daga
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]daga
- (ålderdomligt) böjningsform av dag
- Fraser: ta av daga
Verb
[redigera]| Böjningar av daga | Aktiv |
|---|---|
| Infinitiv | daga |
| Presens | dagar |
| Preteritum | dagade |
| Supinum | dagat |
| Imperativ | daga |
| Particip | |
| Presens | dagande, dagandes |
| Perfekt | – |
daga
- bli dag
- ca.1835: Skaldestycken, Frans Michael Franzén:
- Solens återsken från månen måste förblekna, / När hon sjelf går upp, dagande himmel och jord.
-
- Solens återsken från månen måste förblekna, / När hon sjelf går upp, dagande himmel och jord.
- ca.1835: Skaldestycken, Frans Michael Franzén:
- lysa upp
- 1792: Samlade skrifter, 3:89, Johan Henrik Kellgren:
- Bäfven för det ljus, som dagar mina öden.
- Bäfven för det ljus, som dagar mina öden.
- 1792: Samlade skrifter, 3:89, Johan Henrik Kellgren:
- börja, begynna
Se även
[redigera]Italienska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av daga | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Femininum | daga | daghe |
daga
Spanska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av daga | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Femininum | daga | dagas |
daga