Sif Ruud
| Sif Ruud | |||
|---|---|---|---|
| Født | 6. mai 1916 Stockholm | ||
| Død | 15. aug. 2011[1] Stockholm | ||
| Beskjeftigelse | Teaterskuespiller, filmskuespiller, skuespiller | ||
| Ektefelle | Sune Bergström (1944–1953) | ||
| Nasjonalitet | Sverige | ||
| Gravlagt | Norra begravningsplatsen (2011–)[2][3] | ||
| Utmerkelser | 6 oppføringer
Litteris et Artibus (1986)[4]
O'Neill-stipendiet (1964) Svenska Akademiens teaterpris (1996) Månadsjournalens intelligenspris (1998)[5] Guldbaggen for beste kvinnelige hovedrolle (1979) (for verk: En vandring i solen)[6] Guldbaggen for beste kvinnelige birolle (1995) (for verk: Stora och små män, Pensionat Oskar)[7] | ||
Sif Einarsdotter Ruud Fallde, født 6. mai 1916[8] i Kungsholms församling, Stockholm, død 15. august 2011[9] i Högalids församling, Stockholm, var en svensk skuespiller og teaterpedagog. I 2000 ble hun utnevnt til professor.[10]
Biografi
[rediger | rediger kilde]Familie
[rediger | rediger kilde]Ruud var datter av aktuar Einar Ruud og Inez Engström. Faren døde i 1915, før Sif ble født. Sammen med en storesøster vokste Sif opp på Kungsholmen i Stockholm. Moren giftet seg på nytt da Sif var seks år gammel, og familien flyttet til Skogstorp utenfor Eskilstuna. Stefaren var ingeniør, men etter å ha satte sin hustrus penger over styr gjennom ulike tapsprosjekter klarte han ikke å forsørge familien, og de levde under ytterst magre kår. Etter fire år flyttet Sif Ruud og moren hennes tilbake til Stockholm.[trenger referanse]
Sif Ruud giftet seg med manusforfatteren Sune Bergström[11] og fikk sitt første barn i 1944. De skilte seg etter noen år, og hun giftet seg på nytt i 1954 med Per-Olof Fallde (1924–2007). Med sin annen ektemann fikk hun en datter i 1954.
Karriere
[rediger | rediger kilde]Da hun var 17 år gammel bestemte Sif Ruud seg for å bli skuespiller, og hun ble elev hos scenepedagogen Karin Alexandersson samtidig som hun forsørget seg ved å arbeide på kontor. Høsten 1934 blev hun elev ved Dramatens elevskole. En av klassekameratene hennes var Gunn Wållgren, og en av lærerne hennes var Hilda Borgström.[12]
Etter eksamen i 1937 ble Sif Ruud ansatt ved Helsingborgs stadsteater av teatersjefen Rudolf Wendbladh. Når teateret var sommerstengt arbeidet hun på Fredriksdalsteatern i Helsingborg eller Hippodromen i Malmö. Våren 1940 forlot hun Helsingborg og flyttet tilbake til Stockholm, der hun ble ansatt av Per-Axel Branner, som var kunstnerisk leder på Nya Teatern ved Regeringsgatan. Ruud arbeidet på Nya Teatern gjennom hele 1940-tallet, og var med i stykker av Maxwell Anderson, August Strindberg og Anton Tsjekhov. Ved siden av arbeidet på Nya Teatern var Ruud også omreisende skuespiller, deltok i Dramatikerstudion og stod på scenen på friluftsteateret i Tantolunden.[13]
På slutten av 1940-tallet var hun med i fire av sommerrevyene til Kar de Mumma ipå Blancheteatern, og om høsten disse årene turnerte hun med Riksteatern. I 1953 ble hun ansatt ved Dramaten, og Herbert Grevenius, som var sjef for Radioteatern i perioden1950–1957, ga henne også store roller i ulike radioteateroppsetninger.[14]
Allerede i Helsingborg-tiden hadde Sif Ruud begynt å gi teaterleksjoner, og i 1951 ble hun ansatt på Dramaten som lærer i taleteknikk. Hon debuterte i 1953 på Dramaten i Alf Sjöbergs oppsetning av Romeo och Julia, der hun spilte ammen. I tillegg til arbeidet ved Dramaten medvirket hun på 1950-tallet i et stort antall svenske filmer; i 11 av de filmene som hadde svensk premiere i 1956 har hun en av de mindre rollene.[15]
På Dramaten arbeidet hun med regissører som Olof Molander (Djuna Barnes' Växelsången), Alf Sjöberg (Tolstojs Mørkets makt), Per-Axel Branner (Tsjekhovs Onkel Vanja) og Bengt Ekerot (Forssells Kröningen). I Mimi Pollaks oppsetning av Oscar Wildes The Importance of Being Ernest spilte hun den hovne Lady Bracknell.[16]
