Julhälsning

En riktigt God Jul till er alla!

Julhälsning

Hagtorpet januari 2018

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag er alla !

När allt går fel

Här i Eskilstuna där jag bor finns ett vackert naturområde som är klassat som naturreservat. Det ligger i anslutning till Mälaren som är Sveriges tredje största sjö. Från Mälaren kan man åka båt till Stockholm och vidare ut i skärgården.

I den vackra omgivningen vid Mälarens stränder kan man även beundra Europas nordligaste bokskog, en underbar upplevelse när bokskogen grönskar på våren.

Mitt i denna vackra natur finns också Sigurdsristningen, ett av Sveriges förnämsta fornminnen som härstammar från 1000-talet, den tidsålder när vikingarna härjade i Norden. Tanken svindlar. Här kan du läsa om Sigurdsristningen.

Mitt i denna vackra natur, omgiven av höga, stolta träd ligger stenhällen där någon för tusen år sedan ristade in berättelsen om Sigurd Fafnesbane. 

Och så kom det sig att Kommunstyrelsen ville göra platsen mera tillgänglig även för rullstolsburna besökare, en god tanke men sedan gick allt fel. Någon förvaltning inom kommunen fick uppdraget och påbörjade byggnationen i vintras. Jag är inte insatt i hur de olika processerna fortlöper när man beslutat om något dylikt men nog borde det väl alltid finnas en kontrollansvarig och framförallt godkända ritningar hur en ramp skall konstrueras i denna känsliga miljö. Inget av detta tycks ha funnits och bygget, som hittills kostat ungefär 4,5 miljoner Skr har nu stoppats sen någon slagit larm och media uppmärksammat fadäsen. Förmodligen måste allt rivas, göras om och göras rätt.

Vi åkte dit i morse, jag tog bilder - det är förfärligt. Gabioner har byggts vid en trappa, gjord av granitsten, förmodligen importerad från Kina. Och bakom den gräsliga trappan rullar sig en ramp på ca 100 m, åtminstone. Kors och tvärs, på en del ställen dubbelsidig går denna ramp för att avslutas med ett stort trädäck framför själva Sigurdsristningen och ännu saknas räcken runt hela rampen vilket måste till för att det skall vara säkert. Dessutom har man borrat i själva berghällen för att fästa rampen, kan vara ett brott mot fornminneslagen. Såå.. vad tycker ni?

Julhälsning

En riktigt God Jul till er alla

Murphy´s lag

Om något kan gå fel så kommer det också att göra det eller "Lagen om alltings jävlighet",  jag och datorer i ett nötskal.

 Nyinköpt fin och dyr dator med god lagringskapacitet samt en extern hårddisk på 2 TB som enligt säljaren skall ha närmast obegränsade lagringsmöjligheter för bilder.

Fagus sylvatica `Rohan Obelisk´ blodbok

Sedan började prövningen. Alla 41.000 bilder laddades över till den externa hårddisken och tillbaka till den nya datorn som har två hårddiskar, en för program och den andra för det man vill spara.  Och om något kan gå fel så gör det det, av två val så valde jag det som var fel och datorn larmade omgående om att utrymmet var slut - skulle valt den andra hårddisken.

Larix marschlinsii `Filip´s Road Show´  lärk

Försökte ta bort bilderna och bildprogrammet men det gick inte eller snarare, jag klarade inte av det. Åkte in till stan och lämnade in datorn hos en professionell datorkonsult och hämtade den i fredags. Hårddisken var tömd som den skulle vara men det gick inte att komma in i mitt gamla bildprogram. När vi försökte ta bort programmet blev hela datorn svart, den hade låst sig och det gick inte att komma in i den. Åkte till försäljaren som hjälpte till att låsa upp datorn igen. Så nu vet jag åtminstone hur man gör när datorn låser sig, man håller in strömknappen 10 sek. så att strömmen bryts och då går den att starta igen. Ja jaa, man lär sig alltid något nytt även i prövningens tid.

Orostachys iwarenge var. boehmeri rosettkudde

Så nu sitter jag och bloggar med min gamla dator eftersom det är här bilderna finns. Sonen har lovat hjälpa till med överföringen till den nya datorn, känns inte som jag vill ge mig ut på nya äventyr just nu, om något kan gå fel så gör det förmodligen det.

