Det har varit få inlägg de senaste veckorna och det har haft sin förklaring. Vi har varit i Stockholm måndag till fredag båda veckorna eftersom Stempen strålades på Karolinska. Innan vi åkte var jag väldigt nervös för hur det skulle bli. Vi flög upp måndag och hem fredag och vi har bott på hotell på Odenplan. Vi tycker nog att vi bott bra förutom att första veckan höll på att knäcka min rygg för en välanvänd säng. Det kändes som jag låg i en kanot och som tur var hamnade vi i ett bättre rum andra veckan. Det enda jag tyckte var märkligt då var väl att man fick sitta i sängen och se på tv.
Men stort och pampigt var det allt. Kolla vilken takhöjd, vi kände oss riktigt små.
Förmiddagarna gick åt att åka till Karolinska och sen köa till strålningen, vilket tog nästan 2,5 timmar var dag. Själva strålningen går fort, varje patient som går in tar nog 15 min och då är det förberedelser och iordningställande och själva strålningen som sker. Så mycket väntan blev det ju.
Men vi har haft mycket fritid också, vi har varit på Abbas museum.
Nu är vi ju inga Abbafans nån av oss, men det var häftigt och jag ångrar inte besöket, snarare tvärtom, det var riktigt kul.
Vi var på Wasa och tittade på fartyget och alla fina utsmyckningar. Detta är bara en kopia på hur det såg ut.
Vi var på Etnologiskas museum. Där kände vi oss väldigt ensamma tyvärr.
Vi har även träffat våra barnbarn, vilket var väldigt mysigt att kunna komma så där mitt i veckan bara. Vi var även med och hämtade Charlie och Jack på dagis, det är inte vanligt precis. En dag råkade vi hoppa av bussen precis utanför Emmys jobb, så vi kunde säga hej och få lunchtips. Det är väl sådant vi kände var extra lyxigt de här veckorna.
Jag kunde inte låta bli att fota från deras karta. Det var nämligen här vi hade tänkt befinna oss just i mars månad. Det skulle vara min belöning för att jag slutat röka, men så blev det ju inte som ni ju förstår.
Snarare så här har det väl varit idag, för helt plötsligt försvann den härliga vårsolen och på morgonen var det snö här. Tö också till råga på allt elände så hundarna var som små snöbollar när de kom in efter morgonkissen. Nu har det ju töat undan men vid middagstid kom ett nytt snöfall och det liknade mest en hagelskur som försvann lika fort igen.
Skönt är det i alla fall att komma hem och få trampa på sin egna lugna väg. Igår när vi hämtat hundarna så blev det en promenad och de blir så glada av att få vara koppelfria igen. Visst det är häftigt i storstaden men att stå som packade sillar på bussen för att få komma till jobbet varje dag, nej, det lockar inte alls. Borta bra men hemma bäst.
Hur gick strålningen undrar ni säkert. Det har gått väldigt bra, det enda som varit lite märkligt var att på onsdagen och torsdagen första veckan tappade han talförmågan. Det kom bara en massa konstigheter ur munnen när han skulle prata. Detta pågick bara som högst en minut men det var väldigt otäckt. Första gången stod vi mitt i Gallerian och hade köpt skor och då kände jag mig väldigt liten vill jag lova. Lite ryckningar i kroppen en gång och så lätt huvudvärk som dock inte behövdes några tabletter för, det var allt hitintills ska jag kanske tillägga. För vi vet ju inte hur det blir framöver, men vi hoppas ju att det fortsätter så bra som det gjort nu.

Sen var det ju de där vantarna jag visade i förra inlägget. Jag såg ju att garnet inte kommer att räcka och vägde det och bestämde mig för att göra en tvärtom. Ha ha, det hjälpte inte ändå och jag förstår faktiskt inte varför, det borde räcka. Men det hela slöt med att jag rimplade upp tummarna och beslöt mig för att gå och köpa mera garn ( vi bodde ju nästan granne med garnaffären). Så nu har jag köpt två nystan till av varje färg och så kommer jag att sticka ett sådant par till, ja då blir det två hela par och garnet kommer garanterat att räcka till tummar också. Så håll ut, det kommer bilder på färdiga vantar nån gång framöver, jag lovar.
Nu ska vi fira att Stempen är klar med sin strålning och sin Cellgiftskur, det blir ett glas rött för oss båda i kväll faktiskt.
Trevlig kväll