Sista handen

I slutet av förra veckan lades sista handen vid den nya källardörren och dess infattning i muren.
Formsågning av karmfodret föregicks av att ”mea”...
Uttrycket ”mea” har jag hört några gånger under mitt liv. En av de första gångerna var när min far höll på att skära in en plastmatta i ett rum. Kanten mot väggen var inte rak utan buktade på ett par ställen. Han fick då använda en distans och en rits. Följa den ojämna kanten med distansen och ritsen och på så sätt föra över den ojämna profilen till mattkanten.
Detsamma gjorde Ivar när han passade in foderbrädorna mot den ojämna stensättningen. Satte den nya brädan som skulle anpassas till konturen intill det ”högsta” stället i murkanten. Drog sedan en liten klots längs den ojämna kanten och följde med pennan på brädan. På så sätt ritade han av profilen för att sedan såga ut den på bandsågen.
Ja, förklaringen kanske inte är helt solklar. Men företeelsen helt vanlig i många sammanhang. Men jag funderar över vad det kallas. Vad heter det när man överför en kontur på detta sättet. Både min far och snickar-Ivar kallade det för att ”mea”. Jag har slagit på ordet i ordböcker och på nätet men inte fått någon träff. Det närmaste jag kommer är ”meander”, vilket ju förklaras som en slingrande flodfåra i flackt landskap. Så här bränns det! Men vad heter det i hantverkssammanhang när man följer en slingrande kontur för att formsåga? Alltså uppslagsordet...

Idag har Ivar varit här

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2018/11/stenvandring.html

https://sunebroman.blogspot.com/2018/11/stenvandring-4.html
https://sunebroman.blogspot.com/2018/12/grunden-fardigstalld.html

För att få hela historiken: Klicka på ”ETIKETTER: KÄLLARE” längst ner i inlägget.

Grunden färdigställd

Sista stenen

Komplettering och justering

Stenvandring #6
Arbetet med restaureringen av stenfoten på gamla huset i Skog har gått in på sjätte dagen. Idag har Mikael och Anders börjat sätt tillbaka de översta stenarna. De som syllen skall vila på.
Hittills har det varit ett mödosamt pusslande med alla tunga stenar från bottnen och uppåt. Både Mikael och Anders har haft på känn att de sista stenarna skulle bli de allra svåraste att få på plats. Den bedömningen har slagit fullt ut. Det har blivit flera justeringar på varje sten. Men på något magiskt sätt smiter den ena stenen efter den andra in under syllen. Med bara någon millimeters marginal!
Under arbetets gång har det också funnits behov av att komplettera med flera stenar. I helgen gick jag på stenjakt. Och idag har jag baxat ut ett av mina fynd uppifrån skogen. Den skall bli en del av trappan ner i källaren.

Stenvandring #5

Stenvandring #4

Stenvandring #3

Sten för sten... De flesta stenarna hittar tillbaka till sina ursprungliga platser.

Stenvandring # 2

Idag har grunden frilagts och alla stenarna plockats upp. Det mödosamma arbetet med att pussla ihop alltsammans har påbörjats. Spännande för mej som mest står vid sidan och tittar på.

Stenvandring

Arbetet med vården av det 100-åriga huset i Skog har pågått i drygt tio år. Bland de första insatserna var att renovera den ena av kakelugnarna och bygga ny skorsten. På detta följde restaurering av samtliga fönster. Fasaden skrapades ren och målades. Fönster- och målningarbeten pågick under åren 2013–2016. Fönster under vintrarna. Fasaden under försommarmånaderna. Samtidigt och däremellan en del snickeriarbeten. Hängrännnor och stuprör har bytts ut. Ett vindsrum har ytrestaurerats. Lagning av spännpapp, tapetsering och målning.
Under åren som jag ägnat mig åt husets kosmetik har jag iakttagit hur delar av grunden kommit på glid. Grundens stenar har sakta, sakta sjunkit. Vridit sig. Flyttat på sig ur sina positioner. Stenvandringen har gått långsamt. Bara någon millimeter varje år. Men avståndet mellan vissa stenar och bottensyllen har till slut blivit så stort att det bildats ”svarta hål”. Huset har bitvis tappat kontakten med grunden. Jag har oroat mig. Men samtidigt hela tiden försökt att undvika att titta åt det hållet. Jag har ignorerat problemet. Låtit blicken glida förbi. Främst därför att jag inte alls har kunnat greppa hur det skulle gå till att rädda situationen. Hur skall jag tänka? Ska källaren vara kvar? Eller skall jag fylla igen den? Vem har svaret? Och vem kan hjälpa mig?
Den del av huset det handlar om är det sydvästra hörnet. Där i hörnet är den lilla källaren utgrävd under huset. Här har mycket av vatten från markens högre partier och regnvatten från taket gjort att marken eroderat. Det har inte funnits något stöd för fyllnadsmaterial på insidan. Vatten, tjäle och tidens tand har fått alltsammans att sätt sig i rörelse. Åt alla håll.
Idag har restaureringen påbörjats. Och det är Anders *) och Mikael **) som utför jobbet. Dagens arbete har bestått i att huset säkrats med en kraftig järnbalk och några pålar. Marken kring grunden har börjat grävas upp. Sten för sten plockas ut. De översta grundstenarna märks upp för att hitta tillbaka till sina ursprungliga platser.
Fortsättning följer...

*) A. Axengrens Entreprenad
**) Mikael Hulander Entreprenad AB