Rhododendron `Silbervelours´

Jag behöver goda råd

Jag är nu i den situationen att min dator larmar om att utrymmet snart är slut på hårddisken. Jag har rensat allt som går men det ger ändå inte speciellt mycket mer utrymme. Jag törs inte ladda ner fler bilder eftersom jag tror att det är alla bilder jag sparat under åren som stjäl det mesta av utrymmet.

Crocus kotschyanus septemberkrokus

Min dator är inte så gammal, kanske tre eller fyra år sedan jag köpte den men det kanske tangerar  antikvärde i datorernas värld. Men kapaciteten verkar vara dålig, 465 GB om jag förstår det rätt.  Så min första fråga, vad är ett rimligt utrymme hos en dator? Jag använder den nästan bara för att läsa nyheter, blogga, söka information och liknande samt att jag sparar mina bilder i den. Jag är så okunnig på området så jag känner att går jag till någon av de stora kedjorna för att köpa mig en ny dator så kommer den unge mannen jag antagligen får möta att prata omkull mig hur enkelt som helst.

Gentiana sino-ornata `Eugens Bester´

Jag har ett uråldrigt bildprogram som heter Picture project, det är enkelt men om jag nu köper en ny dator så kanske jag borde vara lite mer modern och inte låta det gamla programmet följa med en gång till. Jag har även haft Picasa 3 men har aldrig använt mig av det, jag begrep mig aldrig på Picasa, tyckte det var komplicerat. Jag har ett krav, det måste vara användarvänligt, alltså ett program som inte är alltför avancerat för en så tekniskt okunnig person som jag är. Tar tacksamt emot tips om bildprogram som är lätt att använda och som lämpar sig för bloggen.

Och vad gör jag med alla mina gamla bilder? Synd om de går förlorade men om jag överför alla bilder till den nya datorn så lär jag väl stöta på samma problem igen ganska snart eller...?

Magnolia x wieseneri ´Swede Made´

Julhälsning

      

                  

             

En riktigt God Jul till er alla önskar tomten på Hagtorpet

 

      

Lucianatt

            

            

I det svenska bondesamhället ansågs lucianatten den 13 december vara årets längsta natt, kalenderreformen 1753 flyttade dock vintersolståndet till den 21 - 22 december.

Dagen idag har varit en strålande dag med nyfallen snö och en temperatur som föll under -10 grader.

Decembersolen är bara en kortvarig gäst och skymningen faller snabbt över Hagtorpet

Lampan tänds vid den gamla syrenbusken

och adventsljusstakarnas sken lyser upp fönstren

 

Oväntat besök

Ingen målgrupp för Gevalia reklamen men nog hajade jag till när jag tittade ut genom fönstret och sju islänningar gick och betade några meter från huset, jag hade inte sett dem komma över gärdena.

Vår granne, som bor drygt 1km härifrån är ägaren och efter en timme var alla rymlingar hemma i stallet igen.

Inför advent 2016

Sylvias julvisa

Och nu är det jul i min älskade nord; är det jul i vart hjärta också? Och ljusen de brinna på rågade bord, och barnen i väntan stå. Där borta i taket, där hänger han än, den bur som har fångat min trognaste vän. Och sången har tystnat i fängelseborg; o vem har ett hjärta för sångarens sorg. Jag bor i de eviga vårarnas land, där de glödande druvorna gro. Cypresserna dofta vid havets strand; där har jag mitt ensliga bo. Det flammande Etna, det gnistrar så skönt; och luften är vårlig, och gräset är grönt. Orangernas ånga ur skogarna går, och ljuv mandolinen om kärlek slår. Cypresserna dofta. Det brusande hav i silver mot stranden bryts; vid foten av Etna, där är en grav, vars sorg uti blommor byts. Där slumrar en gäst från nordens dal; och nu är det jul i hans fädernesal. Vem sjunger din visa, som fordom en gång? Hör, Sylvia sjunger din hembygds sång! Och stråla, du klaraste stjärna i skyn, blicka ned på min älskade nord! Och när du går bort under himmelens bryn, välsigna min fädernejord! I blommande vårar, på gyllene strand, var finnes ett land som mitt fädernesland? För dig vill jag sjunga om kärlek och vår, så länge din Sylvias hjärta slår.

Zacharias Topelius 24 december 1853.

Sylvias julvisa är en av de mest älskade julsångerna i Finland, den skrevs i diktform av skalden och sagoberättaren Zacharias Topelius och tonsattes av Karl Collan.

