Du är så stark

I gårkvälls hoppade min rundsticka isär, hur kul är det? som tur var var det på det sista varvet av det slätstickade partiet och inte på spetsstickningen det hände. Så nu är det vanliga stickor som gäller framöver på den här stickningen.

Den lär bli väldigt mjuk o skön den här sjalen.

Idag håller de på att köra fram timmer här utanför. Vi hör men ser inget och hundarna, eller mest Bella är på tå hela tiden.

Ute är det - 10 grader så det är skönt att vi har en liten kamin och kan elda lite här. Igår köpte jag nya tulpaner igen, röda blev det och de är så fina. Det är ju en tradition här att byta tulpaner på torsdagarna ända till de slutar sälja dem. Vi behöver ju lite färgglädje så här års, eller hur?

Gårdagen slöt lite som i förgår, med en skakig man och synbart påverkad av sin sjukdom. Trots detta går han idag ner med dosen av sina cortisontabletter. Jag har nu påtalat att han bör nog sova middag varje dag. Ett tag gjorde han det en stund när jag gick med hundarna, men nu så håller han på med massa andra saker hela tiden. Så idag ska jag försöka få honom att lägga sig i sängen och sova medans jag går en promenad, håll tummarna att jag lyckas. Varför vill jag det här då? Jo, jag tror nämligen på vad läkaren Sofia sa när vi träffades i höstas, vila och motion är bra. Så ser jag ju skillnaden på honom när han sovit en bra natt också. 

Jag får ofta höra att: Du är så stark, Pytsan heller, jag är liten och så rädd så ingen kan ana. Men jag är bra på att ha koll, vara uppmärksam och läsa av. Men stark, nej inte ett dugg. Det är ju så att stå bredvid är jobbigt och man har ju liksom inget annat val än att vara där och bara finnas. Sökande av information, om hur det är för andra, är det ok att känna så här som jag gör, får mig att skriva själv också. Man är så törstande efter den informationen själv när man är i den här situationen så kan jag hjälpa nån annan genom att skriva så som jag själv blir hjälpt genom att läsa, då skriver jag. Sen kan jag ju bli ledsen av att det finns de som aldrig hör av sig, de som är nära och borde finnas där och säkert bara sitter och läser här i stället. För så är det, vi har fått nya fina vänner som verkligen ställer upp för oss nu, de vi trodde skulle finnas, ja de försvann eller så fanns de väl aldrig där som vi kanske trodde. I början ringde det hela tiden och folk välde in för att besöka. Nu ringer det allt mera sällan, det är i regel samma personer som hör av sig. Besöken, ja de slöt upp bara, det är bara de verkligt nära som kommer hit. Så är verkligheten, vi blir inkapslade mer och mera. 

Vi går i lugn takt här, kl är 11 och jag har inte fått på mig kläder ännu. Hundarna rastas i pyjamas på morgonen, vi bor ju på landet så vad gör väl det då. Men nu är det nog dags att göra sig i ordning för den här dagen som kommer att gå i ett lugnt tempo. Tror nog det är skidor på tv idag så vi kan nog vila ihop.

Trevlig fredag 

Fikautflykt

Är det finväder måste man ju göra nått kul.

Vi åkte till Ygne och tog med oss fika. Lite fundersam blev jag ju när vi kom dit hur jag tänkt. Det är nämligen inte så lätt att ta sig ner till strandkanten precis och med två fruktansvärt uppspelta hundar och en man som inte är riktigt balanserande var jag lätt nervös när vi gick ner. Men det gick så bra så och när vi kom ner såg jag detta på klippkanten. Nån hade lagt upp små stenar och skrivit "Urban hjärta Helen", det kniper till i bröstet när man ser att nån gjort sig besvär att samla in alla stenar och bärt upp dem för att skriva en kärleksförklaring. 

 

 Det var härlig väder och så där lagom vind, så beslutade gå fram och tillbaka till klipporna.

 Vackra stenar såg vi också. Det finns ganska gott om dem om man så säger. :)

 Hela vägen är nämligen kantad av stenar i alla dess former och färger. Det är väldigt vackert där.

 När man kommer fram till stigen upp till Rövar Liljas håla ser man den här ståtliga formationen. Med åren har den gått sönder och formats till ansikte, ser du det som jag ser, du får ha lite fantasi och titta noga. :)

 Att sitta där nere vid havet och lyssna på vågorna är rogivande. Det är mumma för en öbo.

