jag hade påstått i en facebookgruppsdiskussion, hänvisande till utbredningskartan i "Reptiler och amfibier i Europa" av Arnold & Burton.

- Det där är ett källfel som bara hänger med från bok till bok och går tillbaka ända till Kaj Curry Lindahl, menade Stefan och lovade att skicka mig tidskriften Natur i Norr årgång 1995/2, där en artikel av Johan Elmberg preciserade det senaste i fråga om utbredningen av reptiler och amfibier i Norrland.

Nu vet jag alltså bättre, om snokens utbredning i alla fall, och förstår att det är omöjligt för rastlösa ungdomar att försöka ge sig på att "slå snok" om man bor i Umeå. Nordgränsen går genom Medelpad och norr om Indalssälven blir uppmaningen alldeles meningslös.

19 november - "Det gula ögat"

.

Jag har tidigare alltid tänkt att Hilding Mikelssons klassiska omslagsbild till den postumt utkomna boken "Det gula ögat" av vår store naturberättare Hans Lidman är ett porträtt av en duvhök.
Men, jag har haft fel hela tiden, det ser jag först nu när jag lägger in den vältummade boken i skannern. Fotot visar nämligen en sparvhök och det förstår jag av bröstets tvära och glesa band, där den unga duvhöken istället har längsgående streck. Och även om nu en gammal duvhök faktiskt också är tvärbandad så är dess streck mycket distinktare svarta och betydligt tätare ansatta. 
Och så är det en sak ytterligare, som jag vet idag. Den unga duvhökens från början så gula öga drar med åren över mot orange eller t o m nästan rött.
Jo då, något har jag allt snappat upp i kunnande sedan jag senast läste boken och gula ögon ger mig möjligen något annorlunda associationer.

Men från det ena till det andra. Det dök oväntat upp idag igen, det där gula ögat, när jag var på besök hos vännen Göran. Därav denna inledning.

- Jag hade besök av en ung duvhökshona för tre dagar sedan och hon slog en av mina hönor inne i hönsgården, berättar han. Det är därför som det står en grävlingsfälla gillrad med sagda höna ifall du nu skulle undra. 
Kanske kommer hon tillbaka och då ska jag minsann sätta en ring om foten på henne.

Fällan är tom på hök när jag anländer och tom hela tiden som jag är där, men just när vi ska skiljas åt på gårdsplanen går blickarna åter till hönsgårdens fälla. Något rör sig där inne.
Där är en hök. Hon är tillbaka på sitt välmörade byte, den unga duvhökshonan.

Vi bär in fällan med innehåll till garaget, tar handskarna på, duvhökens starka fötter och skarpa klor är nämligen  inget att leka, och tar sen gemensamt ut henne försiktigt ur fällan.

- 92 ska hon ha, säger Göran, ett nummer större än hanen, varefter han lägger fågeln på rygg i knäet och med en tång kniper åt Riksmuséets ring om tarsen allt medan jag fotograferar.

- Så där, säger han. Du är ringmärkt och klar. Nu går du nog aldrig mer i den här fällan. Och krävan din står ut som en boll av allt kött du har ätit. Nu ska du väl kunna klara dig åtminstone till vinterns svältdagar.

Så släpper han fågeln utanför garaget och hon far genast, lågt över backen, rakt upp mot skogen på andra sidan vägen, medan korpen som sitter i hagens björk lyfter och tyst och följer efter, men på säkert avstånd. 

En duvhök är inte att leka med heller för en korp.


Tillägg den 22 november: I kommentarerna nedan berättar min trogne läsare Thord Wiman om ett möte med Hilding Mickelsson personligen, ett mycket läsvärt inlägg.

Gebbe

18 december - Fjärilssommaren finns runt hörnet

.
Igår då jag öppnade ytterdörren till mitt helt nedkylda hus vid Tåkern, föll ögonen på fjärilsvingen på golvet; en framvinge av en nässelfjäril tillsammans med muslort och intorkad musurin; fjärilen säkerligen uppäten efter ett misslyckat övervintringsförsök.

Varje vinter är vinden till min Stuga sovplats för ett antal nässelfjärilar men jag brukar aldrig se dem förrän vårsolen värmer, då kommer de fram och fladdrar mot fönsterglasen så jag får hjälpa ut både dem, vårflugorna och ibland någon äggstinn bålgetingdrottning.

