ås

Se även as, As, aš, ás och as-.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ås 1.1	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ås	åsen	åsar	åsarna
Genitiv	ås, ås'	åsens	åsars	åsarnas

ås u

1. (naturgeografi) långsträckt höjd

   Synonymer: rygg, kam

   Sammansättningar: bergås, grusås, rullstensås, ryggås, takås, åsbrink, åskam, åsrygg

2. (byggnadsteknik) krön på ett tak, taknock (numer snarast såsom överförd betydelse av 1, men av annat ursprung)

   Synonymer: takkrön, taknock, takås (ryggås)

   Sammansättningar: takås, ryggås

3. böjningsform av å

Etymologi: Av fornsvenska ās. Takets ås, där ās hade betydelsen "bjälke" i fornsvenskan, kommer av äldre *ans-, "brobjälke", av urgermanska *ansa- (jämför gotiska ans, medelhögtyska ansboum, och finskans lån ansas eller äldre ansos), möjligen (kanhända genom germanskt lån) besläktat med latinets asser, "bjälke", som skulle kunna härledas till urindoeuropeiska *ardh-, "påle". Ås i betydelsen långsträckt höjd kommer dock av fornnordiska ass, av äldre *ams- (jämför gotiska ams, "skuldra"), av urindoeuropeiska *omesos, "skuldra" (jämför grekiska omos, sanskrit amsah, latin (h)umerus); förändringen i betydelse från kroppsdel till geografisk företeelse kan jämföras med den hos rygg, där dock båda betydelser finns kvar.

1. (nordisk mytologi, ålderdomligt) variantform till as (asagud)

Översättningar

(naturgeografi) långsträckt höjd

• engelska: ridge ^(en), esker ^(en)
• isländska: fjallshryggur m
• portugisiska: aresta ^(pt) f
• tyska: Bergrücken ^(de)

(byggnadsteknik) taknock

• tyska: Dachfirst ^(de) m

Älvdalska

Substantiv

ås m

1. (anatomi) hals

   Etymologi: Av fornnordiska hals.