I sobert sällskap på Waldermarsudde

Har ni vägarna förbi Stockholm är det värt att besöka Djurgården och då framförallt Waldermarsudde. Just nu pågår en fantastisk GAN (Gösta Adrian-Nilsson) utställning. En av Sveriges bästa konstnärer!

Bilderna ovan är inget av hans verk utan fotografier på de fantastiska blommorna som pryder sällskapssalongen i samma byggnad. Jag har aldrig ägt någon Klockmalva Abutilon, men jisses vad sugen jag blir. Dessa exemplar hade flera år på nacken och hade kraftiga knotiga stammar.
Annars är det blomsterarrangemangen man förundras över. Det blommar lite varstans bland högklassiga möbler och tavlor i miljonklassen. Prins Eugen var verksam konstnär och formgivare i början av 1900-talet fram till sin död 1947. Det händer en hel del på Waldermarsudde även för blomintresserade.

T.o.m. i de fina salongerna är vissnande tulpaner mäkta imponerande.

En massa Sant Paulior på en intarsiabyrå är fantastiskt. Och naturligtvis står de i Waldermarsuddekrukan. Den formgavs av Prins Eugen 1915. En klassiskt skönhet.

Jakten på inspiration fortsätter

Vet inte vad jag ska tycka om Trädgårdsmässan. Visst är det kul att vara där, men något direkt nytt och inspirerande kan jag inte säga att jag möttes av. Årets trend i montrarna? Vet faktiskt inte. Vi kom fram till att det var många som hade tryckt ner vårlökar tätt i en hink eller kruka. Inget att "wow:a" över precis. Börjar trädårdstrenden avta var väl egentligen den stora frågan man gick hem med.

Kul var en monter som hade inriktat sig på växter med varigierade blad. Danska julrosor lockade som vanligt och tre nya åker med hem (en ska jag ge bort). Inköpt blev också en Corydalis (Nunneört) i blåaste blått och en Nepalesisk vallmo Meconopsis paniculata. Men visst behöver ansvariga för mässa se till att få in fler seriösa företag och mer bestämma inriktning. Att ställa fyra etablerade förfirmor efter varandra kanske inte är så genomtänkt.

Nu ska jag ut och fortsätta vårspana trender i Stockholm. Idag bär det iväg till Waldermansudde på Djurgården, och lunch i Rosendals trädgårdar. Ett efterlängtat besök vill jag lova.

Jag kunde inte låta bli

Alcea rosea

Nu har jag gjort det igen... sått en massa Stockrosor. Jag faller lätt för en förförande bild på fröpåsen. Vi kanske är ämnade för varandra.

De blommar fint varje år, men det är den där rosten som får bladen att bli så fula. Men jag har en filosofi; As long as the flowers are beautiful, they are worth fighting for.

I år sätter jag den svarta stockrosen och den fyllda. Har ännu inte lyckats se den sistnämnda i verkligheten.

Pelargonsticklingar i butiken

Nu har jag börjat fylla på i internetbutiken med pelargonsticklingar. Börjar lite försiktigt eftersom minusgraderna fortfarande är frekventa, varje natt om man ska tala klarspråk. Risken att sticklingarna fryser under resan från mig till beställarens postlåda är fortfarande stor.

P. Radens

Nytt för i år är fler vildpelargonersorter. Det är alltid lika kul att följa växtsätt och blomning av dessa vildarter. Det är ofta oväntade händelser i krukorna som när P. Gibbosum slår ut sina gula blommor och kvällen fylls av en söt skumbanansliknande doft.

P. Gibbosum

Inte lika kul, men ganska intressant är det när en planta plötsligt slutar växa och tappar alla sina blad. Vad du än gör så kasta den inte. Det kan vara så att den följer sitt ursprung och går i vintervila när det är sommar hos oss.

Kättbols Anna

Det går också att hitta gamla sorter i sortimentet. De har ofta ett kraftigt växtsätt, blir höga och härligt ovårdade. Gillar man inte det gäller att plantan tuktas med jämna mellanrum för att få ett mer kontrollerat utseende.

Nordiska trädgårdar 2011

Nu är det dags igen. Hade egentligen bestämt mig för att inte åka på trädgårdsmässan efter det rätt trista utbudet förra året. Men nu har jag ångrat mig och så ska jag som vanligt träffa min goda vän M-L.

