Strandvyer

Under mina nostalgiturer i Halmstad med omnejd körde jag ju också ut till havet. Första stoppet var Grötvik på vägen ut till Tylösand. Det är en liten hamn med de allra sötaste små stugor man kan tänka sig.

När jag var liten hade jag en kompis vars föräldrar hade en så här stuga, och ibland fick jag följa med dom dit ut.

Strandlinjen nedanför stenbrottet. Lite längre bort brukade det finnas grillplatser där jag i min ungdom brukade vidbränna korvar tillsammans med kompisar. Undrar om dom finns kvar? Grillplatserna alltså... De flesta kompisarna har flyttat på sig.

 
Sen tog jag bilen och fortsatte ut mot Tjuvahålan. Där finns numera flera parkeringar och någon restaurang och glass- och kaffeserveringar. På min tid var där i stort sett bara kolonistugor.

På stranden i Tylösand fanns det inte så mycket folk, och ingen som badade vilket jag hade full förståelse för. Så varmt var det inte.

Lutande tornet i Tylösand? Man har byggt ett nytt badvaktstorn sen jag var här sist.

Där en liten bit ut ligger Tylön. En vinter. när isen låg, gick jag och min dåvarande pojkvän dit ut. Det är ju tur att man bara är ung och dum en gång i livet...

 Det var stört omöjligt att parkera vid själva centrum av Tylösand eftersom jag kom samma eftermiddag som studentbalen skulle gå av stapeln. Fullt av folk som tittade på när den röda mattan lades ut i väntan på studenterna.
Så jag fortsatte en lite bit längre bort. Till andra sidan av hotellet. Dit brukade jag cykla för att bada de gånger jag inte ville ligga på klipporna vid Handikappbadet. Man får cykla mellan två av golfbanans hål och det var mer än en gång jag höll på att få en golfboll i skallen. Då hade det ju varit bra med en cykelhjälm men de var knappt uppfunna på den tiden. Iallafall satt de inte på var mans huvud.

Det bästa, och finaste!, med Tylösand är sanddynorna. Men det gäller att vara där ute tidigt för att få en plats i en bra dyna. En som inte är för stor så man måste dela den med andra, men tillräckligt stor för att skydda för vinden som alltid blåser vid havet.

När jag traskat runt i dynorna ett tag var det dax att köra tillbaka hem till Modern. Molnet började hopa sig och skorna var fulla med sand. På väg tillbaka in mot staden mötte jag flera studentekipage. Många åkte i nedcabbade bilar och jag undrade allt hur de frisyrerna så ut när de kom fram. Och regnet som kom senare gjorde väl inte saken bättre.

Det var en fin utflyktstur, till en av världens finaste platser.

Hemmavid

Jag är nyligen hemkommen från ett veckolångt besök hemma hos Modern i Halmstad. Där är jag uppvuxen och har bott i 29 år innan jag flyttade utomlands. Så Halmstad är alltid hemma för mig. Givetvis tog jag hyrbilen och körde till mina favoritställen.
Galgberget är ett av dom. Jag hade enorm tur med vädret och så kom jag precis under den tid som rododenronen blommar.

Utsiktstornet på Galgberget. Under sommarmånaderna hålls tornet öppet för allmänheten, och däruppifrån har man den vidunderligaste utsikten över hela stan!

 

På vägen därifrån körde jag förbi Slottsmöllans tegelbruk. Vad fabriken används till numera har jag ingen aning om. Men vackert är det när man kör på Slottsmöllebron över Nissan.

 

Utsikt från Slottsmöllebron mot väster...

...och från andra sidan bron österut.

 

Enligt den lokala nyhetsavisen så har Halmstad valts till årets sommarstad i år. I samma avis läste jag någon dag senare en insändare som inte alls höll med, med bl.a det argumentet att det fanns ingenting att göra inne i stan. !!?! säger jag bara. Då skulle vederbörande ha varit med under min (numera något avlägsna) ungdom. Då fanns det verkligen ingenting att göra. Jo, man kunde köra "raggarrundan". Det var fortfarande på den tiden man kunde köra bil inne i centrum. Man svängde in från Karl XI:s väg på Klammerdammsgatan, ner till Hamngatan och fortsatte sen upp till Lilla Torg och sen tillbaka ut på Karl XI:s igen. Numera är innerstan avstängd för biltrafik och där är den ena uteserveringen efter den andra för plånböcker av varierande tjocklek, ett flertal glasserveringar och korvalådor. Och många fler butiker. Så nog finns det att göra inne i Halmstads centrum under sommaren.

 

På andra sidan Nissan ligger Picasso-parken. Den har fått sitt namn efter den höga och (numera inte så) vita statyn Kvinnohuvud av Picasso, uppförd 1971.

 Personligen tycker jag att det gamla knotiga trädet intill statyn är ett betydligt finare konstverk.

 

Precis intill finns en fontän som uppfördes 1962. Den heter egentligen Laxen går upp men de flesta Halmstadsbor känner den nog mest som Tre piss i Nissan.

I bakgrunden skymtar man Slottet och Najaden. Najaden som tydligen snart bara är ett minne blott.

 

Det har hänt en hel del i stan under de 20 år som gått sen jag flyttade. Framför allt så har det byggts en gräslig massa, och många nya vägar har anlagts och vissa har tagits bort så jag har emellanåt problem att hitta rätt. Men framför allt så är Halmstad mycket lummigare numera.

Halmstad är en mycket vacker och grön och fin stad. Väl värt ett besök om du aldrig har varit där tidigare.

 

I ett senare inlägg skall jag visa fler bilder från Tylösand och havet, så stay tuned!





Halmstad i mitt hjärta

Även jag tittade på damfotbollen igår. Mest för att det var från Halmstad. Jag hade t.o.m en egen sportkommentator bredvid mig (Maken). Tyvärr har han inte "mute"-knapp, men det går ändå. Med åren har jag lärt mig att Slå Dövörat Till.
 Och jodå, visst drabbades jag allt av lite hemlängtan. Inte för att just Örjans Vall har gett mig några goda minnen, snarare tvärtom. Jag minns med olust de idrottsdagar man var tvungen att infinna sig där för en heldags idrottande. 100 meter löpning (långsammaste kossan på banan), kast med liten boll (tjejkast med skrattretande resultat), längdhopp (där det gick något bättre, ok allt är relativt) och, om jag inte minns fel, även kast med slunga (det vara bara enorm tur att jag inte slängde iväg den åt fel håll och träffade nån i huvudet).
Men rysliga minnen till trots, Örjans Vall är ändå Halmstad, och Halmstad är, och förblir alltid, Hemma.
Och på söndag eftermiddag sitter jag nog bänkad igen, med Dövörat tillslaget, och förbereder mig mentalt för hemresan till Sverige i augusti.