snart vår o sparken

HÖRRNI!!!!

Snart äre vår *lycklig i hele magen*
Ja vill ut på rensopad, solblekt asfalt o känna lukten av vått gräs, höra porlet i dikesrenen o fundera på hur lång tid de tar innan sipporna slår ut.
Jag ÄLSKAR våren!

Solsken som STRÖMMAR in genom alla fönster o lyser upp hela vårt pyttelilla hem, pastellfärger o utemöbler, grillar o KÄRLEK!

ALLA människor ler när man möter dem i solsken *nickar*
Det känns så iallafall *LOVE*

Å JEANSJACKA får man ju ha på sig då *glad*
De e inte bara vackert, de e skönt oxå!
Eller ja, får o får, de e klart ja får ta på mig det nu me, men ja vill ju inte bli sjuk ;P
Å på tal om sjuk, så vart min mamma de?
Bara sådär, över natten!?
Gad däm, vi sågs ju igår (på bilskola för första gången mihihihi) o ja tänker inte bli sjuk!
Baske mig!!! *ser sträng ut*

För imorrn äre fredag o ja, Lillkott o Pierre ska på bio (JÄSS!)



Denna ska vi se, i 3D *skryter*
Den verkar tokbra!
Brukar skylla på att de e Leo som vill seren allra mest, för de e en "barnfilm" *bah*
Fast de e JAG som bokar (o väljer me, för de mesta haha)

Kan tala om sen om den E värd *tro*

Idag är det den 1a mars!
En härlig dag när kottarnas kusin Tindra fyller hela sju år o när JAG skulle fått min anställning!

Japp!
Men så vart dente..

Fick förklaring på AF varför o ja e SÅ glad att jag inte jobbar kvar.
Såhär efteråt när man tänkt över hur det varit på arbetsplatsen o så, så e ja jävligt lättad :)

Jag va ledsen första stunden, pga att jag lovat Leo en fast inkomst, ett jobb o regelbundna tider.
Skönt som satan när de e dåligt om cash, men de va inga problem de heller, efter mötet me Laila *tackar bockar, djupt* o de andra va ju att de e HÄRLIGT o jobba på ett ställe me så mkt växter.

Blommor gör mig glad...

Tills ja insåg att ja kunde jobba på ett annat ställe som va vackert, utan en rabiat chef som vråla sig blå så fort det inte passa henne!
Så nej, de löser sig nog alltid till det bästa, bara man är medveten åt vilket håll man ska ro ^^

O första känslan när någon ringer o ljuger rakt in i ens öra, såpass dåligt så det inte ens är någon idé att försöka låtsas att man inte märkte det, när den känslan är att "Allt sker av en orsak, vilken är min? VAD ska jag göra för att vända de till någe bra, HUR ska jag göra det o VART ska jag vända mig?" då....

Ooooh, ja kan knappt förklara!
Det är så många ord som vill ut.
Men okej, jag andas, börjar om, försöker igen :)

Det ringer på morgonen, o jag får en lögn i örat.
En lögn som är sagd för att rädda lögnarens skinn..
Jag låter nog tveksam o skyndar mig att lägga på för att reda ut känslorna i hela kroppen.
VAD sa hon nu?
Varför då?
Är jag inte ens ledsen?

Lättad var ordet jag sökte!

Skrev ett mail te AF o de va DÅ jag vart upprörd.
Arg som fan, rent ut sagt!
Inte på dem, utan på personen som ljugit.

Att hon gjort de så uppenbart, ganska länge.
På mig själv som inte fattat det o på att jag tagit tokmkt skit ENDAST för att jag e den arbetslösa utan inkomst som måste "suck up" te chefen juuuuust för att få ett jobb!?

Galet va?
Men så funkare.

Pratade om dehär på af när ja va där på möte dagen efter.
Att man får ont i magen, känner sig nervös o att man faktist ÄR jävligt sårbar som praktikant, arbetslös osv..
Säger man nå som e "fel" te en jämlike på en arbetsplats, kanske man kan prata om de, som just två jämlikar, men en chef verkar tänka att "störst går först" på väldigt många arbetsplatser, o e du inte ens anställd, då går de o köra me dig hur mkt som helst, om du e rädd att "få sparken"

De va ett rätt intressant samtalsämne!
Men inte vidare trevligt.


(nej, saker blir inte alltid som man tänkt sig)

Jag har tur iaf.
Fina vänner som ringer upp, kommer över, skickar hjärtan på fb (tack älskosar) o som visar att de finns där.
Eller en mamma som kommer o hämtar en o bjuder på middag *love*
En underbar människa på AF att prata med som ger tips, råd o stöd, som lyssnar o hjälper till så man blir alldeles böligt glad (haha)

Sånt uppskattas!
Plus två barn som tröstar o kramas när jag talar om att jag inte fick vara kvar, som säger att de inte gör nånting när jag talar om att de där me lön kommer kanske ta ett litet tag till *ÄLSKA*

Så nej, jag är inte ledsen, jag är strålande glad över allt positivt som finns i mitt liv ist *mys*
Kel, gos, kramar o skratt, telefonsamtal o mailkontakt o promenader me söta Jossan :D
En dejt te helgen e inte heller fel o så en tokrolig sak till, de e ju att NU flyttar min syster o hennes familj te HUS här i närheten!
Jag är GALET avundsjuk men så himla glad för dem.
Vår tid kommer oxå!
De e jag säker på *VILL verkligen göra ett hjärta här men inser att min blogg är för komplicerad* xD

Nu ska ja kasta mig i ett bad o sen sova ^^

X O X O

Att böla eller icke böla!

Nejmen va ÄR de som händer?
Alldeles tårig e ja o ja e INTE sjuk!
Å inte har ja mens heller :/

Hormonrubbning delux kallar ja de o ja hoppas de försvinner fort.

Hittade lite saker ja förträngt, igår när jag röjde undan julen (jajemen, nu ären slut hos oss) o de gjorde mig. . . . hmmmm
Va hetere när man e typ sentimental, fast inte på nå "ooooh-så-gulligt-o-så-ja-saknar" vis?
Kände mig blue, som fan!
Ja VET att ja e sån på nyår (alltid, har alltid varit) men..
Igår då?
Igår vare fan inte nyår!