När TV-teatern hade premiär i svensk TV medverkade Sif Ruud där regelbundet. 1961 medverkade hon i Bengt Lagerkvists TV-film Gäst hos verkligheten och när Lagerkvist 1965 började spela in Strindbergs Hemsöborna fick hon rollen som Madam Flod. För rollen fick hon beröm.[17] 1968 medverkade hon i Alf Sjöbergs uppsättning av Strindbergs Fadren där hon spelade amman. När pjäsen sedan gjordes som biograffilm medverkade hon även i den versionen. Høsten 1969 var hun med i Neil Simons Plaza Svit mot Gunnar Björnstrand, et stykke som gikk på Vasateatern i et års tid. Hun ble værende på Vasan også året etter, og spilte mot Maj-Britt Nilsson i 40 karat.[18]
I begynnelsen av 1980-tallet vendte hun tilbake til fjernsynsteateret, der Bo Widerberg var regissør. Deretter spilte hun i TV-filmen Oldsmobile, som ble spilt inn ved Mexicogolfen. På Maximteatern spilte hun og Birgitta Andersson de to søstrene Brewster i Arsenikk och gamle kniplinger, et stykke som gikk i fire sesonger, fra høsten1983 til våren 1985.[19] Sif Ruud spilte Karna, mamma til tre døtre, i Dramatens oppsetning i 1985 av Agneta Pleijels Sommarkvällar på jorden. Regissøren Gunnel Lindblom laget film av samme manus, og Ruud medvirket også i spillefilmen.[20] Hennes siste rolle på Dramaten var da hun og Sven Lindberg spilte Det gamla paret i stykket Påklädaren (redovisning) i 2001.[21]
Sif Ruud døde mandag 15. august 2011, ifølge en pressemelding fra Dramaten.[22] Hun ligger begravet på Norra begravningsplatsen utenfor Stockholm. [23][24]
Priser og utmerkelser
[rediger | rediger kilde]- 1958 – Svenska Teaterförbundets guldmedalj[25]
- 1962 – Gösta Ekman-stipendiet
- 1964 – O'Neill-stipendiet[26]
- 1979 – Guldbaggen for beste kvinnelige hovedrolle (i En vandring i solen)
- 1986 – Litteris et Artibus
- 1995 – Guldbaggen for beste kvinnelige birolle (i Pensionat Oskar och Stora och små män)
- 1996 – Svenska Akademiens teaterpris
- 1998 – Svenska teaterkritikers förenings hederspris
- 2000 – Utnevnt til professer for "sina karaktärsroller fyllda av medkänsla och kraft"[27]
Filmografi i utvalg
[rediger | rediger kilde]- 1938 – Kloka gubben
- 1941 – Första divisionen
- 1942 – General von Döbeln
- 1942 – Man glömmer ingenting
- 1944 – På farliga vägar
- 1944 – Släkten är bäst
- 1945 – Brott och straff
- 1945 – 13 stolar
- 1946 – Kristin kommenderar
- 1946 – Försök inte med mej ..!
- 1946 – Johansson och Vestman
- 1946 – Det regnar på vår kärlek
- 1946 – Sommar och syndare
- 1947 – Dynamit
- 1947 – Konsten att älska
- 1947 – Försummad av sin fru
- 1947 – Kvinna utan ansikte
- 1947 – Den långa vägen
- 1948 – Flickan från fjällbyn
- 1948 – På dessa skuldror
- 1948 – Hamnstad
- 1948 – Lars Hård
- 1948 – Textilarna
- 1949 – Pappa Bom
- 1949 – Gatan
- 1949 – Skolka skolan
- 1949 – Smeder på luffen
- 1949 – Törst
- 1949 – Farlig vår
- 1949 – Kärleken segrar
- 1949 – Bara en mor
- 1950 – Två trappor över gården
- 1950 – Hjärter Knekt
- 1950 – Till glädje
- 1950 – Askungen (röst)
- 1951 – Dårskapens hus
- 1951 – Elddonet
- 1951 – Frånskild
- 1952 – Säg det med blommor
- 1952 – Möte med livet
- 1953 – I dimma dold
- 1953 – Malin går hem
- 1954 – Herr Arnes penningar
- 1954 – Hjälpsamma herrn
- 1954 – Farlig frihet
- 1954 – Taxi 13
- 1954 – Storm över Tjurö
- 1955 – Paradiset
- 1956 – Pettersson i Annorlunda
- 1956 – Swing it, fröken
- 1956 – Ratataa, The Staffan Stolle Story (Ratataa)
- 1956 – Flamman
- 1956 – Sceningång
- 1956 – Flickan i frack
- 1956 – Främlingen från skyn
- 1956 – Moln över Hellesta
- 1956 – Tarps Elin
- 1956 – Egen inngang (Egen ingång)
- 1956 – Det är aldrig för sent
- 1957 – Som man bäddar...
