Hemgjord deodorant

De allra flesta deodoranter innehåller aluminium. Nu som då cirkulerar info om att man hittat samband mellan bröstcancer och aluminium i deodoranter, huruvida det stämmer eller inte vet jag ej, men det skadar aldrig att vara försiktig.

Eftersom jag är en svettig typ kan jag inte bara sluta använda deodorant. Det finns deodoranter utan aluminium, men de flesta försöker bara överrösta svettlukten med en annan doft, och det fungerar verkligen inte särskilt bra. Så läste jag på Marias blogg om hur man gör sin egen deodorant. I perioder har jag testat med bara kallpressad kokosolja, det har visserligen fungerat rätt bra det också, men jag ville testa något som i alla fall har lite doft. Nu råkade jag inte ha Tea tree oil hemma, så jag tog några droppar eterisk bergamottolja som blivit över en gång när vi kokade eget schampo. Fungerar lika bra.

Så här ser receptet ut (kopierat från Marias blogg)
½ dl matsoda
½ dl majsstärkelse (typ Maizena)
5-6 msk kokosolja på burk
5-20 droppar eterisk olja

Blanda ihop de torra ingredienserna. Blanda sedan ihop oljorna sinsemellan. Blanda ihop allt. Klart.

Jag hällde upp min deodorant i två urtvättade glasburkar. På sommaren när det var varmt skiktade den sig och var jobbig, men nu har den betett sig alldeles utmärkt i ett par månader, jag smörjer in lite i vardera armhålan efter att jag tvättat mig på morgonen och det fungerar minst lika bra som vilken butiksdeodorant som helst.

Saker och saker

I allmänhet är jag inte särskilt förtjust i saker. De skräpar ner, är i vägen och måste underhållas. Jag kan imponeras och inspireras av folk som bara äger en ryggsäck med det allra nödvändigaste. Jag tycker om att rensa bort i skåpen, att inte äga saker jag inte använder och att resa med lätt bagage. När jag var tjugo år och interrailade minns jag att jag skalade bort mer och mer grejer längs med resans gång för att slippa släpa på dem och upptäckte det jag länge misstänkt: bara man har rätt saker med sig klarar man sig med väldigt lite packning. När Caj och jag åkte till Indien hade vi också extremt lite packning med oss. Min färdigpackade väska vägde fem kilo och några hundra gram (vad den vägde när vi kom hem igen är en HELT annan historia). Det var skönt att inte ha så många saker att hålla reda på.

Men det finns ett undantag. Det gäller mina pysselgrejer. Jag älskar att ha ett lager med material, så att det bara är att sätta igång när jag får en idé.

Lovis fyller på tisdag. Caj har åkt till stan med barnen, jag är hemma och får inte städa, men sy kan jag göra, och det är så roligt att märka att det går att göra det jag har tänkt göra åt henne med de material jag har hemma. Ett gummiband med en rolig volang funkar fint som hår. Några läderbitar i olika färger kan bli ett par tjusiga ögon. Och innanmätet av en jättesliten innerkudde går att använda som stoppning.

Kanske jag fotar slutresultatet nån gång. Men inte än. För det är ju hemligt!

Hönstricket

Idag när jag för en gångs skull hade min klottiga målarhalare på mig passade jag på att mingla lite med hönorna. Det var rätt länge sedan sist. Jag hängde mest med Kukka. Jag tycker hon är fin.

Vi utförde ett litet trick

Tadaa!