Om det ändå gick som tåget

Alltså, min rygg har ju stökat sen jag grävde min stora rabatt i höstas. Jag har någon slags envis ådra som gör att jag inte söker hjälp för mina besvär i första laget, jag vet, mycket dumt... Jag tänkte att det skulle gå över någon gång, men icke. Och med vårbruket i sikte, tog jag äntligen tag i det och bokade tid. Jag fick tips om en bra naprapat, och hon håller till i det här gamla anrika huset: 

Nämligen vår gamla järnvägsstation i Visby. En riktigt ståtlig byggnad tycker jag. Numer är den blåmålad och inrymmer olika företag, bland annat Naprapatlandslaget. Jag hade aldrig varit där förut, så jag var allt lite nyfiken på hur det såg ut inuti. 

Blev glatt överraskad när jag klev in, för känslan av gammal väntsal fanns ännu kvar, även om det har smugit sig in moderna möbler. Jag tror att det kan vara det gamla golvet som är kvar, men jag vet inte. 

Här fanns även en skylt som talar om att det är en väntsal.

 

Gamla detaljer. 

Så här såg det ut när det begav sig, bild lånad från Gotlandståget.se

En miniatyr av huset fanns i ett fönster. 

Nu får vi se om jag kan bli någorlunda fit-for-fight till "vårbruket". Jag har ju massor av grejor som väntar i trädgården i vår. Troligen inte, för tyvärr kunde hon inte lova någon qvick fix sa hon, men jag har fått hemläxa på några övningar och skall tillbaka om ett par veckor. 

Stugor att tåga förbi

Det har blivit en del promenader under den här månaden när jag bott i Gnisvärd. Kameran dvs mobilen har förstås varit med. 

Här kom ett gäng hästar fram till staketet när jag gick förbi. Vackraste djuret om ni frågar mig. 

Man kan kanske tro att det är mest sommarstugor, á la 60-tal runt Gnisvärd och Tofta, och det finns ju förstås en hel del sådana stugor också, men det är en ganska stor variation och blandning av hus. 

Här finns gamla, säkert hundraåriga hus. 

Sådana här gamla trähus, gärna med liggande panel och verandor, är jag svag för. 

På senare år har det vuxit upp flera områden här runtomkring, med nya hus. Det som verkar vara mest populärt är vita stenhus med röda tak.  

Många har också gotlandstun runt sin tomt, eller gärdsgård som det väl heter i övriga Sverige. 

Även om mitt hjärta klappar lite extra för gamla hus, så tycker jag de här nya är fina också, och de smälter fint in i miljön här, med mycket barrskog. 

Min systerdotters hus, som bara är några år gammalt, sticker ut lite mot mängden, eftersom det är i trä, det är ett så kallat ladhus.  

 

En liten bit från deras hus ligger den här byggnaden, som säkert är från 60-talet. Numer är det tydligen café här, men när jag var barn var det en kiosk. En klassisk kiosk, där man stod utanför luckan (där det är galler för nu) och valde vilka godisar man ville ha. "En sån, och en sån... nej, ta två såna där röda förresten. Hur mycket är jag uppe i nu...?" När (den lilla, fanns inga stora påsar på den tiden) påsen var lagom fylld var man väl uppe i 1,50 kanske? Och så köpte jag ofta päronsplit också, kanske mest för samlarbilden som låg i förpackningen... ja det var tider det! Sen cyklade man hem genom skogen, nöjd med sitt lördagsgodis!  

Min månad här i Gnisvärd börjar gå mot sitt slut. Snart skall jag flytta hem igen. Det har varit en skön månad, regn blandat med solsken, och en del bad. Senast igår, visserligen ganska svalt med 17 grader men det var så varmt i luften så det var skönt ändå! 

En bok, flera bokar

Jag har alltid varit intresserad av hur folk bor. Är ju till exempel ofta inne på Hemnet och kollar...😏 Framförallt är det gamla hus som tilltalar mig, och hur folk levde och bodde förr. Och därför tyckte jag det var extra roligt när jag hittade den här fina boken. Den beskriver hur lägenhetshus har utformats vid olika epoker, mellan åren 1880-1980. Varje kapitel beskriver ett decennium och dess specifika byggnadsmaterial och stil, både utvändigt och invändigt, och med en inledande text om hur samhället och staden såg ut vid just det decenniet.