Kände mig nere o skura som fan, bara för å få de o försvinna, men de funka inte, så ja drog på The Walking Dead o tänkte på annat.



Kolla på ett avsnitt o kasta mig i säng, för o vrida å vända mig i sju timmar (lätt överdrift, men de kändes så)
Vakna imorse o ja säger inte vad ja drömde (minns ja knappt själv) o inte om vem heller, men...
Fan, den drömmen har följt me hela dan o ja vet inte om de va min kropp sätt o säga farväl te de som vart o bajbaj for ever!, för o kunna kliva vidare utan o tro att ja saknar!?

Men de e samma nu ikväll!?
Va ÄRE som händer?
Varför e ja inte glad, när ja VET att ja e glad?

Asså, ja E glad, för så fruktansvärt mycket, men ja känner ju tårarna ligga smygandes bakom varje ord, o de gillar ja inte.
Tänk o börja böla på Ica, för att nån säger att man e fin i håret?

Hur kul skulle DE va???

Gad däm, kanske bara e lite mkt nu!?
Ja trort.
Hoppas på de iaf ^^

Det är nytt år, me nya möjligheter :D
Jag ska ta körkort i år *nickar*
Kanske på tiden va, ung som man e xD hahaha
Men de SKA ja, de ska va klart innan... aa, innan hösten.
O ja ska gå TVÅ floristutbildningar!

En grundkurs o en fördjupning o ja e både nervös o förväntansfull :)
Sen hålls vi me o söka hus (alt. större lgh me gräsmatta) som vi kan hyra här i Kumla.

. . . HAHA vi?
Ja mena jag.

Jag söker åt mig o kottarna.
De SKA ha en gräsmatta å leka på, de har ja bestämt, o JA ska ha ett trädgårdsland o blomsterrabatter *love*
Gärna nå träd oxå, men.... Vi får se.

Borde nog skaffa mig en inkomst först innan nåt av allt detta händer, men åren bara FLYGER förbi o ja blir inte 22 igen (tyvär) så detta år, ska bli mitt kämpar år.
Att bara sitta på min platta gör ingen glad, allra minst mig o kottsen, så nu jävlar.

No mår böl säger ja på min allra vackraste svengelska, o avslutar me de :)

X O X O

OP, änglar o stjärthjärta

God morgon där ute.
Ja har vart vaken ett par timmar o de e olikt mig.

Jag är ingen morgonmänniska, ja gillar att sova länge, men nu har ja sovit så mkt att ja har ont i ryggen (?)
Helt galet faktist!

Åkte te sjukhuset i måndags kl 06.05 o ja va SÅ trött! (ögera i körs) xD
O ja va så nervös.
Men ja va duktig o gnöla inte ett någe.

Sen minns ja inge mer.
Vakna me nå skit i näsan, ont i min arm, förvirrad o en dam me page över min skalle så ja börja gapa på henne.
Ljudet som kom ut lät som en sån jobbig sak man blåser i på marknader (såna som ungar har o man undrar va de e för fel på föräldrarna som låter barnen ens köpa såna!)
Ja blev livrädd o skulle tjoa mer o då kom de bara fram ett väs.

Hon blev sur på mig (pagetanten) o sa att ja skulle va tyst o DÅ kom ja på att ja opererat mina stämband o inte fick prata!

Blev tokledsen o trodde jag förstört allting.
Vågade inte säga mer men mådde sjukt illa, slangarna togs bort o ja somna om.
Vakna i rummet där jag var från början o hade nå svagt minne av en hiss.
Börja grina igen o ville ha min mamma o pappa.
Somna om..

Sen kom de massa folk o fråga saker o ja viska svar, ja mena, de JOBBADE ju där, de borde vetat att ja inte fick låta, men de fråga saker ändå.

Efter otaliga viskningar sa de att "Du FÅR inte prata Weronicha, de VET du, inte viska heller!"
Jamen varför prata de me mig då?
Viska lite me Richard me, o tjejen som kom in o hennes mamma.
Var rädd o ville hem, men timmarna gick o ja slumra till, kände mig bakfull o packad om vartannat o så huxflux vare kväll!

De vart prat om o gå hem o jag saknade mina barn så de värkte i hjärtat, samtidigt va ja livrädd att vi skulle komma hem, ja skulle somna o halsen skulle svullna upp så ja skulle dö!

Vem skulle ha mina barn då?

Okej, kanske lätt melodramatisk, men ja fatta inte mkt det dygnet o ja va så himla ledsen o förvirrad!
Hade sårat Richard lite under helgen me, så han va inte lyckligast i världen han heller o jag...
Ja, ja va bara så trött!

De sa att jag skulle sova kvar o R fick ta in på hotell.
Dagen efter kunde ja viska litegrann, men de fick ja inte, o sen kom min stiliga läkare in :)

Han ville prata me mig.
Han förklarade att han fått feber dagen innan o därför gått hem.
Han morra lite på mig ang. att ja viskat o ja berättade (med hjälp av min mob) att ja va rädd att ja förstört allt.
Han sa att de inte va nån fara.
Max tio meningar per dag (viskade) var hans förslag (eftersom att ja inte kan vara tyst) *skäms*

Men idag kommer de inte ett ljud ur min trut :O
Slog i armbågen i dörrposten förut o svor te av ren reflex o de lät inte ett någe :O

Tror inte de e nån fara, för mina tio viskningar för idag, slösa ja nog bort igår.
Heidi fyllde trettio igår.
Jag var så ensam så jag fick komma *love*

Gick under i min ensamhet här hemma.
Saknar kottsen :S
Men hon tog fram ett block o penna te mig o berättade för alla Vähäkangas/Johannessons/Larssons m.fl att ja inte fick öppna käften.