Topelius var en stor djurvän och dikten handlar om en liten fågel, troligen svarthätta ( Sylvia atricapilla) som på sin årliga flytt till varmare länder fångas vid passagen över Sicilien av hänsynslösa människor och får tillbringa sitt återstående liv i en bur. Texten berör och ögonen tåras när den lilla fågeln, genom Topelius ord, berättar om sin längtan efter frihet.

I helgen tänds stjärnan med de sju uddarna i alla hem och offentliga byggnader i den lilla staden Nykarleby vid Bottenvikens kust i Finland. Topelius, född 1818 på Kuddnäs gård i Nykarleby, skriver  i sin dagbok år 1885 att när stjärnan tänds inleds julen.

Nykarlebystjärnan visar vägen i vintermörkret, en kär symbol för alla Nykarlebybor och människor med anknytning till den lilla staden i norr. Stjärnan har alltid tillverkats av lokala hantverkare, aldrig industriellt. Traditionen har överlevt två världskrig och alla andra påfrestningar som drabbat staden vid kusten. Jag är född och uppvuxen i Nykarleby.

Jag önskar att alla människor i kväll kan tända ett ljus som symbol för det goda, för förnuft och klokhet i en orolig värld.

Vi behöver varandra.

TREVLIG ADVENT!

Tekniska problem med bloggen

Jag upptäckte att något hänt med bilderna och texten på bloggen, detta utan att jag ens varit  inloggad så jag känner mig helt oskyldig till det inträffade.

Samtliga bilder som inte är i full storlek har flyttat sig till vänstermarginalen, samtidigt har avståndet mellan bilderna ökat och avståndet mellan text och bild har också ökat.

När jag går in och kollar utkast ser det alldeles okej ut och då går det inte heller att redigera. Det ser ut som om det hänt på samtliga inlägg i bloggen.

Jag är fullständigt oteknisk när det gäller datorer men är det någon som vet vad som kan ha hänt och om jag kan fixa det själv på ett enkelt sätt? Annars för jag föra in datorn till någon expert.

Julhälsning

En riktigt GOD JUL till alla önskar tomten på Hagtorpet

Inför advent 2015

Sylvias julvisa

Och nu är det jul i min älskade nord; är det jul i vart hjärta också? Och ljusen de brinna på rågade bord, och barnen i väntan stå. Där borta i taket, där hänger han än, den bur som har fångat min trognaste vän. Och sången har tystnat i fängelseborg; o vem har ett hjärta för sångarens sorg. Jag bor i de eviga vårarnas land, där de glödande druvorna gro. Cypresserna dofta vid havets strand; där har jag mitt ensliga bo. Det flammande Etna, det gnistrar så skönt; och luften är vårlig, och gräset är grönt. Orangernas ånga ur skogarna går, och ljuv mandolinen om kärlek slår. Cypresserna dofta. Det brusande hav i silver mot stranden bryts; vid foten av Etna, där är en grav, vars sorg uti blommor byts. Där slumrar en gäst från nordens dal; och nu är det jul i hans fädernesal. Vem sjunger din visa, som fordom en gång? Hör, Sylvia sjunger din hembygds sång! Och stråla, du klaraste stjärna i skyn, blicka ned på min älskade nord! Och när du går bort under himmelens bryn, välsigna min fädernejord! I blommande vårar, på gyllene strand, var finnes ett land som mitt fädernesland? För dig vill jag sjunga om kärlek och vår, så länge din Sylvias hjärta slår. Zacharias Topelius 24 december 1853.

Sylvias julvisa tillhör de populäraste julvisorna i Finland. Den skrevs i diktform av skalden Zacharias Topelius och tonsattes av Karl Collan. Topelius var en stor naturvän och visan handlar om en liten fågel, troligen svarthätta ( Sylvia atricapilla) som på sin årliga flytt till vintervarma länder fångas vid passagen över Sicilien av hänsynslösa människor och får tillbringa sitt återstående liv i en bur. Texten berör och ögonen blir fuktiga när den lilla fågeln, genom Topelius ord, berättar om sin längtan efter frihet.

I kväll tänds stjärnan med de sju uddarna i alla hem och offentliga byggnader i den lilla staden Nykarleby vid Bottenvikens kust i Finland. Topelius, född 1818 på Kuddnäs gård i Nykarleby, skriver i sin dagbok år 1885 att när stjärnan tändes inleds julen.