Under vinjettbilderna ovan finner du länkar.

Fjärilssommaren är aldrig avlägsen, varken den som gått eller den som kommer, det känner jag denna dag, när jag målar av vingen som jag tagit med mig hem till ateljén och dessutom erhåller ett paket från vännen Göran med material om hans nya värdefulla bok "Fjärilssomrar" som jag har anmält tidigare här i min Naturliga dagbok.

"Arter kommer och går, en del av dem är periodvis sällsynta men dyker en tid senare upp på nytt. Miljön påverkar i högsta grad deras levnadsmöjligheter. Faktum är att arealen rika fjärilsmarker här i landet, ja, i hela Västeuropa, har halverats de senaste trettio åren. Ett mera fjärilsfattigt landskap är i första hand en uppsjö ekologiska avbräck, en skörare natur:" (Göran Bergengren).

I den ansedda tidskriften "Balder" är ett helt kapitel ägnat Göran Bergengrens bok och i tidningen "Aftonbladet" finns en mycket positiv och dessutom viktig recension eftersom den allvarligt manar till eftertanke, inte minst för politiker med makt att förändra.

*

Som syn för sägen upptäcker jag en yrväckt nässelfjäril som vinglar runt i Jönköpings boulehall senare om kvällen, under vår träning där. Jag försöker förtvivlat stoppa in den i en köldspringa intill dörrkarmen men den vill ut lika snabbt igen till den förrädiska värmen som tyvärr har väckt den i förtid till en trolig död.
Så har dagen, fastän mitt i vintern, gått i fjärilars tecken.
Nästa fjärilssommar finns redan runt hörnet.

Läs gärna i kommentarfältet nedan, Thord Wimans kåserande i ämnet fjärilssomrar samt dikten av Eva Sundqvist som bifogats. Sådant berikar min blogg väsentligt, tack!

30 oktober - Anmälan boken "Fjärilssomrar"

.
Min gode vän, författaren Göran Bergengren, har gjort det igen; kommit ut med en ny läsvärd bok, som jag med stor glädje önskar anmäla.

Göran Bergengrens "Fjärilssomrar", 220 sidor personliga upplevelser av fjärilar i ett föränderligt landskap har kommit ut på Carlsson Bokförlag, med illustrationer av Nils Forshed.

"En fjäril är alltid en nyckel till ett landskap. I dess närvaro eller frånvaro syns tidens fors."

Nu har jag läst den, med eftersmaken sorg i hjärtat. Sorg över den tveklösa och snabba utarmningen av ett landskap och dess fjärilar, men också sorg över att jag inte längre har "en osprättad bok" kvar att läsa.
Men, det finns ju förstås anledning att återkomma, många gånger.

15 juli - Bokverket Nationalnyckeln är hotat

.
15 juli och ännu ingen riktig sommar. Det är mest mulet och kulet och skurarna och fronterna härjar fritt. 


Häromdagen var jag åter tillbaka vid Stugan; det är mer än tre veckor sedan sist, och då förstår ju var och en, att gräsklippningen verkligen krävde sin man.
Efteråt satt jag i fällstolen mot söderväggen och pustade ut, svettig och trött, medan sädesärlorna, som matade sin andra kull för året, hittade gott om ny mat i grässtubben.
En mäktig havsörn kom plötsligt över mitt huvud på låg höjd över taket. Jag kände vingslagen mot mitt uppåtvända ansikte. Den såg mig aldrig.


De små bruna myggorna bet under tiden svårt mina shortsbara ben. Jag kände det aldrig då det hände men det kliade infernaliskt några timmar framöver. 
Är det månne frågan om s k översvämningsmyggor? 
De känns åtminstone som något speciellt för Tåkerns strandmarker och de är personligt bekanta sen länge då de överraskar med att lågsniffa ljudlöst och bita snabbt och svårkänt upp till mina knän i höjd.

Jag har fått en sommarhälsning från Nationalnyckeln - detta svenska naturepos av ofantlig proportion och oersättligt värde, som jag är en av prenumeranterna till.
Jag har skrivit om projektet och verken tidigare här i bloggen. Det är verkligen ett epos. Texten innehåller så mycken kunskap förmedlad på ett spännande vis att det faktiskt är en bok man riktigt kan läsa med behållning, t o m som högläsningsbok.
Och bilderna! Helt underbara. Dessutom.