Fan, hon e värre än en mamma ibland, för ja fick fan inte ens skratta ;D

Vart trött o snurrig efter en stund o gick hem o la mig men kunde inte somna så jag sydde klart de två prinsessänglarna :)




De vart riktigt fina o jag är glad att jag fick testa på dem med!
Ser ni va de hänger på?
Japp!
En stege som ja gjort själv *stolt*




R köpte me jutegarn från panduro o ja snöra så ja fick vattenblåsor på fingrarna.
(de gick över efter ja va på USÖ haha)
Hade tänkt göra den te badrummet, o hänga handdukar på, men ända stället att haren på där inne, e där toapappret finns o .. aa, de går ju inte o ha en badhandduk hänga för rullen (varken hygieniskt sett eller praktiskt) Så ja tror ja ska hänga dockor på den i rummet.
Såna ja sytt klart o sånt te jul *längtar*

Har faktist myst lite på kvällarna ett bra tag nu, me tända ljus o min längtan efter mörkare kvällar o mysiga mornar *love*




När jag vaknat te på sjukhuset, hade R vart ute o strosat i Örebro :)
Han hade hittat te Entré o köpt me sig en present te mig (ja vet inte, han sa att de va för ja vart så duktig, men nu när ja tänker tebax, känns de som ja grina mest hele tin)

Ett vitt hjärta i porslin, bulligt, runt o riktigt.. Fett?
Hahaha, de ser ut som en go o rund stjärt, helt makalös, men de finaste av allt va vingarna!
De e perfekta i formen!



Ser ni?
Ja har ju tatt bilderna me min mob, så de e väl inte bästa kvalitén, men...
Åh, hoppas ni ser va fint de e iaf!

Nu har ja skrivit i nästan en timma...
Klockan går SAKTA!
Jag vill testa o säga nå, men ja törs inte.
De väser ju bara (i bästa fall) o ja blir skitskraj om de inte låter ett någe :S

Så, va ska en ensam liten dam göra då?
Har redan målat naglarna, färgat håret, druckit kaffe o de e för tidigt o göra lunch...
*SUCK*

Ja har en ängel te att sy, kanske skulle dona me henne då?
Om naglarna har torkat ordentligt så gör ja de ^^
O kolla facebook kan ja ju kanske me göra xD

Aa, så fåre bli!
Jäss, I'll do it!

X O X O

från depp, te pyssel :)

Hej..
Vill bara förvarna att ja kommer gö två inlägg!
Detta, dystra o sen ett nytt, pyssel å knåp glatt direkt efter ;)

E sjukt nere o vill bara böla (nej, ja e inte sjuk o de gör inte ont nånstans) men ja E så jävla deppig! *snyft*

Ska operera halsen på måndag o ja e så nervös.
Känner mig ledsen för det men ja e mer ledsen över hur ensam liten å ynklig ja känner mig!

Jag!
Hulken liksom!?
Men ja e rädd!

Känner mig som en femåring utan kraft å kurage *suck*
Så ja prata me R o han försökte trösta.

Sen kom han på att "Hey! Ja tar ledigt på måndag, kommer o stannar hela helgen o följer ME dig på måndag morgon. Kollar din handväska o dina kläder när du e sövd o ja ska hålla dig i handen under uppvaket. Vill/måste du bli kvar över natten, sover jag i en fåtölj, så tar jag tåget tisdag morgon.."

E inte de världens schysstaste?

För saken e att jag får inte ta mig hem på egen hand efter o.p'n o ja får inte sova ensam första natten.
O ja har vart väldigt ledsen över att ja inte har nån som kunnat "ta hand om mig" om ni förstår mig rätt.
Ingen att be, eftersom alla e upptagna me sina egna liv (nej, ja klandrar ingen) men jag vart väldigt lättad över hans generösa erbjudande.
Väldigt glad o...
Ja, glad *love*

Men ...
Kolla.. Ja e fan inte ledsen längre!?

Så har ja nå som gör mig ännu gladare :)
Ja ska få presenter på fredag ^^

Vet inte alls va de e, men de e nå "sött" hahaha
Ja e så nyfiken på va de kan vara!

Älskar överraskningar, presenter, paket, julklappar, fina kort, brev (nej, e-mejl e INTE samma sak!) OCH... ja gillar även att få ge ;)
Ja e ju jämt pank (fattig som en lus e en mer korrekt beskrivning) så ja kan nästan aldrig köpa massa tjus o ge bort, men ibland försöker ja mig på o göra nå små gifts ;)

Så har han fixat färg oxå *glad*
Hans mammas kille jobbar på....

Hmm, vare Nordsjö?
*funderar*
Jäss, it was!
O då fick vi köpa för inköpspriset, o då slapp ja betala *pustar ut*

Fan, vet ni, ja har aldrig vart den där bortskämda bruden som får allt hon pekar på, men vet ni...
Ja skulle nog kunna vänja mig *rosa*
Det är genant (oftast) men ja blir så GLAD!

Känner mig uppskattad av alla fina ord, alla fina gester o att jag o bägge mina småkorvar alltid kommer först.
Presenterna, middag ute o bio e bara ett plus i kanten ;)
För vi kan ju lika gärna hänga i skogen o grilla (tokäckliga pinnbrödet vi gjorde *urk*) eller larva runt i lekparken, de e lika najs de!

Någonting att göra för alla som e lika panka som jag men ändå vill pyssla o göra fina saker (okej, ja vart glad igen, så ja skriver allt i samma inlägg) ;)

Ta ett par (eller helst flera) toarullar o platta te.
Då menar ja TOMMA rullar ;P
Platta den så den ser ut som...

Hmmm...
Ja, en platt toarulle!
Jag kavlade faktist mina me en brödkavel me all min tyngd på så de skulle hålla sig platta ;)
Limma lite i ENA änden av rullen o kläm ihop, så att de platta verkligen fattar att de ska VA platt.

Gör hål me hålslagarn (o om de inte finns nån, kör i medarna av en sax så de går HÅL!)



Förstår ni hur ja menar när ni ser denhär?
När den e platt, limmad o har hål på sidan (som e LIMMAD!!!!)