- 1957 – Lille Fridolf blir morfar
- 1957 – Smultronstället
- 1957 – Sommarnöje sökes
- 1958 – Du är mitt äventyr
- 1958 – Ansiktet
- 1958 – Fröken April
- 1958 – Damen i svart
- 1958 – Laila
- 1959 – Törnrosa (röst)
- 1959 – Himmel och pannkaka
- 1959 – Får jag låna din fru?
- 1959 – Det svänger på slottet
- 1959 – Frøken Chic (Fröken Chic)
- 1959 – Mälarpirater
- 1959 – Fly mej en greve
- 1959 – Den kära leken
- 1960 – Tärningen är kastad
- 1960 – Sommar och syndare
- 1960 – Nå mørket faller på (När mörkret faller)
- 1960 – Goda vänner trogna grannar
- 1960 – Förälskad i Köpenhamn
- 1961 – Hällebäcks gård
- 1961 – Ljuvlig är sommarnatten
- 1961 – Pärlemor
- 1961 – Pongo och de 101 dalmatinerna (röst)
- 1962 – Vita frun
- 1962 – Biljett till paradiset
- 1963 – Min kära är en ros
- 1963 – Kurragömma
- 1963 – Lyckodrömmen
- 1964 – Svenska bilder
- 1964 – Åsa-Nisse i popform
- 1965 – För vänskaps skull
- 1966 – Hemsöborna (1966) (TV-serie)
- 1969 – Fadern
- 1969 – Ni ljuger
- 1970 – Reservatet
- 1973 – Jul i Mumindalen (Julkalendern i Sveriges Television) (röst som Too-ticki)
- 1974 – Dunderklumpen! (röst)
- 1974 – En handfull kärlek
- 1974 – Rågvakt
- 1975 – Maria
- 1976 – Ansikte mot ansikte
- 1977 – Men så en dag om morgonen
- 1977 – Paradistorg
- 1977 – Albert och Herbert (TV-pjäs)
- 1978 – En vandring i solen
- 1979 – Du er sprø, Marikken (Du är inte klok, Madicken)
- 1979 – Min älskade
- 1980 – Marikken på Junibakken (Madicken på Junibacken)
- 1980 – Swedenhielms (TV-pjäs)
- 1980 – Barnens ö
- 1980 – Trollsommar
- 1981 – Stjärnhuset (Julkalendern i Sveriges Television)
- 1981 – Missförståndet
- 1981 – Liten Karin (TV-pjäs)
- 1982 – Time Out
- 1982 – Oldsmobile
- 1985 – Lösa förbindelser
- 1987 – Sommarkvällar på jorden
- 1988 – Enkel resa
- 1990 – Hemligheten
- 1991 – Osynlig närvaro (TV-serie)
- 1992 – Den goda viljan
- 1995 – Alfred
- 1995 – Pensionat Oskar
- 1995 – Stora och små män
- 1996 – Alla dagar, alla nätter
- 1996 – Att stjäla en tjuv
- 1996 – Juloratoriet
- 1996 – När Finbar försvann
Teater
[rediger | rediger kilde]Roller (ikke komplett)
[rediger | rediger kilde]Radioteater
[rediger | rediger kilde]Roller
[rediger | rediger kilde]| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1952 | Hilma | Änkeman Jarl Vilhelm Moberg |
Lars Madsén[48] |
| 1959 | Zoja | Vägglusen Vladimir Majakovskij |
Staffan Aspelin[49] |
Referanser
[rediger | rediger kilde]- ^ www.svd.se[Hentet fra Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, «Ruud Fallde, Sif Einarsdotter», besøkt 25. mai 2017[Hentet fra Wikidata]
- ^ norrabegravningsplatsen.se, norrabegravningsplatsen.se, besøkt 25. mai 2017[Hentet fra Wikidata]
- ^ Kungahuset.se, ordnar och medaljer, «Sif Ruud / Titel: Skådespelaren / Medalj: Litteris et Artibus / År: 1986», besøkt 6. januar 2024[Hentet fra Wikidata]
- ^ www.svd.se[Hentet fra Wikidata]
- ^ Guldbaggen.se, «Bästa kvinnliga skådespelare i en huvudroll / 1979: Sif Ruud / för sin roll som Siv Gustavsson i En vandring i solen», besøkt 6. januar 2024[Hentet fra Wikidata]
- ^ Guldbaggen.se, «Bästa kvinnliga skådespelare i en biroll / 1995: Sif Ruud / för rollen som Evelyn i Pensionat Oskar samt rollen som Sofia Eleonora Alm i Stora och små män», besøkt 6. januar 2024[Hentet fra Wikidata]
- ^ Birthday.se: Sif Einarsdotter Ruud Fallde
- ^ Lars Ring (16. august 2011). «Sif Ruud avliden». Svenska Dagbladet.
