Lite fint på graven

I morse tog jag en liten sväng till kyrkogården. Lite dagen efter kan man tycka men det hanns inte riktigt med igår. Dimmorna höll just på att lätta och kyrkogården var sådär stillsamt vacker och fint pyntad som den bara kan vara en gråmulen dag i november. 

Sorgen svepte in mig i vackra fina minnen som en varm skyddande filt. En skön sorg som man kan känna när man fått distans till det svåra. Alla sorger är olika, alla sår läker inte
men min saknad är ljus och fin och jag tro att vi får ses igen. "Jag tror att farmor har åkt hiss till himlen", sa dottern som var två år när hennes älskade farmor gick bort i cancer
bara 62 år gammal. Det var alldeles för tidigt i livet, både i hennes och i vårt. Jag ler åt minnet och känner att livet trots allt har gått vidare.

Ett litet sött mosshjärta  blir en fin gravdekoration.

Självpyntande grav med lite bellis under granriset.

Här får en strut i mossa  pryda graven.

Mosstrut med bland annat nobelisris, sidenrosor, ljung och  kottar.

Kyrkogårdens vackra allé skänker ett mäktigt lugn.

Ha en fridfull vecka

Elisabeth

Till alla dem vi minns.

Allhelgonahelgen är här med gråmurrigt väder, stämningsfyllda ljus och
vackra blommor. Allt är som gjort för lite eftertanke och vemod och till alla er
som mist någon när och kär och till alla som gått före oss kommer här en liten
sångtext som betytt och betyder mycket för mig. En sång som ger hopp och
kanske också lite tröst när saknaden kommer smygande.

Låten skrevs av bandet Salt efter att en av bandmedlemmarnas bror dött ung.
Katarina Milton sjunger grymt bra och låten finns både på You Tube och Spotyfy
och i vår gamla skivsamling längst in på garderoben....

Två hjärtan till ett par äkta makar och visst är det
bra att kunna jobba lite på höjden när graven redan
är fylld med blommor.

Vi ska ses igen.

Livet kan vara vackert som en sommardag

där himlen är fri från varje moln

men plötsligt som en blixt ifrån en himmel klar

det känns som en iskall vind.

Alla har vi haft någon som vi hållit av

som varit en del av våra liv

och den som var vår älskade, vår bäste vän

finns inte längre kvar.

Personligt. Ett mosshjärta dekorerat  med julros och murgröna från Högagärde.

Jag har en tro som ger mig tröst och styrka

att vi ska ses igen när tiden tagit slut.

Trots att skiljas var så svårt

så vet jag att du lever i ett ljus

i det hemmet som vi kallar Faderns Hus.

Visst är det härligt att jobba med de material som hör årstiden till
och finns nära till hands.

Vi kan inte förklara livets hemlighet

aldrig nånsin förstå allt det som sker

men trots dom frågor som vi har och inga svar

Gud är den som han är.

Men det är också ok. att fuska lite med några sidenrosor som håller sig fina
 hela vintern. Se bara till att plocka bort dem innan vårstädningen då de inte är
 komposterbara. Hjärtat går också att återanvända.

Jag har ett hopp som jag kan lita på.

Jag vet att det bär mig när jag dör

och bortom livet finns en annan dimension

det är min säkra tro.

Hjärttemat avslutas med ett klassiskt vitmosshjärta dekorerat med
kottar(givetvis), murgrönsblad och en liten slinga med caluna ljung
ihopsnurrad med tunn silvertåd.

Vi måste lära oss att det liv vi fått

är några år som snabbt försvinner bort

men själen som vi har den lever alltid kvar.

Den kan aldrig dö bort som den kropp vi har fått.

Den får vara för evigt hos Gud.

Jag har en tro som ger mig tröst och styrka

att vi ska ses igen  när tiden tagit slut.

Trots att skiljas var så svårt

så vet jag att du lever i ett ljus

i det hemmet som vi kallar Faderns Hus.

Ha en riktigt skön

allhelgonahelg.

Flitiga Lisa