Sen klär man in sina platta rullar i fina papper.
Man behöver absolut inte använda snordyra scrapbookpapper, de går lika bra me ritpapper, inslagspapper, tidningspapper, eller varför inte göra decoupage eller måla med målarfärg? ^^



OCH (kom på nu) att man ska ha små hårdpappskivor som "brev" till själva "fickan" som blir...
En ficka som blir sig av dehär *visar kortsidan*


Jag fäste olikfärgade band på mina tags.
En på varje :)

Sen kan man sätta i foton, klistermärken, biljetter å you name it ^^






(har INGEN jävla aning om varför fotona vred sig när ja hiva in dem *SUCK*)

Alla behöver inte heller vara raka (host host, mina e skeva som satan) men ja menar att man kan oxå klippa dem i roliga mönster (JAG personligen tyckte de va krångligt, så ja har bara en sådan) ;) så länge de får plats inuti..

På en sida satte jag som ett öppningsbart brev också..
Det är från förra alla hjärtans dag *LOVE*
Min lillkott som skrivit till mig *myser*





Man kan oxå ta sig tid o pillra dit NÅN liten detalj, o de spelar ingen roll om de e finaste klisterörhängena, en strass-sten eller ett gammalt hängsmycke.
Så länge man visar att man gjort en effort :D
Jag hade ingen brad som va så liten, så jag tog ett häftklammerstift o borra igenom fotot i ett hörn :)



Framsidan satte jag klistermärken på, o de absolut allra finaste pappret spara jag till sist *ÄLSK*







Ser ni?
Det e ett gammalt kaffefilter från Leo precis lärt sig skriva.

Men nu ska ja ta o natta mina barn :D
Najtinajt peeps, hoppas ni får en fin kväll!


X O X O





ooh, ajusteja! Hålen ni gjorde, fäster ni band eller metallringar igenom, så de blir en bok ^^
Lycka till

Norge

Jag gjorde kaffe å mackor..
Satte mig vid bordet o skulle njuta av min frukost, när jag fick se tidningen som legat på bänken i...
Ja, sen Tisdagen 26 Juli.

Jag läser aldrig tidningar.
Lyssnar inte heller på radio.
Brukar säga te folk (om nån nu skulle fråga) att de e för de e så tråkiga...
Men sanningen är att ja blir så ledsen av allt som skrivs!

Ibland på facebook brukar ett par vänner lägga ut länkar från expressen eller aftonbladet, o ganska ofta klickar jag på dem.
Då slutar de me att jag grinar eller mår illa.
Folk är vidriga!
Ingen barmhärtighet, ingen empati o ingen kärlek överhuvudtaget!

Hur ska jag orka läsa sånt?
Hur ska jag våga låta mina barn gå ut o leka efter att ha läst allt vidrigt?

Men, iaf hade jag sparat tidningen jag fått av nån dam (jo, sånt händer mig ibland, undrar om de e för ja ser okultiverad ut..?) för de VA nå ja ville läsa om.
Tar en tugga, en klunk kaffe o slår upp där jag slutat sist.
Sen är jag fast!

När jag läser, sugs jag in.

Ögonen letar sig fram av sig själva o jag "ser" de som beskrivs.
Alldeles fantastisk egenskap när man läser härliga böcker man valt själv.
Fruktansvärt jobbig egenskap när man läser om vidriga saker som faktist har hänt!

När jag gråtit så allt bara e en dimma, slutar jag.
Snyter mig o snyftar mer!
Jag blir så ledsen i hela hjärtat över A.B's hat.
Hat mot människor han inte känner, mot folk han aldrig mött o hans vridna sinne för hur det ska va o vad han har gjort.
Jag gråter så jag skakar när jag läser dessa överlevares känslor o hur de inte vågar släppa fram paniken som finns in i dem!

En av tjejerna som skriver en blogg om de som hänt o hennes känslor om det, de hon beskriver, får mig att tänka på barnen som kommer hit efter krig i deras födelseländer.
Hur de chockade ser sina familjer o vänner skjutas ihjäl!




DÄRFÖR läser jag inte tidningen!
DÄRFÖR ser de (som inte känner...) mig, som en rätt ytlig tjej!

Jag gillar fina saker, jag gillar inte tystnad, jag älskar musik o min familj, jag får ont i magen när nån skriker o är dum, jag gråter te mkt beroende på humör, men SJÄLVKLART kan jag oxå vara kaxig o se ball ut (eller iaf försöka) ja kan oxå ha fel, MEN, att läsa om allt hemskt som händer här i världen....
Varför ska jag göra de?

För att folk ska se att ja e intellektuell?
Att ja e smart?
Hänger me i svängarna?

Visst äre jobbigt när man inte alls förstår varför alla e så nere för, o så inser man att en katastrof har hänt för tre dar sen o ja e den enda som inte har en aning om de (för de enda ja lyssnar på e spotify, å de enda ja läser e sånt som roar mig)





Nej, ja vet inte jag...
Min pappa sa för flera flera ÅR sen, att ja MÅSTE hålla mig uppdaterad, ja KAN inte gida runt i min egen bubbla o bara vara.
Jag måste VETA vad som händer i världen.

Men när allt man hör (läser) är våldtäkter, misshandel, knivslagsmål, källargubbar (han, snuskot) påtända/alkoholmissbrukare som kör ihjäl små barn, vård-dagis-skola som inte har några pengar så lekplatserna rasrar o äldre som inte får gå ut...
Känns de bra o leva då?
Känns de bra o kleta på sig läppglans o gå gå ut o le då?

Nej, jag stannar på min plats o grinar sönder hela nyllet!

Vad kan jag göra för att hjälpa?
Jag har inga pengar att skänka te folk som behöver, jag kan inte krama de ledsna människorna o trösta de som behöver.
Jag kan fan inte göra ett någe o de smärtar mig massor!

DÄRFÖR läser inte jag, i vanliga fall, tidningen!
MEN, detta i norge läste jag!
Mitt hjärta blöder för alla de som dog, de som blev kvar, deras familjer o alla landsmän som går omkring i skräcken!

All kärlek till alla som behöver!