 Växtligheten är märklig och rolig. Överlevnadsinstinkten är helt otrolig när det gäller även växter. Kolla den här tallen, hur kan den överhuvudtaget överleva där på kanten??

 Två små tjuriga damer, de ville nämligen sitta bredvid och få smaka bullarna men hade blivit placerade en bit från oss. Stadiga tiggande blickar hade vi på oss hela tiden när vi fikade.

Men så snart vi fokuserade på nått annat var de närmare direkt. Då glöms kommandon vill jag lova. 

Trevlig kväll 

Vila vila vila

Jag har många känslor inombords och ibland svämmar de över och så var det i tisdags. Fortsatte hela kvällen under kampen mot cancer. Grät av glädje när de talade om att det samlats in 90 400 000 kr. Tänk själv, det finns lite nya forskarpengar och förhoppningsvis kan våra barn och barnbarn få den hjälp vi inte hinner få.
Men nu vänder vi blad, alla dagar är inte tår-dagar, nej de flesta är bra dagar. I  onsdags gick vi en månskenspromenad och fick lära oss en del om stjärnorna, promenaden avslutades vid fågelsjön med korvgrillning och kokkaffe över den öppna elden. Jag behöver väl inte säga att det var en helt otrolig härlig kväll, lätt magiskt. Detta är våra härliga grannar som fixar, det enda vi behöver göra är att hänga på, tack för det. :)
Vi har även fått våra persienner och panelgardiner monterade nu och jag har njutit som bara den, dyrt, ja, men det är det värt helt klart.
I torsdags körde jag Stempen till flyget eftersom han skulle åka till Östersund och hälsa på denna helg. Jag har vilat, vilat och vilat och så lite annat också såklart. Jag var i stan igår och åt pizza med Noa och familj. Noa fyllde nämligen 5 år igår och hade sitt första kalas för kompisarna. Jag hoppade det kalaset och gick och åt med dem efter i stället, jättemysigt.
Jag har städat upp efter uppsättning av persienner, gått med hundar, plockat bort det sista av blommorna i krukorna ute. Jag har klippt ner alla pioner och lagt över skydd för vintern. Jag har stickat och stickat och tittat på film eller lyssnat på radio. Helgen har gått supersnabbt och i morgonkväll kommer han hem igen och livet blir som vanligt igen. Jag har ju varit lite dålig på att visa vad jag pysslar med så nu kommer det många bilder, håll till godo.

Ett par sockor i Soft Raggi, jättehärligt garn att sticka i.

Sen hade jag ju stickat mössor

alla efter samma mönster

i samma garn

från Gotlands Spinneri

Ett entrådigt garn som heter Töis och är så härligt att sticka i. Föregående mössa åkte till Östersund och min svägerska. Lite kul att ge nått tillbaka som inte är väntat. Hon brukar nämligen alltid ha garn med till mig när de kommer hit och nu fick hon då en mössa. Den hade varit till belåtenhet av vad jag hörde på telefon igår.

Jag köpte ett mönster på nätet och startade ett par vantar stickade med finaste nya nålarna som jag fick av Maritas Maskor.

De blå vantarna är klara och jag startade upp ett nytt par igår. Tänkte göra om mönstret lite och ett helt nytt färgval den här gången. 

Idag har det varit väldigt höstigt väder. De här två och jag var ute i trädgården länge innan vi gick en lång promenad. De sprang runt i vårat trädgårdsland och då är det liksom ingen idé att gå in och sen ut igen. Det behövdes en väldigt lång dusch när vi kom in. Kvällspromenaden blev längs asfaltsväg förutom vår lilla väg som är grus. Men de fick hålla sig torra och så rena det går så vi slipper tvätta igen. Det blir ju liksom inte bara hund som får en tvagning när man kommer in, det är golvet också in till duschen som måste torkas efter dem, det går liksom en genomgrå stig in dit efter dem. 

Nu ska jag försöka få i mig en kopp kaffe. I morgon ska min nya chef börja sin inskolning på jobbet. Tuff början, jag ska ju ha med de här två nu i två dagar. Hoppas Bella uppför sig och inte skäller ut honom nu i början. Hon har lätt den inställningen nämligen, först skälla sen vifta, på svansen alltså. 