Nykarlebystjärnan visar vägen i mörkret, en kär symbol för alla Nykarlebybor och människor med anknytning till den lilla staden i norr. Stjärnan har alltid tillverkats som ett hantverk, aldrig industriellt och traditionen har överlevt de två världskrigen och alla andra påfrestningar som drabbat staden vid kusten. Jag är också född och uppvuxen i Nykarleby.

Jag önskar att alla människor i hela vår värld ikväll kunde tända ett ljus i mörkret, som en symbol och ett hopp om att klokheten och förnuftet skall segra till slut, vi behöver varandra.

Trevlig advent 

Så kom den då till slut, vintern!

Hagtorpet i vinterskrud

Kommunen bekostar ingen plogning så här långt från tätbebyggelse men vi har en vägförening här ute så plogningen sköts av vägföreningen. I stan är det alltid moddigt och besvärligt när det kommit snö men inte hos oss, här plogades det kl. 02.30 i natt.

Många små träd och buskar får lätt fläkskador av den tunga snön, här en Rhododendron som viker ner sig. För undvikande av skador är det borstning som gäller.

Nedskräpning

I helgen har någon dumpat sitt avfall vid vägen igen. Den här gången får jag inte med mig skräpet i plastpåsen som jag brukar samla ölburkar, plastskräp och snabbmatskartonger i  som slängs ut genom bilfönstren. För att få bort avfallet krävs en lastbil eller släpkärra. Jag vet inte vad det är men i den svarta plastpåsen ligger en grov plastslang som luktar diesel.

Vi har en fin återvinningsstation här i kommunen med generösa öppettider både kvällar och helger så det finns inga som helst hinder för att ta ansvar för sitt avfall och deponera det där det omhändertas på ett lämpligt sätt. Ändå hamnar det i naturen vid vägen.

Bilderna skickade jag in till lokaltidningen med en uppmaning till den ansvarige att hämta sitt skräp och köra det till återvinningsstationen. Eftersom jag tycker att man skall vårda sitt språk i alla sammanhang skriver jag inte ut vad jag tänker.

Är det månne sån här utrustning som används när man tjuvar bränsle från traktorer och maskiner?

Tankar och funderingar vid årets slut

När jag står på altanen och iakttar småfåglarnas ivriga flaxande efter den mat som jag lagt ut till dem är det lätt att få känslan av att alla dessa små flygande varelser är enbart konkurrenter om födan och deras enda drivkraft är att överleva den kommande natten, starkast vinner.

Men plötsligt ljuder varningsropen och inte en fågelstjärt syns till.  En fiende i form av sparvhöken har upptäckts av en liten mes som sitter skyddad i någon trädtopp och som snabbt larmar hela flocken. Kan fåglar ta socialt ansvar?  Djuren i vår natur är historielösa och lever enbart i nuet men har utvecklat förmågan till samarbete därför att det har gagnat arten.

På juldagen brann en moské ner här i Eskilstuna. Människor, både vuxna och barn befann sig i fastigheten. Ovanför moskén fanns vanliga hyreslägenheter som fick utrymmas. Händelsen är definierad som mordbrand av polisen men ännu har ingen ställts till ansvar.  Exkluderingen av människor som inte passar in i vår norm håller på att få övertaget över det livsviktiga samarbetet. Vi är inte historielösa som fåglarna, vi kan vår historia om riskerna när vi börjar snegla på varandra som vi och dom. Konsekvenserna drabbar oss alla. Om vi förlorar vår humanism som varit ledstjärnan i vårt fina land, vad kommer den att ersättas med?

På våra affärsgator i centrum sitter fattiga människor som vi kallar tiggare. Vi upplever obehag av deras blotta närvaro, det är svårt att överhuvudtaget titta åt deras håll men så tänker vi på att det faktiskt stått i tidningarna att tiggeriet är organiserat och i själva verket är den här förskräckliga synen som får oss att må illa bara en bild av brottslig verksamhet och då känns det genast lättare att passera? Väljer vi att tro på något av enbart egoistiska skäl och för att slippa känna ett plötsligt obehag?