Over and out!


X O X O

sockerskadad boll!

Jag önskar ja kunde va som en svan...
Glida fram, graciöst..
Se lite lätt åt höger..
Titta lite lätt åt vänster..
Glida.

Glida.

Glida lite till..
Titta åt höger...
Titta åt vänster..

GAD DÄM, gäspar nästan nyllet ur led när ja SER framför mig hur segt (men ändock graciöst) mitt liv skulle va!

Händer de nå läskigt så SVÄVAR man tjusigt upp, o så dalar man fjunigt o fluffigt ner igen..
Åh så vackert de skulle va..

Men, ja E inte sån!
Ja e inte lik en svan nånstans o ingenting!
Ja e mer lik en sockerspeedad dampunge, eller en rabiat studsboll!




Ja, inte utseendemässigt då, utan inombords!
(hmm, bollform kanske då, men.. ja ni fattar)

Ja KAN inte slappna av!
Får man medicin för sånt om man går te doktorn?
Jag vill (som ja sagt tidigare) veta allt, innan de händer.
Jag vill veta va folk tänker o ja vill veta NU!!!

O eftersom ja inte kan läsa tankar, så e de ju ett dött lopp!
*morrar*

Men ja blir sådär GALET skitglad, så ja nästan fnittrar ihjäl mig inombords, för att i nästa sekund fullkomligt rasa ner i de djupaste hålet me sorg!?
Va e de?
Kan man googla, eller MÅSTE man gå te doktorn?

Ja tänker att de e rätt normalt, för alla har ju humörsvängningar, eller hur?
Alla blir arga, ledsna, sårade, kåta, glada, o så allting där i mellan!

Men ja blir så GALET ledsen!
Så GRYMT tokarg!
DJUPT sårad!
SJUKT glad!
(mina föräldrar läser bloggen ibland, så de där me kåthet lämnar vi för tillfället) ;)

Vet en gång så va ja på vårdcentralen o vi prata om de här o de tyckte ja skulle börja me lyckopiller...
Ja tacka nej, ja e rädd för tabletter!
Å sprutor :O

... Insåg just att ja va rädd för mycket! :O

Men om man e försiktig, om man inte litar på nån o aldrig riktigt låter någon komma in, då e man rätt bra skyddad!

Då behöver man inte bli så ruskigt besviken när nån sviker eller sårar.
Det är enda gången ja e bra på o ljuga!
Näre handlar om känslor.
För vill ja ha nå (läs NÅGON!) så ser ja till o få det, på ett eller annat sätt, men går det för djupt, då kan ja säga saker ja inte riktigt menar (förlåt!)
Fast de e ju där de blir fel, för en lögn slår alltid tebax!

Smackar terej rakt i nyllet, så får man stå där o skämmas, även om de inte va menat o såra från början..

Herregud så ja virrar när ja skriver :O
Men ja har inte ätit nå idag, bara druckit sisådär sex koppar kaffe :S

Fast ja har hunnit städa lite mellan kopparna ;)
Rensat bland blommorna på balkongen, hivat ut sopor, diskat o fixat bland alla (aa, vi har sjukt många) filtar.
O lyssnat på Veronica Maggio :D

Gillar nya skivan skarpt *njuta*
Idag kommer Jimmy också ^^

Vi skulle haft dejt igår, men vi sågs i fredags (o lördag fm) så han tog en tur me sin b.f.f (HAHA) o drog några (massa?) öl, medans ja o musan hade bolibompa-dejt *love*




Får man se va kvällen har o erbjuda..
Mina dejter e ju inte så romantiska, eftersom kottarna e me all the time o e fruktansvärt nyfikna xD så kaffe it is ;)
Å kanske en film? jaaaah, ja vet inte.

Men nu tror ja ja ska ta en dusch o sjunga me i "Inga kläder" som just kom upp på spotify :D

Ha en UNDERBAR dag i regnet

X O X O

koma

Åh... Kära nån..
Här sitter jag o snyftar åt era kommentarer..

Känner mig liten o ynklig o vet inte ut eller in.
Var i koma i morse o vet inte om ja SA hejdå te Leo eller om ja drömde det.
Somnade inte förens efter fyra nångång o drömde mardrömmar om långt hår i två färger och facebook :S

Så vet ja att lillkott prata om tandborstning i morse då, men resten e bara en dimma..
Fick sms o telefonsamtal efter han gått men jag hörde ingenting...

Jag har ringt upp de som ring (om jag missat nån, ber jag om ursäkt) o jag har läst alla sms, men jag orkar inte skriva tillbaks, men ni ska veta att jag är glad att ni finns.

Nåt jag inte e glad över, e att idag ska de ses :/
Jag mår illa av tanken o jag har sån lust att ta mina barn o fly!

Vet att de inte hjälper något eller någon, men jag VILL inte mer!
Jag vill ta mina barn o springa härifrån o det finns ingenstans att gömma sig...
Så jag får göra som alla andra dar!
Jag biter ihop o försöker göra det jag kan för ungarnas skull.

Jag får klä på Musan o gå ut i sandlådan o sitta där o leka, när det där jävla äcklet ska stå bakom ryggen på mig o titta på, samtidigt som han pratar me MIN son!

Nej! Jag vill inte!
Jag kan inte göra dethär!
Jag vet inte vad jag ska göra mer!

Vet NÅGON vad jag kan göra? (nej min älskade *****, jag kan inte köra över honom heller, jag har ingen bil) men finns det ingenting jag kan göra för att slippa dom här hemska människorna?
Nån som kan skicka pesten på dem? (dåligt försök te skämt, jag vet)

Nej, jag ska gå o diska..
Ska diska o vänta på att Leo kommer hem me sin kompis o se till så de gör läxorna tillsammans.
Sen e de bara o bita ihop..
Orkar inte skriva mer, men tack för alla fina ord!

färdig flyttad!

Hallå...
Nu är jag här, internetuppkopplad o allt, men de har tagit sin lilla tid.
Har tatt kort på mkt under tiden vi flyttat, men fick välja lite axplock att lägga ut annars hade de blitt alldeles för mkt!