Trevlig kväll

Bästa dagen på länge

Igår var vi vid en ny läkare, Sofia som kom ner från Karolinska. Det var verkligen ett bra och givande möte. Jag brukar vara lite nervös när vi ska in och få svar eller prata så där, men igår var jag så lugn bara. Vi fick se bilderna och se jämförelser mot förra tagningen och skillnaden var verkligen inte stor, inte i det ena läget i alla fall. Men så var det i en annan vinkel som man såg att svullnaden blivit lite större och det kan vara strålningen som ännu påverkar det hela och inget vi skulle oroa oss för nu. Hon sa också att vi skulle se mera till hur Stempen mår och beter sig, och det kändes så skönt. För nu mår han ju bra och de där vippningarna med fötterna fanns också en förklaring till, så bra att få höra. Så det blir inget byte av cellgift, vi väntar med det steget tills det behövs (det finns nämligen inte så många steg till att ta till tyvärr och då är det bättre att vänta så länge man kan på att byta sort), men däremot tyckte hon att han skulle börja äta tabletter mot epilepsi så han inte utvecklar till ett stort anfall som kan vara svårt att häva. Han har ju små nästan omärkbara anfall som han själv märker men jag inte ser. Det blev jag ju glad för, men när han läste biverkningarna (den längsta lista vi sett) undrade jag vad det var för eländiga tabletter han fått. Då kom den där oron tillbaka och bara sköljde över mig igen, kan man aldrig få vara glad?
Stempen har ju fått Avastin varannan vecka för att hämma tillväxt av blodkärl (tumörer behöver blodkärl för att växa), det ska vi trappa ner på nu till var tredje vecka och så småningom till var fjärde. Det är också en framgång tydligen. Tänk för ett år sedan fick vi beskedet att han hade en hjärntumör och att det inte gick att göra nått förutom att ge cellgift och att det fanns bara 6-12 månader kvar att leva. Nu med facit i hand, han lyckades få en strålning, även om den inte var i 6 veckor så var det ändå en strålning, han lever gott ännu och pysslar och håller på. Vi går promenader, han reser själv, han klarar sig själv och är helt med i allt. Vi slog läkarna med häpnad och jag hoppas verkligen vi kan fortsätta så här i vår kamp mot den där lilla eländiga tumören som sitter där mitt inne i huvudet.

I går var det även en stickträff med tjejerna i Sticka. Lite mörkt var det i vår hörna på fiket, men ett glatt gäng var vi och så trevligt det är att börja känna alla. Sen att man kommer iväg på nått annat är ju bara ett extra plus. Jag hade lagt upp till en ny mössa med rosor i Töis. Det är min tredje nu i ordningen och inte den sista på långa vägar, finns mycket garn kvar att sticka av nämligen. Men jag fick en ny idé igår när vi satt där på fiket och jag får väl se om jag förverkligar den sen. 

I gårkvälls när jag satt i min stol fick jag se hur Ines ligger bredvid mig och sover så djupt. Jag kunde inte låta bli att fota henne då, så söt hon är totalt avslappnad, drömmande och med tungan hängande ut. Tur vi har våra djur som ger oss så mycket glädje och motion också såklart.

I onsdags skulle vi bära sängar, som synes gick det inte så bra. Jag fick sängbottnen på tån och inte nog med det, det är min opererade tå också. Först trodde jag att inte var så farligt och att jag blödde för så kändes det. På med kyla och sen i högläge. Det bultade och gjorde så ont och tillslut trodde jag att det nog var brutet i själva tån. I går när jag vaknade hade jag inte ont men det såg ut så här och jag hade svårt att trampa mer på foten. Idag är det ännu bättre även om tån ännu är blå så läker det fort ändå.

Jag gillar ju rosor och igår när vi satt i väntrummet hittade jag en tidning med tips om rosor. Nr 3 är ju så vacker men jag har några liknande och jag vet ju att de blir så tunga och börjar mögla om det regnar, men nr 2, där blev jag intresserad ordentligt, de är den röda uppe i vänstra hörnet, den var både vacker och så låter det ju som den är väldoftande också, lagom höjd är ett extra plus. Den ska jag leta efter till nästa år. 

Idag skulle det vara risk för regn och det ser man också när man tittar ut. Ännu är det soligt så vi ska ut och plocka av äpplen på trädet. I övrigt finns inget på schemat förutom att ha en bra dag. Kanske lite städning, kanske lite stickning, kanske promenad höll jag på att skriva, hmmm promenad blir det i vilket fall som helst, hundarna ska ut så är det bara. 