Året 2014 går till historien som det varmaste året sedan någon gång på 1800- talet när vi fick tillförlitliga mätningar, inga svarta, stora rubriker i media om att världen och våra ledare inte lyckats hejda uppvärmningen. Vi ökar våra utsläpp, koldioxidkurvan pekar ständigt uppåt trots allt munväder om motsatsen. Det försiggår ett ständigt trixande av siffror från våra folkvalda för att vi skall lockas att tro att vi är på rätt väg, det är inte alltid lätt att se det som inte sägs. Det är alltid någon annan som bör göra mer, ett argument som inte leder framåt. Avsaknaden av samarbete gör att processen står och stampar.  Den nya tekniken höjs till skyarna och får oss att tro att det kommer att lösa vårt beroende av fossila bränslen men ingen nämner Jevons paradox, att energibesparingarna vi gör med nya tekniska framsteg i stället ökar våra utsläpp. Evig tillväxt som dessutom är exponentiell är inte möjlig på en begränsad planet som inte kan växa men ingen säger det högt för då kan taburetten man sitter på plötsligt ryckas undan.

Till årets bok vill jag utnämna Daniel Suhonens bok om ett politiskt landskap från Sverige av idag "Partiledaren som klev in i kylan"  Den handlar om Håkan Juholt och hans personliga Golgatavandring efter att han blivit vald till partiledare. Drev är en jaktterm där jägarna driver bytet framför sig till avgrunden och nu var bytet en människa. Den är oerhört välskriven och initierad men så obehaglig att jag nästan önskar att jag aldrig läst den, att världen faktiskt har förändrats en smula efter läsningen. Ett förväntat samarbete har ersatts av lobbyism, svek, egennytta, illojalitet, nyttiga idioter och läckor. Trots allt, läs den!

Griniga gamla gubbar, en rolig film med Jack Lemmon men nu har jag förmodligen introducerat grinigheten även hos det motsatta könet. Idag fick jag bokklubbens månadstidning Bokspegeln och med den en glassig reklambilaga. En designad servis av självaste Maria Montazami som enligt reklamen utstrålar Marias härliga egenskaper, värme, kvinnlighet och elegans, en touch av lyx i "lipstick pink" som väcker habegär. Det kanske finns hopp även för surkärringar?  Ett ständigt missnöje är den största drivkraften till vår  överkonsumtion.

GOTT NYTT ÅR!

Julhälsning

En riktigt God Jul till alla önskar tomten på Hagtorpet

Inför advent

Sylvias julvisa Och nu är det jul i min älskade nord; är det jul i vart hjärta också? Och ljusen de brinna på rågade bord, och barnen i väntan stå. Där borta i taket, där hänger han än, den bur som har fångat min trognaste vän. Och sången har tystnat i fängelseborg; o vem har ett hjärta för sångarens sorg. Jag bor i de eviga vårarnas land, där de glödande druvorna gro. Cypresserna dofta vid havets strand; där har jag mitt ensliga bo. Det flammande Etna, det gnistrar så skönt; och luften är vårlig, och gräset är grönt. Orangernas ånga ur skogarna går, och ljuv mandolinen om kärlek slår. Cypresserna dofta. Det brusande hav i silver mot stranden bryts; vid foten av Etna, där är en grav, vars sorg uti blommor byts. Där slumrar en gäst från nordens dal; och nu är det jul i hans fädernesal. Vem sjunger din visa, som fordom en gång? Hör, Sylvia sjunger din hembygds sång! Och stråla, du klaraste stjärna i skyn, blicka ned på min älskade nord! Och när du går bort under himmelens bryn, välsigna min fädernejord! I blommande vårar, på gyllene strand, var finnes ett land som mitt fädernesland? För dig vill jag sjunga om kärlek och vår, så länge din Sylvias hjärta slår.

Zacharias Topelius 1853 När julen närmar sig och året snart har passerat går tankarna gärna till alla andra år som också är passerade - minnen. Jag är född och uppvuxen i Nykarleby i finska Österbotten, en liten idyll som ligger vid Bottniska viken.  Knappast någon vet var Nykarleby ligger men om namnet ändå känns bekant så är det förmodligen för att det är där Zacharias Topelius föddes, på Kuddnäs som fortfarande finns kvar som ett museum. Sylvias julvisa är en dikt av Topelius, tonsatt av Karl Collan och en av de populäraste julvisorna i Finland. Den är oerhört vacker och sorgsen på ett sätt som gör att man lätt får något fuktigt i ögonen. Finländarna har tagit den till sitt hjärta men utan att kanske förstå eller veta vem Topelius en gång diktade om. Den handlar om våra flyttfåglar, familjen Sylviasångare som för att nå sina vinterbostäder i Afrika måste passera Messina sundet. Där blir många ett offer för hänsynslösa människor som fångar småfåglarna på deras flytt till en varmare kontinent.  I Nykarleby tänds Nykarlebystjärnan i alla fönster i kväll. Stjärnan med de sju uddarna i olika färger sägs enligt sägnen representera olika bibliska symboler, ett hantverk med en stark lokal förankring. Alla med rötter i Nykarleby vet vilken sinnebild den speciella julstjärnan är för bygden. Även Topelius hade sin julstjärna men kallade den för lanterna och placerade den utomhus i en hög stång vid sitt Kuddnäs. Tänd alla ljus i mörkret och ha en riktigt skön första advent! 