Många känslostormar har det varit o ja e fortfarande inte klar över hur eller vad jag känner, men jag FÖRSÖKER göra så gott jag kan, även om mina föräldrar kanske tycker jag borde försöka lite mer.

Jag VET att jag vart nere, alldeles extremt mkt, kanske ända sedan jag flyttade te Gotland, jag vet inte, men jag vet att när jag led av hemlängtan, öppnade jag mig för min "nya familj" som totalvände mig ryggen när jag vart dumpad.
Det svider ska jag be att få tala om.
Har så mkt som vill ut.
Så mkt som har hänt, men jag vet inte hur jag ska förklara!
Om jag haft en dagbok nu hade den varit fullskriven, men det har jag inte, samtidigt känner jag att jag kanske kan få nån "upprättelse" om jag talar om här, hur folk "där" behandlat mig.
Förstår ni?

Jag skulle kunna skriva MASSA jävla skitsnack, bara för o vara elak (o tro mig, jag VILL!)
samtidigt vill jag inte sjunka så lågt!
För det skulle sätta mig i samma fack som dem, o de vill jag inte alls *rrrryyyys*
Sen e de så mkt som folk inte vet, som till exempel varför jag gråter hela tiden, men det är ju inte heller någons buisniess utom min egen, men ja vill ju inte uppfattas som en lipsill :S

Min storebror o Conny kom te Gotland sent på fredagskvällen o vi satt uppe te mitt i natten o prata.
Morgonen efter va de bara o masa sig upp o börja packa ut i lastbilen.
David o Emma kom o hjälpte till (Tack Emma)



De tog sin lilla tid, men klara vart vi :)
Resten av kvällen spenderades me att karlarna satt me varsin mobil i nyllet o skrev/läste på facebook o ja o barnen dåsa framför bolibompakanalen.
De hade burit ner Davids teve o säng, plus tältsängarna o mitt liggunderlag, så ALLA vi (utom Molly) sov i vardagsrummet.
Det var en ny upplevelse, som kanske inte nödvändigtvis vill upplevas igen :S





Färden te Kumla kändes lång.
Jobbigt o nervöst även om barnen var nöjda.
De hade fått varsin ny tidning, Mollys hade smycken o Leo ville inte vara me på bild.







När vi kommer te Kumla ser vi klotter o lort, fula ord me spritpenna o ja grina sönder mig.
För "i Kumla bor de bara knarkare" (kan ha vart mina ord, upprepade om o omigen)
Kliver in i lägenheten som är byggd för pygméer o vill dö!

Jag äger två köksbord o alla förbereder mig me att inget av de kommer få plats för att (med finare ord här) "Köket e lite smalt byggt!"

Helvete!

Smalt byggt my ass, de e gjort för en ensamstående person utan umgänge!!!

Kliver in i vardagsrummet o FÖRSÖKER se glad ut, men de e svårt.

Anstränger mig massor, när ja hör mamma säga "Sluta tjut, annars börjar jag me" o ja brölar fram att "JAG TJUTER INTE"

Jocke hota me o lägga ut fula gråtbilder på mig på fejan, så jag gick ut på balkongen, som oxå den va byggd för en ensam person utan vänner...

Andades o tänkte att barnens rum e ju iaf fina, utom Leos tapeter, men de ska vi byta ut.


Alla (ALLA = kärlek te er, i massor) bär mina kartonger, lådor, säckar o möbler upp för alla trappor o me hissens hjälp o jag försöker placera dem där ja tror de ska vara men de e tamejfan omöjligt!

När sexton kartonger e uppe e halva lägenheten full!
Synd då att jag packade typ fyrtiofem kartonger o tjugofyra säckar, plus alla möbler på de.

Det vart fullt o ingen fick plats så de åkte hem, utom Jenny som stannade kvar o snickrade ihop min säng.
Seriöst har jag fått frågan (av alla som vart här) om jag inte kan skaffa mig en bäddsoffa istället!
SÅ LITET ÄR DET HÄR!!!!
MAN MÅSTE SOVA I EN LITEN LITEN ASK!!!!
FÖR ATT FÅ PLATS!!!!

O de vill inte jag för jag älskar min säng!

Jenny byggde o skruva te hon fick syrebrist o så åkte hon oxå hem.
Då hade kottarna somnat o jag kunde äntligen sätta mig ner, glo på all bråte o önska mig te en annan planet!
Det funkade inte.




Btw, de va kallt under vägen hit, så alla mina blommor dog!

ALLA!

Utom de två som blev kvar, o de tar David hit i vår.
Men seriöst!
Kolla!
Ser ut som slaka fula små penisar!!?



Jag har kastat allt i växtväg här nu, efter mycket återupplivningsförsök!
Lönlösa försök kanske ja skulle tillägga...

Det var söndagen, måndagen startade med ett besök te USÖ för undersökning, sen hem o packa upp.
Tisdagen kom Carina hit o kolla mina barn medans mamma körde mig te USÖ igen.
Fick ett piller o ville dö, sen hem, se glad ut o packa upp.

Onsdagen kom utan o behöva åka te doktorn, packa upp o BESÖK har jag fått!
Både av Heidi, Jenny, Ullstrumpa, Angelica, min bror, mamma, pappa Carina o Ida o...
OM ja skulle glömt nån ber jag om ursäkt, men jag skyller på stress.

Torsdagen va de dax för sjukan igen o bli kvar hela dagen.
Då va Magnus så schysst o körde mig FASTEN de va sjukt tidigt.
Överlevde med nöd o näppe (kändes de som) o ja fick skjuts hem me mamma o pappa som pysslade om mig *LOVE*
Sen vart de fredag.
Den enda dagen vi inte stressade ihjäl oss, så NU, tänkte ja, ska vi ta de där besöket te skolan, men då hade rektorn semester :(

Tokigt det, men så kan de bli, Leo va glad ändå, för då kunde han bygga lego ist ;)
Helgen har spenderats med barn som klättrar på väggarna i en alldeles för tråg lgh o vi har gått ut några små svängar.
Vi har en ICA, en pizzeria o ett bibliotek precis nära men ja e NOLL sugen på o gå ut, precis lika osugen på de som o städa, men vi måste ju få upp skiten, så ja sliter tes de flimrar för ogonen, då vilar ja o sen börjar ja om igen...
Usch!