Trevlig fredag

Magisk morgonsyn

Den här lilla katten på ca 7 kg låg på vår lilla väg när jag hämtade tidningen i brevlådan i morse. Jag stannade upp och tittade mot honom och upptäcker att han faktiskt ligger framför ett rådjur som betar lugnt i dikeskanten. Jag står där och tittar ett tag och ler, undrar vad han tänkte? Funderade han på mat eller blev han bara lika hänförd som jag? :))

Grå härlig måndag

Ingen sol då åker vi till stranden och promenerar med hundarna. Ines börjar ju tjuta bara vi svänger ner mot stranden och när vi parkerar är hon så uppspelt så hon börjar stormskälla i bilen. Gissa om hon älskar att springa på stranden. :))

 Idag var det där speciella ljuset som infinner sig ibland på den här ön. Så otroligt vackert.

 Så mycket att snusa på och inspektera för damerna.

 Det blev mycket bus också såklart.

 Ops inte lätt att hänga med ibland när de rusar runt, här kom visst bara svansen med.

 Det finns så mycket vackert runt stranden att njuta av.

 Vi hittade till och med ett litet äppelträd.

Salmbär i massor såg vi men vi vill inte plocka där eftersom vi vet att det är ett stråk för hundpromenader. 

Väl hemma tvättade och dammsög vi bilen, plockade av dagens mogna plommon och nu ska vi bara njuta av resten av kvällen. 

Trevlig kväll

På promenad

Jag undrade länge varför det promenerade en gravand framför oss på lunchen idag. Det brukar ju vara att de promenerar sina ungar till sjön sa Stempen och då helt plötsligt såg vi dem.

9 små dunbollar stod ihoptryckta på kanten och blev helt villrådiga när jag närmade mig dem och började springa iväg. Helt plötsligt vänder de ner mot Stempen och hundarna och då blev det oroligt i kopplen ska jag säga.

Men som tur var tryckte de ihop sig på kanten igen och vi vände om och gick hem så förhoppningsvis föräldrarna kunde komma tillbaka och visa vägen. Jag ska vara ärlig, de var så in i norden söta så det kliade ordentligt i fingrarna att bara få peta på en, NEJ jag rörde inte men jag ville verkligen väldigt mycket. 

Jag har inte bara de bästa bloggvänner, jag har bästa chefs frun också, idag låg en massa stickmönster på mitt skrivbord igen. Hon samlar alla mönster till mig och råkar hon köpa en tidning och det är mönster även i nästa nummer, ja då köper hon den bara för att jag ska få hela mönstret. Det är så omtänksamt och snällt gjort. 

Så idag har jag letat garn för nästa projekt som jag hittade i den där mönsterhögen, Jag har till och med stickat en provlapp vilket väl aldrig hänt innan, men den här vill jag verkligen ha i rätt storlek. Bilder kommer när jag startat, har nämligen en tumme att göra först för annars lär det bli ett ufo länge, länge. 

Nu är det fika och så ska vi se på svt-play. Förra veckan gick nämligen tre program som handlade om hjärnan och det första kan man bara se i två dagar till så då är det dags att börja se nu redan för att hinna se alla tre. 

Trevlig kväll

Sorg i familjen

I dag är det en väldigt märklig dag. Vår Gullan blev överkörd i natt eller på morgonsidan vilket inte spelar så stor roll när. Vår lilla stumpa som vi tyckte var vår lilla kattunge trots sina 11 år fattas oss. 

 När jag körde iväg till jobbet på morgonen såg jag ju att nått hänt uppe på vägen men inte tänkte jag på att det kunde vara vår katt som råkat illa ut, den tanken slog mig aldrig. Jag funderade mer på om grannens Irländska varghund kommit ut och blivit påkörd. Släppte tanken och åkte in och lämnade bilen på macken för däckbyte.

 När jag åkte hem kastade jag en blick in till den grannen och funderade igen på hunden och då skymtade jag en svartvit trasa som låg där i kanten. Då förstod jag ju vad som hänt. Hem och kolla om Gullan kommit in efter jag åkt men det hade hon ju inte gjort så då var ju saken klar.

 Då kände jag mig så tacksam för att Stempen är så pass pigg att han kan gå och plocka upp henne, ta hem och begrava henne. Jag hade ju gjort det om jag varit tvungen men om man slipper är man ju glad att göra det.

Det är så svårt att förstå att hon inte kommer hem mer, inte kommer att ligga i uterummet mera, inte sitta i hörnan och vänta på sin matskål, inte kommer upp i Stempens knä och stryker sig och dreglar mera, inte kommer och leker med oss på ängen och retar hundarna och inte ligger så här och gottar sig mera. Hon fattas oss och det är så sorgligt. 

