Fan...

Trodde aldrig de skulle gå såhär långt..
Trodde aldrig jag skulle erkänna det här..
Trodde aldrig jag skulle KÄNNA såhär, men...

Jag älskar dig!

Ja, det gör jag!
Jag älskar dig, trots att jag sa att de bara var en fling!
En kortvarig grej bara!
Tre månader, max!

Tre månader, sen skulle vi vidare!
Kan inte, VILL inte, känna mig låst.
Inte på så liten yta!
Inte så trängd, om du förstår va jag menar.
Vi får inte plats!
Du är för liten!

Tyvär, jag vet att de e smärtsamt o få de kastat i ansiktet sådär, men...
Jag vill ha nån som är större än du!

Du kanske förstår att de behövs?

Kanske med en gräsmatta oxå.
De sa ja ju redan från början!
Eller hur?
Vi visste ju detta när jag flytta in!?

Vi måste flytta, men jag vill att du ska veta att jag älskar dig!
Skruttiga, fula, lyhörda, trånga lilla lägenhet!

Jag vill att Musebusen slipper bo i garderoben!
Jag vill bädda hennes säng med vackra sängkläder o att folk ska se dem.
Jag vill att hon har en sänghimmel :S

EN tavla som får plats!?
Förvaring ovanför, mina koftor i fotändan (nej mamma, ingen humor på detta tack) o enda ytan förutom det, är..

Denna!?
En barnstol me en hemmagjord uggla på :O

Ja vet, petitesser o hennes garderob e mysig, men....
Jag vill ha en gräsmatta.

Men jag älskar dig!
O de va DE jag aldrig trodde ja skulle känna!

Fast... Vem behöver ett större rum, när Mu, Liket, Nåttan o Gåpåzoo väntar i sängen te läggdags?

X O X O