JO!
För fan!
Ja hitta de enda som såg stort ut här i förrgår XD
hahahahaha
Ena väggen!



Köpte en "wallie" som såg lite mastig ut, men när den kom upp, såg den ut som ett frimärke på väggen..

Ja skratta högt, tills ja insåg att de va MIN vägg ja skratta åt..
Då va de inte lika kul längre!



Men sen fick ja upp två långsmala hyllor snett under, satte tavlor på dem o då kändes de bättre.
Fina klockan från La Vie e uppsatt me, me nya batterier o de e ju najs, så vi kommer i tid imorrn, menar ja..
*byter ämne jävligt snyggt*

Det är ju Leos första skoldag o ja e SÅ nervös!
Tänk om de e en skitskola?
Med en skitfröken?
O MASSA elaka barn???

Då ska ja gå dit o slå dem..
Eller iaf säga åt dem o va snälla mot min lille kott *love*
Faaaast, han tycker ja e en larvig mamma, men ja tror ändå han e glad att ja nojar mig lite iaf :)

På ett par ställen har vi fått små oaser som e fina!
Nåt o vila ögonen på när man känner att man verkligen E Närking (De går aaaaldriiig)
Lägger bara upp en sån bild, för ja känner att de e så mkt redan.



Sen finns de självklart stunder när vi HAR gett upp, de små tråkstunder man känner att man måste göra det bästa av..
Som till exempel sätta ballonger på tårna för o sen skratta hejdlöst åt farten de har när de flyger av *mys*



Ska packa ner här för ikväll nu, försöka se om ja hittar tebax te tvättstugan så ja kan boka en tid!

X O X O

Weronicha

DUMPAD!

Jag har ingenting att säga...
Ingenting att skriva...
Jag har ingenting!
Mitt hjärta e krossat o jag orkar ingenting.
Barnen har iaf fått mat...

Jag är lämnad.
Dumpad.
Sviken.
Ensam.
Själv.
Sårad.
Sågad.
Trasig.
Delad.
Itu.

Jag är krossad.
Mitt hjärta e krossat o jag kan inte laga!
Jag kan inte sluta gråta o ja orkar inte ens klä på mig!

Mumlar samma ramsa om o om igen...
"jag är inte kär i dig längre"

Slår in ljus i de enda fina, mjuka inslagspapprena jag har o mumlar, mumlar, mumlar för att inte bli galen!
Igår var det "dumpad"
Allt jag fick fram i mitt mumlande te mig själv var ordet Dumpad!

Måste mumla...
Måste intala mig att det är sant, annars går jag sönder.
Har sjunkit så lågt att jag BAD honom ta mig tillbaka...

Smsar som en fjårtis, skriver som en fjårtis men jag orkar inte bry mig!
Första dagen var jag bara arg!
Tänkte att när HAN kommer hem, ska ja säga si o så, Då minsann ska han få höra va taskig han e...

Dagen efter kunde ja knappt ta mig ur sängen, ansiktet svider av alla tårar o kinderna e trasiga!
Gör välling o frukost men kan inte äta någonting själv...
Bara gråta..
Smsar mer...
Han MÅSTE komma hit!
Han MÅSTE prata med mig!
Men han vill inte.
Han är inte kär i mig mer..
Han är ledsen.
Han gråter.
Han kommer sakna mina barn men hur tror han att DOM kommer känna då?
Molly letar efter SIN pappa-David!

Men han finns inte.
Leo längtar efter mormor o morfar o jag e så tom.

Så ekande, gränslöst djupt, svart, dammigt, grått o fruktansvärt tom!
När tårarna e slut e ja nog helt tom på riktigt!

Första dagen när jag insåg att det var slut, men inte VILLE fatta det, så tänkte jag på vad alla skulle säga.
Jag var orolig för skvaller, ändrade inte statusen på facebook o ville inte ringa hem

HUR kunde ja va så dum så jag blev kär?
Hur kunde ja va så in i helvetes dum så jag flyttade till Gotland?
HUR KUNDE JA VA SÅ JÄVLA DUM SÅ JAG LÄT BARNEN BLI INBLANDADE?

Hur ska jag nånsin orka vara glad igen?

Mitt hjärta e krossat, jag orkar inte finnas mer!
Jag måste, så därför finns jag, men förövrigt kunde de kvitta!
Mina barns fäder har stuckit.
Lämnat det vackraste som finns och jag förstår inte varför.

När jag hör Molly sjunga eller ser hennes söta, roliga fejs, då kan jag inte förstå hur man kan gå ifrån henne.
När jag ser min fina lille kille, som e så vacker o smart o så sårad långt in i själen av sitt förflutna, hur kan man då gå ifrån det?

Det är mitt fel!
Han sa att han inte var kär i mig, alltså e de mitt fel.

Om jag inte träffat David, inte blivit kär, inte presenterat han för mina barn, min familj o inte flyttat hit, då hade allt vart som vanligt igen!
Jag hade inte gråtit sönder mitt ansikte, jag hade inte hatat o älskat på samma gång.
Nu ska jag packa hela vårat hem för en flytt som jag inte vet vart den bär.
Har ju inget jobb, inga pengar, inget liv..
Jag har mina barn, som inte vill se mig för ja bara gråter..
Vart fan ska vi bo?
Vart ska vi ta vägen?
Leo vill bo i Sköllersta, så han kan gå o träffa mormor o morfar varje dag, men...

Det finns inga jobb i Sköllersta!

Jag är fortfarande arg på ÖBO som var så otroligt dumma vid min flytt, så ska vi bo i stan vill jag ha nån annan hyresvärd men ja e så TRÖTT på allt skitsnack!

Kumla e lite tveksamt för där bor folk ja helst kan slippa o Hallsberg...
Ja, de e ju Hallsberg..