Mitt i det sorgliga skulle jag för första gången ge mig iväg och sticka med andra stickerskor. Det är ju inte med en sorgkänsla man vill göra sånt första gången men jag åkte och träffade de andra. Det är nämligen så att vi fått en lokalgrupp i Sticka på ön, vilket jag tycker är jättekul och som det verkar nu kommer det in en massa nya medlemmar också. Det var kul att få sticka med andra och nästa träff ska vi ha här i vår hembygdsgård vilket kommer att bli så kul. Jag tror det kommer att bli riktigt bra det här, att träffas och sticka ihop. Man behöver ju lite inspiration av andra och man pratar och diskuterar ju en hel del, sen att man får lära sig en massa nytt är ju bara så kul. Ja, jag ser framemot nästa träff. 

Nu ska jag försöka förstå att den här dagen blev så märklig och sorglig. 

Trevlig kväll 

Ordning återställd nästan

 Dagens foton i väntan på örnen.

 Våra rödsippor blandas nu med de blå och vita. 

 En del blå är nästan lila, så vackra.

 Jag såg örn flera gånger idag men alltid för långt bort. Så helt plötsligt när vi står och pratar med en granne kommer två stycken inflygande över oss. Men en försvinner snabbt som ögat och den andra seglar åt det andra hållet. Jag är dock envis och förhoppningsfull och står kvar på vägen och tittar. Då helt plötsligt vänder den tillbaka mot mig igen. Lite, lite långt bort men jag har den på bild nu.

Här är samma i annan vinkel. 

Over and out från fotografen. :))

Trevlig kväll 

Huller om buller

Nått sånt kan man nog sammanfatta det här inlägget. Några kort finns i kameran och några i plattan, då blir det lite så här huller om buller i bilderna.

Jag föll som en fura, knappade hem direkt och så brukar jag inte bete mig, men jag bara ville ha direkt när jag såg de här lakanen på nätet och vet du vad, jag köpte likadana gardiner också, ja jag vet, helt galet men man måste få vara så ibland också. 

Så kommer vi fortsätta dagen bakifrån det är helt tydligt för det här höll jag på med på eftermiddagen. Tanken var att jag skulle karda lite ull idag men jag kunde inte hitta mina kardor och nu ska man veta att jag har minst tre par så det är väldigt slarvigt och bra gömt eller glömt om man ska vara ärlig. Jag högg en säck i ullboden som såg bra ut och knatade in och satte mig i uterummet och tottspann i stället. Ärligt, det var inte den bästa säck jag fick tag i men envis som jag är så skulle en hel spole bli klar innan jag byter och så blev det till slut. Lite svid var det ju under tiden så vi hämtade in min kardbänk så nästa gång när suget kommer finns den på plats i alla fall. 

Nu har jag nästan alltid kameran med på promenaderna, vill så gärna få det där bra kortet på örnen. Här lyckades jag fånga Bläcku på bild. Klicka upp bilderna så ser du bättre. 

Jag tog det här kortet för några dagar sedan, det ska erkännas, men jag såg den idag också.  Vi tvistade om det var en havsörn eller en kungsörn. Jag hävdar att det är havsörnen och nu när vi förstorar upp bilden och jämför med bilder från fågelboken, ja då tycker nog Stempen som jag. Det som skiljer sig är ju stjärtfjädrarna. Hade jag ett ännu bättre objektiv så hade det nog varit mycket tydligare, men en dag då ska jag få den där bilden som jag längtar så efter att få ta. 

 I brist på närbilder på örnen så blir det närbilder på två flickor.

 Det här är så mycket Ines, alltid pigg och full fart.

Så har vi lilla fröken "Hack i häl" vi kallar henne så för hon går nästan alltid hack i häl på oss, om hon är kopplad eller lös spelar liksom ingen roll. Hon är så speciell den här lilla damen. Älskar oss så in i norden och alla våra nära också. Hon pussas och pussas och hela kroppen svänger med i svansens viftningar. Hon är en liten fegis men en söt sådan om jag nu får säga vad jag tycker. Att två hundar kan vara så helt tvärt emot varandra, det hade jag inte trott innan jag fick se det med mina två. Men det är kul att det är två sådana personligheter.

Nu är det snart dags för sista dansen för ett par, lite stickning ska det bli också medans jag tittar. 

Trevlig kväll