sjunga

Swedish

Etymology

From Old Swedish siunga, from Old Norse syngva, syngja, from Proto-Germanic *singwaną, from Proto-Indo-European *sengʷʰ-.

Pronunciation

• IPA^(key): /²ɧɵŋa/, [²ɧɵŋːa]

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -²ɵŋa

Verb

sjunga (present sjunger, preterite sjöng, supine sjungit, imperative sjung)

1. to sing
   • 1977, “Törnrosdalens frihetssång [The freedom song of the Wild rose valley]”, Astrid Lindgren (lyrics), Moniot d'Arras [Ce fut en mai] (music)‎^[1]:

     Sjung du min dal, med brinnande röst, tyst dina heta sånger. Sjung markens gräs, och susa vart träd, sakta om dagen som kommer. Sjung källa och flod, sjung stenar och jord. Ge oss till tröst deras sånger. Och sjung du min dal, och brinn i din tro, på frihetens dag som kommer.

     Sing, [you] my valley, with burning voice, quietly your hot songs. Sing, grass of the ground, and sigh [murmur, like (from) a wind] every tree, slowly of the day that will come. Sing, spring and river. Sing, stones and earth. Give us their songs to console us [Give us as consolation their songs]. And sing, [you] my valley, and burn in your faith, in the day of freedom that comes.

Conjugation

Conjugation of sjunga (class 2 strong)

	Active		Passive
Infinitive	sjunga		sjungas
Supine	sjungit		sjungits
Imperative	sjung		—
Imper. plural1	sjungen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	sjunger	sjöng	sjungs, sjunges	sjöngs
Ind. plural1	sjunga	sjöngo	sjungas	sjöngos
Subjunctive2	sjunge	sjönge	sjunges	sjönges
	Participles
Present participle	sjungande
Past participle	sjungen
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• insjunga
• skönsjunga
• sjunga med (“sing along”)
• uppsjunga

Related terms

• besjunga
• sång
• sångare
• sångerska

References

• sjunga in Svensk ordbok (SO)
• sjunga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• sjunga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• sjunga in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)