Hösten gör entré

Kraftigt regn det senaste dygnet och iskalla nordliga vindar talar om att nu  är det dags att vända bladet och låta vardagen innehålla något annat än trädgård. Ett lugnare tempo i takt med att temperaturen sjunker känns faktiskt bara bra.

Vardagsrummet som vi aldrig vistas i under sommarperioden har nu fått en ordentlig genomgång. Smutsiga fönster är tvättade och en del av krukväxterna har fått återgå till kretsloppet och några nya lyser upp på fönsterbrädan.

Premiär för den första brasan i vår nyrenoverade, gamla kakelugn. Och så musiken som det inte riktigt finns tid till under sommaren men som alltid finns där att plocka fram och njuta av när hösten knackar på dörren. Sir Elton John som skapat så många oförglömliga, underbara ballader sjunger om sin längtan och jag tänker på min egen vackra Nikita, tervuerentiken som sover tillsammans med Chivas under violerna i trädgården.

Ha en skön kväll!

Apropå arbetslinjen

En liten historia med knorr av den tyske författaren Heinrich Böll.

I en hamn på Europas västkust ligger en fattigt klädd man vid sin fiskebåt och dåsar. En tjusigt klädd turist promenerar på stranden och njuter av idyllen. Han stannar till vid den dåsande fiskaren som sömnigt rätar på sig och trevar efter sitt cigarettpaket. Innan han funnit det har turisten redan erbjudit honom en av sina. Turisten inleder ett samtal.
- Ni kommer att få fin fångst idag.
Fiskaren skakar på huvudet.
- Men jag har hört att vädret är gynnsamt.
Fiskaren nickar.
- Ni ska alltså inte fara ut?
Fiskaren skakar på huvudet och turisten börjar känna sig lite obekväm.
- Å, ni mår inte bra?
- Jag mår alldeles utmärkt, säger fiskaren, jag har aldrig mått bättre.
- Men varför far ni inte ut och fiskar då?, frågar turisten
- Därför att jag redan har varit ute, svarar fiskaren
- Var fångsten bra?
- Jo då, den var så bra, att jag inte behöver fara ut en gång till idag. Ja till och med så bra att jag har nog för imorgon och i övermorgon också.
- Hmm.. ja, jag vill ju inte blanda mig i era personliga angelägenheter, säger turisten, men föreställ er att ni for ut en andra, en tredje, kanske till och med en fjärde gång idag, och ni skulle få tre, fyra gånger så stor fångst… föreställ er det.
Fiskaren nickar.
- Ni skulle, fortsätter turisten, kunna fara ut två, tre, kanske fyra gånger inte bara idag, utan imorgon, i övermorgon, ja varje gynnsam dag. Vet ni vad som skulle hända?
Fiskaren skakar på huvudet.
- Ni skulle senast om ett år kunna köpa er en motor, om två år en båt till; om tre eller fyra år kunde ni kanske ha en liter kutter och med den skulle ni naturligtvis få större fångst – en dag skulle ni ha två kuttrar, ni skulle kunna bygga ett litet kylhus, ett rökeri kanske, och sen en konservfabrik, flyga omkring med egen helikopter, lokalisera fiskstimmen och dirigera era kuttrar via radio. Ni kunde öppna fiskrestaurang, exportera hummern direkt till Paris utan mellanhänder – och sen……  Turisten tystnar ett ögonblick av ren överentusiasm.
-  Och sen…, försöker han igen, men blir åter stum av upphetsning.
- Ja, och sen?, frågar fiskaren tyst.
- Sen, säger turisten hänförd, sen kunde ni lugnt sitta här i hamnen, dåsa i solen – och se på det härliga havet.

Ha en skön kväll!