- ^ «Sif Ruud har avlidit». Göteborgs-Posten. 16. august 2011. Besøkt 16. januar 2016.
- ^ Svensk filmdatabas: Sune Bergström
- ^ Ruud (1988), s. 5–32
- ^ Ruud (1988), s. 33–75
- ^ Ruud (1988), s. 75–94
- ^ Ruud (1988), s. 97–115
- ^ Ruud (1988), s. 111–146
- ^ Ruud (1988), s. 157–172
- ^ Ruud (1988), s. 181–185
- ^ Ruud (1988), s. 202–208
- ^ Ruud (1988), s. 189–192
- ^ «Sif Ruud». Arkivet Rollboken. Dramaten. Arkivert fra originalen . Besøkt 16. januar 2016.
- ^ https://web.archive.org/web/20111122200932/http://www.dramaten.se/Dramaten/Press/Pressmeddelande/2011/Sif-Ruud-har-avlidit/. Arkivert fra originalen 22. november 2011.
- ^ Hitta graven
- ^ SvenskaGravar
- ^ Ruud (1988), s. 146
- ^ Ruud (1988), s. 213
- ^ Thomas Lindroth (30. august 2000). «Sif Ruud – nu är hon professor också». Aftonbladet.
- ^ «Teater Musik Film: 'Söders tyrolare' i Tantolunden». Dagens Nyheter. 1. juni 1941. s. 9. Besøkt 30. januar 2016.
- ^ Oscar Rydqvist (17. januar 1942). «'Sagan' i Dramatikerstudion». Dagens Nyheter. s. 9. Besøkt 30. januar 2016.
- ^ «'Natten till den 17 januari' på Nya teatern». Dagens Nyheter. 19. februar 1942. s. 11. Besøkt 15. august 2015.
- ^ (på svensk). 1983. ISBN 91-518-1680-6.
- ^ Stiftelsen Ingmar Bergman http://ingmarbergman.se/verk/u39.
- ^ Stiftelsen Ingmar Bergman http://ingmarbergman.se/verk/geografi-och-kärlek.
- ^ Stiftelsen Ingmar Bergman http://ingmarbergman.se/verk/niels-ebbesen.
- ^ Stiftelsen Ingmar Bergman http://ingmarbergman.se/verk/tivolit.
- ^ Oscar Rydqvist (29. oktober 1943). «'Raid i natt' på Nya teatern» (på svensk). Dagens Nyheter. s. 11. Besøkt 25. august 2015.
- ^ Sten af Geijerstam. «Saroyan på Oscars».
- ^ Stiftelsen Ingmar Bergman http://ingmarbergman.se/verk/hotellrummet.
- ^ Stiftelsen Ingmar Bergman http://ingmarbergman.se/verk/spelhusetherr-sleeman-kommer.
- ^ Musikverket http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24977&pos=26.
- ^ «Teaterannons». Dagens Nyheter. 28. april 1950. s. 34. Besøkt 5. august 2017.
- ^ Dagens Nyheter 1. februar 1951 side 10
- ^ Leif Zern (3. oktober 1969). «'Plaza Svit' på Vasan: Gott spel – platt pjäs». Dagens Nyheter. s. 20. Besøkt 22. august 2015.
- ^ Musikverket http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14089&pos=4. Besøkt 5. juli 2015.
- ^ Leif Zern (4. september 1971). «Carl Zetterströms revy: Befriande och löftesrikt» (på svensk). Dagens Nyheter. s. 11. Besøkt 22. januar 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (9. mars 1979). «Unket kvinno- och homoförakt» (på svensk). Dagens Nyheter. s. 12. Besøkt 22. august 2015.
- ^ (på svensk) http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-10-01/266/22.
- ^ «Radioprogrammet» (på svensk).
- ^ «Radioprogrammet» (på svensk).
Litteratur
[rediger | rediger kilde]- Sif Ruud; Elisabeth Sörenson (1988). Sif Ruud. Ett liv (på svensk). Stockholm: Brombergs bokförlag. ISBN 91-7608-410-8.
Eksterne lenker
[rediger | rediger kilde]- (en) Sif Ruud på Internet Movie Database
- (sv) Sif Ruud i Svensk Filmdatabas
- (da) Sif Ruud på Filmdatabasen
- (da) Sif Ruud på danskefilm.dk
- (da) Sif Ruud på danskfilmogtv.dk
- (da) Sif Ruud på Scope
- (fr) Sif Ruud på Allociné
- (en) Sif Ruud på AllMovie
- (en) Sif Ruud hos The Movie Database
- (en) Sif Ruud hos Behind The Voice Actors
- Vägglusen på Radioteatern