Vi brukar börja med frukost på något mysigt fik i stan innan vi tar pendeln till Älvsjö. Denna dag är vi tillsammans fram till rösten i högtalaren ropar att nu är det 15 minuter kvar till stängningsdags. Lika förvånade blir vi varje år. Undrar hur timmarna har runnit iväg. Visst är vi trötta och har köpt överraskande mycket som nu ska föras på pendeltåget tillbaka till stan. Men det finns en djup tillfredsställelse i denna aktivitet.

En spännande sak är att se vad försäljarna valt som årets blomma. Ett år var det Julrosor överallt, nästa år krukad Akleja, ett annat hade många Bollviva. Förra året var det Backsippor som arrangerats i montrarna. Kan det vara vildpelargoner i år kanske? Om det inte var så tidigt på året skulle jag annars chansa på Echinacea.

Vad har jag då planerat att handla? I år blir det nog Primula. Brukar vara en tysk försäljare på plats, och jag har ett bra tag varit sugen på att samla ihop till en liten Primulateater. Har suktat efter dubbla sorter och de som har sammetsskimrande blommor.

Det mest rätta sättet att illustrera ett inlägg om Trädgårdsmässan är med Julrosor. Trots att jag gett mig själv hårda restriktioner kommer jag hem varje år med ett antal plantor. "Boven" i dramat har du här Gartneriet Spiren. Det är bara att fylla lastbilen för jag kommer tillbaka i år igen.

Jag ser dem...

Skulle någon ha sagt till mig för 10 år sen att jag skulle sitta på huk och fota gröna blad skulle jag ha skrattat gott och länge. Men nu är jag där. I morse gick jag genom trädgården med hundarna och... SKRiiiiK! Tvärnitar vid synen av Snödroppar!

Jag har känt våren i kroppen ett tag nu. Vaknar väldigt tidigt på morgonen och har massor av energi. Ljuset är fantastiskt och jag riktigt känner hur porerna öppnar sig och suger upp kraft. Men då är jag en person som blir totalt uttömd på kraft under den mörka perioden.

Lychnis coronaria "Angels blush"

Jakten fortsätter på vårtecken . Kikar man i rabatterna sticker det upp ett och annat. Har en tendens att oro mig över sånt jag vet ska finnas på ett ställe men inte är synligt ännu. Kämpar upp hoppet och tankarna på att det bara är mars och att de ska inte komma ännu om de ska klara de fortfarande kalla nätterna.

Papaver orientale

Lewisia cotyledon

Många perenner som jag sådde förra året ska blomma i år. Det ska bli jättespännande att se hur blommorna blir. Kommer nog att bli en hel del förflyttningar för att få allt på rätt plats.

Sist går jag och tittar på årets sådder. De lever skyddade under växtduk och förhoppningsvis pågår det en massa processor i krukorna. Ser fram emot att ses om ett tag.

När allt faller på plats

I mitt sökande efter en kompis till vår hund Figo, fann jag Ella. Havrefärgad, len som sammet och med vilda hårslingor. Hon är snart 1,5 år och hitflyttad från Irland. En olycka med en taggbuske (rosor?) har gjort att hon endast har ett öga.

Man kan bara spekulera om vad som hänt tidigare i hennes korta liv, men det var en mjuk och följsam hund som jag mötte första gången i jourhemmet, glad om än försiktig. Detta möte ledde till att vi nu har haft henne hos oss i 2 veckor.

Ella har kommit tillrätta hos oss och det känns som om hon alltid bott här. Figo och Ella är som ler och långhalm. Att hon är enögd besvärar henne inte alls. Däremot får jag tänka till när vi tränar. Det gäller att stå på rätt sida om Ella ska ha en möjlighet att se vad jag gör.

Vilken ras är hon då? Ja, på Irland kallar man det Lurcher. Det är "de resandes" hundar som kallas så, består oftast av vinthund blandat med någon slags terrier eller collie. Ella är troligtvis en blandning av Whippet och Soft coated wheaten terrier... kanske. Oavsett är hon en ny stjärna i vår familjen. Tack Neverneverland!

Låt mig presentera

Honeywood Suzanne. Denna pelargon är en så kallad Frutetorumhybrid. Det innebär att vildpelargonen P. Frutetorum är den ena föräldern. Honeywood Suzanne är en dvärgpelargon med havdubbla vita blommor som rodnar mot mitten. Växtsättet är lågt med gracila tunna grenar. Plantan sätter mängder av blommor och är så bedårande vacker.

Blått

Pärlhyacinter invaderar vår trädgård på våren. Överallt sticker de upp och lämnas i fred tills det är dags att klippa gräsmattan första gången. Och det har man ju inte bråttom med.