Det finns också ritningar över hur lägenheterna kunde se ut, samt en del råd om hur man kan renovera och vårda sin lägenhet. Ja, det här är verkligen en bok som tilltalade mig!

Något annat som tilltalar mig, är bokarna. De i skogen! 

Höga och ståtliga står de där, sedan många år tillbaka...! Undrar hur gamla de är, kanske hundra år? Tänk om de kunde berätta om vad de har sett... 

Gnisvärd

Nu är det två veckor sen vi flyttade till Gnisvärd, vi har "bott in oss" och när tid finnes är det underbart att strosa i omgivningarna. Perfekt att bo här i oktober ju, det är en härlig, och vacker månad! 

Vägen ner till sjön... Älskar den här vyn, den har liksom funnits med hela livet, eftersom jag har tillbringat hela sommarloven här sedan jag var 4 år. Och på den tiden var sommarloven låååånga!  

Vädret har varit omväxlande, både soligt och regnigt, och både/och 🌈

En bit bort från stugan pågår ett husbygge. Det är min systerdotter och man som har flyttat från Skåne, hem till hennes barndomsö. Skall bli jätteroligt att följa bygget, är övertygad om att de kommer få det jättefint! 

Som sagt, oktober är fint! Önskar bara jag hade mer tid att njuta av det... Det blir långa dagar inne i stan, det är ju ingen idé att åka hem mellan jobbet och dotterns träning, så när vi kommer ut här är det oftast mörkt... Men nu är det helg och då skall jag väl hinna med någon liten promenad!

Hej då!

Idag är det vemodigt... Idag är dagen jag säger Hej då till mitt hus, och min trädgård, ja - mitt hem de senaste 20 åren!

Det har varit roligt att hänga med dig kära hus! Eller inte alltid förstås, visst har du varit jobbig ibland, med alla projekt som har pockat på... du var ju liksom i stort renoveringsbehov när vi träffades... Egentligen var du rätt ful faktiskt... Och stor och otymplig är du, när du skall städas... Men du har lärt mig en hel del... Jag var ju helt enkelt tvungen att lära mig att tapetsera till exempel, tack för det! 

Och trädgården, den såg inte kul ut minsann för 20 år sen, och inte kunde jag ett dugg! Men du fick mig intresserad, ja, jag blev ju faktiskt en trädgårdsnörd till och med! 

Inte visste jag vad det var för nån liten kvist som kom upp ur jorden här bredvid altanen, men det visade sig vara ett körsbärsträd! Och vilka goda körsbär sen då! I fjol, sommaren 2018, slog du rekord med ätbara körsbär i mängder i två månader! Även valnötsträdet och äppelträdet hade rekordår då, kanske ni hade på känn att det drog ihop sig...? 

Sen har jag ju lagt en smärre förmögenhet på växter, det skall jag inte sticka under stol med, men det har ju varit så roligt att smycka dig! 

Fast några växter fanns här ju redan, den här pionen till exempel, men det var en liten ynklig och ledsen en, som stod i ett mörkt hörn och skämdes. Men jag läste på, och flyttade den, och nu är den är den gigantisk! 

Inte bara trädgårdsnörd, pionnörd kan man väl också kalla mig. Det blev nog en 23 stycken till slut... 

Och kära trädgård, vi har haft så roligt tillsammans,  du har gjort så jag har fått utöva min kreativitet,  du har gett mig både hjärngympa och fysisk gympa, tack för det! Och bloggen startade jag ju på grund av dig, bara det! 

Till och med rosor blev ju kul till slut! 

Det här har varit favoritplatsen, sitta här på altantrappan med en kopp kaffe, eller bara sitta, och glo lite på "ägorna"... Här ligger älskade Stina, som fick vara med 13 år i detta hus, ja hon föddes ju till och med i denna trädgård! Hon fattas mig sedan en månad tillbaka... ♥ och du kommer också att fattas mig...  Jag vet att man skall blicka framåt, och det tänker jag göra med, men jag är ju en sån där hemmakär typ, som liksom blir lite fäst vid de saker jag har omkring mig... Så ja, det är med vemod jag lämnar dig idag, mitt kära hem... 

Hej då! 

♥