Vart ska vi bo?
Jag känner mig som ett roadkill!
Inga känslor, utom de jobbiga, smärtsamma o ja kan inte kliva bort från dem.

Försökte de igårkväll.
Tog en klunk sprit varje gång jag ville smsa David.
Jag vart full!
O ändå hade ja skrivit flera desperata klängiga ledsna sms..

När går detta över?
GÅR det över?
På filmen som gick i förrgår så skulle killen som vart dumpad ha en massa one night stand..
Jag e inte så sugen.
Plus att killen ifråga la sig o tjöt efteråt!
Usch!!!

Jag har packat ljus!
I en liten korg!
Med silkespapper..
Jag har lagt fyra böcker i en påse!

Nu har jag ingenting att packa i, bara en jävla massa saker o möbler i en stor fyra på två våningsplan!
Ensam...
Med två barn...
Herregud, ja tror ja dör!
Ja TROR ja dör av inre smärta..
Ja e så himla ledsen!

Utmaning i allt?

Hallå i stugorna!
Sitter här på golvet i den mest bekväma ställningen som går på en kudde.
Lika med hur oskönt som hellst, men what to do då?
Jaja, de va inte de ja skulle starta me iaf.

Ja har vart så upprörd!
Alldeles nyss!

Lämna Molly på dagis o vinka bajbaj te lillkott som drog te skolan.
Gick hem o skulle ta en dusch, så ja låste ytterdörren (ja, man vet aldrig va de finns för dårar därute)
Så kom ja på att ja va lite hungrig, så ja fixa kaffe o en macka o kolla fejan ist.
Satt där en stund o fiffilurade lite, reser mig upp o gick upp o dona lite me ett fars dag kort te min pappa.

Ser på klockan att tiden rusar, så ja gled ner (väldigt elegant, om ja får säga det själv) ifrån övervåningen, men kommer på att innan duschen ska ja nog gå ut o ta en ***.

Ser "galna tanten" utanför mitt köksfönster, sopandes skräp som inte finns o bestämmer mig för o gå ut på baksidan...
(asså, allt detta e relevant för att ni ska förstå hur ja LED!!)

Sagt o gjort, sliter på mig en jacka o Davids gigantiska foppatofflor.
Ut i stormen på vår baksida o märker direkt att dörrjäveln inte vill som jag vill, så jag hakar fast den med den lilla pinnen som bara hänger på insidan.
Har gjort de otaliga gånger förut, eftersom vi bor i ett blåshål.

Ryker lite o ska gå in...
Då sitter dörrfan FAST!
Fast!
Fattar ni?
Förstår nån alla fula ord som flög genom min hjärna då?
Om ni gör det, så får jag väl be om ursäkt för såpa-rengöringen man borde skölja med efter ;)
Så ja glor, med handtaget i min hand o muttrar saker ingen skulle förstått.

Tittar på haspen, på dörren, på min hand o in genom rutan.
Där står min kopp kaffe o där ligger min mobil!!?
Fast det är väl ca 2 m till kopphelvetet, o va hade de hjälpt mig om ja nått?
Det slutar med att ja sliter tag i den gigantiska leriga spaden jag lämnat i rabatten o pular in.

Bänder o svettas o svär för o få upp skiten, men de e bara helt kört.
Då kommer ja på den smarta idén o trava runt o gå in på framsidan (Yeah, mina smartaste stunder kommer inte när jag e arg)

Kliver runt o inser att...
Dörren e ju låst!
Ja låste ju för ja skulle in i duschen.
Ja har alltså två låsta dörrar, smutsigt, rufsigt hår, oborstade tänder, världens fulaste mjukisbyxor o så Davids baotastora tofflor :S

Va gör man då?
Hade ja vart mindre, hade ja skrikit o gråtit tes nån snäll människa kommit o tatt hand om allt, men nu då?
Plus att ja ville inte att "galna tanten" skulle komma :/
Så ja plingade på hos en granne o hoppades på de bästa.

Hon kom ut o försökte hon med, hon ringde sin mamma som i sin tur ringde hyresvärden (som inte skulle komma på flera timmar) o sen gav ja upp.
Kände att jag vart 100 år på en gång.
Trött o håglös o vissen.
Då sa hon att hon skulle få skjuts alldeles straxt, kunde de göra nå mer?
Jag fixade bort mig te Davids föräldrar, för Tom jobbar ju i anslutning te huset :D
Undrar... Har inte de en extranyckel?

JOOOOOOOOOOOOOOO!!!

Fy fan, va skönt!
Ja e hemma *LOVE*
Från o me nu lämnar ja inte bygget utan nyckel i jackfickan o ja e så sjukt överlycklig att Molly faktist va på dagis när de hände!
Hon e för liten för att nå upp te låskolven o hon kan inte rubba en pinne som inte en stor skitig skyffel inte kan bända bort.
Tänk om hon vart inne!? :'(




Usch, men vi lever o mår bra, ja har hällt ut mitt iskalla kaffe o väntar på att min lillkott ska komma hem från skolan :)

Jag vart utmanad av Mia Wiborg från hennes blogg o här e mina svar :)
(o när DU läst det, så e DU utmanad!)

4 TV-program jag ser:

1. Desperate Houswives

2. the vampire diaries

3. How I met your mother

4. Cougar town (herregud, de e fler)

4 saker jag gjort idag:

1. blitt utelåst

2. kramat mina barn

3. druckit kaffe

4. gjort fars dag kort

4 saker jag längtar efter:

1. Min familj!

2. ett jobb (me sjukt mkt pengar ^^)

3. ett hus

4. att David ska komma hem

4 saker på önskelistan:

1. en helt perfekt jul ;)

2. ett hus

3. en ny soffa

4. en elektrisk såg!

Jaha, de va väl inte så mkt begärt?
Hahaha, lr jo va?
;)
Känner mig hungrig, men ja hade tänkt lägga in lite saker på tradera
så ja fixar väl de först då :)
Ha en fin dag o ha mössa på er när ni går ut XD





kram kram