Det är en unik satsning som påbörjades för blott ett par år sedan i en ambition att presentera hela Nordens växt- och djurliv i bokform så komplett och aktuellt som möjligt.
Böckerna är fantastiska med alla dessa illustrationer av otrolig precision och jag är oerhört glad åt att vara en prenumerant och ser med spänning alltid fram emot nästa verk när det dimper ner i postlådan.

Kortet är ett upprop om stöd för fortsatt utgivning.


Den regering vi har idag har tillsatt en utredning om projektet som en gång fattades med av en annan regering (om ni nu förstår hur jag menar) och utredaren har kommit med ett förslag om att lägga ner Nationalnyckeln som bokverk och endast presentera materialet digitalt - säkert ett beställningsjobb. 
Naturnördarna är få och ofarliga väljare måhända.


Det hela skulle omsluta 20 miljoner kronor per år mindre i kostnad om bokutgivningen skrotades, vilket jag faktiskt menar är småpotatis i sammanhanget, jämfört med vad landet får ut av detta projekt som bokverk nationellt och internationellt.
Återigen sätts alltså natur och miljö på undantag. Dessutom är nedläggning ett stort svek mot oss prenumeranter som redan är med i projektet.


Det finns förhoppningsvis möjligheter att påverka kommande beslut. Men då krävs säkert att många hör av sig med protester. Vi är måhända ganska få men vi måste bli mer högljudda.


Därför lägger jag ut en länk till Nationalnyckelns hemsida här nedanför och också i spalten till höger. Där kan du läsa mera om det ambitiösa bokverket och också protestera mot förändringen.
Jag vädjar till alla er som läser denna Naturliga dagbok att göra en insats genom att skriva på protestlistan. Nu!

Länk till Nationalnyckeln

20 september - Artrikedom

.
Illustration, omslaget till:
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Stjärnmaskar - slemmaskar. Sipuncula - Nemerta. 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
.
.

.
..
Jag sitter hemma och intar lunch tillsammans med Mattias Klum som i TV berättar om skog, natur, artrikedom och hot i ett bildspel under Tällbergskonferensen.
Det är en initierad introduktion av en säreget begåvad fotograf, entusiasmerare och upptäcktsresare, vilken förhoppningsvis väcker alla deltagarna på plats: representanter från näringsliv, politiker och biologer till besinning och sans.

- "10 år till har vi fritt levande orangutanger på Borneo om inget görs åt den omfattande skövlingen av regnskog", säger Mattias. "Och jag vill kunna säga till mina barn att jag gjort allt som står i min makt att medverka till att rädda dem och deras miljö. Jag vill att också mina barn i framtiden ska få se en vild orangutang."

Då jag anländer till ateljén har jag fått en avi om paket. Jag hämtar ut det, öppnar och bläddrar sen nyfiket i den senaste utgåvan i projektet "Nationalnyckeln", som behandlar några egendomliga djur.

Jag läser:

"På omslagets framsida ses ett exemplar av långsnöre, Lineus longissimus. Denna slemmaskart kan bli mycket lång och har extremt stor förmåga att sträcka ut och dra ihop kroppen. I utsträckt tillstånd, då kroppen är mycket tunn, kan vissa exemplar nå en längd av uppemot 50 meter och arten brukar därmed betraktas som världens längsta djur."

Detta för mig tidigare helt okända djur lever i salta vattendjup vid Kosterhavet i Bohuslän. Den är förutom allt annat egendomligt även giftig. Hudslemmet innehåller ett starkt nervgift som påverkar även människan om man skulle handha masken utan handskar, kan jag läsa.

Och då tänker jag åter på vad Mattias Klum sa under sitt lilla föredrag i Tällberg, att förutom sitt eget livsvärde äger många arter växter och djur farmakologiska ingredienser av både känt, okänt och oanat slag, som skulle kunna vara till nytta för mänskligheten. Så kanske också denna slemmask.

Så lite man vet ändå om livets rikedom. Och ändå så nära inpå.

Här kan du beställa bokverk ur Nationalnyckeln (länk).

.