stopp

Svenska

Substantiv

Böjningar av stopp	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stopp	stoppet	stopp	stoppen
Genitiv	stopps	stoppets	stopps	stoppens

stopp

1. stockning, stillestånd, spärr, propp (i röret el.dyl.)

   Det blev stopp i röret.

2. det att något upphör att existera eller förekomma; avbrott

   Nu skall det bli stopp för klottret.

3. tillfälligt uppehåll (vistelse) på resa

   Vi gjorde ett stopp i London.

Besläktade ord

• stoppa
• stoppande (substantiv)
• stoppning

Sammansättningar

anställningsstopp arbetsstopp bluffstopp byggstopp driftstopp exportstopp flygstopp handelsstopp hyresstopp importstopp lönestopp motorstopp nödstopp

presstopp prisstopp rekryteringsstopp skattestopp snabbstopp stoppanordning stoppboll stoppbroms stoppbult stoppbygel stoppförbud stoppgräns stoppklack

stoppknop stoppkontakt stoppkraft stopplinje stoppljus stoppsignal stoppskiva stoppskylt stoppsträcka stopptecken stopptid stoppur strejkstopp

Översättningar

engelska: stop